St. Anna of Novgorod

St. Anna of Novgorod

Commemorated on February 10

"St. Anna, Grandduchess of Novgorod, was born and baptized in Sweden. She was the daughter of the Swedish King Olof Skötkonung, the “philanthropist king”, who did much to spread Orthodoxy in Scandinavia, and the pious Queen Estrid.

"In Sweden, she was known as Princess Ingegerd and married Yaroslav the Wise, Grand Prince of Kiev, in 1019, taking the name Irene. She gave shelter to the outcast sons of British King Edmund, Edwin and Edward, as well the Norwegian King Olaf, and his son, Prince Magnus.

"Her children include Vladimir of Novgorod, Vsevolod of Pereyaslavl, himself the father of Vladimir Monomakh and progenitor of the Princes of Moscow, Queen Anne of France, Queen Anastasia of Hungary, and Queen Elizabeth of Norway.

"The whole family was profoundly devout and pious. In Kiev, St. Irene-Anna founded the convent of St. Irene the Great-Martyr, and ruled it.

"She reposed in 1050, and is buried in the Cathedral of Holy Wisdom (St. Sophia) in Kiev, having been tonsured a monastic with the name of Anna. She is revered by Orthodox Christians in Sweden as the protectress of Sweden. A portion of her relics are kept in an Orthodox Church in Norrköping, Sweden, called Saint Anna of Novgorod Orthodox Church."
Antiochian Orthodox Christian Archdiocese of North America [http://ww1.antiochian.org/node/17499]

Ingegerd Olofsdotter

• Daughter of Olof III "the Treasurer", king of Sweden and Estrid of the Obotrites
• Birth: 1001 in Sigtuna, Uppsala, Uppsala, Sweden
• Death: February 10, 1050 (48-49) in Velikij Novgorod, Veliky Novgorod, gorod Velikiy Novgorod, Novgorod Oblast, Russia (Russian Federation)
• Place of Burial: Saint Sophia Cathedral, Київ, Київське князівство, Kievan Rus'

Project MedLands Russia Kings

Source Project MedLands, Russia - http://fmg.ac/Projects/MedLands/RUSSIA,%20Rurik.htm#IaroslavIdied1054B

IAROSLAV Vladimirovich, son of VLADIMIR I "Velikiy/the Great" Grand Prince of Kiev & his first wife Rognoda of Polotsk ([978]-Vyshgorod 20 Feb 1054, bur Kiev Church of St Sophia). Prince of Rostov 988-1010. Prince of Novgorod 1013-1015. He rebelled against his father and refused to pay tribute from Novgorod in 1014. Challenged by his cousin Sviatopolk I Grand Prince of Kiev, following the latter's accession in Kiev, he defeated Sviatopolk at Liubech in [1016] and forced him to flee to Poland, succeeding as IAROSLAV I "Mudriy/the Wise" Grand Prince of Kiev. Sviatopolk returned in Jul 1018 with an army led by his father-in-law, Bolesław I King of Poland, and defeated Iaroslav at the Western Bug and forced him to retire to Novgorod. Sviatopolk entered Kiev again 14 Aug 1018 and resumed his rule. After King Bolesław returned to Poland, Iaroslav advanced once more on Kiev. Sviatopolk fled south to raise another force with the Pechenegs but was finally defeated by the river Alta in 1019, when Iaroslav resumed power in Kiev[152]. In 1024, his half-brother Mstislav Prince of Tmutorokan moved his headquarters north to Chernigov to challenge Iaroslav, whom he defeated at Listven. The half-brothers agreed a division of territories, Iaroslav taking the land on the western bank of the Dnieper including Kiev and Novgorod. While Iaroslav was absent in Novgorod, the Pechenegs laid siege to Kiev, but were defeated after Iaroslav returned with a formidable army to relieve the siege[153]. He succeeded in the territories of his half-brother Mstislav on the latter's death in 1036, becoming sole ruler or "Autocrat of the land of the Rus"[154]. His greatest project was the conquest of Constantinople but his armies were defeated in decisive battles in 1043[155]. He supervised the rapid expansion of the city of Kiev, modelled on Constantinople. His law code Rus'ka Pravda also contributed to the development and consolidation of his administration especially in the area around Kiev, although it appears to have had little impact in the north[156]. The Primary Chronicle records the death of Iaroslav 19 Feb 1054 at Vyshgorod aged 76 and his burial place[157]. He left a testament dividing his territories between his sons, the substance of which is recorded in the Primary Chronicle[158] although no original text has survived.

[m firstly ---. The fact of Iaroslav´s first marriage is indicated by the chronology of his oldest son, although as noted below no primary source has yet been identified which refers to this oldest son. Nevertheless, Iaroslav´s birth date, if accurate as shown above, does suggest that an earlier marriage is likely.]
m [secondly] (1019) INGIGERD Olafsdottir of Sweden, daughter of OLOF "Skotkonung" King of Sweden & his wife Estrid of the Obotriten ([1000/03]-10 Feb 1050). Adam of Bremen names "filius Iacobus et filia Ingrad" as the children of "Olaph rex Sueonum" & his wife Estred, specifying that Ingrad married "rex sanctus Gerzlef de Ruzzia"[159]. Her birth date range is estimated based on the birth of her oldest child in 1020, and her youngest known child in [1036]. Morkinskinna names “Queen Ingigerđr the daughter of King Óláfr the Swede” as wife of “King Yaroslav [of] Russia”[160]. Snorre records the betrothal of "Ingegerd the king's daughter" and "King Jarisleif…from Russia"[161]. The Historia Norwegie records the marriage of "sororem Olaui Sueonensis…Margaretam" and "rex Iarezlafus de Ruscia" at her brother's instigation, after her betrothal to Olav of Norway was terminated[162]. It is more probable that she was the daughter rather than sister of King Olof if it is correct that she had ten children by her husband. She is referred to as IRINA in Russian sources[163]. The Primary Chronicle records the death of "the Princess wife of Yaroslavl" 10 Feb [1048/50][164].

Grand Prince Iaroslav & his first wife had one child:

1. ILIYA Iaroslavich (-1020). Baumgarten names him but cites only one secondary source in support[165]. He is not named in the Primary Chronicle. Prince of Novgorod 1015.]

Grand Prince Iaroslav & his second wife INGIGERD Olafsdottir of Sweden had nine children:

• 2. VLADIMIR Iaroslavich (1020-Novgorod 1052, bur Novgorod Church of St Sophia). The Primary Chronicle records the birth of Vladimir son of Iaroslav in 1020[166]. Snorre names "Valdemar, Vissivald and Holte the Bold" as the children of "King Jarisleif" & his wife[167]. His father installed him in 1043 as Prince of Novgorod. He subjugated the Finnic tribe of Yam to secure Novgorod's control over the Gulf of Finland[168]. Psellos records that Vladimir led an attack on Constantinople in [1045], apparently in revenge for the death of a Scythian noble in a brawl, but was defeated and forced to retreat[169]. The Primary Chronicle records the death of Vladimir "Yaroslav's eldest son" at Novgorod in 1052 and his place of burial[170]. As he predeceased his father, his descendants were ignored in the latter's testament and were subsequently considered ineligible to succeed as Grand Princes of Kiev. m --- ([1022]-1066). The name of Vladimir´s wife is not known. Baumgarten identifies the wife of Vladimir as Oda, daughter of Luitpold Graf von Stade & his wife Ida von Elstorf [Brunswick][171]. This is based partially on the Annales Stadenses which name "Odam sanctimonialem de Rinthelen" as daughter of "Lippoldo filio domiine Glismodis" and "Ida [de Elsthorpe]", specifying that she married "regi Ruzie" by whom she had a son "Warteslaw", returning to Saxony with her son after her husband died[172]. The chronology of Oda, daughter of Ida von Elstorf, bearing a son by a husband who died in 1052 is difficult to sustain. Vladimir & his wife had one child:

a) ROSTISLAV Vladimirovich ([1045]-Tmutorakan 3 Feb 1067, bur Tmutorakan Church of the Holy Virgin). The Primary Chronicle names Rostislav, son of Vladimir and grandson of Yaroslav, recording that in 1064 he fled to Tmutorakan from where he expelled Gleb and occupied the throne himself, only to be expelled the following year by his uncle Sviatoslav who re-established his son Gleb, whom Rostislav expelled again[173]. Prince of Rostov, Novgorod and Volynia 1056-1064. Prince of Tmutorokan 1064-1065. The Primary Chronicle records that Rostislav was poisoned by the Greeks 3 Feb 1067 at Tmutorakan and his place of burial[174].

• 3. ANASTASIA Iaroslavna ([1023]-[1074/1096], bur Admont Abbey). Baumgarten names the second wife of King András and gives her origin but only cites one secondary source in support[175]. The primary source which confirms her parentage and marriage has not yet been identified. After her husband's death in 1060, she and her sons took refuge at the court of Heinrich IV King of Germany but, leaving her elder son there, she and her younger son went to Austria[176]. The Annals of Lambert record that "regina Ungariorum, mater Salomonis regis" presented the sword of "rex Hunnorum Attila" to "duci Baioriorum Ottoni" after her son was restored as king of Hungary[177]. She became a nun at Admont in 1074 as AGMUNDA. m ([1039]%29 as his second wife, ANDRÁS of Hungary, son of VÁSZOLY [Vaz%C3%BAl] Prince of Hungary Duke between March and Gran & --- of the Bulgarians ([1014]-Zirc autumn 1060, bur Tihany, Abbey of St Anian). He succeeded in 1047 as ANDRÁS I "the Catholic" King of Hungary.
• 4. IZIASLAV Iaroslavich (1024-killed in battle Nezhatinaia Niva 3 Oct 1078 bur Kiev). The Primary Chronicle records the birth of Izyaslav "a second son" to Vladimir in 1024[178]. He succeeded in 1054 as IZIASLAV I Grand Prince of Kiev.
• 5. IELIZAVETA Iaroslavna (-after 25 Sep 1066). Snorre records the marriage of King Harald and Elisabeth "called by the Northmen Ellisif" daughter of "King Jarisleif", specifying in a later passage that "the Swedish king Olaf…was brother of [her] mother"[179]. Morkinskinna records the marriage of “Haraldr Sigurdarson” and “King Yaroslav and Queen Ingigerdr…daughter…Elisabeth, the Norsemen call her Ellisif”[180]. Snorre records that "Queen Ellisif came from the West…with her stepson Olaf and her daughter Ingegerd" after her husband was killed[181]. m (1044) HARALD Sigurdson, son of SIGURD Syr King of Ringeringe & his wife Asta Gudbrandsdatter (1015-killed in battle Stamfordbridge 25 Sep 1066). He succeeded in 1047 as HARALD III "Hardråde" King of Norway.
• 6. SVIATOSLAV Iaroslavich (1027-27 Dec 1076, bur Chernigov, Church of the Saviour). The Primary Chronicle records the birth of Sviatoslav "a third son" to Vladimir in 1027[182]. He succeeded in 1054 as Prince of Chernigov, and in 1073 as SVIATOSLAV II Grand Prince of Kiev.
• 7. VSEVOLOD Iaroslavich (1030-13 Apr 1093, bur Kiev St Sofia). The Primary Chronicle records the birth of Vsevolod "a fourth son" to Vladimir in 1030[183]. Snorre names "Valdemar, Vissivald and Holte the Bold" as the children of "King Jarisleif" & his wife[184]. He succeeded in 1054 as Prince of Pereyaslavl, and in 1076 as VSEVOLOD I Grand Prince of Kiev.
• 8. VIACHESLAV Iaroslavich ([1033/36]-Smolensk [1055/57]). The Primary Chronicle records the birth of Vyacheslav son of Vladimir in [1034/36][185]. In accordance with the terms of his father's testament, he succeeded in 1054 as Prince of Smolensk. The Primary Chronicle records the death of Vyacheslav son of Yaroslav at Smolensk in [1056/57][186]. m ---. The name of Viacheslav´s wife is not known.

Viacheslav & his wife had one child:

a) BORIS Viacheslavich ([1056]-killed in battle Niezhatnaia Niva 3 Oct 1078). Baumgarten names him, citing his primary source in support[187]. Prince of Chernigov 1077. Prince of Tmutorokan 1077-78.

• 9. ANNA Iaroslavna (1036-5 Sep ([1075/78], bur Abbaye Villiers near La-Ferté-Alais). The Liber Modernorum Regum Francorum records the marriage of "filiam regis Russorum Annam" with King Henri[188]. The Chronicle of Alberic de Trois-Fontaines names "Anna filia Georgii regis Sclavonum" as wife of King Henri[189]. She was consecrated Queen Consort at Reims on her wedding day. Queen Anna caused a scandal in France by her second marriage and was forced to leave the court, although she returned after his death in 1074[190]. The Liber Modernorum Regum Francorum records the marriage of "Anna, Henrici relicta" and "Rodulfo comitis"[191]. "Rodulphus…Ambianensis comes" donated property to Sainte-Marie d'Amiens, with the consent of "Simon filius meus et Gualterus, Gualteri Tyrelli natus", by charter dated 1069, subscribed by "Anna uxor eius"[192]. m firstly (Reims 19 May 1051) as his second wife, HENRI I King of France, son of ROBERT II "le Pieux" King of France & his third wife Constance d'Arles [Provence] ([end 1009/May 1010]-Palais de Vitry-aux-Loges, forêt d’Orléans, Loiret 4 Aug 1060, bur église de l'Abbaye royale de Saint-Denis). m secondly ([1061]%29 as his third wife, RAOUL [III] Comte de Valois, son of RAOUL [II] Comte de Valois & his wife [--- de Breteuil] (-Péronne 23 Feb or 8 Sep 1074, bur Montdidier, later transferred to Crépy-en-Valois, église collégiale Saint-Arnoul).
• 10. IGOR Iaroslavich ([1036]-1060). In accordance with the terms of his father's testament, he succeeded in 1054 as Prince of Volynia. He succeeded his brother Viacheslav in 1057 as Prince of Smolensk. The Primary Chronicle records the death of Igor son of Yaroslav in 1060[193]. m ---.

The name of Igor´s wife is not known. Igor & his wife had two children:

a) DAVID Igorevich ([1055-Dorogobuzh 25 Jul 1113). The Primary Chronicle names David, son of Igor, and Volodar, son of Rostislav, recording that they captured Ratibor, agent of Vsevolod Grand Prince of Kiev, and established themselves as princes at Tmutorakan[194]. They were expelled in their turn by Oleg Sviatoslavich who returned from Constantinople in 1083. David was installed as Prince of Volynia by his uncle Vsevolod Grand Prince of Kiev 1086 after the expulsion of his cousin Iaropolk Iziaslavich. He was expelled from Volynia in the following year when his cousin Iaropolk was restored, but after the latter's murder restored again[195]. He was installed as Prince of Dorogobuzh at the conference of Uvetichi 30 Aug 1100[196]. m ---. The name of David´s wife is not known.
b) VSEVOLOD Igorevich. Baumgarten names him, citing one primary source in support[201]. m ---. The name of Vsevolod´s wife is not known.

Vsevolod & his wife had one child:

i) MSTISLAV Vsevolodich (-[1114/16]). The Primary Chronicle names Mstislav grandson of Igor, recording that he accompanied Vladimir to Pereyaslavl in 1103, but does not give the name of his father. Baumgarten names him but cites only one secondary source in support .

Project MedLands Sweden

• Source Project MedLands Sweden - https://fmg.ac/Projects/MedLands/SWEDEN.htm

OLOF, son of ERIK "Segersäll/the Victorious" King of Sweden & his wife Sigrid "Storråda/the Haughty" ([before 985]-[1022]. Adam of Bremen names Olav as son of King Erik & his (unnamed) wife who later married Svend King of Denmark[39]. Snorre names "Olaf the Swede" as the son of "the Swedish king, Eirik the Victorious" and his wife Sigrid[40]. According to Saxo Grammaticus, after his father's death, he returned to Sweden [from Denmark] with "his mother Syritha, and stayed there exercising his sovereignty under his mother's tutelage". He succeeded as OLOF I "Skotkonung/under-King" King of Sweden. Adam of Bremen records that King Olof invaded Denmark and expelled King Svend, but allowed him to return to his kingdom because "matrem suam habuerit"[42]. He converted to Christianity and was baptised as "JACOBUS"[43].
married (1) ESTRED of the Obotrites, daughter of ---. Adam of Bremen names "filiamque Sclavorum Estred nomine de Obodritis" as wife of "Olaph rex Sueonum". Mistress (1): EDLA, daughter of ---, from Vinland. Snorre names "Edla, a daughter of an earl of Vindland" as the concubine of King Olof.

King Olof & his wife had two children

• 1. INGIGERD Olafsdottir' ([1000/03]-10 Feb 1050). Snorre names "the king's daughter Ingegerd" when recording that she was used as intermediary to effect a reconciliation between her father and Olav Haraldson King of Norway, and that her marriage to the Norwegian king was proposed[46]. Adam of Bremen names "filius Iacobus et filia Ingrad" as the children of "Olaph rex Sueonum" and his wife Estred, specifying that Ingrad married "rex sanctus Gerzlef de Ruzzia"[47]. Morkinskinna names “Queen Ingigerdr the daughter of King Óláfr the Swede” as wife of “King Yaroslav [of] Russia”[48]. Her birth date range is estimated based from the birth of her oldest child in 1020, and her youngest known child in [1036]. Snorre records the betrothal of "Ingegerd the king's daughter" and "King Jarisleif…from Russia"[49]. The Historia Norwegie records the marriage of "sororem Olaui Sueonensis…Margaretam" and "rex Iarezlafus de Ruscia" at her brother's instigation, after her betrothal to Olav of Norway was terminated[50]. It is more probable that she was the daughter rather than sister of King Olof if it is correct that she had ten children by her husband. She is referred to as IRINA in Russian sources[51]. The Primary Chronicle records the death of "the Princess wife of Yaroslav" 10 Feb [1048/50][52]. m (1019) as his second wife, IAROSLAV I Vladimirovich Grand Prince of Kiev, son of VLADIMIR Grand Prince of Kiev & his first wife Rognoda of Polotsk ([978]-20 Feb 1054).
• 2. ANUND JAKOB (-[1052]). Adam of Bremen names "filius Iacobus et filia Ingrad" as the children of "Olaph rex Sueonum" and his wife Estred, in a later passage clarifying that the son was "Anund…dictus est Iacobus"[53]. He succeeded his father in [1022] as ANUND JAKOB King of Sweden. m as her first husband, GUNHILD Svensdatter, daughter of Jarl SVEN Haakonsson & his wife Holmfrid of Sweden (-1060 or after). The primary source which confirms her first marriage has not yet been identified. Adam of Bremen refers to the marriage of "rex iuvenis Suein" and "consanguineam a Suedia", the king being threatened with excommunication by the Archbishop of Bremen and papal letters, his wife being named "Gunhild [vel Giuthe] reginam" in a later passage which records that after her separation she devoted herself to charitable activities on her estates[54]. Her parentage is referred to in Knytlinga Saga[55]. Snorre records that "Gunhild, Earl Svein's other daughter" was married to "the Danish king Svein Ulfson"[56]. She married secondly (1052) as his first wife, Svend II King of Denmark.

King Olof had three illegitimate children by Mistress (1):

• 3. ASTRID Snorre names "Emund, Astrid, Holmfrid" as the children of King Olof by his concubine Edla, specifying that Astrid was brought up in West Gautland in the house of Egil[57]. Adam of Bremen records that the wife of Olav King of Norway was "rege Sueonum…filiam"[58]. The Historia Norwegie records that Olav married "soror Margarete" after his betrothal to the latter was terminated by her marriage to "rex Iarezlafus de Ruscia"[59]. Snorre records the marriage of King Olav and "Astrid, daughter of the Swedish king Olaf"[60]. Her marriage was arranged to appease Swedish opposition to King Olav II's recently assumed rule. She remained in Sweden with her daughter when her husband left for Russia[61]. m (Feb 1019) OLAV II King of Norway, son of HARALD "Grenske" King of Vingulmark, Vestfold and Agder & his wife Asta Gudbransdatter (maybe posthumously 995-killed in battle Stiklestad 29 Jul 1030, bur in a sandbank in the river at Trondheim, transferred to St Clement's church which later became Trondheim Cathedral).
• 4. HOLMFRID . Snorre names "Emund, Astrid, Holmfrid" as the children of King Olof by his concubine Edla.
• 5. EMUND (-1060). Snorre names "Emund, Astrid, Holmfrid" as the children of King Olof by his concubine Edla, specifying that Emund was sent to Vindland to be fostered by his mother's relations where "he for a long time neglected his Christianity"[63]. Adam of Bremen names "Emund" as son of "rex Olaph…a concubina"[64]. He succeeded in [1052] as EMUND Slemme "den Gamle/the Old" King of Sweden. m [firstly] ---. The name of Emund's first wife is not known. [m secondly as her second husband, ASTRID Njalsdotter, widow of RAGNVALD Ulfsson Jarl of Västergötland, daughter of NJAL --- & his wife ---. The primary source which confirms her parentage and two marriages has not yet been identified. Her supposed second marriage to Ragnvald may be nothing more than a guess based on Adam of Bremen recording that "nepos eius [=rex Sueonum Emund] Stinkel" succeeded on the death of Emund[65].]

King Emund & his [first] wife had [two] children

a) ANUND (-before 1056). The primary source which confirms his parentage has not yet been identified.
b) [daughter . According to Europäische Stammtafeln[66], Stenkil married the unnamed daughter of King Emund. The primary source on which this is based has not yet been identified. It is possible that the marriage is uncorroborated in contemporary documentation but was assumed by later genealogists to explain Stenkil's succession as king. However, the accession could have been justified solely on the basis of his being the king's stepson, although it is not impossible that it was also confirmed by subsequent marriage to his predecessor's daughter, if indeed he had one[67]. m STENKIL Ragnvaldson, son of RAGNVALD Jarl of Västergötland & his wife Ingeborg of Norway (-1066). He succeeded his father-in-law in 1060 as STENKIL King of Sweden.]

Sigtuna's unknown saint

On February 10, 1050, a nun named Anna died in Novgorod in Russia. Anna, who was in her 50s, had been at the convent for a few years before her death. During her time as a nun, her habit hid none other than the Grand Princess Irina, Russia's most powerful woman.

Her real name was Ingegerd, and she was the daughter of King Olof of Sigtuna.

Ingegerd was born about the year 1000. Where she was born we cannot safely guess. The king and his family were very much on the go. But as it was in Sigtuna that Olof in the year 995 had to start his reign, the first king in Sweden, it is likely that he occasionally took care of policy and management from the city's royal estate.

In Viking times, it was very common for royal children to be sent to relatives to be educated. Ingegerd's mother was a Slavic princess named Estrid, and Ingegerd's brother James was raised by his mother's family on the southern shore of the Baltic. Stepsister Astrid was sent to Egil, the Vastgota (Western Goth) chief.

But Ingegerd was brought up in her parents' home, and so - at least temporarily - was in Sigtuna. Nothing is known of her education, but priests and missionaries who stayed with the King taught her safely in the Christian doctrine.

King Olaf was a hot-tempered man, as was his wife, according to the Icelandic chronicler Snorri Sturluson. At times things could have been quite heated at the royal estate. Ingegerd, who must have been a very pretty girl, seemed to have been the apple of Olof's eye. She was certainly not afraid to say what she liked, even though it might have been contrary to her father's wises.

Marriage that was politically advantageous was as important to a Viking king as the success one achieved in war. Ingegerd became involved in a power game over this when she became an adult.

She was first courted by proxy of the young Norwegian King Olaf Haraldsson, "The Severe". This attempt at courtship left Olof furious. Ingegerd's father and the Norwegian king (later to become St. Olaf) were in fact bitter enemies. Olof used to contemptuously call the younger Olaf "thick ice".

Norwegian King Olaf's wooing of Ingegerd was also a peace initiative. But Olof did not want to hear about reconciliation with Olaf, no matter how warmly Ingegerd spoke of marriage plans. It was not until Torgny Lagman and Svea, the chiefs of the tribes in Uppsala threatened King Olof with beheading on February 15, 1018, if he did not make peace with the Norwegian King that he reluctantly agreed.

But there would be no marriage with Ingegerd, despite that the eager girl sent her would-be fiance a golden-knit gown. Olof simply prevented his daughter from ever traveling to Norway.

But Olof did seek a new son-in-law, and kept Ingegerd a whole summer at Kongahalla (present Kungalv). It was not long before an envoy from a new suitor appeared. The new suitor was Yaroslav I of Kiev, the Russian Prince of Novgorod who would later be known as "The Wise". Olof was very relieved and pleased with this offer of marriage.

Her relationship with her father was restored after the frost affair over Olaf, and Ingegerd hardly dared to speak up against her father. But she did set conditions: (1) a Swedish chief, Earl Ragnvald, would follow her east, and (2) she would be given as a dowry the parcel of land at present Ladoga for her personal fief. Her father, Yaroslav, and the ambassador accepted these conditions. Meanwhile, her half-sister Astrid would become her substitute for Ingegerd and be married off to King Olaf of Norway.

Ingegerd had not yet reached the age of 20 when she became a Russian princess. She seemed to have it pretty good over in the land of Rus; the country is Christian and has close connections with both the Nordic countries and the rest of Europe. Agriculture, handicrafts, and commerce is in bloom, and there are several large cities - the largest being Kiev.

With her willpower and nose for the power game, she appeared in the chronicles as a key advisor to a man who was 25 years older than her, in many places even as the dominant of the two. She succeeded, according to Icelandic sources, to make peace between Yaroslav and one of his brothers, just as their armies would attack each other. Thus, she also gave meaning to her new Russian name Irina, which means "peace".

In 1035, Yaroslav had successfully maneuvered and defeated his rivals for power in Russia, and both he and Ingegerd moved to the capital, Kiev. Thus began Russia's first Golden Age. The Grand Prince built an entirely new district, surrounded by an embankment several kilometers long and 11 feet high. Three gates lead into the countryside, the finest of which was the Golden Gate (Zolota Vorota). The city took after the imperial city of Constantinople, as Yaroslav hired Greek priests, architects, artists, and artisans.

Sophia Cathedral is still standing and serves as a monument in front of other buildings in Kiev from this era. It is dominated by a golden onion dome. Inside, color and darkness work their magic in a total of about 5,000 square meters of pictures of both ecclesiastical and secular motifs. On the wall plaster, it is still possible to discern some of the paintings as they were when they were new. Among them are pictures of the children of the princely family.

Yaroslav and Ingegerd were also painted on the walls of the church, but their pictures are unfortunately missing today. The wall where the paintings were was demolished in the 1600s.

Seven sons and three daughters are known to have resulted from the marriage of Yaroslav and Ingegerd. The sons' names were Ilya, Vladimir, Zjaslav, Svyatoslav, Vsevolod, Igor, and Vyacheslav. Of the daughters, Elizabeth was married to perhaps the greatest of all Norwegian Viking kings, Harald Hardrada, an old comrade-in-arms to Yaroslav. A second daughter, Anastasia, married the future King Andrew of Hungary.

The third daugher, Anna (OUR ANCESTOR), married Henry I of France, one of the first of the so-called Capetian dynasty. When Anna came from Kiev to France, she brought a sensation with her, namely that she could read and write, while the other women at the French court could not.

Descendants of the Capetian dynasty reign today in Europe. King Juan Carlos of Spain is, if you count this way, a latter-day descendent of Ingegerd, as is Grand Duke Jean de Bourbon-Parma, Luxembourg's current ruler, and Otto von Habsburg.

Ingegerd's marriage to Yaroslav lasted 30 years. But her first love, Norwegian King Olaf Haraldsson, she never forgot. In 1028, the future Norwegian national saint was displaced from his home country, and he found a refuge in Novgorod. He came to be with Ingegerd. "She and Olaf loved each other in secret," if you listen to an Icelandic source, the Edmund saga.

Ingegerd also took himself to Olaf's son Magnus as her own, for when Olaf returned to Norway - he would later fall at the Battle of Stiklestad - his son stayed with Ingegerd. Eventually, Magnus Olafson ("the Trustee") became King of Norway.

According to Orthodox sources, Ingegerd (or Irina, as she was known in Russian) devoted herself to the Church and religious life. She instituted a nunnery, and had, by the end of her life, reinvented herself as a nun, under the strictest orders to be called only Anna. "She thus showed her deep piety and her true Christian humility," said a Russian source from the 1800s.

"Anna (Ingegerd) was the first example of great princely people to become holy by going to the monastery. This custom, originating from Greek rulers, began in Russia in the 1000s, and continued uninterrupted almost to the 1600s (Ben notes - Mongol period? That would be about 200 years of interruption starting in the 1240s)."

Ingegerd's remains rest together with her husband in a sarcophagus in the Sophia Cathedral in Kiev. It is a massive - almost 2-1/2 meter high - piece of gray marble.

Soviet scientists opened the sarcophagus in 1939 and examined the contents. Ingegerd's well-preserved skull was of a Nordic type, solid and heavy with an elliptical shape. The foreghead was "not very high" and had an "average" slope. Her nose was "strong with a narrow bridge." her chin was "of average size," but "markedly predominant." The teeth were considered very well preserved. Researchers found that Yaroslav was about 172 cm tall, and Ingegerd was about 162 cm tall.

Ingegerd is celebrated according to the Russian church calendar on February 10 and October 4. February 10 is the day of her death, and October 4 is the day of her son Vladimir's death. Vladimir built the Sophia Cathedral in Novgorod, a smaller version of the Sophia Cathedral in Kiev. October 4 was a great medieval festival in Novgorod, and all leading church dignitaries were obliged to appear at the fairs. Ivan The Terrible decided in 1556 that fairs would continue to be held there in memory of Ingegerd and Vladimir for "as long as the world exists."

After Communism collapsed in Russia, operations at the church were revived as the nation searched for its spiritual roots. St. Ingegerd has also been "newly discovered."

One of the many proofs of this is that the Russian State Film Institute in 1996 recorded a movie about her life. Film crews were filming in Sweden, in particularly in Eskilstuna, Husaby, and Sigtuna.

As a spiritual figure, Ingegerd still lives not only in Russia but also in Sweden. In Eskilstuna, Sweden, since 1968, the Swedish-Orthodox Church bears St. Anne's name, and is where Ingegerd is revered. In this Swedish orthodoxy, Ingegerd even becomes Sweden's patron saint.

Biography

Ingegerd was born in Sigtuna, Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

Ingegerd Olofsdotter of Sweden, also known as Irene, Anna and St. Anna (1001 – 10 February 1050), was a Swedish princess and a Grand Princess of Kyiv. She was the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and the consort of Yaroslav I the Wise of Kyiv.

Ingegerd or St. Anna is often confused with the mother of St. Vladimir “the Enlightener” of the Rus. This is mainly because Ingegerd and Yaroslav also had a son named Vladimir. However, St. Vladimir was the father of Ingegerd’s husband Yaroslav I “the Wise”, thus making her St. Vladimir’s daughter-in-law. St. Vladimir was the son of Sviatoslav and Malusha.

Ingegerd was born in Sigtuna, Sweden. She was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung would no longer allow for the marriage to take place.

Instead, Ingegerd's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, she changed her name to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria, arguably a corruption of Ingegerd's name. She placed her friend, jarl Ragnvald Ulfsson, to rule in her stead.

Ingegerd initiated the building of the Saint Sophia's Cathedral in Kiev that was supervised by her husband. She also initiated the construction of the Cathedral of St. Sophia in Novgorod. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia.

Ingegerd died on 10 February 1050. Upon her death, according to different sources, Ingegerd was buried in either Saint Sophia's Cathedral in Kyiv or Cathedral of St. Sophia in Novgorod.

Ingegerd was later declared a saint, by the name of St. Anna, in Novgorod and Kiev. The reason was that she initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev as well as the local version, the Saint Sophia Cathedral in Novgorod, along with many good doings.

The following was stated by the church in reference to her sainthood:

St. Anna, Grand Duchess of Novgorod, She was the daughter of Swedish King Olaf Sketktung, the "All-Christian King," who did much to spread Orthodoxy in Scandinavia, and the pious Queen Astrida.

In Sweden she was known as Princess Indegard; she married Yaroslav I “the Wise“, Grand Prince of Kiev, who was the founder of the Saint Sophia Cathedral in 1016, taking the name Irene.

She gave shelter to the outcast sons of British King Edmund, Edwin and Edward, as well as the Norwegian prince Magnus, who later returned to Norway.

She is perhaps best known as the mother of Vsevolod of , himself the father of Vladimir Monomakh and progenitor of the Princes of Moscow.

Her daughters were Anna, Queen of France, Queen Anastasia of Hungary, and Queen Elizabeth (Elisiv) of Norway. The whole family was profoundly devout and pious.

She reposed in 1050 in the Cathedral of Holy Wisdom (St. Sophia) in Kyiv, having been tonsured a monastic with the name of Anna.

As saint, her hymn goes:

And 4 stichera, in Tone I: Spec. Mel.: Joy of the ranks of heaven

O joy of the Swedish people, thou didst gladden the Russian realm, filling it with grace and purity, adorning its throne with majesty, lustrous in piety like a priceless gem set in a splendid royal crown.

Named Ingegerd in the baptismal waters, O venerable one, thou wast called Irene by thy Russian subjects, who perceived in thee the divine and ineffable peace; but when thou didst submit to monastic obedience, thou didst take the new name, Anna, after the honoured ancestor of Christ, the King of kings.

Wed in honourable matrimony, O holy Anna, thou didst live in concord with thy royal spouse, the right-believing and most wise Prince Yaroslav; and having born him holy offspring, after his repose thou didst betroth thyself unto the Lord as thy heavenly Bridegroom.

Disdaining all the allurements of vanity and donning the coarse robes of a monastic, O wondrous and sacred Anna, thou gavest thyself over to fasting and prayer, ever entreating Christ thy Master, that He deliver thy people from the all want and misfortune.

Feast days: 10 February, 4 October.

Links

• https://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden
• https://de.wikipedia.org/wiki/Ingegerd
• http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00027048&tree=LEO
• http://pravoslavie.uz/Jitiya/2/R10Anna.htm
• https://www.findagrave.com/memorial/15927250/ingigarth
• http://historiska-personer.nu/ingegerd.htm
• http://xenophon-mil.org/rushistory/rulers/yaroslav1.htm
• http://historiska-personer.nu/min-s/peff25ed9.html
• http://www.asmasters.org/docprint.php?code=866
• http://xenophon-mil.org/rushistory/rulers/yaroslav1.htm

Sources

• Svenskt Biografiskt Lexikon, Bind 20 (1973/75), side 6-7. Snorre Sturlasson: Olav den helliges saga, avsnitt 70, 72, 78, 80, 87-94, 181, 187, 189. N. de Baumgarten: Généalogie et Mariage occidenteaux des Rurikides Russes du Xe au XIII Siècle. Mogens Bugge: Våre forfedre, nr. 168. Bent og Vidar Billing Hansen: Rosensverdslektens forfedre, side 73, 90.
• Lars O. Lagerqvist (1982) (in Swedish). "Sverige och dess regenter under 1.000 år",("Sweden and its rulers during 1000 years").. Albert Bonniers Förlag AB. ISBN 91-0-075007-7.
• Lars O. Lagerqvist - Swedish monarchs - from antiquity to present.
• Olof Skötkonung: http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Sk%C3%B6tkonung
• Estrid: http://sv.wikipedia.org/wiki/Estrid_av_obotriterna
• Edla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edla_%28frilla%29
• Sven Ladejarl: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Ladejarl
• 1). Svenskt Biografiskt Lexikon, Bind 20 (1973/75), side 6-7. Snorre Sturlason: Olav den helliges saga, avsnitt 70, 72, 78, 80, 87-94, 181, 187, 189. N. de Baumgarten: Généalogie et Mariage occidenteaux des Rurikides Russes du Xe au XIII Siècle. Mogens Bugge: Våre forfedre, nr. 168. Bent og Vidar Billing Hansen: Rosensverdslektens forfedre, side 73, 90.

  ---

http://fmg.ac/Projects/MedLands/RUSSIA,%20Rurik.htm#IaroslavIdied1054B

IAROSLAV I "Mudriy/the Wise" Grand Prince of Kiev...[m firstly (unknown). The fact of Iaroslav´s first marriage is indicated by the chronology of his oldest son, although as noted below no primary source has yet been identified which refers to this oldest son. Nevertheless, Iaroslav´s birth date, if accurate as shown above, does suggest that an earlier marriage is likely.]

Grand Prince Iaroslav & his first wife had one child:

1. [ILIYA Iaroslavich (-1020). Baumgarten names him but cites only one secondary source in support[165]. He is not named in the Primary Chronicle. Prince of Novgorod 1015.]

(That Ilia was left as vice-regent while his father was off on campaign suggests that he was the son of a first marriage whose records have been lost. "Saint Anna of Norway" is another name sometimes given for Ingigerd Olofsdottir, Yaroslav's probably-second wife.)

---

http://genealogy.euweb.cz/russia/rurik1.html

Rurikids

Rurik, konung of Novgorod and Ladoga (862-879), +879 (for his identity see NOTE); m.Efanda/Sfandra/Ingrid of Norway, sister of Helgu/Oleg (+912), konung of Novgorod and Kiev; They had issue:

A1. Ingvar/Igor "the Old"►B1. Svyatoslav I ►C3. [2m.] Saint Vladimir I "Velikiy" "the Great ►

• D4. [2m.] Yaroslav I "Mudriy" "the Wise", Pr of Rostov (988-1010), Pr of Novgorod (1013-15), Great Pr of Kiev (1015-17)+(1019-54), *ca 986, +20.2.1054, bur St.Sophia Cathedral; 1m: Saint Anna (+1018, bur St.Sophia Cathedral); m.1019 Pss Ingigerd Olafsdottir of Sweden (+10.2.1050, bur St.Sophia Cathedral)
  • E1. [1m.] Iliya, Pr of Novgorod (1015-20), +1020

http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00027048&tree=LEO

Kuningas Olavin tytär Ingrid avioitui Yaroslaw Viisaan kanssa. Ingrid sai huomenlahjaksi Staraja Ladogan läheltä maa-alueen, jota kutsutaan Inkerinmaaksi. Venäjällä hänestä käytettiin Irina, Ingegerd. Perhe asui sekä Kievissä että Novgorodissa, jonne he rakennuttivat kirkkoja, kouluja ja sairaaloita. Vanhana Irina vetäytyi luostariin ja sai nimen Anna Novgorodilainen. Katso ortodoksiset pyhimykset; ( Anja Danska os. Varo 1935-, 2.7.2018.)

Olof Skötkonung + Estrid (wife)

1. Anund Jacob

2. Ingegerd (married to Yaroslav the Wise)

Olof Skötkonung + Edla (partner)

3. Astrid

4. Emund (Emund den Gamla / Emund the Old)

A fifth child, Homfrid (married to Sven Ladejarl), is sometimes mentioned as daughter of Edla and sometimes as the sister to Olof. She can of course be both….

Olof Skötkonung: http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Sk%C3%B6tkonung

Estrid: http://sv.wikipedia.org/wiki/Estrid_av_obotriterna

Edla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edla_%28frilla%29

Sven Ladejarl: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Ladejarl

http://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden

http://fmg.ac/Projects/MedLands/SWEDEN.htm#OlofIdied1022A

OLOF, son of ERIK "Segersäll/the Victorious" King of Sweden

m ESTRED of the Obotrites, daughter of ---.

King Olof & his wife had two children:

1. INGIGERD Olafsdottir ([1000/03]-10 Feb 1050). Snorre names "the king's daughter Ingegerd" when recording that she was used as intermediary to effect a reconciliation between her father and Olav Haraldson King of Norway, and that her marriage to the Norwegian king was proposed[45]. Adam of Bremen names "filius Iacobus et filia Ingrad" as the children of "Olaph rex Sueonum" and his wife Estred, specifying that Ingrad married "rex sanctus Gerzlef de Ruzzia"[46]. Morkinskinna names “Queen Ingigerdr the daughter of King Óláfr the Swede” as wife of “King Yaroslav [of] Russia”[47]. Her birth date range is estimated based from the birth of her oldest child in 1020, and her youngest known child in [1036]. Snorre records the betrothal of "Ingegerd the king's daughter" and "King Jarisleif…from Russia"[48]. The Historia Norwegie records the marriage of "sororem Olaui Sueonensis…Margaretam" and "rex Iarezlafus de Ruscia" at her brother's instigation, after her betrothal to Olav of Norway was terminated[49]. It is more probable that she was the daughter rather than sister of King Olof if it is correct that she had ten children by her husband. She is referred to as IRINA in Russian sources[50]. The Primary Chronicle records the death of "the Princess wife of Yaroslav" 10 Feb [1048/50][51]. m (1019) as his second wife, IAROSLAV I Vladimirovich Grand Prince of Kiev, son of VLADIMIR Grand Prince of Kiev & his first wife Rognoda of Polotsk ([978]-20 Feb 1054).

2. ANUND JAKOB (-[1052]).

King Olof had three illegitimate children by Mistress (1):

3. ASTRID.

4. HOLMFRID .

5. EMUND (-1060).

-----------------------------------------------------

Olof Skötkonung + Estrid (wife)

1. Anund Jacob

2. Ingegerd (married to Yaroslav the Wise)

Olof Skötkonung + Edla (partner)

3. Astrid

4. Emund (Emund den Gamla / Emund the Old)

A fifth child, Homfrid (married to Sven Ladejarl), is sometimes mentioned as daughter of Edla and sometimes as the sister to Olof. She can of course be both….

Olof Skötkonung: http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Sk%C3%B6tkonung

Estrid: http://sv.wikipedia.org/wiki/Estrid_av_obotriterna

Edla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edla_%28frilla%29

Sven Ladejarl: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Ladejarl

http://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden

Princess Ingegerd Olofsdotter of Sweden (1001 – 10 February 1050) was a Swedish princess and a Grand Princess of Kiev, the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and the consort of Yaroslav I the Wise of Kiev.

Ingegerd was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

[edit] Children

Ingegerd had the following children

   * Elisiv of Kiev, queen of Norway

* Anastasia of Kiev, queen of Hungary
* Anne of Kiev, queen of France
* (Disputed) Agatha, wife of Edward the Exile
* Vladimir of Novgorod
* Iziaslav
* Sviatoslav
* Vsevolod
* Igor of Volynia
* Vyacheslav of Smolensk.
Death: 10 Feb 1049-1050 in Kiev, Ukraine

Children

1. Anna Agnesa (Grand Duchess Of Kiev) YAROSLAVNA b: 1036 in Of, Kiev, , Ukraine

2. Vladimir YAROLSAVICH ;[DUKE OF NOVGOROD] b: 1020 in Of, Novgorod, Novgorod, Russia

3. Svyatopolk I (Ii) YAROSLAVICH (GRAND DUKE OF KIEV) b: 1027 in Of, Vladimir-Volynsk, Volyn, Ukraine

4. Vsevolod I YAROSLAVOVIC b: 1030 in Of, Pereyaslavl, Kiev, Ukraine

5. Izyaslav I Dmitrij YAROSLAVICH b: 1025 in Of, Turov, Polesye, Byelorussia

6. Elizaveta Yaroslavna Queen Of NORWAY b: Abt 1032 in Of, Kiev, Kiev, Ukraine

7. Anastasiya Agmunda YAROSLAVNA PRINCESS OF KIEV b: Abt 1035 in Of, Kiev, Kiev, Ukraine

8. Igor YAROSLAVICH b: Abt 1036 in Of, Vladimir Volynskiy, Volyn, Ukraine

---

Princess Ingegerd Olofsdotter of Sweden (1001 – 10 February 1050) was a Swedish princess and a Grand Princess of Kiev, the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and wife of Yaroslav I the Wise of Kiev.

Ingegerd was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

Ingegerd Olofsdotter av Sverige

Från Wikipedia

Ingegerd Olofsdotter, furstinna, dotter till Olof Skötkonung av Svitjod och hans maka Estrid, en obodritisk furstedotter. Född omkring år 1000. Död 10 februari 1050. Begravd i Sofiakatedralen i Kiev.

Gift år 1019 med furst Jaroslav Vladimirovitj av Novgorod, senare känd som storfurst Jaroslav den vise av Kiev. Genom sina fyra döttrar blev Ingegerd anmor till flera kungaätter i Europa.

Ingegerd antog vid dopet i Ryssland namnet Irina. Ingegerd vördades efter sin död, och vördas fortfarande, som heliga Anna av Novgorod. Hon har kallats det första svenska helgonet. Det finns en svensk-ortodox församling, verksam i Linköping, Norrköping och Örebro, vid namn Heliga Annas ortodoxa församling. Denna församling erhöll i februari 2009 såsom gåva en relik efter Ingegerd.

Före giftet med Jaroslav var Ingegerd, enligt Snorre Sturlasson, bortlovad till Olav Haraldsson, den blivande Olav den helige i Norge. Denne gifte sig senare med Ingegerds halvsyster Astrid.

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen år 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av vad frenologer kallar "nordisk typ", massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång."

I Sofiakatedralen i Kiev finns en fresk som avbildar några av Jaroslavs och Ingegerds barn. Också fursteparet, på vars initiativ kyrkan byggdes, var en gång avbildat på en vägg. Men denna är numera riven. Bilden är dock känd tack vare att den ritades av på 1600-talet.

Källorna till Ingegerds liv är fåtaliga och uppgifterna om hennes upphöjelse till helgon inte entydiga. Det finns således en annan tradition, som förknippar Ingegerdnamnet med reliker, som länge fanns i Sofiakatedralen i Novgorod. Denna kyrka, således med samma namn som den i Kiev, hade Jaroslavs och Ingegerds son Vladimir som byggherre. I kyrkliga sammanhang ses numera ingen motsättning mellan de två traditionerna. Speciellt som att det finns otaliga mer betydande helgon, vars jordiska tillvaro är betydligt sämre kartlagd än Ingegerds.

Källor

Rune Edberg: Ingegerd, Olof skötkonungs dotter. Ett kvinnoöde från vikingatiden. Sigtuna 1997, ny upplaga 2001. Engelsk översättning: Viking Princess, Christian Saint. Ingegerd, a Woman in the 11th Century. Sigtuna 2005.

Externa länkar

Heliga Annas ortodoxa församling

Barn:

Anna av Kiev, gift med Henrik I av Frankrike

Vsevolod I av Kiev

Svjatoslav II av Kiev

Ellisif Elisabet av Kiev, gift med Harald Hårdråde av Norge

Izjaslav I av Kiev (1024-1078, stupade), storfurste av Kiev

Vladimir av Kiev

Igor av Vladimir

Vjatjeslav av Smolensk

Anastasia av Kiev, gift med Andreas I av Ungern

Dobronega (Maria) av Kiev, gift med Kasimir I, hertig av Polen

Noter

^ Maria Kapla & Johannes Ståhlberg: "Rysslands vagga" i Populär historia nr 8 2009.

---

Princess Ingegerd Olofsdotter of Sweden (1001 – 10 February 1050) was a Swedish princess and a Grand Princess of Kiev, the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and wife of Yaroslav I the Wise of Kiev.

Ingegerd was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden

Children

Ingegerd had the following children

   * Elisiv of Kiev, queen of Norway

* Anastasia of Kiev, queen of Hungary
* Anne of Kiev, queen of France
* (Disputed) Agatha, wife of Edward the Exile
* Vladimir of Novgorod
* Iziaslav
* Sviatoslav
* Vsevolod
* Igor of Volynia
* Vyacheslav of Smolensk.
References

   * Lars O. Lagerqvist (1982) (in Swedish). "Sverige och dess regenter under 1.000 år",("Sweden and its rulers during 1000 years").. Albert Bonniers Förlag AB. ISBN 91-0-075007-7

---

Ingigerd Ingegerda Olafsdottir, Prinsessan av Sverige, Грандиозный Принцесса яние) от Kiev, was born circa 1001; died February 10, 1050.

---

Ingegerd Olofsdotter, prinsessa, dotter till Olof Skötkonung av Svitjod och Estrid. Död 10 februari 1050 i Kiev. Begravd i Sofiakatedralen i Kiev.

Gift år 1019 med Jaroslav I av Kiev och blev genom sina fyra döttrar anmor till flera kungaätter i Europa.

Ingegerd antog vid dopet i Ryssland namnet Irina. Uppfattningen om att Ingegerd sedermera under namnet "heliga Anna av Novgorod" blev föremål för helgondyrkan beror antingen på en förväxling med en tidigare hustru till Jaroslav eller på att hon som änka gått i kloster och bytt namn ytterligare en gång. Hon skulle, enligt Snorre Sturlasson, ha varit bortlovad till Olav den helige i Norge.

---

Ingegerd Olofsdotter (1001 – 10 February 1049) was the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites. She was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. Once in Russia, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

---

Ancestor Chart

Fyrstinne Ingegjerd Olofsdatter ( - 1050)

Fyrstinne Ingegjerd Olofsdatter. Død 10.02.1050 i Vyšhorod ved Kiev. Hun var datter av Kong Olof Skottkonung Erikson av Sverige. Død omkring 1021, og Estrid ???.

Ingerid giftet seg i 1019 med Storfyrste Jaroslav I den Vise av Novgorod. Født omkring 988. Død 20.02.1054 i Vyshorod. De hadde barna:

1. Storfyrste Isjaslav I av Kiev. Født 1025. Død 03.10.1078.

2. Storfyrste Swiatoslaw II av Kiev. Født 1027. Død 27.12.1076.

3. Storfyrste av Kiev Vsevolod I av Novgorod. Født 1030. Død 13.04.1093.

Ingegjerd var datter til Olof Skottkonung av Sverige og obotritiskan Estrid. Han omtales i Snorre som «Olav Svenske» eller «Olav Sveakonge» og Ingegjerd som «Ingegjerd kongsdatter».

Hun eide en stor gård på Ulleråker i Simtuna og synes allerede i 1017 å ha vært myndig og å ha levet for seg selv. Kanskje var hun enke eller hadde fått flere besittelser etter sin mor, som da må ha vært død. Hun skulle ha giftet seg med Olav den Hellige, men dette var hennes far imot, og giftermålet kom ikke istand.

Oppgiftene om Ingegjerds byrd og ekteskap forekommer tidligst i «Gesta Hammaburgensis ecclesiæ pontificum» forfattet av Adams av Bremen på 1070-tallet. Yngre og med tildels motstridige detaljer gis i de utførlige islandske berettelser om hennes tidligere forlovelse med den norske kongen Olav den hellige, som fikk nøye seg med hennes illegitime halvsøster Astrid. Den islandske dateringen av Ingegjerds giftemål til 1019 styrkes av den russiske Nestorskrønikaens oppgave om at Jaroslavs eldste sønn ble født i 1020. En islandsk saga beskriver hvordan hun under strider i Russland ble tatt til fange av den norske kongeslektningen Eymund Ringson, som var i tjeneste hos en fiendtlig bror til Jaroslav, og om hvordan hennes fangenskap ble utnyttet til å påtvinge Jaroslav fredsvilkår. Det finnes også islandske oppgaver om at Olav den hellige og hans sønn, Magnus den gode, i 1029 for en tid tok sin tilflukt til Ingegjerd og Jaroslav, da de hadde blitt landflyktige.

Fra Snorre Sturlason: Olav den helliges saga:

«93. Våren etter kom det sendemenn til Svitjod fra kong Jarisleiv øst i Holmgard; de kom og ville ha oppfylt avtalen fra sommeren før, da kong Olav hadde lovt å gifte sin datter Ingegjerd med kong Jarisleiv. Kong Olav talte med Ingegjerd om saken, og sa han ville at hun skulle gifte seg med kong Jarisleiv. Hun svarte: «Om jeg skal gifte meg med kong Jarisleiv,» sa hun, «da vil jeg ha Aldeigjeborg og det jarlsrike som hører til borgen i brudegave.» Sendemennene fra Gardarike gikk med på det på sin konges vegne. ...»

Nestsorskrønikaen nevner ikke Ingegjerds navn, men oppgir at Jeroslavs hustru døde i 1050. Ifølge en senere utført inskripsjon i Sofiakatedralen i Novgorod kalles Ingegjerd «Anna» i Russland. Denne Anna ble formål for helgendyrkelse, og hennes minne ble feiret 10. februar, 5. september og- sammen med sønnen Vladimir - 4. oktober (Martinov). 1)

1). Svenskt Biografiskt Lexikon, Bind 20 (1973/75), side 6-7. Snorre Sturlason: Olav den helliges saga, avsnitt 70, 72, 78, 80, 87-94, 181, 187, 189. N. de Baumgarten: Généalogie et Mariage occidenteaux des Rurikides Russes du Xe au XIII Siècle. Mogens Bugge: Våre forfedre, nr. 168. Bent og Vidar Billing Hansen: Rosensverdslektens forfedre, side 73, 90.

---

_________________________________________________________

http://pravoslavie.uz/Jitiya/2/R10Anna.htm

_________________________________________________________

http://www.asmasters.org/docprint.php?code=866

---

Ingigerd Olofsdotter

From Wikipedia, the free encyclopedia

 (Redirected from Ingegerd Olofsdotter)

Ingegerd Olofsdotter (1001 – 10 February 1049) was the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites. She was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. Once in Russia, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

---

Ingegerd Olofsdotter (1001 – 10 February 1050) was the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites. She was born in Sigtuna, Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. Once in Russia, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

---

Ingegerd was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

---

Princess Ingegerd Olofsdotter of Sweden (1001 – 10 February 1050) was a Swedish princess and a Grand Princess of Kiev, the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and the consort of Yaroslav I the Wise of Kiev.

Contents [hide]

1 Biography

2 Children

3 References

4 Succession

[edit] Biography

11th-century fresco of the St. Sophia Cathedral in Kiev representing the daughters of Ingegerd and Yaroslav I, with Anna probably being the youngest. Other daughters were Anastasia wife of Andrew I of Hungary, Elizabeth wife of Harald III of Norway, and Agatha wife of Edward the Exile.Ingegerd was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

[edit] Children

Ingegerd had the following children

Elisiv of Kiev, queen of Norway

Anastasia of Kiev, queen of Hungary

Anne of Kiev, queen of France

(Disputed) Agatha, wife of Edward the Exile

Vladimir of Novgorod

Iziaslav

Sviatoslav

Vsevolod

Igor of Volynia

Vyacheslav of Smolensk.

[edit] References

Lars O. Lagerqvist (1982) (in Swedish). "Sverige och dess regenter under 1.000 år",("Sweden and its rulers during 1000 years").. Albert Bonniers Förlag AB. ISBN 91-0-075007-7.

http://xenophon-mil.org/rushistory/rulers/yaroslav1.htm

[edit] Succession

Preceded by

unknown Grand Princess Consort of Kiev

1019-1054 Succeeded by

Gertrude of Poland

Retrieved from "http://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden"

Categories: Swedish princesses | 1001 births | 1050 deaths | Kievan Rus | Viking Age women | Burials at Saint Sophia Cathedral, Kiev | Women of medieval Russia

---

From Wikipedia:

Princess Ingegerd Olofsdotter of Sweden (1001 – 10 February 1050) was a Swedish princess and a Grand Princess of Kiev, the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and the consort of Yaroslav I the Wise of Kiev.

Ingegerd was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd had the following children

   * Elisiv of Kiev, queen of Norway

* Anastasia of Kiev, queen of Hungary
* Anne of Kiev, queen of France
* (Disputed) Agatha, wife of Edward the Exile
* Vladimir of Novgorod
* Iziaslav
* Sviatoslav
* Vsevolod
* Igor of Volynia
* Vyacheslav of Smolensk.

---

From the Foundation for Medieval Genealogy page on Russia Rurikid:

http://fmg.ac/Projects/MedLands/RUSSIA,%20Rurik.htm#AnnaIaroslavnad...

IAROSLAV Vladimirovich, son of VLADIMIR I "Velikiy/the Great" Grand Prince of Kiev & his first wife Rognoda of Polotsk ([978]-Vyshgorod 20 Feb 1054, bur Kiev Church of St Sophia). Prince of Rostov 988-1010. Prince of Novgorod 1013-1015.

He rebelled against his father and refused to pay tribute from Novgorod in 1014. Challenged by his cousin Sviatopolk I Grand Prince of Kiev, following the latter's accession in Kiev, he defeated Sviatopolk at Liubech [1016] and forced him to flee to Poland, succeeding as IAROSLAV I "Mudriy/the Wise" Grand Prince of Kiev.

Sviatopolk returned in Jul 1018 with an army led by his father-in-law, Bolesław I King of Poland, and defeated Iaroslav at the Western Bug and forced him to retire to Novgorod.

Sviatopolk entered Kiev again 14 Aug 1018 and resumed his rule. After King Bolesław returned to Poland, Iaroslav advanced once more on Kiev. Sviatopolk fled south to raise another force with the Pechenegs but was finally defeated by the river Alta in 1019, when Iaroslav resumed power in Kiev[140].

In 1024, his half-brother Mstislav Prince of Tmutorokan moved his headquarters north to Chernigov to challenge Iaroslav, whom he defeated at Listven. The half-brothers agreed a division of territories, Iaroslav taking the land on the western bank of the Dnieper including Kiev and Novgorod. While Iaroslav was absent in Novgorod, the Pechenegs laid siege to Kiev, but were defeated after Iaroslav returned with a formidable army to relieve the siege[141].

He succeeded in the territories of his half-brother Mstislav on the latter's death in 1036, becoming sole ruler or "Autocrat of the land of the Rus"[142].

His greatest project was the conquest of Constantinople but his armies were defeated in decisive battles in 1043[143]. He supervised the rapid expansion of the city of Kiev, modelled on Constantinople. His law code Rus'ka Pravda also contributed to the development and consolidation of his administration especially in the area around Kiev, although it appears to have had little impact in the north[144].

The Primary Chronicle records the death of Iaroslav 19 Feb 1054 at Vyshgorod aged 76 and his burial place[145].

He left a testament dividing his territories between his sons, the substance of which is recorded in the Primary Chronicle[146] although no original text has survived.

[m firstly ---. The fact of Iaroslav´s first marriage is indicated by the chronology of his oldest son, although as noted below no primary source has yet been identified which refers to this oldest son. Nevertheless, Iaroslav´s birth date, if accurate as shown above, does suggest that an earlier marriage is likely.]

m [secondly] (1019) INGIGERD Olafsdottir of Sweden, daughter of OLOF "Skotkonung" King of Sweden & his wife Estrid of the Obotriten ([1000/03]-10 Feb 1050).

Adam of Bremen names "filius Iacobus et filia Ingrad" as the children of "Olaph rex Sueonum" & his wife Estred, specifying that Ingrad married "rex sanctus Gerzlef de Ruzzia"[147]. Her birth date range is estimated based on the birth of her oldest child in 1020, and her youngest known child in [1036].

Morkinskinna names “Queen Ingigerđr the daughter of King Óláfr the Swede” as wife of “King Yaroslav [of] Russia”[148]. Snorre records the betrothal of "Ingegerd the king's daughter" and "King Jarisleif…from Russia"[149]. Her birth date range is estimated based on the birth of her oldest child in 1020, and her youngest known child in [1036].

The Historia Norwegie records the marriage of "sororem Olaui Sueonensis…Margaretam" and "rex Iarezlafus de Ruscia" at her brother's instigation, after her betrothal to Olav of Norway was terminated[150]. It is more probable that she was the daughter rather than sister of King Olof if it is correct that she had ten children by her husband. She is referred to as IRINA in Russian sources[151].

The Primary Chronicle records the death of "the Princess wife of Yaroslav" 10 Feb [1048/50][152].

Grand Prince Iaroslav & his first wife had one child:

1. [ILIYA Iaroslavich (-1020). Baumgarten names him but cites only one secondary source in support[153]. He is not named in the Primary Chronicle. Prince of Novgorod 1015.]

Grand Prince Iaroslav & his second wife had ten children:

1. Vladimir Yaroslavich (1020-1052 Novgorod, buried Novgorod, Church of St. Sophia)

2. Anastasia Yaroslavna (b. c.1023, d. 1074/1096, buried Admont Abbey, married King Andras I "The Catholic" of Hungary.

3. Izyaslav Yaroslavich (b. 1024, d. 3 October 1078 in Battle of Nezhatinaya Niva, buried Kiev, succeeded as Grand Prince of Kiev)

4. Yelizaveta Yaroslavna (d. after 25 September 1066, married Harald III The Severe Sigurdson, King of Norway)

5. Svyatoslav Yaroslavich (b. 1027, d. 27 December 1076, buried Chernihiv, Church of the Savior, was Grand Prince of Kiev Svyatoslav II)

6. Vsevolod Yaroslavich (b. 1030, d. 13 April 1093, buried Kiev, St Sofia Cathedral, was Grand Prince of Kiev Vsevolod I)

7. Vyacheslav Yaroslavich (b. 1033/36, d. 1056/57 Smolensk)

8. Anna Yaroslavna (1036, d. 5 September 1075/78, buried Abbaye Villiers near La-Ferte-Alais, OUR ANCESTOR)

9. Igor Yaroslavich (b. c.1036, d. 1060)

From the Swedish-language Historiska Personer i Sverige och Norden page on Ingegerd "heliga Anna av Novgorod" Olofsdotter (English below):

http://historiska-personer.nu/min-s/peff25ed9.html

Ingegerd "heliga Anna av Novgorod" Olofsdotter

Yrke: Storfurstinna i Kiev (Gårdarike), nunna och Sveriges första helgon

Far: Olof >> Skötkonung (Eriksson) (980 - 1022)

Mor: Estrid (979 - )

Född: 1000

Död: 1050-02-10 Ryssland, Kiev, Vyšhorod

Begravd: Ryssland, Kiev, Sofiakatedralen

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med Jaroslav "den vise" av Kiev (978 - 1054)

Vigsel: 1019 Ryssland 1)

Barn:

 Elisabet av Kiev

Anna av Kiev (- 1075)
Anastasia av Kiev
Ilja av Kiev
Vsevolod av Kiev
Svjatoslav av Kiev
Zjaslav av Kiev
Vladimir av Kiev
Igor av Kiev
Vjatjeslav av Kiev
--------------------------------------------------------------------------------

Noteringar

Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, som växte upp i Sigtuna, blev rysk storfurstinna och, efter sin död,ortodoxt helgon. Ett märkligt levnadsöde i den svenska historien!

Sigtunas okända helgon

Den 10 februari 1050, dog nunnan Anna i Novgorod i Ryssland. Anna, som var i 50-årsåldern, hade gått i kloster bara något år före sin död. Under nunnedoket dolde sig ingen mindre än storfurstinnan Irina, Rysslands mäktigaste kvinna. Hennes egentliga namn var Ingegerd och hon var dotter till kung Olof Skötkonung i Sigtuna.

Ingegerd föddes omkring år 1000. Var hon föddes vet vi inte säkert. Kungen och hans familj var mycket på resande fot. Men eftersom det var i Sigtuna som Olof år 995 lät sätta igång myntslagning, den första i Sverige, är det troligt att han tidvis skötte politik och förvaltning från stadens kungsgård.

Under vikingatiden var det mycket vanligt att kungabarn skickades till släktingar för att uppfostras. Ingegerds mor var en slavisk furstedotter som hette Estrid och Ingegerds bror Jakob växte upp hos moderns familj vid södra Östersjökusten. Styvsystern Astrid skickades till en västgötahövding, Egil. Men Ingegerd uppfostrades i föräldrahemmet, som således - åtminstone tidvis - låg i Sigtuna. Inget är känt om hennes utbildning men präster och missionärer, som vistades hos kungen, undervisade henne säkert i den kristna läran.

Kung Olof var en hetlevrad människa och det var hans fru också, enligt den isländske krönikören Snorre Sturlasson. Det kan med andra ord ibland ha gått hetsigt till i kungsgården. Ingegerd, som ska ha varit en mycket vacker flicka, tycks ha varit Olofs ögonsten. Hon var i alla fall inte rädd för att säga var hon tyckte även om det var tvärtemot hennes fars uppfattning.

Att äktenskap blev politiskt fördelaktiga var för vikingatidens kungar lika viktigt som att de hade framgång i krig. Ingegerd kom, när hon blev giftasvuxen, att dras in i detta maktspel. Först friade Norges unge kung Olav Haraldsson, kallad "den digre", genom ombud till henne. Frieriet gjorde Olof Skötkonung rasande. Ingegerds far och den norske kungen (den blivande Olav den helige) var nämligen bittra fiender. Olof brukade föraktfullt kalla Olav för "tjockisen".

Norske Olavs frieri till Ingegerd var samtidigt ett fredsinitiativ. Men Olof Skötkonung ville inte höra talas om någon försoning med Olav, hur varmt än Ingegerd talade för giftermålsplanerna. Det var inte förrän Torgny Lagman och sveahövdingarna på tinget i Uppsala 15 februari 1018 hotat kung Olof med att han skulle mista huvudet om han inte slöt fred med den norske kungen, som han motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegerd skickat fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge.

Men Olof lurar sin blivande måg, som väntar på Ingegerd en hel sommar vid Kongahälla (nuvarande Kungälv). Det dröjde inte länge innan sändebud från en ny friare dök upp. Det var Jaroslav I, kievrysk furste i Novgorod och kallad "den vise", som hörde av sig. Olof Skötkonung blev mycket lättad och glad över detta giftermålsanbud.

Förhållandet till fadern var säkert frostigt efter affären med Olav, och för Ingegerd var det knappast tal om att våga neka. Men hon ställde villkor: en svensk hövding, jarl Ragnvald, skulle följa med henne österut och hon ville också ha landskapet Ladoga som brudgåva och personlig förläning. Fadern, och Jaroslavs ambassadörer, accepterade. Halvsystern Astrid fick istället bli ersättare för den utlovade Ingegerd och giftes bort med kung Olav i Norge.

Ingegerd hade ännu inte fyllt 20 år när hon blev rysk furstinna. Hon tycks ha fått det ganska bra där borta i landet Rus; landet är kristnat och har livliga förbindelser med både de nordiska länderna och det övriga Europa. Jordbruk, hantverk och handel är inne i en blomstringsperiod, det finns flera stora städer med Kiev som huvudsäte. Med sin viljestyrka och sin näsa för maktspel framstår hon i källorna som en viktig rådgivare till sin ca 25 år äldre man, på flera ställen rentav som den dominerande av de två. Hon lyckades, enligt en isländsk källa, till exempel en gång att stifta fred mellan Jaroslav och en av hans bröder, just när deras arméer skulle gå lös på varandra. Därmed ger hon också skäl för sitt nya ryska namn Irina, som betyder "fred".

År 1035 hade Jaroslav lyckat besegra och manövrera ut alla medtävlare om makten i Ryssland och han och Ingegerd kunde för gott flytta till huvudstaden, Kiev. Därmed inleddes det ryska rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av flera kilometer lång, elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslav öppnade Kiev och övriga Ryssland för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare.

Sofiakatedralen står ännu kvar och är byggnadsmonumentet framför andra i Kiev från denna epok. Den domineras av de festliga, gyllene lökkupolerna. Därinne skiftar färgerna dunkelt och trolskt över totalt omkring 5000 kvm bilder med både kyrkliga och världsliga motiv. I putsen på kyrkans väggar går ännu att urskilja vissa av de målningar, som gjordes när byggnaden var ny. Bland dem finns också bilder av barnen i furstefamiljen. Också Jaroslav och Ingegerd målades av i kyrkan, men de bilderna är tyvärr försvunna. Väggen där dessa målningar fanns revs på 1600-talet.

Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja, Vladimir, Zjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Av döttrarna blev en, Elisabet, gift med alla tiders kanske största norska viking, Harald hårdråde, en gammal vapenbroder till Jaroslav. En andra dotter, Anastasia, gifte sig med Ungerns blivande kung Andreas. Den tredje dottern, Anna, gifte sig med Henrik I av Frankrike, en av de första i den så kallade kapetingska ätten. När Anna kom från Kiev till Frankrike väckte hon sensation genom sin bildning, hon kunde nämligen läsa och skriva, det kunde inte de andra kvinnorna vid det franska hovet.

Ättlingar till kapetingerna regerar än i dag i Europa. Kung Juan Carlos i Spanien är, om man räknar på detta sätt, en av Ingegerds sentida ättlingar liksom storfursten Jean av Bourbon-Parma, Luxemburgs nuvarande regent och Otto von Habsburg.

Ingegerds äktenskap med Jaroslav varade i 30 år. Men sin ungdomskärlek, norrmannen Olav Haraldsson, glömde hon aldrig. När det blivande norska nationalhelgonet 1028 drevs på flykten från hemlandet fann han en fristad i Novgorod. Nu fick han också träffa Ingegerd. "Hon och Olav älskade varandra i hemlighet", om man får tro en isländsk källa, Emunds saga.

Ingegerd tog också till sig Olavs son Magnus som fosterbarn, för när Olav återvände till Norge - han skulle komma att stupa vid slaget vid Stiklastad - stannade pojken hos Ingegerd. Så småningom blev Magnus Olavsson ("den gode") kung av Norge, han med. Enligt ortodoxa källor ägnade sig Ingegerd (hennes ryska namn var Irina) intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Hon instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den strängaste ordningen och fick då namnet Anna. "Hon visade därmed sin djupa fromhet och sin sant kristna ödmjukhet", heter det. En rysk 1800-talskälla slår fast: "Anna (Ingegerd) var det första exemplet på att storfurstliga personer blev heliga genom att gå i kloster. Denna sedvana, som hämtats från grekiska härskare, började i Ryssland på 1000-talet och fortsatte oavbrutet nästan till 1600-talet".

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Det är en massiv, nästan två och halv meter stor pjäs i grå marmor. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av nordisk typ, massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång.

Ingegerd firas enligt den ryska kyrkokalendern som helgon den 10 februari och 4 oktober. 10 februari är hennes egen dödsdag och 4 oktober är sonen Vladimirs dödsdag. Vladimir lät bygga Sofiakatedralen i Novgorod, en mindre variant av Sofiakatedralen i Kiev. 4 oktober var på medeltiden stor högtidsdag i Novgorod och alla de ledande kyrkliga dignitärerna var skyldiga att infinna sig till mässorna. Självaste tsar Ivan ("den förskräcklige") beslutade 1556 att gudstjänster och allmänna själamässor skulle hållas över Ingegerd och Vladimir "så länge världen består".

Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegerd har "nyupptäckts". Ett av många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv. Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i Sigtuna.

Som andlig gestalt lever Ingegerd fortfarande inte bara i Ryssland, utan också i Sverige. I Eskilstuna finns sedan 1968 en svensk-ortodox församling som bär S:t Annas namn och där Ingegerd vördas. Inom denna svenska ortodoxi betecknas Ingegerd till och med som Sveriges skyddshelgon.

-----------------------------------------------------------------------------------

Lästips:

Mäktig mans kvinna - en roman om storfurstinnan Ingegerd Catharina Ingelman-Sundberg.

Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter - ett kvinnoöde från vikingatiden Rune Edberg, Sigtuna museers skriftserie

--------------------------------------------------------------------------------

Källor

1) Lars O. Lagerqvist - Sveriges regenter - från forntid till nutid

In English:

Ingegerd "Holy Anna of Novgorod" Olofsdotter

Occupation: Grand Duchess of Kiev, nun, and Sweden's first saint.

Father: Olaf (Eriksson) Skotkonung (980-1022)

Mother: Estrid (b. 979)

Born: 1000

Died: 1050 February 10, Russia (present Ukraine), Kiev, Vyshhorod

Buried: Russia (present Ukraine), Kiev, Sofia Cathedral

Family with Yaroslav The Wise of Kiev (978-1054)

Marriage 1019 Russia

Children:

1. Elizabeth of Kiev

2. Anne of Kiev (d. 1075, OUR ANCESTOR)

3. Anastasia of Kiev

4. Ilya of Kiev

5. Vsevolod of Kiev

6. Svyatoslav of Kiev

7. Zjaslav of Kiev

8. Vladimir of Kiev

9. Igor of Kiev

10. Vyacheslav of Kiev.

Entry:

Ingegerd, daughter of Olof Skotkonung, became a Russian Grand Princess and, after her death, an Orthodox saint - a strange episode in Swedish history!

Sigtuna's unknown saint

On February 10, 1050, a nun named Anna died in Novgorod in Russia. Anna, who was in her 50s, had been at the convent for a few years before her death. During her time as a nun, her habit hid none other than the Grand Princess Irina, Russia's most powerful woman.

Her real name was Ingegerd, and she was the daughter of King Olof of Sigtuna.

Ingegerd was born about the year 1000. Where she was born we cannot safely guess. The king and his family were very much on the go. But as it was in Sigtuna that Olof in the year 995 had to start his reign, the first king in Sweden, it is likely that he occasionally took care of policy and management from the city's royal estate.

In Viking times, it was very common for royal children to be sent to relatives to be educated. Ingegerd's mother was a Slavic princess named Estrid, and Ingegerd's brother James was raised by his mother's family on the southern shore of the Baltic. Stepsister Astrid was sent to Egil, the Vastgota (Western Goth) chief.

But Ingegerd was brought up in her parents' home, and so - at least temporarily - was in Sigtuna. Nothing is known of her education, but priests and missionaries who stayed with the King taught her safely in the Christian doctrine.

King Olaf was a hot-tempered man, as was his wife, according to the Icelandic chronicler Snorri Sturluson. At times things could have been quite heated at the royal estate. Ingegerd, who must have been a very pretty girl, seemed to have been the apple of Olof's eye. She was certainly not afraid to say what she liked, even though it might have been contrary to her father's wises.

Marriage that was politically advantageous was as important to a Viking king as the success one achieved in war. Ingegerd became involved in a power game over this when she became an adult.

She was first courted by proxy of the young Norwegian King Olaf Haraldsson, "The Severe". This attempt at courtship left Olof furious. Ingegerd's father and the Norwegian king (later to become St. Olaf) were in fact bitter enemies. Olof used to contemptuously call the younger Olaf "thick ice".

Norwegian King Olaf's wooing of Ingegerd was also a peace initiative. But Olof did not want to hear about reconciliation with Olaf, no matter how warmly Ingegerd spoke of marriage plans. It was not until Torgny Lagman and Svea, the chiefs of the tribes in Uppsala threatened King Olof with beheading on February 15, 1018, if he did not make peace with the Norwegian King that he reluctantly agreed.

But there would be no marriage with Ingegerd, despite that the eager girl sent her would-be fiance a golden-knit gown. Olof simply prevented his daughter from ever traveling to Norway.

But Olof did seek a new son-in-law, and kept Ingegerd a whole summer at Kongahalla (present Kungalv). It was not long before an envoy from a new suitor appeared. The new suitor was Yaroslav I of Kiev, the Russian Prince of Novgorod who would later be known as "The Wise". Olof was very relieved and pleased with this offer of marriage.

Her relationship with her father was restored after the frost affair over Olaf, and Ingegerd hardly dared to speak up against her father. But she did set conditions: (1) a Swedish chief, Earl Ragnvald, would follow her east, and (2) she would be given as a dowry the parcel of land at present Ladoga for her personal fief. Her father, Yaroslav, and the ambassador accepted these conditions. Meanwhile, her half-sister Astrid would become her substitute for Ingegerd and be married off to King Olaf of Norway.

Ingegerd had not yet reached the age of 20 when she became a Russian princess. She seemed to have it pretty good over in the land of Rus; the country is Christian and has close connections with both the Nordic countries and the rest of Europe. Agriculture, handicrafts, and commerce is in bloom, and there are several large cities - the largest being Kiev.

With her willpower and nose for the power game, she appeared in the chronicles as a key advisor to a man who was 25 years older than her, in many places even as the dominant of the two. She succeeded, according to Icelandic sources, to make peace between Yaroslav and one of his brothers, just as their armies would attack each other. Thus, she also gave meaning to her new Russian name Irina, which means "peace".

In 1035, Yaroslav had successfully maneuvered and defeated his rivals for power in Russia, and both he and Ingegerd moved to the capital, Kiev. Thus began Russia's first Golden Age. The Grand Prince built an entirely new district, surrounded by an embankment several kilometers long and 11 feet high. Three gates lead into the countryside, the finest of which was the Golden Gate (Zolota Vorota). The city took after the imperial city of Constantinople, as Yaroslav hired Greek priests, architects, artists, and artisans.

Sophia Cathedral is still standing and serves as a monument in front of other buildings in Kiev from this era. It is dominated by a golden onion dome. Inside, color and darkness work their magic in a total of about 5,000 square meters of pictures of both ecclesiastical and secular motifs. On the wall plaster, it is still possible to discern some of the paintings as they were when they were new. Among them are pictures of the children of the princely family.

Yaroslav and Ingegerd were also painted on the walls of the church, but their pictures are unfortunately missing today. The wall where the paintings were was demolished in the 1600s.

Seven sons and three daughters are known to have resulted from the marriage of Yaroslav and Ingegerd. The sons' names were Ilya, Vladimir, Zjaslav, Svyatoslav, Vsevolod, Igor, and Vyacheslav. Of the daughters, Elizabeth was married to perhaps the greatest of all Norwegian Viking kings, Harald Hardrada, an old comrade-in-arms to Yaroslav. A second daughter, Anastasia, married the future King Andrew of Hungary.

The third daugher, Anna (OUR ANCESTOR), married Henry I of France, one of the first of the so-called Capetian dynasty. When Anna came from Kiev to France, she brought a sensation with her, namely that she could read and write, while the other women at the French court could not.

Descendants of the Capetian dynasty reign today in Europe. King Juan Carlos of Spain is, if you count this way, a latter-day descendent of Ingegerd, as is Grand Duke Jean de Bourbon-Parma, Luxembourg's current ruler, and Otto von Habsburg.

Ingegerd's marriage to Yaroslav lasted 30 years. But her first love, Norwegian King Olaf Haraldsson, she never forgot. In 1028, the future Norwegian national saint was displaced from his home country, and he found a refuge in Novgorod. He came to be with Ingegerd. "She and Olaf loved each other in secret," if you listen to an Icelandic source, the Edmund saga.

Ingegerd also took himself to Olaf's son Magnus as her own, for when Olaf returned to Norway - he would later fall at the Battle of Stiklestad - his son stayed with Ingegerd. Eventually, Magnus Olafson ("the Trustee") became King of Norway.

According to Orthodox sources, Ingegerd (or Irina, as she was known in Russian) devoted herself to the Church and religious life. She instituted a nunnery, and had, by the end of her life, reinvented herself as a nun, under the strictest orders to be called only Anna. "She thus showed her deep piety and her true Christian humility," said a Russian source from the 1800s.

"Anna (Ingegerd) was the first example of great princely people to become holy by going to the monastery. This custom, originating from Greek rulers, began in Russia in the 1000s, and continued uninterrupted almost to the 1600s (Ben notes - Mongol period? That would be about 200 years of interruption starting in the 1240s)."

Ingegerd's remains rest together with her husband in a sarcophagus in the Sophia Cathedral in Kiev. It is a massive - almost 2-1/2 meter high - piece of gray marble.

Soviet scientists opened the sarcophagus in 1939 and examined the contents. Ingegerd's well-preserved skull was of a Nordic type, solid and heavy with an elliptical shape. The foreghead was "not very high" and had an "average" slope. Her nose was "strong with a narrow bridge." her chin was "of average size," but "markedly predominant." The teeth were considered very well preserved. Researchers found that Yaroslav was about 172 cm tall, and Ingegerd was about 162 cm tall.

Ingegerd is celebrated according to the Russian church calendar on February 10 and October 4. February 10 is the day of her death, and October 4 is the day of her son Vladimir's death. Vladimir built the Sophia Cathedral in Novgorod, a smaller version of the Sophia Cathedral in Kiev. October 4 was a great medieval festival in Novgorod, and all leading church dignitaries were obliged to appear at the fairs. Ivan The Terrible decided in 1556 that fairs would continue to be held there in memory of Ingegerd and Vladimir for "as long as the world exists."

After Communism collapsed in Russia, operations at the church were revived as the nation searched for its spiritual roots. St. Ingegerd has also been "newly discovered."

One of the many proofs of this is that the Russian State Film Institute in 1996 recorded a movie about her life. Film crews were filming in Sweden, in particularly in Eskilstuna, Husaby, and Sigtuna.

As a spiritual figure, Ingegerd still lives not only in Russia but also in Sweden. In Eskilstuna, Sweden, since 1968, the Swedish-Orthodox Church bears St. Anne's name, and is where Ingegerd is revered. In this Swedish orthodoxy, Ingegerd even becomes Sweden's patron saint.

Useful reading:

1. Mighty man-woman - a novel about the Grand Princess Ingegerd, Catharina Ingelman-Sundberg.

2. Ingegerd, Olof Skotkonung's daughter - a Viking ode, Rune Edberg, Sigtuna museum pamphlet.

Source:

Lars O. Lagerqvist - Swedish monarchs - from antiquity to present.

From the Wikipedia page on Ingegerd Olofsdotter of Sweden:

http://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden

Princess Ingegerd Olofsdotter of Sweden (1001 – 10 February 1050) was a Swedish princess and a Grand Princess of Kiev, the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and the consort of Yaroslav I the Wise of Kiev.

Biography

Ingegerd was born in Sigtuna,[citation needed] Sweden, and was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung wouldn't allow for the marriage to happen.

Instead, Ingegard's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, her name was changed to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria (arguably a corruption of Ingegerd's name). She set her friend jarl Ragnvald Ulfsson to rule in her stead.

Ingegard initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev that was supervised by her husband, who styled himself tsar. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia. Upon her death, Ingegard was buried in the same cathedral.

Ingegerd-Irene is sometimes confused with Yaroslav's first wife, whose name was Anna and who was later declared a local saint in Novgorod because of her initiative to build the local version of the Saint Sophia. Her remains were exhumed in the 1930s and examined by Soviet scientists who determined that they belonged to a young woman rather than to Ingigerd, who died at the age of fifty or so.

Children

Ingegerd had the following children

1. Elisiv of Kiev, queen of Norway

2. Anastasia of Kiev, queen of Hungary

3. Anne of Kiev, queen of France

4. (Disputed) Agatha, wife of Edward the Exile

5. Vladimir of Novgorod

6. Iziaslav

7. Sviatoslav

8. Vsevolod

9. Igor Yaroslavich

10. Vyacheslav Yaroslavich.

References

Lars O. Lagerqvist (1982) (in Swedish). "Sverige och dess regenter under 1.000 år",("Sweden and its rulers during 1000 years").. Albert Bonniers Förlag AB. ISBN 91-0-075007-7.

http://xenophon-mil.org/rushistory/rulers/yaroslav1.htm

---

Ingegjerd var datter til Olof Skötkonung av Sverige og obotritiskan Estrid. Han omtales i Snorre som «Olav Svenske» eller «Olav Sveakonge» og Ingegjerd som «Ingegjerd kongsdatter».

Hun eide en stor gård på Ulleråker i Simtuna og synes allerede i 1017 å ha vært myndig og å ha levet for seg selv. Kanskje var hun enke eller hadde fått flere besittelser etter sin mor, som da må ha vært død. Hun skulle ha giftet seg med Olav den Hellige, men dette var hennes far imot, og giftermålet kom ikke istand.

Oppgiftene om Ingegjerds byrd og ekteskap forekommer tidligst i «Gesta Hammaburgensis ecclesiæ pontificum» forfattet av Adams av Bremen på 1070-tallet. Yngre og med tildels motstridige detaljer gis i de utførlige islandske berettelser om hennes tidligere forlovelse med den norske kongen Olav den hellige, som fikk nøye seg med hennes illegitime halvsøster Astrid. Den islandske dateringen av Ingegjerds giftemål til 1019 styrkes av den russiske Nestorskrønikaens oppgave om at Yaroslavs eldste sønn ble født i 1020. En islandsk saga beskriver hvordan hun under strider i Russland ble tatt til fange av den norske kongeslektningen Eymund Ringsson, som var i tjeneste hos en fiendtlig bror til Yaroslav, og om hvordan hennes fangenskap ble utnyttet til å påtvinge Yaroslav fredsvilkår. Det finnes også islandske oppgaver om at Olav den hellige og hans sønn, Magnus den gode, i 1029 for en tid tok sin tilflukt til Ingegjerd og Yaroslav, da de hadde blitt landflyktige.

Fra Snorre Sturlasson: Olav den helliges saga:

«93. Våren etter kom det sendemenn til Svitjod fra kong Jarisleiv øst i Holmgard; de kom og ville ha oppfylt avtalen fra sommeren før, da kong Olav hadde lovt å gifte sin datter Ingegjerd med kong Jarisleiv. Kong Olav talte med Ingegjerd om saken, og sa han ville at hun skulle gifte seg med kong Jarisleiv. Hun svarte: «Om jeg skal gifte meg med kong Jarisleiv,» sa hun, «da vil jeg ha Aldeigjeborg [Staraja Ladoga] og det jarlsrike som hører til borgen i brudegave.» Sendemennene fra Gardarike gikk med på det på sin konges vegne. ...»

Nestsorskrønikaen nevner ikke Ingegjerds navn, men oppgir at Yaroslavs hustru døde i 1050. Ifølge en senere utført inskripsjon i Sofiakatedralen i Novgorod kalles Ingegjerd «Anna» i Russland. Denne Anna ble formål for helgendyrkelse, og hennes minne ble feiret 10. februar, 5. september og - sammen med sønnen Vladimir - 4. oktober (Martinov).

Tekst: Tore Nygaard

Kilder:

Svenskt Biografiskt Lexikon, Bind 20 (1973/75), side 6-7. Snorre Sturlasson: Olav den helliges saga, avsnitt 70, 72, 78, 80, 87-94, 181, 187, 189. N. de Baumgarten: Généalogie et Mariage occidenteaux des Rurikides Russes du Xe au XIII Siècle. Mogens Bugge: Våre forfedre, nr. 168. Bent og Vidar Billing Hansen: Rosensverdslektens forfedre, side 73, 90.

---

Ingegerd Olofsdotter, prinsessa, dotter till Olof Skötkonung av Svitjod och Estrid. Död 10 februari 1050 i Kiev. Begravd i Sofiakatedralen i Kiev.

Biografi

Storfurstinna i Kiev (Gårdarike), nunna och Sveriges första helgon. Born 1000. Died 1050-02-10 in Ryssland, Kiev, Vyšhorod. Buried in Ryssland, Kiev, Sofiakatedralen. Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, som växte upp i Sigtuna, blev rysk storfurstinna och, efter sin död,ortodoxt helgon. Ett märkligt levnadsöde i den svenska historien! Sigtunas okända helgon För 947 år sedan, den 10 februari 1050, dog nunnan Anna i Novgorod i Ryssland. Anna, som var i 50-årsåldern, hade gått i kloster bara något år före sin död. Under nunnedoket dolde sig ingen mindre än storfurstinnan Irina, Rysslands mäktigaste kvinna. Hennes egentliga namn var Ingegerd och hon var dotter till kung Olof Skötkonung i Sigtuna. Ingegerd föddes omkring år 1000. Var hon föddes vet vi inte säkert. Kungen och hans familj var mycket på resande fot. Men eftersom det var i Sigtuna som Olof år 995 lät sätta igång myntslagning, den första i Sverige, är det troligt att han tidvis skötte politik och förvaltning från stadens kungsgård. Under vikingatiden var det mycket vanligt att kungabarn skickades till släktingar för att uppfostras. Ingegerds mor var en slavisk furstedotter som hette Estrid och Ingegerds bror Jakob växte upp hos moderns familj vid södra Östersjökusten. Styvsystern Astrid skickades till en västgötahövding, Egil. Men Ingegerd uppfostrades i föräldrahemmet, som således - åtminstone tidvis - låg i Sigtuna. Inget är känt om hennes utbildning men präster och missionärer, som vistades hos kungen, undervisade henne säkert i den kristna läran. Kung Olof var en hetlevrad människa och det var hans fru också, enligt den isländske krönikören Snorre Sturlasson. Det kan med andra ord ibland ha gått hetsigt till i kungsgården. Ingegerd, som ska ha varit en mycket vacker flicka, tycks ha varit Olofs ögonsten. Hon var i alla fall inte rädd för att säga var hon tyckte även om det var tvärtemot hennes fars uppfattning. Att äktenskap blev politiskt fördelaktiga var för vikingatidens kungar lika viktigt som att de hade framgång i krig. Ingegerd kom, när hon blev giftasvuxen, att dras in i detta maktspel. Först friade Norges unge kung Olav Haraldsson genom ombud till henne. Frieriet gjorde Olof Skötkonung rasande. Ingegerds far och den norske kungen (den blivande Olav den helige) var nämligen bittra fiender. Olof brukade föraktfullt kalla Olav för "tjockisen". Norske Olavs frieri till Ingegerd var samtidigt ett fredsinitiativ. Men Olof Skötkonung ville inte höra talas om någon försoning med Olav, hur varmt än Ingegerd talade för giftermålsplanerna. Det var inte förrän Torgny Lagman och sveahövdingarna på tinget i Uppsala 15 februari 1018 hotat kung Olof med att han skulle mista huvudet om han inte slöt fred med den norske kungen, som han motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegerd skickat fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge. Men Olof lurar sin blivande måg, som väntar på Ingegerd en hel sommar vid Kongahälla (nuvarande Kungälv). Det dröjde inte länge innan sändebud från en ny friare dök upp. Det var Jaroslav I, kievrysk furste i Novgorod och kallad "den vise", som hörde av sig. Olof Skötkonung blev mycket lättad och glad över detta giftermålsanbud. Förhållandet till fadern var säkert frostigt efter affären med Olav, och för Ingegerd var det knappast tal om att våga neka. Men hon ställde villkor: en svensk hövding, jarl Ragnvald, skulle följa med henne österut och hon ville också ha landskapet Ladoga som brudgåva och personlig förläning. Fadern, och Jaroslavs ambassadörer, accepterade. Halvsystern Astrid fick istället bli ersättare för den utlovade Ingegerd och giftes bort med kung Olav i Norge. Ingegerd hade ännu inte fyllt 20 år när hon blev rysk furstinna. Hon tycks ha fått det ganska bra där borta i landet Rus; landet är kristnat och har livliga förbindelser med både de nordiska länderna och det övriga Europa. Jordbruk, hantverk och handel är inne i en blomstringsperiod, det finns flera stora städer med Kiev som huvudsäte. Med sin viljestyrka och sin näsa för maktspel framstår hon i källorna som en viktig rådgivare till sin 25 år äldre man, på flera ställen rentav som den dominerande av de två. Hon lyckades, enligt en isländsk källa, till exempel en gång att stifta fred mellan Jaroslav och en av hans bröder, just när deras arméer skulle gå lös på varandra. Därmed ger hon också skäl för sitt nya ryska namn Irina, som betyder "fred". År 1035 hade Jaroslav lyckat besegra och manövrera ut alla medtävlare om makten i Ryssland och han och Ingegerd kunde för gott flytta till huvudstaden, Kiev. Därmed inleddes det ryska rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av flera kilometer lång, elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslav öppnade Kiev och övriga Ryssland för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare. Sofiakatedralen står ännu kvar och är byggnadsmonumentet framför andra i Kiev från denna epok. Den domineras av de festliga, gyllene lökkupolerna. Därinne skiftar färgerna dunkelt och trolskt över totalt omkring 5000 kvm bilder med både kyrkliga och världsliga motiv. I putsen på kyrkans väggar går ännu att urskilja vissa av de målningar, som gjordes när byggnaden var ny. Bland dem finns också bilder av barnen i furstefamiljen. Också Jaroslav och Ingegerd målades av i kyrkan, men de bilderna är tyvärr försvunna. Väggen där dessa målningar fanns revs på 1600-talet. Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja, Vladimir, Zjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Av döttrarna blev en, Elisabet, gift med alla tiders kanske största norska viking, Harald hårdråde, en gammal vapenbroder till Jaroslav. En andra dotter, Anastasia, gifte sig med Ungerns blivande kung Andreas. Den tredje dottern, Anna, gifte sig med Henrik I av Frankrike, en av de första i den så kallade kapetingska ätten. När Anna kom från Kiev till Frankrike väckte hon sensation genom sin bildning, hon kunde nämligen läsa och skriva, det kunde inte de andra kvinnorna vid det franska hovet. Ättlingar till kapetingerna regerar än i dag i Europa. Kung Juan Carlos i Spanien är, om man räknar på detta sätt, en av Ingegerds sentida ättlingar liksom storfursten Jean av Bourbon-Parma, Luxemburgs nuvarande regent och Otto von Habsburg. Ingegerds äktenskap med Jaroslav varade i 30 år. Men sin ungdomskärlek, norrmannen Olav Haraldsson, glömde hon aldrig. När det blivande norska nationalhelgonet 1028 drevs på flykten från hemlandet fann han en fristad i Novgorod. Nu fick han också träffa Ingegerd. "Hon och Olav älskade varandra i hemlighet", om man får tro en isländsk källa, Emunds saga. Ingegerd tog också till sig Olavs son Magnus som fosterbarn, för när Olav återvände till Norge - han skulle komma att stupa vid slaget vid Stiklastad - stannade pojken hos Ingegerd. Så småningom blev Magnus Olavsson ("den gode") kung av Norge, han med. Enligt ortodoxa källor ägnade sig Ingegerd (hennes ryska namn var Irina) intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Hon instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den strängaste ordningen och fick då namnet Anna. "Hon visade därmed sin djupa fromhet och sin sant kristna ödmjukhet", heter det. En rysk 1800-talskälla slår fast: "Anna (Ingegerd) var det första exemplet på att storfurstliga personer blev heliga genom att gå i kloster. Denna sedvana, som hämtats från grekiska härskare, började i Ryssland på 1000-talet och fortsatte oavbrutet nästan till 1600-talet". Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Det är en massiv, nästan två och halv meter stor pjäs i grå marmor. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av nordisk typ, massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång. Ingegerd firas enligt den ryska kyrkokalendern som helgon den 10 februari och 4 oktober. 10 februari är hennes egen dödsdag och 4 oktober är sonen Vladimirs dödsdag. Vladimir lät bygga Sofiakatedralen i Novgorod, en mindre variant av Sofiakatedralen i Kiev. 4 oktober var på medeltiden stor högtidsdag i Novgorod och alla de ledande kyrkliga dignitärerna var skyldiga att infinna sig till mässorna. Självaste tsar Ivan ("den förskräcklige") beslutade 1556 att gudstjänster och allmänna själamässor skulle hållas över Ingegerd och Vladimir "så länge världen består". Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegerd har "nyupptäckts". Ett av många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv. Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i Sigtuna. Som andlig gestalt lever Ingegerd fortfarande inte bara i Ryssland, utan också i Sverige. I Eskilstuna finns sedan 1968 en svensk-ortodox församling som bär S:t Annas namn och där Ingegerd vördas. Inom denna svenska ortodoxi betecknas Ingegerd till och med som Sveriges skyddshelgon. Källa: http://www.historiska-personer.nu/min-s/default.html

Gift år 1019 med Jaroslav I av Kiev och blev genom sina fyra döttrar anmor till flera kungaätter i Europa.

Ingegerd antog vid dopet i Ryssland namnet Irina. Uppfattningen om att Ingegerd sedermera under namnet "heliga Anna av Novgorod" blev föremål för helgondyrkan beror antingen på en förväxling med en tidigare hustru till Jaroslav eller på att hon som änka gått i kloster och bytt namn ytterligare en gång. Hon skulle, enligt Snorre Sturlasson, ha varit bortlovad till Olav den helige i Norge.

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofia-katedralen i Kiev, inte Sofia-katedralen i Novgorod som tidigare antogs; därav förväxlingen med Anna. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen år 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av vad frenologer kallar "nordisk typ", massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång." [k%C3%A4lla behövs]

Barn:

Anna av Kiev, gift med Henri I, kung av Frankrike

Vsevolod I av Kiev

Svjatoslav II av Kiev

Ellisif Elisabet av Kiev, gift med Harald Hårdråde av Norge och Sven Estridsson av Danmark

Izjaslav I av Kiev (1024-1078, stupade), storfurste av Kiev

Vladimir av Kiev

Igor av Vladimir

Vjatjeslav av Smolensk

Anastasia av Kiev, gift med Andreas I av Ungern

Dobronega (Maria) av Kiev, gift med Kasimir I, hertig av Polen

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_av_Sverige

Kategorier: Faktakoll | Faktakoll 2007-05 | Artiklar som behöver fotnoter | Personer under vikingatiden | Svenska prinsessor | Födda 1001 | Avlidna 1050

---

Death: 10 FEB 1049/50 in Kiev

Princess of Sweden

---

Wikipedia:

Ingegerd Olofsdotter, furstinna och helgon född omkring år 1000, död 10 februari 1050.

Innehåll

[visa]

   * 1 Biografi

o 1.1 Barn
* 2 Eftermäle
* 3 Noter
* 4 Källor
* 5 Externa länkar
Biografi [redigera]

Ingegerd var dotter till Olof Skötkonung av Svitjod och hans maka Estrid, en obodritisk furstedotter. Ingegerd giftes år 1019 med furst Jaroslav Vladimirovitj av Novgorod, senare känd som storfurst Jaroslav den vise av Kiev. Ingegerd antog vid dopet i Ryssland namnet Irina. Genom sina fyra döttrar blev Ingegerd anmoder till flera kungaätter i Europa.

Före giftet med Jaroslav var Ingegerd, enligt Snorre Sturlasson, bortlovad till Olav Haraldsson i Norge. Denne gifte sig senare med Ingegerds halvsyster Astrid.

Ingegerds kvarlevor vilar tillsammans med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av vad frenologer kallar "nordisk typ", massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek", men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Ingegerd varit ca 162 cm lång och Jaroslav varit ca tio cm längre.

Barn [redigera]

Kalkmålning i Sofiakatedralen från 1000-talet. Den visar Ingegerd och Jaroslavs döttrar.

  1. Anna av Kiev, gift med Henrik I av Frankrike

2. Vsevolod I av Kiev
3. Svjatoslav II av Kiev
4. Ellisif Elisabet av Kiev, gift med Harald Hårdråde av Norge
5. Izjaslav I av Kiev (1024-1078, stupade), storfurste av Kiev
6. Vladimir av Kiev
7. Igor av Vladimir
8. Vjatjeslav av Smolensk
9. Anastasia av Kiev, gift med Andreas I av Ungern
10. Dobronega (Maria) av Kiev, gift med Kasimir I, hertig av Polen
Eftermäle [redigera]

I Sofiakatedralen i Kiev finns en fresk som avbildar några av Jaroslavs och

---

http://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden.

http://historiska-personer.nu/ingegerd.htm

---

Ingegerd Olofsdotter of Sweden, also known as Irene, Anna and St. Anna (1001 – 10 February 1050), was a Swedish princess and a Grand Princess of Kyiv. She was the daughter of Swedish King Olof Skötkonung and Estrid of the Obotrites and the consort of Yaroslav I the Wise of Kyiv.

Ingegerd or St. Anna is often confused with the mother of St. Vladimir “the Enlightener” of the Rus. This is mainly because Ingegerd and Yaroslav also had a son named Vladimir. However, St. Vladimir was the father of Ingegerd’s husband Yaroslav I “the Wise”, thus making her St. Vladimir’s daughter-in-law. St. Vladimir was the son of Sviatoslav and Malusha.

Ingegerd was born in Sigtuna, Sweden. She was engaged to be married to Norwegian King Olaf II, but when Sweden and Norway got into a feud, Swedish King Olof Skötkonung would no longer allow for the marriage to take place.

Instead, Ingegerd's father quickly arranged for a marriage to the powerful Yaroslav I the Wise of Novgorod. The marriage took place in 1019. Once in Kiev, she changed her name to the Greek Irene. According to several sagas, she was given as a marriage gift Ladoga and adjacent lands, which later received the name Ingria, arguably a corruption of Ingegerd's name. She placed her friend, jarl Ragnvald Ulfsson, to rule in her stead.

Ingegerd initiated the building of the Saint Sophia's Cathedral in Kiev that was supervised by her husband. She also initiated the construction of the Cathedral of St. Sophia in Novgorod. They had six sons and four daughters, the latter of whom became Queens of France, Hungary, Norway, and (arguably) England. The whole family is depicted in one of the frescoes of the Saint Sophia.

Ingegerd died on 10 February 1050. Upon her death, according to different sources, Ingegerd was buried in either Saint Sophia's Cathedral in Kyiv or Cathedral of St. Sophia in Novgorod.

Ingegerd was later declared a saint, by the name of St. Anna, in Novgorod and Kiev. The reason was that she initiated the building of the Saint Sophia Cathedral in Kiev as well as the local version, the Saint Sophia Cathedral in Novgorod, along with many good doings.

The following was stated by the church in reference to her sainthood:

St. Anna, Grand Duchess of Novgorod, She was the daughter of Swedish King Olaf Sketktung, the "All-Christian King," who did much to spread Orthodoxy in Scandinavia, and the pious Queen Astrida.

In Sweden she was known as Princess Indegard; she married Yaroslav I “the Wise“, Grand Prince of Kiev, who was the founder of the Saint Sophia Cathedral in 1016, taking the name Irene.

She gave shelter to the outcast sons of British King Edmund, Edwin and Edward, as well as the Norwegian prince Magnus, who later returned to Norway.

She is perhaps best known as the mother of Vsevolod of , himself the father of Vladimir Monomakh and progenitor of the Princes of Moscow.

Her daughters were Anna, Queen of France, Queen Anastasia of Hungary, and Queen Elizabeth (Elisiv) of Norway. The whole family was profoundly devout and pious.

She reposed in 1050 in the Cathedral of Holy Wisdom (St. Sophia) in Kyiv, having been tonsured a monastic with the name of Anna.

As saint, her hymn goes:

And 4 stichera, in Tone I: Spec. Mel.: Joy of the ranks of heaven

O joy of the Swedish people, thou didst gladden the Russian realm, filling it with grace and purity, adorning its throne with majesty, lustrous in piety like a priceless gem set in a splendid royal crown.

Named Ingegerd in the baptismal waters, O venerable one, thou wast called Irene by thy Russian subjects, who perceived in thee the divine and ineffable peace; but when thou didst submit to monastic obedience, thou didst take the new name, Anna, after the honoured ancestor of Christ, the King of kings.

Wed in honourable matrimony, O holy Anna, thou didst live in concord with thy royal spouse, the right-believing and most wise Prince Yaroslav; and having born him holy offspring, after his repose thou didst betroth thyself unto the Lord as thy heavenly Bridegroom.

Disdaining all the allurements of vanity and donning the coarse robes of a monastic, O wondrous and sacred Anna, thou gavest thyself over to fasting and prayer, ever entreating Christ thy Master, that He deliver thy people from the all want and misfortune.

Feast days: 10 February, 4 October.

Ingegerd had the following children Elisiv of Kyiv, queen of Norway Anastasia of Kyiv, queen of Hungary Anne of Kyiv, queen of France (possibly) Agatha, wife of Edward the Exile Vladimir of Novgorod Iziaslav Sviatoslav Vsevolod Igor Yaroslavich

--------------------------------------------
Інгіге́рда (також відома під церковним ім'ям Ірина, бл. 1002 — 10 лютого 1050) — дочка шведського короля Улофа Шетконунга (Olof Skötkonung, Skottkonung), і Астрід Мекленбурзької (швед. Estrid), доньки ободритського князя, друга дружина Ярослава Мудрого, з яким побралася 1019 року (в цей рік Ярослав захопив Київський престол).

У 2009 році було відкрито Саркофаг Ярослава Мудрого. Виявили, що скелет жіночий, належить померлій у віці не більш ніж 54 років, скоріше за все — у 50 років. Очевидно, що це Інгігерда, оскільки перша дружина Ярослава Анна померла 1018 року у віці 35-ти. А 1050-50=бл. 1000, правдоподібніше, що вона стала дружиною Ярослава у 16-18 років, що відносить її народження до 1002 тобто вона молодша за Ярослава на 18-20 років.

Інгігерда, принцеса Швеції, мала вийти заміж за короля Норвегії Олафа II Святого — як гарантія миру між Швецією та Норвегією відповідно до рішення тинга в Уппсалі в 1017 році. Весілля мало відбутися восени на кордоні двох держав на березі річки Ельв. Відповідно до досягнутих угод восени 1018 Олаф II прибув на кордон для побачення з нареченою та її батьком, але їх там не виявилося. Відправлені до Швеції гінці привезли невтішну звістку: ще влітку до Улофа Шетконунга прибули посли від новгородського «конунга Ярицлейва», шведський король видав свою дочку за сина Київського князя Володимира і майбутнього правителя всієї Київської Русі Ярослава Мудрого, який княжив тоді в Новгороді, а Олаф II одружився з її зведеною сестрою Астрід.

До Новгороду Інгігерда прибула влітку 1019 (або 1016) року. Судячи із «Саги про Олафа Святого» Сноррі Стурлусона, за шлюбним договором у придане принцеса Інгігерда отримала місто Альдейгаборг (до 1703 Ладога, нині село Стара Ладога) з прилеглими землями, які відповідно до гіпотези А. М. Шегрена на заході отримали з тих пір назву Інгрії (землі Інгігерди, за фінською вимовою — «Інкерінмаа»), а посадником (ярлом) Ладоги (Альдейгаборг) був призначений на прохання Інгігерди — ярл Вестра-Йоталанда Регнвальд Ульфссон, родич Інгігерди по материнській лінії.

У «Сазі про Еймунда» про придане Інгігерди не згадується, є лише згадка про те, що ярл Ронгвальд володів Альдегіоборгом і залишився володіти ним і після укладення мирного договору між Ярославом і Брячиславом .

Вона перейшла в Новгороді в східний (православний) обряд з ім'ям Ірина (співзвучне з Інгігерда). Вважається [ ким? ], що Інгігерда знала з дитинства слов'янську мову, так як її мати, королева Астрід, була дочкою ободритського князя.

Інгігерда була другою дружиною Ярослава, оскільки першу дружину руського князя в 1018 році захопив у полон польський король Болеслав і разом із сестрами Ярослава назавжди відвіз до Польщі. Імовірно саме перша дружина народила Ярославу сина Іллю, який помер у дитинстві. Одружившись з Інгігердою Ярослав поріднився із норвезьким королем Олафом Святим і німецьким цісарем Генріхом ІІ. Ярослав допомагав їм, коли Олаф Святий, Гаральд Сміливий і Магнус Добрий втікали до Києва від данського короля Канута. Потім вигнанці повернулися додому, і почалася війна. Олаф Святий загинув у бою під Стікльстедом, але Магнус із дядьком здобули норвезький престол від Канута Данського.

Під час чотирирічної війни Ярослава за київський престол з братом Святополком, Інгігерда ділить із чоловіком і долю, і недолю. Вона їде за ним у походи спочатку на Новгород, потім на Київ. Коли Ярослав хоче стратити свого брата Судислава Псковського, Ірина переконує його не наслідувати Святополка. У Києві хвора Інгігерда потрапляє в польсько-мадярський полон, але їй вдається втекти. У війні Ярослава із Мстиславом Тмутараканським княгиня робить усе, щоб брати помирилися.

Сини Ілля, який помер у польському полоні 1020 року. Володимир Новгородський (1020—1052). Ізяслав (1024—1078) — одружився з дочкою польського короля Мешко II княгинею Гертрудою. Святослав (1027—1076) — від 2-х шлюбів залишив 5 синів. Всеволод (1030—1093) — одружився на грецькій царівні Анастасії (за іншими відомостями — Марії), від шлюбу з якою народився князь Володимир Мономах. Ігор (пом. 1060) — одружився на німецькій принцесі Кунігунді, графині Орламіндський. В'ячеслав (1034—1057) — одружився на німецькій принцесі Оді Леопольдовнеі, графині Штаденській.

Доньки

Анна, Анастасія, Єлизавета та АгатаЄлисавета (пом. 1076), Анна (пом. 1077), Анастасія (пом. 1097). за однією з версій, Агата Київська

Померла вона 10 лютого 1049 року. За іншими версіями, які обстоюють переважно російські вчені, померла в Новгороді 10 лютого 1050 року (або між 1049 та 1051) чи прийняла постриг під іменем Анна у 1054 році й померла аж 1056 року в Новгороді. Збереглися руїни церкви Святої Ірини, збудованої на її честь.

За дослідженнями вчених з Гетеборзького університету, Швеція, Інгігерда померла у Києві і похована у Соборі Святої Софії.

---

https://www.findagrave.com/memorial/15927250/ingigarth

[Subheading:] Original name: Ingegärd Olovsdotter of Sweden Great Princess of Kiev (Ukraine). Also called Ingigerd and Irene. Consort of Great Prince Yaroslav. Princess of Sweden, daughter of King Olaf Scotking and Queen Estrith. Also known as Святой Анна (Anna). More bio coming up.

---

https://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden https://de.wikipedia.org/wiki/Ingegerd

Ингегерда (швед. Ingegerd, 1001 — 10 февраля 1050) — княгиня, дочь короля Швеции Олафа Шётконунга и Естрид (Астрид, швед. Estrid, по происхождению из ободритов).

Родилась в Сигтуне в Швеции и должна была выйти замуж за короля Норвегии Олафа II, в качестве гарантии мира между Швецией и Норвегией в соответствие с решением тинга в Упсале в 1017 году. Свадьба должна была состояться осенью на границе двух государств на берегу реки Эльв. В соответствии с достигнутыми соглашениями осенью 1018 года Олаф II прибыл на границу для свидания с невестой и её отцом, но их там не оказалось. Отправленные в Швецию гонцы привезли неутешительное известие: еще летом к Олафу Шётконунгу прибыли послы от новгородского «Конунга Ярицлейва», шведский король выдал свою дочь за князя Ярослава (Мудрого), который княжил тогда в Новгороде, а Олаф II женился на её сводной сестре Астрид.

В Новгород Ингегерда прибыла летом 1019 года (или 1016 года). Судя по «Сагам об Олафе Святом» Снорри Стурлусона и «Пряди об Эймунде» по брачному договору в приданое принцесса Ингегерда получила город Альдейгаборг (c 1703 года село Старая Ладога) с прилегающими землями, которые получили с тех пор название Ингерманландии (земли Ингегерды, по финскому произношению — «Ингеринмаа»), а посадником (ярлом) Ладоги (Альдейгаборга) был назначен по просьбе Ингегерды — ярл Веста-Йёталанда Регнвальд Ульвсон, родственник Ингегерды по материнской линии.[1][2].

Она крестилась в Новгороде именем — Ирина (созвучное с Ингегерда). Считается, что Ингегерда знала с детства славянский язык, так как её мать королева Астрид была дочерью ободритского князя.

Роль в международных отношениях

Большое влияние Ингегерда оказала на отношения Руси со странами Северной Европы. После завоевания Англии датчанами в 1016 году сыновья английского короля Эдмунда Железнобокого и племянники короля Эдуарда Исповедника английские принцы Эдуард и Эдвин бежали сначала в Ладогу, потом в Новгород, затем в Киев к Ярославу и Ингегерде, а затем в Венгрию. В Новгороде долго гостил её бывший жених, изгнанный норвежский король Олаф II с малолетним сыном. Она убедила оставить его сына Магнуса. Принц Магнус вернулся на родину только тогда, когда княгиня убедилась, что норвежцы отдадут ему престол отца, Олафа II, который погиб сразу после возвращения из Руси в 1030 году. Считается, что она научила своих детей скандинавским языкам, и они знали саги, которые распевали при дворе князя варяжские воины.

В христианстве

Великая княгиня основала в Киеве первый женский монастырь во имя своей покровительницы — святой великомученицы Ирины и, по обычаю того времени, не только заботилась о монастыре, но и управляла им.

В 1045 году Ярослав и Ингегерда направились в Новгород из Киева на закладку Софиийского собора.

По одной из версий умерла в Новгороде 10 февраля 1050 года (или 1049—1051), а по другой:

Овдовев в 1054 году, она постриглась в монахини под именем Анна скончалась в Новгороде 10 февраля 1056 года (или в 1050—1051), приняв перед смертью схиму с именем Анна. Постриг Ирины-Ингегерды был первым в великокняжеском доме, с него началась традиция пострижения русских князей и княгинь после исполнения ими долга правителей народа.

Церковное почитание cвятой Анны и её сына Владимира было установлено в 1439 году Новгородским архиеписком святителем Евфимием. Днями её памяти стали 10 (23) февраля и 4 октября. Анна — небесная покровительница Великого Новгорода.

В 1991 году мощи святой Анны — были возвращены Церкви. С тех пор они пребывают в Софийском соборе Новгорода.

Существует спекулятивная точка зрения, выдвинутая сторонниками так называемой новой хронологии, что останки её находятся в киевском Софийском соборе, а её мужем был хан Батый он же, в этой хронологии, Иван Калита.

Дети

Сыновья

   * Владимир Ярославич — князь новгородский.

* Изяслав I Ярославич, женился на дочери польского короля Мешко II княгине Гертруде.
* Святослав II Ярославич, от 2-х браков оставил 5 сыновей.
* Всеволод Ярославич, женился на греческой царевне Анне (по другим сведениям — Марии), от брака с которой родился князь Владимир Мономах.
* Вячеслав Ярославич, женился на германской принцессе Оде Леопольдовне, графине Штаденской.
* Игорь Ярославич, женился на германской принцессе Кунигунде, графине Орламиндской.
Происхождение жены одного из сыновей — германской принцессы Оды, дочери Леопольда, — является спорным фактом в части принадлежности к роду Штаденов (правителям Северной марки) или к Бабенбергам (правителям Австрии до Габсбургов). Спорным является и то, чьей женой была Ода — Владимира, Святослава или Вячеслава. Сегодня господствующей является точка зрения, что Ода Леопольдовна была женой Святослава и происходила из рода Бабенбергов.

Дочери

   * Елизавета, стала женой норвежского короля Харальда Смелого.

* Анастасия, стала женой короля Венгрии Андрея, сына Ладислава Плешивого.
* Анна, вышла замуж за короля Франции Генриха I. Во Франции она стала известна как Анна Русская или Анна Киевская.
Источники

  1. Т.Н.Джаксон.О Скандинавских браках Ярослава Мудрого и его потомков \\ сайт «Россия в красках»

2. Карамзин Н. М. ИСТОРИЯ ГОСУДАРСТВА РОССИЙСКОГО т.2, Гл. II \\ Проект «Хронос» (см. Карамзин Н. М.)
3. „НОВАЯ ХРОНОЛОГИЯ РУСИ“
4. Назаренко А.В. О династических связях сыновей Ярослава Мудрого. Отечественная история / РАН. Ин-т рос. истории. - М.: Наука, 1994. - N 4-5. \\ Проект «Хронос»
Ссылки

   * И.Самсонов.Супруга Ярослава Мудрого - благоверная княгиня Ирина и ее роль в отношениях Руси со Скандинавией\\ «Образование и Православие»

БЛАГОВЕРНАЯ КНЯГИНЯ АННА, ВО СВЯТОМ КРЕЩЕНИИ ИРИНА, НОВГОРОДСКАЯ († 1050)

Память ее празднуется 10 февр. в день преставления и в 3-ю Неделю по Пятидесятнице вместе с Собором Новгородских святых.

Благоверная княгиня Ирина была старшей дочерью мудрого шведского короля Олофа Скетктунга, прозванного "всехристианнейшим королем" за огромные услуги, оказанные им христианству в его стране.

Супруга его, королева Астрида, также была известна своим умом и добротой. Святое крещение королевская семья приняла в 1000 г. Княгиня Ирина носила на своей родине имя Ингигерда. Вопреки обычаю того времени воспитывать детей у родственников, она выросла в своей родной семье и получила исключительное для того времени образование: она изучила литературу, историю и религию. Она пользовалась с ранних лет большой свободой, принимала участие в общественной жизни своей родины, путешествовала и принимала кого хотела. Это была молодая девушка, полная ума и доброты, смелая, предприимчивая, имевшая большое влияние на всех, кто имел с ней дело.

В 1016 г. она вышла замуж - по воле своего отца, искавшего ей мужа, "который был бы достоин его дружбы" - за вел. князя киевского Ярослава Мудрого. В приданое она получила город Ладогу и Ингерманландию (нынешнюю Петербургскую губ.), названную так no ее имени. Став русской княгиней с именем Ирина, она всей душой отдалась интересам своей новой родины и стала верной помощницей и советницей своего мужа. Однажды, когда возмутилась наемная норвежская стража и попросила вел. княгиню быть посредницей между ними и вел. князем, она согласилась, но предупредила их прямо, что будет защищать исключительно интересы своего мужа. Влиянию вел. княгини надо приписать и добрые отношения, установившиеся тогда между Скандинавскими странами и Россией. Она приютила у себя в Киеве изгнанных сыновей короля английского Эдмунда - Эдвина и Эдуарда - и принца Магнуса Норвежского, которого вернула на родину только тогда, когда убедилась, что норвежцы отдадут ему отчий престол и будут уважать его права.

Когда против вел. князя Ярослава восстал брат его - князь тмутараканский Мстислав, вел. княгиня Ирина предложила Мстиславу решить спор единоборством с ней, но Мстислав ответил, что он с женщинами бороться не привык, и уступил брату.

Вел. княгиня Ирина была матерью семи сыновей и трех дочерей. Из сыновей ее наиболее известны четверо старших: - старший - св. благоверный князь Владимир Новгородский, причисленный к лику святых Русской Церкви (память его 4 окт.), и следующие за ним братья его: князь киевский Изяслав, князь черниговский Святослав (княжившие поочередно в Киеве), память которых местно чтилась в Киеве, и князь переяславский Всеволод - отец Владимира Мономаха, - родоначальник вел. князей и царей московских.

Дочери ее были королевы: Анна Французская, Мария Венгерская и Елизавета Норвежская. О высокой христианской нравственности великокняжеской семьи свидетельствует знаменитая проповедь митрополита Киевского Илариона, который, обращаясь к покойному уже св. вел. князю Владимиру († 1015; память его 15 июля), говорит так "Взгляни на сноху твою Ирину, взгляни на внуков и правнуков твоих, как они живут, как Бог их хранит, как они соблюдают веру, которую ты им завещал, как они восхваляют имя Христово".

В Киеве св. Ирина основала первый женский монастырь во имя св. великомученицы Ирины и, по обычаю того времени, должна была не только заботиться о нем, но и управлять им. Сохранилась часть стены одного из строений этого монастыря. Двор вел. князя Ярослава жил то в Киеве, то в Новгороде. В 1045 г. он отправился в Новгород на закладку каменного собора во имя Софии Премудрости Божией, воздвигаемого князем Владимиром, старшим сыном великокняжеской четы. В Новгороде же 10 февраля 1050 г. вел. княгиня Ирина скончалась, приняв постриг и имя Анна. Это был первый постриг в великокняжеском доме. Она покоилась рядом с сыном своим Владимиром, строителем собора, скончавшимся через 2 года после нее. Дни памяти ее (10 февр.; 4 окт. - вместе с сыном ее св. князем Владимиром) были установлены после знамения, бывшего архиепископу Новгородскому Евфимию в 1439 г. Письменный памятник XVII в. свидетельствует об обильных чудесах, истекавших от их святых мощей.

Жена Ярослава - святая Ирина

В наших исторических заметках хочется уделить особое место женщинам Русской земли. Думаю, что они достойны того, чтобы написать о них не просто заметки, но и большую толстую книгу. С самого начала основания Руси женщина, мать, жена стала священным понятием, и всегда таковым оставалась в нашей стране. Княгини и царицы были матерями отечества, и почитались с большим уважением, занимали равное место в управлении государством. Поэтому будем заново открывать незнакомые нам прекрасные и светлые образы русских жён - добродетельных и кротких, сильных и мудрых, построивших и сохранивших Русь Святую вместе со своими мужьями и сыновьями.

В 1017 году старшая дочь шведского короля святого Олофа Шетконунга вышла замуж за того, "кто был достоин его дружбы" - великого князя киевского Ярослава Мудрого (1019-1054). В 1008 году король, его семья и дружина приняли Святое Крещение. Православие Ингигерда приняла с именем Ирина. Ингигерда получила исключительное для женщины того времени образование: изучала Священное Писание, литературу, историю. Она была истинной дочерью Скандинавии эпохи викингов и потому с ранних пор пользовалась большой свободой, участвовала в общественной жизни своей родины, путешествовала, принимала гостей, хорошо владела оружием. Княгиня Ирина обладала умом, смелостью, имела большое влияние на окружающих. Великая княгиня научила детей родному языку, и они прекрасно понимали скандинавские саги, которые распевали при дворе князя варяжские воины.

Княгиня Ирина была верной спутницей князя Ярослава всю свою жизнь. Однажды, когда возмутилась наемная норвежская стража и просила великую княгиню быть посредницей между ними и Ярославом, она согласилась, но предупредила, что будет защищать интересы мужа. Когда против великого князя выступил с ратью его брат Мстислав Тмутораканский, Ирина предложила решить спор военным поединком с ней, но Мстислав ответил, что с женщинами он бороться не привык - и уступил брату.

Большое влияние оказала Ирина на добрые отношения с северными странами Европы. Она приютила в Киеве изгнанных сыновей английского короля Эдмунда, Эдвина и Эдуарда, а также принца Магнуса Норвежского. Он не вернулся на родину до тех пор, пока великая княгиня не убедилась, что норвежцы отдадут ему отчий престол, и будут уважать его права.

Время княжения Ярослава и Ирины - период высшего подъема Киевской Руси. Ярослав замыслил устроить стольный Киев как "град Божий" - земное отражение небесного Иерусалима. Центром Киева стал храм Софии - премудрости Божией. Вход в град премудрости Божией осуществлялся через Золотые Ворота, над которыми был воздвигнут храм Благовещения.

Княгиня Ирина основала в Киеве монастырь во имя своей небесной покровительницы святой Ирины, и по обычаю того времени должна была им управлять. В 1045 году она направилась в Новгород к сыну Владимиру на закладку собора во имя Святой Софии Премудрости Божией. В Новгороде Великая княгиня Ирина приняла монашеский постриг с именем Анна. Это был первый постриг в великокняжеском доме. С него началась традиция пострижения русских князей и княгинь после исполнения ими долга правителей народа. Здесь же в Новгороде, святая княгиня Анна скончалась 23 февраля 1051 года и была погребена в Софийском соборе. Вскоре рядом с ней упокоилось и тело ее сына новгородского князя Владимира.

Княгиня Ирина положила начало соединению двух путей - деятельного служения миру и монашеского подвига.

Древнерусский семейный быт был основан на строгом благочестии, ежедневной чтении молитв, Священного Писания, Псалтири, хождении в храм. Духовным идеалом верующих русских людей был образ монаха - подвижника. И многие в то время желали монашества, как увенчания жизне нного пути.

Киевский митрополит Илларион в своем "Слове о законе и благодати" пишет, обращаясь к уже покойному князю Владимиру: "Взгляни на сноху твою Ирину, взгляни на внуков и правнуков твоих, как они живут, как Бог их хранит, как они соблюдают веру, которую ты им завещал, как они восхваляют имя Христово!"

Дети Ярослава

У Ярослава и Ирины было шесть сыновей и четыре дочери.

Особенно известны сыновья:

Владимир Новгородский (ум.1042), великий князь киевский Изяслав,

Святослав Черниговский,

Всеволод Переяславский (отец Владимира Мономаха). Всеволод женился на греческой царевне Анне. Она принесла в Киев чудотворную икону Божией Матери Одигитрия (Путеводительница). Впоследствии икона получила имя Смоленская.

Дочери Ирины, как отец и мать, воспитывались в атмосфере "книжности". Летописец сообщает, что Ярослав "насеях книжными словесы" сердца близких ему людей.

Интересны браки трех дочерей Ярослава.

Анна - стала королевой Франции, потомками Анны Ярославны являются все представители французского королевского дома Капетингов, включая династии Валуа и Бурбонов, в том числе и король-солнце Людовик XIV, Людовик XVI, а также испанская королевская династия, до сих пор сохраняющая свой престол;

Анастасия - королевой Венгрии,

Елизавета - королевой Норвегии, став женой норвежского конунга Харальда Сигударсона.

У Ярослава была еще одна дочь, но судьба ее остается неизвестной.

Время правления Ярослава - расцвет Русской земли, ее славы, красоты и могущества. В эти первые десятилетия молодая Русь приобретает самые любимые нами черты - свои особенные народные узоры души и сердца, близкие и понятные нам, знакомые с детства в шуме листвы и речки, напевах матери, в колокольном звоне и в спокойных ликах икон.

---

Шведская Королевна из рода Мунсё, Княгиня Киевская

https://sandbergsresor.se/om-hur-ingegerd-fran-sigtuna-blev-anna-av...

https://sverigesradio.se/avsnitt/bildningsbyran-tanka-mot-strommen-...

https://www.svd.se/a/0QQRag/sa-blev-svenska-ingegerd-ukrainas-frihe...

Ks. myös Anu Lahtinen, Pohjolan prinsessat (2009), s. 50-59.

Ingegärd Olofsdotter av Sverige

• http://ekumeniskakommuniteten.se/synaxarium/2013/02/10/anna-av-novg...
• http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00027048&tree=LEO
• http://historiska-personer.nu/ingegerd.htm
• http://historiska-personer.nu/min-s/peff25ed9.html
• http://www.wadbring.com/historia/undersidor/anna.htm
• https://www.findagrave.com/memorial/15927250/ingigarth
• https://en.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Olofsdotter_of_Sweden
• https://de.wikipedia.org/wiki/Ingegerd
• http://pravoslavie.uz/Jitiya/2/R10Anna.htm
• http://fmg.ac/Projects/MedLands/SWEDEN.htm#OlofIdied1022A
• http://fmg.ac/Projects/MedLands/RUSSIA,%20Rurik.htm#AnnaIaroslavnad...

1. Olof Skötkonung: http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Sk%C3%B6tkonung
2. Estrid: http://sv.wikipedia.org/wiki/Estrid_av_obotriterna
3. Edla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edla_%28frilla%29
4. Sven Ladejarl: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Ladejarl

Ingegerd Olofsdotter, furstinna, dotter till Olof Skötkonung av Svitjod och hans maka Estrid, en obodritisk furstedotter. Född omkring år 1000. Död 10 februari 1050. Begravd i Sofiakatedralen i Kiev.

Gift år 1019 med furst Jaroslav Vladimirovitj av Novgorod, senare känd som storfurst Jaroslav den vise av Kiev. Genom sina fyra döttrar blev Ingegerd anmor till flera kungaätter i Europa.

Ingegerd antog vid dopet i Ryssland namnet Irina. Ingegerd vördades efter sin död, och vördas fortfarande, som heliga Anna av Novgorod. Hon har kallats det första svenska helgonet. Det finns en svensk-ortodox församling, verksam i Linköping, Norrköping och Örebro, vid namn Heliga Annas ortodoxa församling. Denna församling erhöll i februari 2009 såsom gåva en relik efter Ingegerd.

Före giftet med Jaroslav var Ingegerd, enligt Snorre Sturlasson, bortlovad till Olav Haraldsson, den blivande Olav den helige i Norge. Denne gifte sig senare med Ingegerds halvsyster Astrid.

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen år 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av vad frenologer kallar "nordisk typ", massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång."

I Sofiakatedralen i Kiev finns en fresk som avbildar några av Jaroslavs och Ingegerds barn. Också fursteparet, på vars initiativ kyrkan byggdes, var en gång avbildat på en vägg. Men denna är numera riven. Bilden är dock känd tack vare att den ritades av på 1600-talet.

Källorna till Ingegerds liv är fåtaliga och uppgifterna om hennes upphöjelse till helgon inte entydiga. Det finns således en annan tradition, som förknippar Ingegerdnamnet med reliker, som länge fanns i Sofiakatedralen i Novgorod. Denna kyrka, således med samma namn som den i Kiev, hade Jaroslavs och Ingegerds son Vladimir som byggherre. I kyrkliga sammanhang ses numera ingen motsättning mellan de två traditionerna. Speciellt som att det finns otaliga mer betydande helgon, vars jordiska tillvaro är betydligt sämre kartlagd än Ingegerds.

Källor

Rune Edberg: Ingegerd, Olof skötkonungs dotter. Ett kvinnoöde från vikingatiden. Sigtuna 1997, ny upplaga 2001. Engelsk översättning: Viking Princess, Christian Saint. Ingegerd, a Woman in the 11th Century. Sigtuna 2005.

Externa länkar

Heliga Annas ortodoxa församling

Barn:

1. Anna av Kiev, gift med Henrik I av Frankrike
2. Vsevolod I av Kiev
3. Svjatoslav II av Kiev
4. Ellisif Elisabet av Kiev, gift med Harald Hårdråde av Norge
5. Izjaslav I av Kiev (1024-1078, stupade), storfurste av Kiev
6. Vladimir av Kiev
7. Igor av Vladimir
8. Vjatjeslav av Smolensk
9. Anastasia av Kiev, gift med Andreas I av Ungern
10. Dobronega (Maria) av Kiev, gift med Kasimir I, hertig av Polen

Noter

^ Maria Kapla & Johannes Ståhlberg: "Rysslands vagga" i Populär historia nr 8 2009.

Referens

   * Lars O. Lagerqvist (1982) (in Swedish). "Sverige och dess regenter under 1.000 år",("Sweden and its rulers during 1000 years").. Albert Bonniers Förlag AB. ISBN 91-0-075007-7

Ingegerd Olofsdotter, prinsessa, dotter till Olof Skötkonung av Svitjod och Estrid. Död 10 februari 1050 i Kiev. Begravd i Sofiakatedralen i Kiev.

Gift år 1019 med Jaroslav I av Kiev och blev genom sina fyra döttrar anmor till flera kungaätter i Europa.

Ingegerd antog vid dopet i Ryssland namnet Irina. Uppfattningen om att Ingegerd sedermera under namnet "heliga Anna av Novgorod" blev föremål för helgondyrkan beror antingen på en förväxling med en tidigare hustru till Jaroslav eller på att hon som änka gått i kloster och bytt namn ytterligare en gång. Hon skulle, enligt Snorre Sturlasson, ha varit bortlovad till Olav den helige i Norge.

1). Svenskt Biografiskt Lexikon, Bind 20 (1973/75), side 6-7. Snorre Sturlason: Olav den helliges saga, avsnitt 70, 72, 78, 80, 87-94, 181, 187, 189. N. de Baumgarten: Généalogie et Mariage occidenteaux des Rurikides Russes du Xe au XIII Siècle. Mogens Bugge: Våre forfedre, nr. 168. Bent og Vidar Billing Hansen: Rosensverdslektens forfedre, side 73, 90.

---

Ingegerd "heliga Anna av Novgorod" Olofsdotter

Yrke: Storfurstinna i Kiev (Gårdarike), nunna och Sveriges första helgon

Far: Olof >> Skötkonung (Eriksson) (980 - 1022)

Mor: Estrid (979 - )

Född: 1000

Död: 1050-02-10 Ryssland, Kiev, Vyšhorod

Begravd: Ryssland, Kiev, Sofiakatedralen

Familj med Jaroslav "den vise" av Kiev (978 - 1054)

Vigsel: 1019 Ryssland 1)

--------------------------------------------------------------------------------

Noteringar

Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, som växte upp i Sigtuna, blev rysk storfurstinna och, efter sin död,ortodoxt helgon. Ett märkligt levnadsöde i den svenska historien!

Sigtunas okända helgon

Den 10 februari 1050, dog nunnan Anna i Novgorod i Ryssland. Anna, som var i 50-årsåldern, hade gått i kloster bara något år före sin död. Under nunnedoket dolde sig ingen mindre än storfurstinnan Irina, Rysslands mäktigaste kvinna. Hennes egentliga namn var Ingegerd och hon var dotter till kung Olof Skötkonung i Sigtuna.

Ingegerd föddes omkring år 1000. Var hon föddes vet vi inte säkert. Kungen och hans familj var mycket på resande fot. Men eftersom det var i Sigtuna som Olof år 995 lät sätta igång myntslagning, den första i Sverige, är det troligt att han tidvis skötte politik och förvaltning från stadens kungsgård.

Under vikingatiden var det mycket vanligt att kungabarn skickades till släktingar för att uppfostras. Ingegerds mor var en slavisk furstedotter som hette Estrid och Ingegerds bror Jakob växte upp hos moderns familj vid södra Östersjökusten. Styvsystern Astrid skickades till en västgötahövding, Egil. Men Ingegerd uppfostrades i föräldrahemmet, som således - åtminstone tidvis - låg i Sigtuna. Inget är känt om hennes utbildning men präster och missionärer, som vistades hos kungen, undervisade henne säkert i den kristna läran.

Kung Olof var en hetlevrad människa och det var hans fru också, enligt den isländske krönikören Snorre Sturlasson. Det kan med andra ord ibland ha gått hetsigt till i kungsgården. Ingegerd, som ska ha varit en mycket vacker flicka, tycks ha varit Olofs ögonsten. Hon var i alla fall inte rädd för att säga var hon tyckte även om det var tvärtemot hennes fars uppfattning.

Att äktenskap blev politiskt fördelaktiga var för vikingatidens kungar lika viktigt som att de hade framgång i krig. Ingegerd kom, när hon blev giftasvuxen, att dras in i detta maktspel. Först friade Norges unge kung Olav Haraldsson, kallad "den digre", genom ombud till henne. Frieriet gjorde Olof Skötkonung rasande. Ingegerds far och den norske kungen (den blivande Olav den helige) var nämligen bittra fiender. Olof brukade föraktfullt kalla Olav för "tjockisen".

Norske Olavs frieri till Ingegerd var samtidigt ett fredsinitiativ. Men Olof Skötkonung ville inte höra talas om någon försoning med Olav, hur varmt än Ingegerd talade för giftermålsplanerna. Det var inte förrän Torgny Lagman och sveahövdingarna på tinget i Uppsala 15 februari 1018 hotat kung Olof med att han skulle mista huvudet om han inte slöt fred med den norske kungen, som han motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegerd skickat fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge.

Men Olof lurar sin blivande måg, som väntar på Ingegerd en hel sommar vid Kongahälla (nuvarande Kungälv). Det dröjde inte länge innan sändebud från en ny friare dök upp. Det var Jaroslav I, kievrysk furste i Novgorod och kallad "den vise", som hörde av sig. Olof Skötkonung blev mycket lättad och glad över detta giftermålsanbud.

Förhållandet till fadern var säkert frostigt efter affären med Olav, och för Ingegerd var det knappast tal om att våga neka. Men hon ställde villkor: en svensk hövding, jarl Ragnvald, skulle följa med henne österut och hon ville också ha landskapet Ladoga som brudgåva och personlig förläning. Fadern, och Jaroslavs ambassadörer, accepterade. Halvsystern Astrid fick istället bli ersättare för den utlovade Ingegerd och giftes bort med kung Olav i Norge.

Ingegerd hade ännu inte fyllt 20 år när hon blev rysk furstinna. Hon tycks ha fått det ganska bra där borta i landet Rus; landet är kristnat och har livliga förbindelser med både de nordiska länderna och det övriga Europa. Jordbruk, hantverk och handel är inne i en blomstringsperiod, det finns flera stora städer med Kiev som huvudsäte. Med sin viljestyrka och sin näsa för maktspel framstår hon i källorna som en viktig rådgivare till sin ca 25 år äldre man, på flera ställen rentav som den dominerande av de två. Hon lyckades, enligt en isländsk källa, till exempel en gång att stifta fred mellan Jaroslav och en av hans bröder, just när deras arméer skulle gå lös på varandra. Därmed ger hon också skäl för sitt nya ryska namn Irina, som betyder "fred".

År 1035 hade Jaroslav lyckat besegra och manövrera ut alla medtävlare om makten i Ryssland och han och Ingegerd kunde för gott flytta till huvudstaden, Kiev. Därmed inleddes det ryska rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av flera kilometer lång, elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslav öppnade Kiev och övriga Ryssland för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare.

Sofiakatedralen står ännu kvar och är byggnadsmonumentet framför andra i Kiev från denna epok. Den domineras av de festliga, gyllene lökkupolerna. Därinne skiftar färgerna dunkelt och trolskt över totalt omkring 5000 kvm bilder med både kyrkliga och världsliga motiv. I putsen på kyrkans väggar går ännu att urskilja vissa av de målningar, som gjordes när byggnaden var ny. Bland dem finns också bilder av barnen i furstefamiljen. Också Jaroslav och Ingegerd målades av i kyrkan, men de bilderna är tyvärr försvunna. Väggen där dessa målningar fanns revs på 1600-talet.

Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja, Vladimir, Zjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Av döttrarna blev en, Elisabet, gift med alla tiders kanske största norska viking, Harald hårdråde, en gammal vapenbroder till Jaroslav. En andra dotter, Anastasia, gifte sig med Ungerns blivande kung Andreas. Den tredje dottern, Anna, gifte sig med Henrik I av Frankrike, en av de första i den så kallade kapetingska ätten. När Anna kom från Kiev till Frankrike väckte hon sensation genom sin bildning, hon kunde nämligen läsa och skriva, det kunde inte de andra kvinnorna vid det franska hovet.

Ättlingar till kapetingerna regerar än i dag i Europa. Kung Juan Carlos i Spanien är, om man räknar på detta sätt, en av Ingegerds sentida ättlingar liksom storfursten Jean av Bourbon-Parma, Luxemburgs nuvarande regent och Otto von Habsburg.

Ingegerds äktenskap med Jaroslav varade i 30 år. Men sin ungdomskärlek, norrmannen Olav Haraldsson, glömde hon aldrig. När det blivande norska nationalhelgonet 1028 drevs på flykten från hemlandet fann han en fristad i Novgorod. Nu fick han också träffa Ingegerd. "Hon och Olav älskade varandra i hemlighet", om man får tro en isländsk källa, Emunds saga.

Ingegerd tog också till sig Olavs son Magnus som fosterbarn, för när Olav återvände till Norge - han skulle komma att stupa vid slaget vid Stiklastad - stannade pojken hos Ingegerd. Så småningom blev Magnus Olavsson ("den gode") kung av Norge, han med. Enligt ortodoxa källor ägnade sig Ingegerd (hennes ryska namn var Irina) intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Hon instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den strängaste ordningen och fick då namnet Anna. "Hon visade därmed sin djupa fromhet och sin sant kristna ödmjukhet", heter det. En rysk 1800-talskälla slår fast: "Anna (Ingegerd) var det första exemplet på att storfurstliga personer blev heliga genom att gå i kloster. Denna sedvana, som hämtats från grekiska härskare, började i Ryssland på 1000-talet och fortsatte oavbrutet nästan till 1600-talet".

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Det är en massiv, nästan två och halv meter stor pjäs i grå marmor. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av nordisk typ, massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång.

Ingegerd firas enligt den ryska kyrkokalendern som helgon den 10 februari och 4 oktober. 10 februari är hennes egen dödsdag och 4 oktober är sonen Vladimirs dödsdag. Vladimir lät bygga Sofiakatedralen i Novgorod, en mindre variant av Sofiakatedralen i Kiev. 4 oktober var på medeltiden stor högtidsdag i Novgorod och alla de ledande kyrkliga dignitärerna var skyldiga att infinna sig till mässorna. Självaste tsar Ivan ("den förskräcklige") beslutade 1556 att gudstjänster och allmänna själamässor skulle hållas över Ingegerd och Vladimir "så länge världen består".

Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegerd har "nyupptäckts". Ett av många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv. Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i Sigtuna.

Som andlig gestalt lever Ingegerd fortfarande inte bara i Ryssland, utan också i Sverige. I Eskilstuna finns sedan 1968 en svensk-ortodox församling som bär S:t Annas namn och där Ingegerd vördas. Inom denna svenska ortodoxi betecknas Ingegerd till och med som Sveriges skyddshelgon.

-----------------------------------------------------------------------------------

Lästips:

Mäktig mans kvinna - en roman om storfurstinnan Ingegerd Catharina Ingelman-Sundberg.

Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter - ett kvinnoöde från vikingatiden Rune Edberg, Sigtuna museers skriftserie

Källor

1) Lars O. Lagerqvist - Sveriges regenter - från forntid till nutid

---

Ingegerd Olofsdotter, prinsessa, dotter till Olof Skötkonung av Svitjod och Estrid. Död 10 februari 1050 i Kiev. Begravd i Sofiakatedralen i Kiev.

Biografi

Storfurstinna i Kiev (Gårdarike), nunna och Sveriges första helgon. Born 1000. Died 1050-02-10 in Ryssland, Kiev, Vyšhorod. Buried in Ryssland, Kiev, Sofiakatedralen. Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, som växte upp i Sigtuna, blev rysk storfurstinna och, efter sin död,ortodoxt helgon. Ett märkligt levnadsöde i den svenska historien! Sigtunas okända helgon För 947 år sedan, den 10 februari 1050, dog nunnan Anna i Novgorod i Ryssland. Anna, som var i 50-årsåldern, hade gått i kloster bara något år före sin död. Under nunnedoket dolde sig ingen mindre än storfurstinnan Irina, Rysslands mäktigaste kvinna. Hennes egentliga namn var Ingegerd och hon var dotter till kung Olof Skötkonung i Sigtuna. Ingegerd föddes omkring år 1000. Var hon föddes vet vi inte säkert. Kungen och hans familj var mycket på resande fot. Men eftersom det var i Sigtuna som Olof år 995 lät sätta igång myntslagning, den första i Sverige, är det troligt att han tidvis skötte politik och förvaltning från stadens kungsgård. Under vikingatiden var det mycket vanligt att kungabarn skickades till släktingar för att uppfostras. Ingegerds mor var en slavisk furstedotter som hette Estrid och Ingegerds bror Jakob växte upp hos moderns familj vid södra Östersjökusten. Styvsystern Astrid skickades till en västgötahövding, Egil. Men Ingegerd uppfostrades i föräldrahemmet, som således - åtminstone tidvis - låg i Sigtuna. Inget är känt om hennes utbildning men präster och missionärer, som vistades hos kungen, undervisade henne säkert i den kristna läran. Kung Olof var en hetlevrad människa och det var hans fru också, enligt den isländske krönikören Snorre Sturlasson. Det kan med andra ord ibland ha gått hetsigt till i kungsgården. Ingegerd, som ska ha varit en mycket vacker flicka, tycks ha varit Olofs ögonsten. Hon var i alla fall inte rädd för att säga var hon tyckte även om det var tvärtemot hennes fars uppfattning. Att äktenskap blev politiskt fördelaktiga var för vikingatidens kungar lika viktigt som att de hade framgång i krig. Ingegerd kom, när hon blev giftasvuxen, att dras in i detta maktspel. Först friade Norges unge kung Olav Haraldsson genom ombud till henne. Frieriet gjorde Olof Skötkonung rasande. Ingegerds far och den norske kungen (den blivande Olav den helige) var nämligen bittra fiender. Olof brukade föraktfullt kalla Olav för "tjockisen". Norske Olavs frieri till Ingegerd var samtidigt ett fredsinitiativ. Men Olof Skötkonung ville inte höra talas om någon försoning med Olav, hur varmt än Ingegerd talade för giftermålsplanerna. Det var inte förrän Torgny Lagman och sveahövdingarna på tinget i Uppsala 15 februari 1018 hotat kung Olof med att han skulle mista huvudet om han inte slöt fred med den norske kungen, som han motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegerd skickat fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge. Men Olof lurar sin blivande måg, som väntar på Ingegerd en hel sommar vid Kongahälla (nuvarande Kungälv). Det dröjde inte länge innan sändebud från en ny friare dök upp. Det var Jaroslav I, kievrysk furste i Novgorod och kallad "den vise", som hörde av sig. Olof Skötkonung blev mycket lättad och glad över detta giftermålsanbud. Förhållandet till fadern var säkert frostigt efter affären med Olav, och för Ingegerd var det knappast tal om att våga neka. Men hon ställde villkor: en svensk hövding, jarl Ragnvald, skulle följa med henne österut och hon ville också ha landskapet Ladoga som brudgåva och personlig förläning. Fadern, och Jaroslavs ambassadörer, accepterade. Halvsystern Astrid fick istället bli ersättare för den utlovade Ingegerd och giftes bort med kung Olav i Norge. Ingegerd hade ännu inte fyllt 20 år när hon blev rysk furstinna. Hon tycks ha fått det ganska bra där borta i landet Rus; landet är kristnat och har livliga förbindelser med både de nordiska länderna och det övriga Europa. Jordbruk, hantverk och handel är inne i en blomstringsperiod, det finns flera stora städer med Kiev som huvudsäte. Med sin viljestyrka och sin näsa för maktspel framstår hon i källorna som en viktig rådgivare till sin 25 år äldre man, på flera ställen rentav som den dominerande av de två. Hon lyckades, enligt en isländsk källa, till exempel en gång att stifta fred mellan Jaroslav och en av hans bröder, just när deras arméer skulle gå lös på varandra. Därmed ger hon också skäl för sitt nya ryska namn Irina, som betyder "fred". År 1035 hade Jaroslav lyckat besegra och manövrera ut alla medtävlare om makten i Ryssland och han och Ingegerd kunde för gott flytta till huvudstaden, Kiev. Därmed inleddes det ryska rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av flera kilometer lång, elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslav öppnade Kiev och övriga Ryssland för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare. Sofiakatedralen står ännu kvar och är byggnadsmonumentet framför andra i Kiev från denna epok. Den domineras av de festliga, gyllene lökkupolerna. Därinne skiftar färgerna dunkelt och trolskt över totalt omkring 5000 kvm bilder med både kyrkliga och världsliga motiv. I putsen på kyrkans väggar går ännu att urskilja vissa av de målningar, som gjordes när byggnaden var ny. Bland dem finns också bilder av barnen i furstefamiljen. Också Jaroslav och Ingegerd målades av i kyrkan, men de bilderna är tyvärr försvunna. Väggen där dessa målningar fanns revs på 1600-talet. Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja, Vladimir, Zjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Av döttrarna blev en, Elisabet, gift med alla tiders kanske största norska viking, Harald hårdråde, en gammal vapenbroder till Jaroslav. En andra dotter, Anastasia, gifte sig med Ungerns blivande kung Andreas. Den tredje dottern, Anna, gifte sig med Henrik I av Frankrike, en av de första i den så kallade kapetingska ätten. När Anna kom från Kiev till Frankrike väckte hon sensation genom sin bildning, hon kunde nämligen läsa och skriva, det kunde inte de andra kvinnorna vid det franska hovet. Ättlingar till kapetingerna regerar än i dag i Europa. Kung Juan Carlos i Spanien är, om man räknar på detta sätt, en av Ingegerds sentida ättlingar liksom storfursten Jean av Bourbon-Parma, Luxemburgs nuvarande regent och Otto von Habsburg. Ingegerds äktenskap med Jaroslav varade i 30 år. Men sin ungdomskärlek, norrmannen Olav Haraldsson, glömde hon aldrig. När det blivande norska nationalhelgonet 1028 drevs på flykten från hemlandet fann han en fristad i Novgorod. Nu fick han också träffa Ingegerd. "Hon och Olav älskade varandra i hemlighet", om man får tro en isländsk källa, Emunds saga. Ingegerd tog också till sig Olavs son Magnus som fosterbarn, för när Olav återvände till Norge - han skulle komma att stupa vid slaget vid Stiklastad - stannade pojken hos Ingegerd. Så småningom blev Magnus Olavsson ("den gode") kung av Norge, han med. Enligt ortodoxa källor ägnade sig Ingegerd (hennes ryska namn var Irina) intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Hon instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den strängaste ordningen och fick då namnet Anna. "Hon visade därmed sin djupa fromhet och sin sant kristna ödmjukhet", heter det. En rysk 1800-talskälla slår fast: "Anna (Ingegerd) var det första exemplet på att storfurstliga personer blev heliga genom att gå i kloster. Denna sedvana, som hämtats från grekiska härskare, började i Ryssland på 1000-talet och fortsatte oavbrutet nästan till 1600-talet". Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Det är en massiv, nästan två och halv meter stor pjäs i grå marmor. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av nordisk typ, massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång. Ingegerd firas enligt den ryska kyrkokalendern som helgon den 10 februari och 4 oktober. 10 februari är hennes egen dödsdag och 4 oktober är sonen Vladimirs dödsdag. Vladimir lät bygga Sofiakatedralen i Novgorod, en mindre variant av Sofiakatedralen i Kiev. 4 oktober var på medeltiden stor högtidsdag i Novgorod och alla de ledande kyrkliga dignitärerna var skyldiga att infinna sig till mässorna. Självaste tsar Ivan ("den förskräcklige") beslutade 1556 att gudstjänster och allmänna själamässor skulle hållas över Ingegerd och Vladimir "så länge världen består". Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegerd har "nyupptäckts". Ett av många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv. Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i Sigtuna. Som andlig gestalt lever Ingegerd fortfarande inte bara i Ryssland, utan också i Sverige. I Eskilstuna finns sedan 1968 en svensk-ortodox församling som bär S:t Annas namn och där Ingegerd vördas. Inom denna svenska ortodoxi betecknas Ingegerd till och med som Sveriges skyddshelgon. Källa: http://www.historiska-personer.nu/min-s/default.html

Gift år 1019 med Jaroslav I av Kiev och blev genom sina fyra döttrar anmor till flera kungaätter i Europa.

Ingegerd antog vid dopet i Ryssland namnet Irina. Uppfattningen om att Ingegerd sedermera under namnet "heliga Anna av Novgorod" blev föremål för helgondyrkan beror antingen på en förväxling med en tidigare hustru till Jaroslav eller på att hon som änka gått i kloster och bytt namn ytterligare en gång. Hon skulle, enligt Snorre Sturlasson, ha varit bortlovad till Olav den helige i Norge.

Ingegerds kvarlevor vilar tillsamman med makens i en sarkofag i Sofia-katedralen i Kiev, inte Sofia-katedralen i Novgorod som tidigare antogs; därav förväxlingen med Anna. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen år 1939 och undersökte innehållet. Ingegerds välbevarade kranium var av vad frenologer kallar "nordisk typ", massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslav varit ca 172 cm och Ingegerd ca 162 cm lång." [k%C3%A4lla behövs]