Valborg Jönsdotter Tavast

Asemies Henrik Klasson Flemingin I vaimo, Vanhakartano, Arvassalon saari, Uusikirkko TL.

Väpnare Henrik Klasson Flemings I hustru. Gamlagård på Arvassalo ö, Nykyrko, ÅL, Finland.

Squire Henrik Klasson Fleming's 1st wife. Vanhakartano, Arvassalo Island, Uusikirkko TL, Finland.

Viitteet - Referenser - References:

• Jully Ramsay: Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909-1916) s. 117:

Henrik Klasson Fleming. (Tab. II). Väpnare. Bosatt på Gamlagård på Arvasalo ö. Egde Kaskis i Virmo socken, Lefde 1445. - Gift 1:o med Valborg Jönsdotter, + före 1477, dotter af Jöns Olofsson Tawast, uradel, och Marta Klasdotter [Diekn, Lydekessönernes släkt, uradel]; - 2,o med Elseby Månsdotter, dotter af adelsmannen Måns Johansson till Viurila. Hon sålde Kaskis till Sten Sture och Knut Posse 1490. Lefde ännu 1518, då hon gaf sin styfsons son, Joakim Fleming, fullmakt att tillryggakalla försäljninger af Stensböle i Borgå socken, hvilket henne yngre syster olagligen sålt.

• http://www.adelsvapen.com/genealogi/Fleming_nr_4#TAB_4

Valborg Jönsdotter. Dog senast 1477. - Gift med Henrik Fleming till Arvasalo i Nykyrko sn i Egentliga Finland, som möjligen gifte om sig med Elseby Månsdotter

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tawast_nr_64#TAB_3

- Medeltidsätten Tavast: http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tavast

Riddarhusgenealogien för adliga ätten Tawast utgör en försåtlig sammanställning av icke mindre än tre särskilda ätters stamtavlor, nämligen 1) finska medelstidsätten Tawast, som utdog före 1485, 2) en sannolikt från Danmark härstammande ätt Tawast, som adlades 1588 och introducerades 1625, men utdog på svärdssidan sannolikt 1731, samt 3) en ännu fortlevande borgarsläkt från Åbo med detta namn. Fastän den introducerade ätten då redan var utdöd, representerades den dock vid riksdagen 1746–47 av en medlem av borgarsläkten Tawast, löjtnanten Carl Johan Tawast (Tab. 17), och samtidigt torde den stamtavla hava sammanställts, som av honom 1751 inlämnades till riddarhuset. »Denna originala genealogies oriktighet »påvisades av dåvarande riddarhusgenealogen, kanslirådet A. A. von Stiernman, »och måste löjtnanten Carl Johan Tawast taga sitt avträde från riddarhuset». Efter Stiernmans död 1765 synes dock stamtavlan blivit godkänd av någon hans mindre kritiska efterträdare, »oaktat förfalskningen – här kan man icke tala om god tro – var så grof, att den af en mild undersökning icke kunde tillvitas någon vanlig menniska, ännu mindre en släktmedlem. Namn hade ändrats, personer, som aldrig existerat, hade tillsatts här och där. Ännu i våra dagar dels försvåras, dels omöjliggöres utredningen af släkten Tawast genom dessa besynnerliga tillägg af hela släktled.» (J. Ramsay.)

Medeltidsätten Tawast som i vapnet förde en vänstervänd arm, har med orätt ansetts vara av samma stam som (medeltidsätterna) Stålarm (högervänd arm) och Footangel. Biskop Magnus Tawasts broder Nils Olofsson, som fortplantade släkten, har hittills, såsom fru Ramsay uppvisat, av alla genealoger och forskare förblandats med och gjorts till en person med sin samtida, riddaren Nils Olofsson (högervänd arm), oaktat denne uppträder som riddare redan 1405, medan den förre erhöll frälsebrev av konung Erik 1407, och trots att båda förekomma i samma pärmebrev. Då riddaren Nils Olofsson synes hava ägt Kiala i Borgå socken, som sedan blev ätten Stålarms sätesgård, torde detta kunna förklara uppgiften om ätternas gemensamma härstamning. Medeltidsätten Tawasts sista man var Nils Tawast, som var död 1485 och sannolikt ogift, då han ärvdes av sina systerbarn.

Den introducerade ätten Tawasts, nr 64, äldste kände medlemmar i Finland buro namnet Kaas, och torde hava inkommit från Danmark. Sönerna till Henrik Kaas, som förde en stjärna i vapnet, upptogo, sannolikt på grund av mödernehärstamningen från de finska frälsesläkterna Bitz och Voltissläkten, ett vildsvinshuvud till vapenbild. Vid adlandet 1588 erhöll Arvid Henriksson Tawast vapenförbättring: en krans av hjärtan kring vildsvinshuvudet. Ätten, som skrev sig till Kurjala i Koskis' socken, utdog sannolikt 1731.

Den från Tavastland till Åbo inflyttade borgarsläkten Tawast, vilken med orätt tagit den introducerade ätten Tawasts döda sköldemärke, nummer och säte på riddarhuset, har efter 1818, då den immatrikulerades på riddarhuset i Finland under nr 3 bland adelsmän, icke varit representerad i Sverige. Den har gemensam härstamning med adliga ätterna Tawastén och Tawaststjerna. En medlem, Johan Henrik Tawast, sist general och en av rikets herrar, upphöjdes i friherrligt och grevligt stånd, men slöt själv sin grevliga ätt. En medlem av ätten i Finland erhöll kejserligt tillstånd 1830-02-09 att upptaga Stålarmska ättens vapen och under nytt nummer bilda en särskild adlig ätt med namnet Stålarm Tawast (finska adl. ätten nr 189). Denna ättegren utdog på svärdssidan 1880.

Litteratur: J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909).