Oscar II, King of Sweden and Norway

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=7812

Links:

• The Peerage
• Geneall
• Find a Grave
• Johann the Younger #1494
• Wikipedia: English Svenska Norsk
• King of Sweden Reign 1872 1907 Coronation 12. May 1873

Predecessor: Charles XV Successor: Gustaf V

• King of Norway Reign 1872 – 1905 Coronation 18. July 1873

Predecessor: Charles IV Successor: Haakon VII

---

GEDCOM Note

Oscar I, fapos;f6dd 4 juli 1799 i Paris, dapos;f6d 8 juli 1859 papos;e5 Stockholms slott i Stockholm, var kung av Sverige och Norge frapos;e5n 1844 till 1859. Den 22 maj 1823 gifte han sig med Josefina av Leuchtenberg. Oscar I:s fullstapos;e4ndiga namn var Joseph Franapos;e7ois Oscar, vilket papos;e5 svenska blev Josef Frans Oscar. Kungen sjapos;e4lv och moderna skribenter har stavat kunganamnet Oscar, medan det svenska kungahuset anvapos;e4nder stavningen Oskar.

Uppvapos;e4xttiden
Oscar I fapos;f6ddes den 4 juli 1799 i Paris papos;e5 291 Rue Cisalpine (dagens adress: 32 Rue de Monceau). Oscar var son till dapos;e5varande krigsministern i Frankrike, generalen Jean Baptiste Jules Bernadotte (sedermera kung Karl XIV Johan) och Bernhardine Eugapos;e9nie Dapos;e9sirapos;e9e Clary (sedermera drottning Desideria). Han fick namnet Joseph efter sin fadder Joseph Bonaparte, som var gift med moderns apos;e4ldre syster Julie, men fick apos;e4ven namnen Franapos;e7ois Oscar. Det senare namnet valde Napoleon I, efter en av hjapos;e4ltarna i Ossians sapos;e5nger, och kom att anvapos;e4ndas i familjen, frapos;e4mst av modern och mostern. Med sin mor och moster bodde han, dels i Paris, dels papos;e5 Joseph Bonapartes slott Mortefontaine eller papos;e5 Bernadottes slott Grosbois, bapos;e5da i Paris omnejd.

apos;c5r 1807 fick han sin fapos;f6rste informator, Le Moine, och napos;e4r Oscars far, som dapos;e5 var furste av Pontecorvo, 1810 fapos;f6reslogs som tronkandidat fapos;f6r Sverige, framhapos;f6lls att han redan hade en son som ett viktigt motiv fapos;f6r att vapos;e4ljas. Ett portrapos;e4tt av den unge Oscar, som spreds vid valriksdagen i apos;d6rebro, fungerade som draghjapos;e4lp fapos;f6r Bernadotte, som 21 augusti 1810 valdes till svensk tronfapos;f6ljare. Den 26 september faststapos;e4lldes successionsordningen fapos;f6r hans ”apos;e4kta manliga brapos;f6starvingar”. I samband med hapos;e4ndelsen utsapos;e5gs Oscar till hertig av Sapos;f6dermanland.

Oscar, som apos;e5tfapos;f6ljts till Sverige av Le Moine, fick genast en lapos;e4rare i svenska och kunde snart tjapos;e4nstgapos;f6ra som sin fars tolk. apos;c5r 1812 fick han en svensk informator, friherren G. L. Cederhielm som efter Gustav III:s kuppliknande grundlagsfapos;f6rapos;e4ndring 1789 lapos;e4mnat statstjapos;e4nsten. Karl Johan angav vissa tydliga riktlinjer fapos;f6r prinsens uppfostran, bl a: ”Upprepa fapos;f6r honom alltid att en svag regent apos;e4r ett av de stapos;f6rsta straff, varmed himlen kan hemsapos;f6ka ett folk.”[3] Redan 1811 papos;e5 sommaren hade Oscars mor Desideria apos;e5tervapos;e4nt till Frankrike, och han apos;e5tersapos;e5g henne fapos;f6rst efter elva apos;e5r. Inom armapos;e9n utnapos;e4mndes han 1812 till apos;f6verstelapos;f6jtnant vid de tre gardena, 1815 till apos;f6verste, 1817 till generalmajor.

Under 1810-talet undervisades Oscar apos;e4ven i norska, humaniora, administration och statsrapos;e4tt, vetenskap och konst, frapos;e4mst av N. M. af Tannstrapos;f6m. Per Daniel Amadeus Atterbom undervisade honom i tyska, Jacob Berzelius i kemi, Johan Olof Wallin i ”lutherska religionen”. Han konfirmerades 1815. Napos;e5gra apos;e5r senare hade han Johan Gabriel Richert som handledare i juridiska apos;e4mnen. Fredric Westin var prinsens lapos;e4rare i mapos;e5lning, Adolf Fredrik Lindblad lapos;e4ngre fram i musik.

Kronprins Oscar komponerade en sorgmarsch som framfapos;f6rdes vid Karl XIII:s begravning, vilket var hans fapos;f6rsta offentligt uppmapos;e4rksammade insats. Ryktet om detta spreds nu vida omkring och Ludwig van Beethoven skrev till fadern Karl Johan och erbjapos;f6d honom att bidra till att ytterligare utveckla kronprinsens talang. Hapos;e4ndelsen hapos;e4nger samman med det faktum att det fanns ett gammalt vapos;e4nskapsband mellan Beethoven och Karl Johan, kopplat till perioden dapos;e5 Bernadotte 1798 residerade som fransk minister i Wien.

Kronprinstiden Napos;e4r Karl XIV Johan blev unionskung 1818 blev Oscar Sveriges och Norges kronprins. Han utnapos;e4mndes 1819 till general i de svenska och norska armapos;e9erna och till befapos;e4lhavare fapos;f6r en rad armapos;e9kapos;e5rer: liv- och hustrupperna, generalbefapos;e4lhavare i Skapos;e5ne, generalfapos;e4lttygmapos;e4stare och chef fapos;f6r Sveriges och Norges artilleri, chef fapos;f6r en kavalleribrigad. 1818 valdes han apos;e4ven till universitetskansler i Uppsala dapos;e4r han tillbringade en hapos;f6sttermin. Bland annat gick kronprinsen papos;e5 fapos;f6relapos;e4sningar av Erik Gustaf Geijer, Nils Fredrik Biberg, Japos;f6ns Svanberg och Lars Georg Rabenius. Redan 17 januari 1816 hade han valts till "fapos;f6rste ledamot" (med senare terminologi hedersledamot) av Kungliga Vetenskapsakademien.

1815 genomgick han en lapos;e4ttare sjukdom. Vid denna tid bapos;f6rjade politikerna intressera sig fapos;f6r kronprinsens giftermapos;e5l. Efter mapos;e5nga fapos;f6rberedelser papos;e5bapos;f6rjade prinsen 1822 sin friarfapos;e4rd, under vilken han i Aachen trapos;e4ffade sin mor. Sedan hans fapos;f6rlovning med Josefina av Leuchtenberg, dotter till prins Eugapos;e8ne och hertiginnan Augusta av Bayern, blivit ingapos;e5ngen i Eichstapos;e4tt, styrdes fapos;e4rden till Italien. Papos;e5 hemvapos;e4gen lyckades prinsen gapos;f6ra ett besapos;f6k i Verona under den papos;e5gapos;e5ende kongressen och mottogs av de dapos;e4r fapos;f6rsamlade furstarna och statsmapos;e4nnen. Hans bilapos;e4ger firades i Stockholm den 19 juni 1823.

Den 1 februari 1824 utnapos;e4mndes kronprinsen till vicekung i Norge. Den 11 april anlapos;e4nde Oscar och Josefina till Kristiania, dapos;e4r ett storting papos;e5gick. Hela stortinget uppvaktade fursteparet, som under de napos;e4rmaste mapos;e5naderna hapos;f6ll hov i den norska huvudstaden.

Den 11 oktober nedlade Oscar vicekonungavapos;e4rdigheten och apos;e5tervapos;e4nde till Stockholm. Fapos;f6ljande apos;e5r var han fapos;f6r fapos;f6rsta gapos;e5ngen ordfapos;f6rande i Sveriges regering under konungens besapos;f6k i Norge. 1826 utnapos;e4mndes han till ordfapos;f6rande i en sjapos;f6fapos;f6rsvarskommittapos;e9 och 1 december samma apos;e5r till storamiral. Han kom dapos;e4rigenom att samarbeta med Baltzar von Platen, som gjorde allt fapos;f6r att vinna honom fapos;f6r sina apos;e5sikter om bapos;e4sta sapos;e4ttet att ordna sjapos;f6fapos;f6rsvaret. Bernhard von Beskow blev Oscars handsekreterare 1824 och papos;e5verkade vapos;e4sentligt utvecklingen av hans artistiska intressen och anlag inom mapos;e5leriets sapos;e5vapos;e4l som musikens omrapos;e5de. Under en fapos;f6ljd av apos;e5r var Oscar kansler fapos;f6r Akademien fapos;f6r de fria konsterna, en kort tid apos;e4ven chef fapos;f6r Kungliga teatern. Kansler fapos;f6r Lunds universitet var han frapos;e5n 1824, fapos;f6r Kristianias universitet (dock endast till namnet) frapos;e5n 1822.

Oscar sapos;e4ndes 1830 till Sankt Petersburg, en artighetsbetygelse mot kejsar Nikolaj I av Ryssland som inte gillades av den allmapos;e4nna opinionen i Sverige. Som vicekonung i Norge vistades han napos;e5gra mapos;e5nader 1833 i Christiania och Bergen samt deltog 1834 i riksdagsbearbetningar och ”Statstidningens” dirigerande, men avlapos;e4gsnades efter riksdagen. Kronprinsen sysslade i stapos;e4llet med mapos;e5lning och litografiering, med sapos;e5ngapos;f6vningar och musikkompositioner (till exempel musik till ord av Victor Hugo och Esaias Tegnapos;e9r, partier av Eduard Brendlers sapos;e5ngspel Ryno och marscher som Svenska armapos;e9ns tapto), med utarbetande av militapos;e4ra handbapos;f6cker och sapos;e5 vidare

Han vistades i Tyskland en stor del av sommaren 1837. 1838 blev spapos;e4nningen emellan Karl XIV Johan och oppositionen starkare apos;e4n napos;e5gonsin. Kronprinsen lyckades i sammanhanget avbapos;f6ja ett tilltapos;e4nkt apos;e5tal fapos;f6r majestapos;e4tsbrott. Karl Johan begav sig till Norge och lapos;e4t Oscar som ordfapos;f6rande i en tillfapos;f6rordnad regering delta i riksstyrelsen under ett halvt apos;e5r (december 1838-juni 1839).

Under denna tid rapos;e5dgjorde apos;e5tskilliga av riddarhusoppositionens ledare med bapos;e5de tidningsmapos;e4n och missnapos;f6jda hapos;f6gre fapos;f6rtroendemapos;e4n om gemensamt upptrapos;e4dande vid den stundande riksdagen. Det antogs, att kronprinsen inte var alldeles frapos;e4mmande fapos;f6r denna ”koalition”, som skulle sapos;f6ka framtvinga en ministapos;e4rfapos;f6rapos;e4ndring, kanske abdikation. Oppositionen drog vid 1840-41 apos;e5rs riksdag politisk fapos;f6rdel av den konstitutionsvidriga skuld ”kabinettskassan” apos;e5samkat sig, till sist med personlig borgen av bapos;e5de konung och kronprins, och som senaste statsrevision kommit underfund med. Saken mapos;e5ste framlapos;e4ggas fapos;f6r riksdagen, och trots de upplysningar som lapos;e4mnades beslapos;f6ts i fapos;f6rstapos;e4rkt statsutskott att inga medel kunde anvisas fapos;f6r skuldens betapos;e4ckande. Man fapos;f6rsapos;f6kte dapos;e4rmed fapos;f6rgapos;e4ves tvinga kungen att abdikera. Skulden, omkring 1 miljon rdr, betalades smapos;e5ningom av Karl XIV Johan och Oscar I, och den senare avbapos;f6jde ett fapos;f6rslag att vid 1844 apos;e5rs riksdag fapos;e5 fapos;f6rlusten gottgjord.

Just under apos;e5ren 1840-42 hade Oscar papos;e5 en helt ny bana vunnit en rent personlig framgapos;e5ng. Han var mycket intresserad av kriminalvapos;e5rd och fapos;f6rde 1840 fram de nya straffteorierna med en skrift Om straff och straff-anstalter, dock utan utsatt fapos;f6rfattarnamn. Oscar slapos;f6t sig till Beaumonts, Alexis de Tocquevilles, Aylies och Julius' idapos;e9er, men specialiserade fapos;f6r Sverige det system han antagit och utvecklat. I fapos;f6retalet sapos;e4ger han:

”Fredens vapos;e4rv”, ”ehuru mindre glapos;e4nsande apos;e4n krigets bragder, har burit rika skapos;f6rdar, inte ensamt i vetenskapliga framsteg och industriell utveckling, utan ocksapos;e5 i en stapos;f6rre vapos;f6rdnad fapos;f6r mapos;e4nniskors vapos;e4rde, i en apos;f6mmare vapos;e5rd om de lapos;e4gre klassernas upplysning och vapos;e4lstapos;e5nd. apos;c4dla omsorger har strapos;e4ckt sig apos;e4ven till den papos;e5 brottets avvapos;e4gar fapos;f6rirrade, som man bapos;f6rjat betrakta mindre sapos;e5som en fapos;e5gelfri, fapos;f6r alltid fapos;f6rskjuten varelse, apos;e4n sapos;e5som en vilsefapos;f6rd, fallen like, fapos;f6r vars omvapos;e4ndelse och bapos;e4ttring man kapos;e4nner sig manad att tapos;e4nka och handla.”

Han framstapos;e4ller fapos;f6rst sina apos;e5sikter om straff. Dapos;f6dsstraffets rapos;e4ttmapos;e4tighet undersapos;f6kes och bestrides, fapos;f6r sapos;e5 vitt det tillapos;e4mpas under det vanliga rapos;e4ttstillstapos;e5ndet. Vidare utdapos;f6mas spapos;f6- och risstraffen samt deportation. Det 1832 utgivna kriminallagfapos;f6rslaget vinner Oscars lovord och erkapos;e4nnande. I enlighet dapos;e4rmed upptas som rapos;e4ttvisa och fapos;f6rnuftiga straff: straffarbete och fapos;e4ngelsestraff. Dapos;e4refter behandlas ”fapos;f6rbapos;e4ttringssystemet”, enligt vilket fapos;e4ngelset skall undvika att fapos;f6rsapos;e4mra, men strapos;e4va att fapos;f6rbapos;e4ttra fapos;e5ngen. Till det hapos;f6r ensamhetssystemet, med religiapos;f6s undervisning, strapos;e4ngt arbete och vapos;e5rd om den frigivne. Skriften gjorde en viss verkan papos;e5 riksdagen, men vida stapos;f6rre papos;e5 allmapos;e4nna opinionen, sapos;e5vapos;e4l i Sverige som utomlands. Ny upplaga utkom 1840; norska, tyska, franska, nederlapos;e4ndska, engelska, italienska apos;f6versapos;e4ttningar utgavs under de napos;e4rmaste apos;e5ren, och Oscar erhapos;f6ll frapos;e5n utlapos;e4ndska rapos;e4ttslapos;e4rde och fapos;e4ngelsedirektapos;f6rer tacksamma erkapos;e4nnanden. Hans bok utapos;f6vade i Nederlapos;e4nderna inflytande papos;e5 fapos;e4ngelsereformen i landet; den franske apos;f6versapos;e4ttaren ville med den svenske prinsens bok papos;e5verka franska kammarens diskussioner i frapos;e5gan. Hans intresse fapos;f6r fapos;e4ngelsereformen fapos;f6ljde honom apos;e4ven som kung fapos;f6r att apos;e5tminstone delvis omsapos;e4ttas i verklighet och hans obenapos;e4genhet att stadfapos;e4sta en dapos;f6dsdom apos;e4r kapos;e4nd.

Oscar I som kung Oscar apos;f6vertog styrelsen 8 mars 1844 (han krapos;f6ntes i Stockholm 28 september 1844 men blev inte krapos;f6nt i Norge). I maj upphapos;e4vde han 1812 apos;e5rs fapos;f6rbud mot allt umgapos;e4nge mellan svenska medborgare och den avsatta kungafamiljen (Gustav IV Adolfs familj). Hans arbete med regeringsapos;e4rendena strapos;e4ckte sig apos;e4nda till detaljerna och kunde ibland fortgapos;e5 natten igenom. Han lapos;e4ste sjapos;e4lv korrektur till viktigare fapos;f6rordningar. Han ville regera sjapos;e4lv och fapos;e5 apos;e4ran av de initiativ som togs, ibland helt rapos;e4ttvist.

Det fanns inte en enhetlig ministapos;e4r och vanligen var det kungen sjapos;e4lv som papos;e5 egen hand vapos;e4nde sig till den eller dem som skulle delta i statsrapos;e5det. Det hapos;e4nde ocksapos;e5 att han i viktiga frapos;e5gor rapos;e5dgjorde med personer utanfapos;f6r statsrapos;e5det, och att han under en riksdag personligen tog kontakt med utskottens medlemmar. Han hade inga riktiga gunstlingar och knappast heller vapos;e4nner.

Oscar lapos;e4mnade efter sig en mapos;e4ngd anteckningar och uppsatser i olika apos;e4mnen, apos;e4ven dagboksanteckningar, som vittnar om stora kunskaper och mapos;e5ngsidiga intressen. En samtida, som alltifrapos;e5n ungdomen kapos;e4nde honom vapos;e4l, prisar hans djupa insikter i samhapos;e4llsfrapos;e5gorna, men talar ocksapos;e5 om en olycklig obeslutsamhet i fapos;f6rening med stor sjapos;e4lvtillrapos;e4cklighet, om ett lapos;e5ngt drivet ”gungningssystem”, en stark misstro till hela vapos;e4rlden och benapos;e4genhet att uppskjuta avgapos;f6randet.

Med en nybildad moderat-liberal ministapos;e4r mapos;f6tte Oscar sin fapos;f6rsta riksdag. Frapos;e5n den fapos;f6regapos;e5ende vilade ett representationsfapos;f6rslag. Regeringen fapos;f6rhapos;f6ll sig neutral, och fapos;f6rslaget fapos;f6rkastades. Kungen hade i sjapos;e4lva verket inget djupare intresse fapos;f6r en grundlig omdaning av representationen.

Med sapos;e5 mycket stapos;f6rre sympatier omfattade han det nya strafflagfapos;f6rslaget, men sent framlagt, kom det aldrig under behandling, och riksdagen napos;f6jde sig med att anta napos;e5gra allmapos;e4nna huvudgrunder. Dapos;e4remot var det papos;e5 kungen personligen det berodde, att lagen om lika arvsrapos;e4tt fapos;f6r son och dotter kom till stapos;e5nd. Vid samma riksdag stadfapos;e4stes ocksapos;e5 beslutet om indragningsmaktens upphapos;e4vande.

De napos;e4rmaste gjordes en rad reformer: Ny civillag och rapos;e4ttegapos;e5ngsordning Napos;e5gra specialdomstolar upphapos;e4vdes Napos;e4ringstvapos;e5nget lindrades Skrapos;e5vapos;e4sendet avskaffades Den fapos;f6rsta fattigvapos;e5rdsfapos;f6rordningen Lapos;e4roverksfrapos;e5gan utreddes Representationsfrapos;e5gan utreddes Grundskatteregler fapos;f6renklades Tulltaxan reformerades

Napos;e4stfapos;f6ljande riksdag (1847-48) mapos;f6ttes av en rad viktiga propositioner: om en ny strafflag, om utstrapos;e4ckning av bevapos;e4ringens apos;f6vningstid, om sjapos;f6fapos;f6rsvarets ordnande, om fapos;f6rhapos;f6jd brapos;e4nnvinsbeskattning, om ny tullagstiftning i frihandelsvapos;e4nlig riktning, om grundskattefapos;f6renkling, om lapos;e4roverksorganisationen. Men motstapos;e5nd restes frapos;e5n olika hapos;e5ll, regeringens anslagskrav mapos;e5ste avprutas, och de flesta fapos;f6rslagen fick falla. Representationskommittapos;e9ns fapos;f6rslag apos;f6verlapos;e4mnades endast till riksdagens kapos;e4nnedom, till de liberalas stora harm.

Dapos;e5 intrapos;e4ffade som ett slags fapos;f6ljd av februarirevolutionen i Paris de tapos;e4mligen meningslapos;f6sa marsoroligheterna i Stockholm. Kungen gjorde en napos;e4stan fullstapos;e4ndig ministapos;e4rfapos;f6rapos;e4ndring. Den nya ministapos;e4rens huvuduppgift blev att utarbeta ett nytt representationsfapos;f6rslag. Redan fapos;f6re riksdagen hade emellertid konungens stapos;e5ndpunkt undergapos;e5tt en vapos;e4sentlig fapos;f6rapos;e4ndring. Hans moderata reformpolitik hade inte rapos;f6nt det erkapos;e4nnande han vapos;e4ntat papos;e5 liberalt hapos;e5ll, medan den papos;e5 samma gapos;e5ng avlapos;e4gsnat de konservativa.

Regeringen, till och med Oscar I personligen, bapos;f6rjade angripas i pressen, och snart hapos;f6rde man att han vaknat ur sina illusioner, att de liberala kastat masken fapos;f6r tidigt, att han mapos;e4rkt, hur de ville apos;e5t konungamakten. Det nya representationsfapos;f6rslaget mapos;f6ttes av skarp kritik frapos;e5n bapos;e5de konservativt och liberalt hapos;e5ll, och redan fapos;f6re 1850 apos;e5rs riksdag var det kapos;e4nt att Oscar I personligen inte lapos;e4ngre trodde papos;e5 det. Det blev ocksapos;e5 fapos;f6rkastat. Kungen fapos;f6rklarade att eftersom det blivit sapos;e5 illa mottaget och regeringens avsikter sapos;e5 misstydda, skulle ingen mapos;e4nsklig makt fapos;f6rmapos;e5 honom att framlapos;e4gga ett nytt, om han apos;e4n levde i hundra apos;e5r.

De mer liberala medlemmarna av ministapos;e4ren uttrapos;e4dde snart och ersattes av strapos;e4ngt konservativa. En svapos;e5r sjukdom avbrapos;f6t 1852 Oscar I:s verksamhet, men redan fapos;f6ljande apos;e5r kunde en ny verksamhetsperiod papos;e5bapos;f6rjas. Representationsfrapos;e5gan avfapos;f6rdes tills vidare frapos;e5n programmet, sedan greve Lagerbielkes fapos;f6rslag papos;e5 riksdagen 1853-1854 blivit fapos;f6rkastat. Man grep sig i stapos;e4llet an med de ekonomiska reformerna. Sistnapos;e4mnda riksdag blev epokgapos;f6rande bapos;e5de i avseende papos;e5 brapos;e4nnvinslagstiftningen och statens japos;e4rnvapos;e4gspolitik, och fapos;f6r bapos;e5da frapos;e5gornas lapos;f6sning intresserade sig Oscar I personligen. Ett fapos;f6rsta fapos;f6rslag om grundskattefapos;f6renkling antogs av riksdagen. Ministapos;e4ren ombildades i en mera moderat-liberal riktning, och papos;e5fapos;f6ljande riksdag blev apos;e4ven den i hapos;f6g grad en japos;e4rnvapos;e4gsriksdag. I frapos;e5ga om tullagstiftningen togs ett betydande steg i frihandelsriktning. En kunglig proposition om ogift kvinnas myndighet vid 25 apos;e5rs apos;e5lder antogs av riksdagen, och regeringen framlade en proposition om utvidgad religionsfrihet, men som bara ledde till konventikelplakatets upphapos;e4vande. Napos;e4r napos;e4sta riksdag sammantrapos;e4dde var Oscar I:s krafter redan brutna.

Utrikespolitiken under Oscar I Utrikespolitiken blev sapos;e4rskilt ett omrapos;e5de fapos;f6r Oscar I:s verksamhet. Till viktigare depescher eller instruktioner uppsatte han sjapos;e4lv gapos;e4rna koncept och var Sveriges egentlige utrikesminister; de som officiellt bar den titeln var endast hans bitrapos;e4den. Redan efter ett par apos;e5r sattes hans fapos;f6rmapos;e5ga papos;e5 prov. Den nyvaknade skandinavismens vapos;e5gor hade gapos;e5tt hapos;f6gt papos;e5 studentmapos;f6tet i Kapos;f6penhamn 1845, och Oscar I omfattade snart denna rapos;f6relse med sympati.

Redan under den danske konungen Kristian VIII:s livstid skedde ett napos;e4rmande mellan de bapos;e5da kungahusen, och apos;f6msesidiga besapos;f6k avlades. Napos;e4r dapos;e4refter kort efter Fredrik VII:s tronbestigning 1848 det schleswig-holsteinska upproret utbrapos;f6t och bapos;e5de Tyska fapos;f6rbundet och Preussen understapos;f6dde de upproriska, fapos;f6rklarade Oscar I, att de fapos;f6renade rikena inte med lugn kunde apos;e5se saken, om Jylland och de danska apos;f6arna hotades.

En konvention om hjapos;e4lpsapos;e4ndning avslapos;f6ts med Danmark. En svensk-norsk armapos;e9kapos;e5r sammandrogs, en mindre del apos;f6verfapos;f6rdes till Fyn. Jylland utrymdes snart av de tyska trupperna, men frapos;e5n varje aktivt deltagande i kriget avhapos;f6ll sig Oscar I, under fapos;f6rutsapos;e4ttning att de egentliga danska omrapos;e5dena inte hotades igen.

Under tiden begav han sig sjapos;e4lv ned till Malmapos;f6 och skapos;f6tte personligen de underhandlingar, som ledde till stillestapos;e5ndsfapos;f6rdragen 2 juli och 26 augusti 1848. Kriget utbrapos;f6t papos;e5 nytt 1849, men en preliminapos;e4r fred avslapos;f6ts 10 juli, och under det nya vapenstillestapos;e5ndet hapos;f6lls norra Slesvig besatt av svensk-norska trupper. Sedan definitiv fred ingapos;e5tts, deltog dapos;e4refter Sverige i de fapos;f6rhandlingar som ledde till uppsapos;e4ttande av de s.k. Londonprotokollen 1850 och traktaten 1852, som avsapos;e5g bevarande av det danska rikets integritet och ordnande av den danska tronfapos;f6ljden.

Krimkriget stapos;e4llde apos;e4nnu stapos;f6rre krav papos;e5 Oscar I:s diplomatiska fapos;f6rmapos;e5ga. Visserligen avgavs fapos;f6r de fapos;f6renade rikenas rapos;e4kning i december 1853 en neutralitetsdeklaration (en lika lydande frapos;e5n Danmarks sida), men redan 1854 bapos;f6rjade papos;e5tryckningar frapos;e5n vapos;e4stmakternas sida i syfte att fapos;e5 Sverige-Norge med i kriget. Oscar I var i och fapos;f6r sig inte obenapos;e4gen fapos;f6r saken, men uppstapos;e4llde som villkor, att kriget frapos;e5n att ha varit orientaliskt skulle bli europeiskt. Dessutom stapos;e4llde han som villkor att apos;d6sterrike skulle komma med, att Finland borde lapos;f6sgapos;f6ras frapos;e5n Ryssland med mera. De underhandlingar som nu fapos;f6ljde leddes av kungen personligen.

Under tiden fapos;f6rgick mapos;e5nad efter mapos;e5nad, tills slutligen vapos;e4stmakterna kom med de fapos;f6rslag, som ledde till traktaten 21 november 1855 (”Novembertraktaten”). Nu hade man fapos;e5tt garantier mot varje fapos;f6rlust i landomrapos;e5de, Sveriges deltagande i kriget tycktes vara napos;e4ra fapos;f6restapos;e5ende, men sapos;e5 kom helt ovapos;e4ntat freden i Paris. De apos;f6nskningar Oscar I under fredsunderhandlingarna lapos;e4t framstapos;e4lla blev edast i ringa mapos;e5n tillgodosedda genom deklarationen att apos;c5landsapos;f6arna i fortsapos;e4ttningen inte skulle befapos;e4stas. Det var ett magert resultat, men ett mycket spapos;e4nt fapos;f6rhapos;e5llande intrapos;e4tt till Ryssland.

Under denna situation inledde Oscar I papos;e5 fullt allvar en skandinavisk politik, med hjapos;e4lp frapos;e5n Fredrik VII. Hans upptrapos;e4dande under studentmapos;f6tet 1856 gav ett tydligt vittnesbapos;f6rd om den apos;e4ndrade kursen. Hemliga underhandlingar drevs under hapos;f6sten i Paris, och inom apos;e5rets slut tycktes man fapos;e5tt visshet om att varken Frankrike eller Storbritannien skulle motsapos;e4tta sig en skandinavisk union. Hemliga fapos;f6rhandlingar drevs apos;e4ven i Kapos;f6penhamn genom ministern K. A. Virgin, som trapos;e4dde i fapos;f6rbindelse med de danska skandinaverna. Oscar I hade personligen instruerat honom.

Napos;e4rmaste mapos;e5l skulle bli ett fapos;f6rsvarsfapos;f6rbund mellan de fapos;f6renade rikena och Danmark, och Oscar I uppsatte med egen hand ett fapos;f6rslag till en sapos;e5dan traktat, som tillstapos;e4lldes Fredrik VII papos;e5 vapos;e5ren 1857. Dapos;e5 intrapos;e4dde ett omslag hos denne oberapos;e4knelige monark: eftersom Holstein inte var inbegripet, kunde han inte godkapos;e4nna fapos;f6rslaget. Oscar I drog sig djupt sapos;e5rad tillbaka, och samtidigt intrapos;e4dde det sjukdomstillstapos;e5nd, som hindrade honom att vidare befatta sig med regeringen. Hans initiativ inom utrikespolitiken hade fapos;e5tt en snapos;f6plig utgapos;e5ng.

Kung Oscar och Norge I Norge kapos;e4nde man den nye konungen sapos;e5 litet, att man inom vissa politiska kretsar fruktade att han skulle gapos;f6ra en statskupp. Man skulle snart finna sitt misstag. Den stora unionskommittapos;e9, som Karl XIV Johan 1839 tillsatt, framlade mot slutet av 1844 ett omsorgsfullt utarbetat fapos;f6rslag till fapos;f6reningsakt. Men redan dessfapos;f6rinnan hade Oscar I lapos;e5tit framlapos;e4gga fapos;f6rslagen om unionsflagga och vapen. Inom kort sanktionerades lagar om unionsvapen och unionsmapos;e4rke i de bapos;e5da rikenas sapos;e5vapos;e4l apos;f6rlogs- som handelsflaggor. Redan vid sin tronbestigning hade Oscar I tillmapos;f6tesgapos;e5tt norska apos;f6nskningar i frapos;e5ga om placering i konungatiteln av Norges namn framfapos;f6r Sveriges i handlingar rapos;f6rande inre norska angelapos;e4genheter.

I Norge hade man fapos;e5tt framskjutna apos;f6nskemapos;e5l uppfyllda, och intresset fapos;f6r en fullstapos;e4ndig revision av fapos;f6reningsvillkoren fapos;f6rsvann. Unionskommittapos;e9ns fapos;f6rslag lades efter napos;e5gra apos;e5r till handlingarna, och det lyckades inte fapos;f6r Oscar I att i napos;e4mnvapos;e4rd mapos;e5n stapos;e4rka unionsbanden. En ny konsulsstadga utkom visserligen 1858, och de bapos;e5da rikenas bidrag till den fasta konsulsfonden, liksom till den egentliga utrikesbudgeten, reglerades. Men de fapos;f6rslag om de bapos;e5da rikenas bidrag till det gemensamma fapos;f6rsvarsvapos;e4sendet blev direkt fapos;f6rkastade i Norge. Fapos;f6rslagen rapos;f6rande deras inbapos;f6rdes handel och sjapos;f6fart, och verkstapos;e4llande i det ena riket av domar fapos;e4llda i det andra, antogs inte heller av norrmapos;e4nnen.

Oscar I:s fapos;f6rhoppningar om ett napos;e4rmande mellan de bapos;e5da folken hade gapos;e4ckats, och han sades mot slutet av sin regering ha klagat apos;f6ver, att unionen var olycklig och fapos;f6r framtiden inte kunde bli annat. I mitten av 1850-talet avgick den siste riksstapos;e5thapos;e5llaren, och kronprins Karl utnapos;e4mndes till vicekung, men hans verksamhet som sapos;e5dan blev snart avbruten. I apos;f6vrigt fapos;f6retedde den inre utvecklingen i Norge motsvarande drag mot den i Sverige.

Oscar I:s hapos;e4lsa hade aldrig varit stark, och redan tidigt visade han apos;f6gonblick av frapos;e5nvaro dapos;e5 han kunde tystna mitt i en mening fapos;f6r att fortsapos;e4tta en stund senare som om inget hade hapos;e4nt. I bapos;f6rjan av 1850-talet framtrapos;e4dde sjukdomssymtomen starkare, och 1852 var han tvungen att gapos;f6ra en badresa till Bad Kissingen. Under hapos;f6sten samma apos;e5r drabbades han av en livsfarlig sjukdom (tyfoidfeber) som han blev frisk ifrapos;e5n fapos;f6rst apos;e5ret efter. Under sjukdomstiden hade en interimsregering under tvapos;e5 tillfapos;e4llen varit tvungen att verka i regentens stapos;e4lle.

1853 verkade Oscar I ha apos;e5terhapos;e4mtat sig och apos;e5terkom till sin post som regent. 1857 brapos;f6t dock sjukdomen (hjapos;e4rntumapos;f6r) ut papos;e5 nytt och apos;f6vergick efterhand i en fullstapos;e4ndig fapos;f6rlamning. Under hapos;f6sten samma apos;e5r fapos;f6rklarade lapos;e4karna att enda mapos;f6jligheten till ett tillfrisknande var ett apos;f6verlapos;e4mnande av alla plikter; dapos;e4rfapos;f6r apos;f6vertogs regeringen av kronprinsen Karl den 25 september, efter att representanter fapos;f6r bapos;e5da rikena hade godkapos;e4nt apos;f6verlapos;e4mnandet. Oscar I avled papos;e5 Stockholms slott den 8 juli 1859; han hade dapos;e5 varit sapos;e4ngliggande i ett apos;e5r. Vid obduktionen fann man en apos;e4ggstor hjapos;e4rntumapos;f6r. Han ligger begraven i Riddarholmskyrkan.

Barn Barn med drottning Josefina Karl XV (1826-72) Gustaf (1827-52) Oskar II (1829-1907) Eugapos;e9nie (1830-89) August (1831-73) Barn med apos;e4lskarinnan Emilie Hapos;f6gqvist Hjalmar Hapos;f6gqvist (1839-74) Max Hapos;f6gqvist (1840-72). Barn med apos;e4lskarinnan Jaquette Lapos;f6wenhielm (fapos;f6dd Gyldenstolpe) Oscara Meijergeer (1817-1880), gift Hilder

Oscar II (en suédois : Oscar II), né le 21 janvier 1829 à Stockholm et mort le 8 décembre 1907 dans la même ville, est roi de Suède de 1872 à sa mort en 1907 et de Norvège de 1872 à 1905.

Wikipedia