Sune Sverkersson Sik

• Son of King of Sweden Sverker the Elder av Sverige and Queen Ulfhild of Aalborg
• Allegedly a son Sune,[25] thought to have been born about 1154.
• Sune Sverkersson Sik Family Geneology Chart from Project Runeberg - http://runeberg.org/antiqtid/21/0438.html

Project MedLands Sweden

SVERKER, son of --- (-murdered 24/25 Dec 1156). Sverker's parentage is not known. According to Saxo Grammaticus, he was "of modest origins"[122]. Under King in Östergötland. He was installed as SVERKER I King of Sweden in [1133/34] in succession to Magnus Nielsson of Denmark.
married firstly as her third husband, ULVHILD Haakonsdotter, widow first of INGE II Halstensson King of Sweden and secondly of NIELS King of Denmark, daughter of HAAKON Finsson & his wife --- (-before 1143). Her second marriage is referred to by Saxo Grammaticus who states that "Ulvildam Noricam", wife of "Nicolaus", was secretly abducted by King Sverker but their "connection was accepted as a marriage"[123]. Fagrskinna names “Úlfhildr dróttning, dóttir Hákonar Finnssunar Hárekssunar or Þjóttu” as mother of “Karl konungs”, adding that she had first married “Nikolás Danakonungr”, secondly “Ingi Sviakonungr Hallsteinssunr” and thirdly “Sverkir konungr Kolssunr”[124]. married secondly (after 1143) as her third husband, RYKSA Swantosława of Poland, widow firstly of MAGNUS I "den Stærke/the Strong" King of Denmark and secondly of [VOLODAR], daughter of BOLESŁAW III "Krzywousty/Wrymouth" Prince of Poland & his second wife Salome von Berg-Schelklingen ([1116/17]-after 25 Dec 1155). The Chronicle of Alberic de Trois-Fontaines names "Rikissam" as the only daughter of "dux Vergescelaus de Polonia" and his wife Agnes, specifying that "primo fuit regina Suecie", that by her second husband "regi Russie nomine Musuch" she was mother of "Sophiam reginam Dacie et Rikissam", the latter marrying "imperatoris Castelle Alfunso"[125]. This appears to be a confused account which contradicts other sources in many aspects. She was known as RIKISSA in Sweden. Her third marriage is confirmed by Knytlíngasaga which records that [her son] “Knúti konúngi” fled to ”Sörkvir konúngr átti Rikizu, módur Þeirra Knúts konúngs ok Súffiu” after being defeated by King Svend III[126]. The marriage is also confirmed by the Liber Census Daniæ which records that the estate of [her son by King Sverker] “Bulizlaus” was inherited by his sister Sofia Queen of Denmark [Ryksa%E2%80%99s daughter by her second husband][127].

King Sverker I & his first wife ULVHILD Haakonsdotter had four children

• 1. JOHAN Sverkersson (-murdered [1153/54]). The primary source which confirms his parentage has not yet been identified. He appears to have been his father's designated heir but was killed (by peasants?) some years before his father's death[128].
• 2. KARL Sverkersson (-murdered Visingsö 12 Apr [1166], bur Alvastra Abbey). His parentage is stated by Saxo Grammaticus[129]. He succeeded in 1161 as KARL I King of Sweden. married (1163) KRISTIN Stigsdatter [Hvide], daughter of STIG Tokesen "Hvitaleder/White leather" [Hvide] & his wife Margrete Knudsdatter of Denmark. Snorre names (in order) "the Danish king Valdemar…and daughters Margaret, Christina and Catherine" as the children of "Canute Lavard" & his wife, recording that Margrete married "Stig Hvitaled" and that their daughter was "Christina, married to the Swedish king, Karl Sorkvison, and their son was king Sorkver"[130]. Fagrskinna names (in order) “Valdimarr konungr ok Kristin ok Katerin or Margareta” as children of “Knútr lávardr, bródir Eiriks eimuna” and his wife, noting that Margrete married “Stigr hvitaledr”, father of “Nikoláss ok Kristinar er átti Karl konungr Sverkissunr”[131]. Morkinskinna records that “Karl Sørkvisson king of the Swedes” married “Kristín” daughter of “Stígr hvítaledr” and his wife Margret[132].

King Karl & his wife KRISTIN Stigsdatter had one child

• a) SVERKER Karlson(-killed in battle Gestilren 17 Jul 1210, bur Alvastra Abbey). Snorre names "king Sorkver" as son of "the Swedish king, Karl Sorkvison" & his wife[133]. Fagrskinna names “Sverkir konungr, fadir Jóans konungs” as son of “Kristinar er átti Karl konungr Sverkissunr”[134]. He succeeded in 1196 as SVERKER II "den yngre/the younger" King of Sweden. The Saga of King Sverre records the accession of "Sorkvi Karlsson" after the death of "King Knut of Sweden"[135]. “Swerco filius Karoli Regis rex Sweorum” donated property to the monks of Nydala by charter dated to [1196/1210][136]. The Icelandic Annals record the battle in 1208 between "Svercherum Caroli filius" and "Ericum Canuti filium, Suecorum reges"[137]. Deposed 1208. married firstly BENGTE Ebbesdatter Galen, daughter of EBBE Sunesen [Galen] from Knardrup & his wife ---. The primary source which confirms her parentage and marriage has not yet been identified. married secondly INGEGÄRD Birgersdotter, daughter of BIRGER Bengtsson "Brosa" Jarl in Sweden & his wife Brigida of Norway (-after 1210). Snorre names (in order) "Ingegerd…married to the Swedish king Sorkver [and] a second daughter…Kristin and a third Margaret" as the daughters of "Earl Birger Brose" & his wife[138].
  

King Sverker II & his first wife BENGTE Ebbesdatter had two children

• i) KARL Sverkersson (-murdered in the mountains near Trondheim 1198). The Saga of King Sverre records the marriage of "Karlson of King Sorkvi" and "Ingibiorg daughter of King Sverri"[139]. married INGEBORG Sverresdatter, of Norway, daughter of SVERRE King of Norway & his first wife Astrid Rösdatter.
  
• ii) HELENA Sverkersdotter (-after 1240). A charter dated 1237 refers to the marriage of “S. Fulconis ducis filius” and “E. Suerchonis Regis filia” after her abduction from Vreta convent[140]. married (before 1237) SUNE Folkason Jarl in Sweden, son of FOLKER Birgersson [Folkunge] Jarl in Sweden & his wife (-1247).
  

King Sverker II & his second wife INGEGÄRD Birgersdotter had two children

• iii) KARL Sverkersson (-1213). The Icelandic Annals record the death in 1213 of "Carolus Svercheri filius"[141]. If King Sverker was his father, Karl must have been from the king´s second marriage, after the death of his older half-brother of the same name.]
  
• iv) JOHAN Sverkersson (1201-Visingsö 10 Mar 1222, bur Alvastra Abbey). Snorre names "King Jon" as the son of "the Swedish king Sorkver" and his wife Ingegerd[142]. Morkinskinna names “King Jón” as son of “King Sørkvir”[143]. The Saga of King Sverre records the death of "Earl Birgi Brosa" in the same year as Sverre King of Norway [in 1202], commenting that "the Swedes then took Jon son of King Sorkvi…one year old"[144]. Fagrskinna names “Sverkir konungr, fadir Jóans konungs” as son of “Kristinar er átti Karl konungr Sverkissunr”[145]. He succeeded in 1216 as JOHAN I King of Sweden, crowned [1219]. The Icelandic Annals record the succession in 1216 of "Johannes Svercheri filius" who reigned for six years[146]. The Icelandic Annals record the death in 1222 of "Johannes Sverkeri filus rex Suecorum"[147].
  

• 3. INGEGÄRD (-1172, bur Vreta Abbey). The primary source which confirms her parentage and marriage has not yet been identified. married (1156) KNUD III Magnussen, Joint King of Denmark, son of MAGNUS I "den Stærke/the Strong" King of Denmark & his wife Ryksa [Swantos%C5%82awa] of Poland ([1129]-murdered Roskilde 9 Aug 1157).
• 4. INGEGÄRD (-1204). The primary source which confirms her parentage has not yet been identified. Prioress at Vretakloster 1164.

King Sverker I & his second wife RYKSA Swantosława of Poland had one child

• 5. BURISLAV (-before 1173). His parentage is indicated by the following document: the Liber Census Daniæ records that the estate of “Bulizlaus”, son of King Sverker, was inherited by his [half-]sister Sofia Queen of Denmark[148]. Contender for the throne [1168/73].

King Sverker had one [illegitimate] son by an unknown mistress

• 6. KOL The primary source which confirms his parentage has not yet been identified.

1735 SDHK (No: 1735)

Swedish Diplomatarium's main directory of medieval letters

• Dating: 1297 April 4, of issue Vreta

Sune Sik announces that in the presence of Öjar "drabbæ" and the monk Nils in Alvastra and others. agreed with Abbess Katarina in Vreta that the estate "Bryigstat", comprising 3 parts of an eighth, which his mother-in-law Argun donated to Vreta monastery, would forever belong to this monastery but subject to he or his wife's heirs being able to repurchase it for £ 24 common coins whenever they wanted. The issuer, Eyes and brother Nils seal. - https://sok.riksarkivet.se/dokument/sdhk/1735.pdf

Lillie, Related, by The Swedish Biographical Dictionary

Lillie, conventionally, of the afterworld after the shield, a lily of gold in blue field, formed the genealogy of a finally high-salvation medieval genus, whose members never used the name. Sune Sik carried this weapon when in 1297 he made a donation to the Vreta monastery. He was probably (Liljeholm) grandfather of Sune Andersson(d earliest in 1352) in Fröberga, Överselö, Söd, which carried the same weapon in letter 1339 and 1345 appears in the same East Gothic genealogy as Sune Sik was entered into. Bat is supposed to be a guess because a person of that name 1349 and 1350 carried the same weapon. In marriage to a niece of the Western Archbishop Ödgisl (Egislus; bd 12) Birgersson of the family of the Liquid Sons (bd 22), Sune Andersson was the father of Ödgisl Sunason (d. 1383 or 1384), who carried his mother's genealogy weapon, 3 lake leaves (water lily leaves), o 1, with the tips towards the shield corner.

He was the father of the national council o Matman Ödgislason(L 1), who resumed his grandfather's weapon with a lily. His son the National Council o Lawman Gregers Mattsson (L 2) was the father of Bengt Gregersson (d 1499 according to ST o STb), who, according to his father's will, got Tyresö in Österhaninge (now Tyresö), Sth, at the succession after this (Red: come : si Uppland archive). He appears among "Sweden's councils and men" 1485 o can certainly be regarded as the council of 1489. B seems to have belonged to Sten Sture d's followers during the contradictions between this o council opposition in the 1490s (Gillingstam) but was nevertheless dubbed knight at King Hans' coronation in 1497. In Archbishop Jakob Ulfsson's copy book it is stated in 1497 that he had previously had the Frösåkers herd in Uppland in education. Younger brothers to Bengt were the Folks Gregersson(L 3) and Bishop Matthias Gregersson (L 4) in Strängnäs. With the latter, the genus seems to have died out on the mans side. One daughter of Bengt Gregersson was married to the National Council Bengt Gylta (bd 17, p. 636) o Ture Eriksson (Bielke ; bd 4), o another became in marriage with the national council Erik Ryning tribes for the later members of this family, which thereby came in the possession of Tyresö.

Notes about Sune Sverkersson Sik

Two of the former king, Karl Sverkersson, brothers managed to track down and murder the hard-nosed Knut Eriksson during his lifetime, while a third brother, Duke Sune, managed to escape via Denmark to Poland. There, Sune adopted the surname Sijk - probably to continue to avoid being associated with the blood-stained names of his Sverker relatives. Perhaps also frightened by the sudden death of his father and brothers and also his Erikska relatives ... Duke Sune Sijk married after a number of years a daughter of a Polish nobleman, but returned to his homeland only after King Knut's death, when a new regent of the Sverker family, nephew Sverker dy, sat on the throne of his homeland. With her at the relocation, Sune Sijk not only had his wife but also a daughter named Ingrid Ylva. The family settled on the country estates in the Alvastra area, which Duke Sune inherited from his father, King Sverker d.ä. Eventually, Duke Sune's daughter, Ingrid Ylva, was courted by the young nobleman Magnus Minnesköld of the so-called Folkunga family.

Duke Sune was born around 1150 (another source indicates 1132). The peaceful Duke Sune died after a long life of soot death around 1220. Like his murdered brother, King Karl Sverkersson, Sune during his lifetime donated land to the nunnery in Vreta and to the monastery in Alvastra - his brother Karl first and foremost, namely already in 1162.

The information about Sune Sijk is uncertain, his existence is questioned by expert medieval researchers. A grave with Sune Sijk's name is in Vreta monastery church, but the tombstone is not contemporary.

Sune Sik (Sverkersson) Sune Sik's grave monument in Vreta monastery church with stone from the 16th century Sune Sik, also Simon Sik and Suno Syk (actually an older Suno Syk), is considered to have been a Swedish nobleman or prince in the 12th century, son of a king Sverker the Elder. [1] It is unknown if the mother was one of Sverker's two queens or another woman.

The information that he must have been the son of Sverker d.ä. comes from a medieval genealogy that is only preserved in transcript by Olaus Petri and Johannes Bureus. Olaus Petri continues the genealogy by claiming that Suno Syk must have been the father of Ingrid Ylva, a task that is missing from Bureus.

Suno Syk as the king's son has been disputed until our time. Some authors have questioned the information in their works, [2] and some experts have also strongly questioned his existence, claiming that the tradition of him arose around another Sune Sik who appears in the sources as a donor to Vreta monastery in the late 13th century. [3]

During the 16th century, a tombstone was erected in Vreta monastery church over a Sune Sik by Rasmus Ludvigsson. The stone has a Latin inscription that Markus Lindberg at Östergötlands länsmuseum considers must date from the Middle Ages and be a copy of an older stone from around 1300. The diploma that mentions the donor Sune Sik was added at this time, which is why Lindberg believes that the contemporary original stone is not reasonable. may have been made in confusion by the two persons of the same name and thus may not have been made for the younger Sune Sik (since he in all probability then still lived). Lindberg consequently believes, in line with the findings of Nils Ahnlund, that there are strong reasons for the later missing 14th century source (early reported by Johannes Bureus) and the original stone, which Rasmus Ludvigsson used as a basis for his monument,

According to the 18th century theologian and academic Magnus Boræn, Sune's nephews Alf and Burislev Johansson were buried next to his dust in Vreta. According to the same Boræn, Sune was Duke of Östergötland, which according to Adolf Schück does not need to be interpreted as becoming an earl of Sweden, but was such a territorial earl that during the early Middle Ages in Sweden more generally equated with the Latin title dux.

Links

• https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sverker_I_of_Sweden
• http://our-royal-titled-noble-and-commoner-ancestors.com/p4213.htm#...
• http://hem.bredband.net/b291914/Bjorn/000/0001/925.htm
• http://runeberg.org/antiqtid/21/0438.html
• http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00527427&tree=LEO
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik_(Sverkersson)
• http://historiska-personer.nu/
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik
• https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=14301
• https://fr.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik
• http://www.friesian.com/perifran.htm#scandinavia

Sources

• Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
• [S33] Leo van de Pas: Genealogics.org.
• [S11600] 40000 Ancestors of the Counts of Paris, 30-321.
• [S11600] 40000 Ancestors of the Counts of Paris, 31-369.
• Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351
• Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 13
• Natanael Beckman (1921). ”Kungagravar och medeltidshistoria.”. Fornvännen: s. 46. Läst 2009-07-17.
• Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
• Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England
• Källa: ÄSF del I s.79b.
• Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351
• Sverker I d.ä (- 1156)
• Lars O. Lagerqvist and Nils Åberg (2002) in Kings and Rulers of Sweden ISBN 91-87064-35-9 p. 15
• Nils Ahnlund Historisk tidskrift 1945 p. 332-351
• Markus Lindberg Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 p. 72, 74 & 80
• Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel. pp. 248. ISBN 91-7324-999-8. "... en viss Sune Sik när denne år 1297 stadfäste en donation till Vreta kloster."
• a b Natanael Beckman (1921). "Kungagravar och medeltidshistoria.". Fornvännen (16):http://fornvannen.se/pdf/1920talet/1921_022.pdf. Retrieved 2009-07-17. "Jag har nämnt ovan, att cisterciensernas tradition tilldelat Sverker en son, Sune Sik, som icke rimligtvis kan vara historisk i denna egenskap. Jag har också antytt, att han antagligen fått sin prinsvärdighet genom missförstånd och vore att identifiera med en donator till klostret, som möter i ett diplom av 1297".
• Svenskt biografiskt lexikon: ny följd, Volume 5 - https://books.google.com/books?id=MwFVAAAAcAAJ&pg=PA27&lpg=PA27&dq=...
• Västgötalagen, in http://project2.sol.lu.se/fornsvenska/01_Bitar/A.L5.D-Vidhem.html - https://project2.sol.lu.se/fornsvenska/01_Bitar/A.L5.D-Vidhem.html
• Västgötalagen
• Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351 2.
• Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X pp. 13 3.
• Natanael Beckman (1921). "Royal tombs and medieval history." Fornvännen: p. 46. Read 2009-07-17. 4.
• Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 p. 72, 74 & 80

  ---

Noteringar

Två av den tidigare kungens, Karl Sverkersson, bröder lyckades den hårdföre Knut Eriksson under sin levnad uppspåra och mörda, medan en tredje bror, hertig Sune, lyckades undkomma via Danmark till Polen. Där antog Sune efternamnet Sijk - sannolikt för att fortsättningsvis slippa förknippas med sina Sverkerska släktingars blodbesudlade namn. Kanske också skrämd av faderns och brödernas samt även sina Erikska ättemotståndares respektive hastiga, bråda död...

Hertig Sune Sijk gifte sig efter ett antal år med en polsk ädlings dotter, men återvände till sitt fädernesland först efter kung Knuts död, då ju en ny regent av Sverkerska ätten, brorsonen Sverker d.y., satt på hemlandets tron. Med sig vid återflytten hade Sune Sijk inte bara hustrun utan också en dotter vid namn Ingrid Ylva. Familjen bosatte sig på de lantegendomar i Alvastratrakten, vilka hertig Sune ärvt efter sin far, kung Sverker d.ä. Småningom uppvaktades hertig Sunes dotter, Ingrid Ylva, av den unge ädlingen Magnus Minnesköld av den s.k. Folkungaätten.

Hertig Sune föddes omkring 1150 (en annan källa anger 1132). Den fredlige hertig Sune dog efter ett långt liv sotdöden ca 1220. I likhet med sin mördade bror, kung Karl Sverkersson, donerade Sune under livstiden jordegendomar till nunneklostret i Vreta och till munkklostret i Alvastra - brodern Karl först och mest, nämligen redan år 1162.

Uppgifterna om Sune Sijk är osäker; hans existens ifrågasätts av sakkunniga medeltidsforskare. En grav med Sune Sijks namn finns i Vreta klosterkyrka, men gravstenen är inte samtida.

Sune Sik, (born c. 1154), was allegedly a Swedish prince. According to Olaus Petri, he would have been a younger son of King Sverker I of Sweden and father of Ingrid Ylva. In surviving contemporary documents one Sune Sik can be found who lived much later. That Sune Sik made a donation to Vreta Abbey as late as in 1297. He might have ordered a restoration of a chapel in which he eventually was interred, and later Cistercian tradition may then have turned him into a prince. This has caused some historians to view Olaus Petri's account of him as unreliable.

Sune Sik, as a son of King Sverker, is counted by other Swedish historians as a person of history and the man buried at Vreta. According to 18th-century Swedish Master of Philosophy Magnus Boræn, Sune was also Duke of Östergötland (at a time when the use of such a title is not known in Sweden.

Sune Sik (Sverkersson)

Var svensk ädling eller furste på 1100-talet, son till kung Sverker den äldre, enligt bevarad avskrift från Olaus Petri och Johannes Bureus. Olaus Petri fortsätter genealogin med att påstå att Suno Syk skall ha varit far till Ingrid Ylva. Vissa historiker anser Sune vara en uppdiktad person, andra historiker anser honom som historisk.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik_(Sverkersson)_

Suno Syk, även Simon Sik och Suno Sik, anses ha varit en svensk ädling eller furste på 1100-talet, son till kung Sverker den äldre.

Suno Syk, also Simon Sik and Suno Sik. He was allegadly Swedish Prince, a younger son of King Sverker I of Sweden.

Suno Syk, myös Simon Sik ja Suno Sik. Hänen väitetään olleen ruotsalainen prinssi, Ruotsin kuningas Sverker I:n nuorempi poika.

OBS! Sune Siks maka är okänd. Det finns inga källor on henne.

NOTE! Sune Sik's wife is unknown. There are no sources about her.

HUOM! Sune Sikin vaimo on tuntematon. Hänestä ei ole lähdetietoja.

Mer - more - lisää:

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=14301

https://fr.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik

http://www.friesian.com/perifran.htm#scandinavia

No Sune Sik is known in historical records before 1297. He is most likely a fictive person. (NB! that's one Personal Opinion) In contrast to another view; During the 1500s, it was erected in Vreta church a grave slab over a Sune Sik by Rasmus Ludvigsson. The stone has a Latin inscription that Markus Lindberg at the Östergötland County Museum believes must come from the Middle Ages and to be a copy of an older stone from the latest about the year 1300. The diploma that mentions the donor Sune Sik was added at that time, why Lindberg believes that the contemporary original stone is not reasonably been made in the confusion of the two persons with the same name and thus can not be made for the younger Sune Sik (when he in all probability then still was alive). Lindberg says accordingly in line with the findings of Nils Ahnlund, that it exist strong reasons to suggest that the latter lost 1300 century source (early recognized by Johannesn Bureus) and the original stone, Rasmus Ludvigsson used as the basis for its monuments, has been reliable in identifying Sune ( the elder) as Sverker's son. Source: Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80

From Wikipedia, the free encyclopedia: 16th century grave monument for Sune Sik at Vreta AbbeySune Sik, (born c. 1154), was allegedly a Swedish prince. According to Olaus Petri (16th cent), he would have been a younger son of King Sverker I of Sweden and father of Ingrid Ylva. In surviving contemporary documents one Sune Sik can be found who lived much later. That Sune Sik made a donation to Vreta Abbey as late as in 1297.[1] He might have ordered a restoration of a chapel in which he eventually was interred, and later Cistercian tradition may then have turned him into a prince.[2] This has caused some historians to view Olaus Petri's account of him as unreliable.[2] Sune Sik, as a son of King Sverker, is counted by other Swedish historians as a person of history and the man buried at Vreta (see photo).[3][4][5]

References1.^ Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel. pp. 248. ISBN 91-7324-999-8. "... en viss Sune Sik när denne år 1297 stadfäste en donation till Vreta kloster." 2.^ a b Natanael Beckman (1921). "Kungagravar och medeltidshistoria.". Fornvännen (16): 46. http://fornvannen.se/pdf/1920talet/1921_022.pdf. Retrieved 2009-07-17. "Jag har nämnt ovan, att cisterciensernas tradition tilldelat Sverker en son, Sune Sik, som icke rimligtvis kan vara historisk i denna egenskap. Jag har också antytt, att han antagligen fått sin prinsvärdighet genom missförstånd och vore att identifiera med en donator till klostret, som möter i ett diplom av 1297". 3.^ Lars O. Lagerqvist and Nils Åberg (2002) in Kings and Rulers of Sweden ISBN 91-87064-35-9 p. 15 4.^ Nils Ahnlund Historisk tidskrift 1945 p. 332-351 5.^ Markus Lindberg Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 p. 72, 74 & 80

-----------------------------------------------

http://runeberg.org/antiqtid/21/0438.html

http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00527427&tree=LEO

During the 1500s was a reconstruction made of a new grave slab in Vreta church for a Sune Sik, by Rasmus Ludvigsson. The stone has a Latin inscription that according to Markus Lindberg at the Östergötland County Museum believe must originate from the Middle Ages and to be a copy of an older stone from latest around the year 1300. The diploma mentions the donor with the name added at this time, why Lindberg believes that the contemporary original stone does not reasonably have been made in the confusion of the two persons with the same name and thus can not have been made for the younger mentioned Sune Sik (when he in all probability then were still alive). Lindberg believes consequently in tune with the findings of Nils Ahnlund strong reasons to suggest that the latter now lost 1300's source and original stone, were used by Rasmus Ludvigsson as a basis for the monument, and thus are to be reliable in its tasks of identifying Sune Sik as a son of Sverker.

Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80

( It would have been nearly impossible to forge a grave slab in the 1500's to look like it were made at least 200 years earlier, not to mention the grammar, use of words, text disposition and the ornaments. ) My comment. Ulf

SDHK (Medeltidsbrev)

SDHK-nr: 1735

Utfärdat: 12970404, Vreta Innehåll: Sune Sik kungör att han i närvaro av Öjar ”drabbæ” och munken Nils i Alvastra m.fl. överenskommit med abbedissan Katarina i Vreta att godset ”Bryigstat”, omfattande 3 delar av en åtting, som hans svär...

Sune Sik (Sverkersson)

Från Wikipedia: Sune Siks gravmonument i Vreta klosterkyrka med sten från 1500-talet.Sune Sik, även Simon Sik och Suno Syk (egentligen en äldre Suno Syk), anses ha varit en svensk ädling eller furste på 1100-talet, son till kung Sverker den äldre.[1] Det är okänt om modern var någon av Sverkers två drottningar eller en annan kvinna.

Uppgiften om att han skall ha varit son till Sverker d.ä. kommer från en medeltida genealogi som endast finns bevarad i avskrift hos Olaus Petri och Johannes Bureus. Olaus Petri fortsätter genealogin med att påstå att Suno Syk skall ha varit far till Ingrid Ylva, en uppgift som saknas hos Bureus.

Suno Syk som kungason har varit omtvistad ända fram i vår tid. Några författare har ifrågasatt uppgiften i sina verk,[2] och vissa sakkunniga har även starkt betvivlat hans existens, och hävdat att traditionen om honom uppstått kring en annan Sune Sik som dyker upp i källorna som donator till Vreta kloster under slutet av 1200-talet.[3]

Under 1500-talet uppsattes i Vreta klosterkyrka en gravhäll över en Sune Sik av Rasmus Ludvigsson. Stenen har en latinsk inskrift som Markus Lindberg vid Östergötlands länsmuseum anser måste härstamma från medeltiden och vara en kopia från en äldre sten från senast omkring år 1300. Diplomet som nämner donatorn Sune Sik tillkom vid denna tid, varför Lindberg anser att den samtida originalstenen inte rimligen kan ha gjorts i förväxling av de två personerna med samma namn och således inte kan vara gjord för den yngre Sune Sik (då denne med all sannolikhet då fortfarande levde). Lindberg menar följaktligen i samklang med rönen av Nils Ahnlund att starka skäl talar för att den senare förkomna 1300-talskällan (tidigt redovisad av Johannes Bureus) och originalstenen, som Rasmus Ludvigsson använde som underlag för sitt monument, har varit tillförlitliga i att identifiera Sune (den äldre) som Sverkers son.[4]

Enligt 1700-talsteologen och akademikern Magnus Boræn begravdes Sunes brorsöner Alf och Burislev Johansson intill hans stoft i Vreta. Sune var enligt samme Boræn hertig av Östergötland, vilket emellertid enligt Adolf Schück inte behöver tolkas som att han blev sveajarl utan var en sådan territoriell jarl som under den tidiga medeltiden i Sverige mer generellt jämställdes med den latinska titeln dux.

Källor  [redigera]1.^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351 2.^ Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 13 3.^ Natanael Beckman (1921). ”Kungagravar och medeltidshistoria.”. Fornvännen: s. 46. http://fornvannen.se/pdf/1920talet/1921_022.pdf. Läst 2009-07-17.  4.^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80

Far: Sverker I d.ä (- 1156)

Född: omkring 1132 1)

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med Kalundborg

Barn: Ingrid Ylva (1150 - 1253)

--------------------------------------------------------------------------------

Noteringar

Belagd 1297 (this is not the same person, since his daughter is a historical person whose lifespan is documented)

Källa: ÄSF del I s.79b.

--------------------------------------------------------------------------------

Källor

1)  Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England 

Hertig (Sverkerska ätten). Född 1154 i Aringsås (G). Uppgiften om Sune Sik är osäker; hans existens ifrågasätts av sakkunniga medeltidsforskare. En grav med Sune Siks namn finns i Vreta klosterkyrka, men gravstenen är inte samtida.

Sune Sik, var enligt äldre historieskrivning (Olaus Petri) son till Sverker d.ä. Ingen person med detta namn kan dock återfinnas i medeltida källmaterial tidigare än vid 1200-talets slut. Det är förmodligen en förväxling med den personen som i kombination med en övertolkad gravinskrift vilselett Olaus Petri. Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik

Det är osäkert vem som är Sunes moder.

Två av den tidigare kungens, Karl Sverkersson, bröder lyckades den hårdföre Knut Eriksson under sin levnad uppspåra och mörda, medan en tredje bror, hertig Sune, lyckades undkomma via Danmark till Polen. Där antog Sune efternamnet Sijk - sannolikt för att fortsättningsvis slippa förknippas med sina Sverkerska släktingars blodbesudlade namn. Kanske också skrämd av faderns och brödernas samt även sina Erikska ättemotståndares respektive hastiga, bråda död... Hertig Sune Sijk gifte sig efter ett antal år med en polsk ädlings dotter, men återvände till sitt fädernesland först efter kung Knuts död, då ju en ny regent av Sverkerska ätten, brorsonen Sverker d.y., satt på hemlandets tron. Med sig vid återflytten hade Sune Sijk inte bara hustrun utan också en dotter vid namn Ingrid Ylva. Familjen bosatte sig på de lantegendomar i Alvastratrakten, vilka hertig Sune ärvt efter sin far, kung Sverker d.ä. Småningom uppvaktades hertig Sunes dotter, Ingrid Ylva, av den unge ädlingen Magnus Minnesköld av den s.k. Folkungaätten.

Hertig Sune föddes omkring 1150 (en annan källa anger 1132). Den fredlige hertig Sune dog efter ett långt liv sotdöden ca 1220. I likhet med sin mördade bror, kung Karl Sverkersson, donerade Sune under livstiden jordegendomar till nunneklostret i Vreta och till munkklostret i Alvastra - brodern Karl först och mest, nämligen redan år 1162.

Uppgifterna om Sune Sijk är osäker; hans existens ifrågasätts av sakkunniga medeltidsforskare. En grav med Sune Sijks namn finns i Vreta klosterkyrka, men gravstenen är inte samtida.

Uppgiften om att han skall ha varit son till Sverker d.ä. kommer från en medeltida genealogi som endast finns bevarad i avskrift hos Olaus Petri och Johannes Bureus. Olaus Petri fortsätter genealogin med att påstå att Suno Syk skall ha varit far till Ingrid Ylva, en uppgift som saknas hos Bureus.

Suno Syk som kungason har varit omtvistad ända fram i vår tid. Några författare har ifrågasatt uppgiften i sina verk,[2] och vissa sakkunniga har även starkt betvivlat hans existens, och hävdat att traditionen om honom uppstått kring en annan Sune Sik som dyker upp i källorna som donator till Vreta kloster under slutet av 1200-talet.[3]

Under 1500-talet uppsattes i Vreta klosterkyrka en gravhäll över en Sune Sik av Rasmus Ludvigsson. Stenen har en latinsk inskrift som Markus Lindberg vid Östergötlands länsmuseum anser måste härstamma från medeltiden och vara en kopia från en äldre sten från senast omkring år 1300. Diplomet som nämner donatorn Sune Sik tillkom vid denna tid, varför Lindberg anser att den samtida originalstenen inte rimligen kan ha gjorts i förväxling av de två personerna med samma namn och således inte kan vara gjord för den yngre Sune Sik (då denne med all sannolikhet då fortfarande levde). Lindberg menar följaktligen i samklang med rönen av Nils Ahnlund att starka skäl talar för att den senare förkomna 1300-talskällan (tidigt redovisad av Johannes Bureus) och originalstenen, som Rasmus Ludvigsson använde som underlag för sitt monument, har varit tillförlitliga i att identifiera Sune (den äldre) som Sverkers son.[4]

Enligt 1700-talsteologen och akademikern Magnus Boræn begravdes Sunes brorsöner Alf och Burislev Johansson intill hans stoft i Vreta. Sune var enligt samme Boræn hertig av Östergötland, vilket emellertid enligt Adolf Schück inte behöver tolkas som att han blev sveajarl utan var en sådan territoriell jarl som under den tidiga medeltiden i Sverige mer generellt jämställdes med den latinska titeln dux.

Källor [redigera]

1.^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351

2.^ Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 13

3.^ Natanael Beckman (1921). ”Kungagravar och medeltidshistoria.”. Fornvännen: s. 46. Läst 2009-07-17.

4.^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik_(Sverkersson)

-----------------------------------------------------------------

Sune Sik Sverkersson1,2

M, b. circa 1154

Father

Sverker, King of Sweden3 d. 24 Dec 1156 or 25 Dec 1156

Mother Ryksa of Poland3 b. 12 Apr 1116, d. a 25 Dec 1155

    Sune Sik Sverkersson was born circa 1154; Probably son of Sverker I, King of Sweden and his wife Richiza of Poland. Confirmed by 40000 Ancestors of the Count of Paris.1,3 Family  Child ◦Ingrid Ylva Sverker+1,2

Citations

1.[S33] Leo van de Pas: Genealogics.org.

2.[S11600] 40000 Ancestors of the Counts of Paris, 30-321.

3.[S11600] 40000 Ancestors of the Counts of Paris, 31-369.

http://our-royal-titled-noble-and-commoner-ancestors.com/p4213.htm#... http://hem.bredband.net/b291914/Bjorn/000/0001/925.htm

Noteringar

Två av den tidigare kungens, Karl Sverkersson, bröder lyckades den hårdföre Knut Eriksson under sin levnad uppspåra och mörda, medan en tredje bror, hertig Sune, lyckades undkomma via Danmark till Polen. Där antog Sune efternamnet Sijk - sannolikt för att fortsättningsvis slippa förknippas med sina Sverkerska släktingars blodbesudlade namn. Kanske också skrämd av faderns och brödernas samt även sina Erikska ättemotståndares respektive hastiga, bråda död...

Hertig Sune Sijk gifte sig efter ett antal år med en polsk ädlings dotter, men återvände till sitt fädernesland först efter kung Knuts död, då ju en ny regent av Sverkerska ätten, brorsonen Sverker d.y., satt på hemlandets tron. Med sig vid återflytten hade Sune Sijk inte bara hustrun utan också en dotter vid namn Ingrid Ylva. Familjen bosatte sig på de lantegendomar i Alvastratrakten, vilka hertig Sune ärvt efter sin far, kung Sverker d.ä. Småningom uppvaktades hertig Sunes dotter, Ingrid Ylva, av den unge ädlingen Magnus Minnesköld av den s.k. Folkungaätten.

Hertig Sune föddes omkring 1150 (en annan källa anger 1132). Den fredlige hertig Sune dog efter ett långt liv sotdöden ca 1220. I likhet med sin mördade bror, kung Karl Sverkersson, donerade Sune under livstiden jordegendomar till nunneklostret i Vreta och till munkklostret i Alvastra - brodern Karl först och mest, nämligen redan år 1162.

Uppgifterna om Sune Sijk är osäker; hans existens ifrågasätts av sakkunniga medeltidsforskare. En grav med Sune Sijks namn finns i Vreta klosterkyrka, men gravstenen är inte samtida.

Sune Sik, (born c. 1154), was allegedly a Swedish prince. According to Olaus Petri, he would have been a younger son of King Sverker I of Sweden and father of Ingrid Ylva. In surviving contemporary documents one Sune Sik can be found who lived much later. That Sune Sik made a donation to Vreta Abbey as late as in 1297. He might have ordered a restoration of a chapel in which he eventually was interred, and later Cistercian tradition may then have turned him into a prince. This has caused some historians to view Olaus Petri's account of him as unreliable.

Sune Sik, as a son of King Sverker, is counted by other Swedish historians as a person of history and the man buried at Vreta. According to 18th-century Swedish Master of Philosophy Magnus Boræn, Sune was also Duke of Östergötland (at a time when the use of such a title is not known in Sweden.

Sune Sik (Sverkersson)

Var svensk ädling eller furste på 1100-talet, son till kung Sverker den äldre, enligt bevarad avskrift från Olaus Petri och Johannes Bureus. Olaus Petri fortsätter genealogin med att påstå att Suno Syk skall ha varit far till Ingrid Ylva. Vissa historiker anser Sune vara en uppdiktad person, andra historiker anser honom som historisk.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sune_Sik_(Sverkersson)_

Originalet finns här:

• Sune Sverkersson Sik
• Förstörd av en kurator vid namn Reijo Mitro Savola som är en del av dem som förstör här på Geni på grund av absolut inkompetens och frånvaro av analytisk förmåga att tolka information korrekt. Slå ej ihop dessa två profiler, så länge som släktsskapsförhållandena är låsta i originalprofilen, vilket innebär att vid sammanslagning blir dottern Ingrid Ylva åter föräldralös.