Lars Erik "Brasse" Brännström

Lars Erik Brännström, känd som Brasse Brännström född 27 februari 1945 i S:t Görans församling i Stockholm, död 29 augusti 2014 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Han var känd från barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter där han spelade tillsammans med Magnus Härenstam och Eva Remaeus.

Under andra världskriget träffades Brännströms föräldrar på en båt, där fadern var sjöman och modern akterstäderska. Efter att fartyget hade sprängts sönder av en mina sadlade fadern om och blev sedermera kontrollant av olje- och kolsystem i flerbostadshus i Stockholm. Familjen flyttade ständigt in i nybyggda lägenheter i bland annat Bandhagen, Västertorp och Tallkrogen. Brännström fick smeknamnet "Brasse" i småskolan under uppväxten i Kristineberg, Stockholm. Sånglärarinnan på folkskolan i Västertorp övertygade Brännströms föräldrar till att låta honom börja i en av Eriks­dals musikklasser. Därefter följde Adolf Fredriks latinlinje där han lärde känna Lasse Hallström. I mitten av 1960-talet läste han under några år på Stockholms universitet, där han och Lasse Hallström lärde känna Magnus Härenstam.

Brännström blev känd via TV tillsammans med Magnus Härenstam och Lasse Hallström. År 1970 kom deras första gemensamma produktion, TV-programmet Oj, är det redan fredag?. Tillsammans med Härenstam gick Brännström vidare till krogscenen under beteckningen "Magnus och Brasse"; Härenstam gjorde ofta den koleriska och strikta typen, medan Brännströms karaktärer var mer tafatta och försagda. Deras stora folkliga genombrott kom 1973 med barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter. Serien blev ett av de mest populära svenska barnprogrammen genom tiderna och Brännströms återkommande replik "Fel, fel, fel!" blev ett välkänt uttryck.

Han medverkade i Sommar i P1 1983.

Brännström gjorde ett stort antal filmroller, till exempel i En kille och en tjej (1975) och Två killar och en tjej (1983), filmer gjorda av Lasse Hallström, samt medverkade i filmer som Sprängaren (2001) och Den bästa av mödrar (2005).

Som manusförfattare har Brännström svarat för filmer som Mitt liv som hund (1985) (som nominerades till en Oscar för bästa manus) och 1939 (1989).

Under 1980- och 90-talet var Brännström teaterchef för Maximteatern i Stockholm tillsammans med Magnus Härenstam, Lill Lindfors och Aller Johansson. Under 1990-talet drabbades Brännström av scenskräck, vilket gjorde att han drog sig tillbaka ifrån skådespeleriet under ett antal år. Peter Flack lockade upp honom på scenen igen i revyn Hjalmar på nätet 2000-2001. Därefter gjorde han succé med enmansföreställningen Grottmannen som turnerade runt hela landet. För den pjäsen fick han motta Guldmasken för bästa manliga huvudroll i talpjäs.

Brännström spelade även i kortfilmen Stora & små Mirakel av Marcus Ahlbeck Olsson, som blev Oscarsnominerad 2000. År 2005 återförenades han med Magnus Härenstam på Chinateatern i Neil Simons komedi Muntergökarna där Brasse spelade huvudrollen som den bittre komikern Leonard. År 2013 tilldelades han, tillsammans med Magnus Härenstam, priset Lisebergsapplåden vid en ceremoni samma dag som Liseberg öppnade för sommarsäsongen 27 april 2013.[4]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Brännström var 1974–1984 sambo[5] med Lill Lindfors.[6] Åren 1995–2002[7] var han gift med Git Erixon (född 1961).[8]

Länk som krever innlogging https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0041220_00123

Källhänvisning

Statistiska Centralbyrån (SCB) - samlingspost, Utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker 1860-1949, SE/RA/420401/01/H 1 AA/3558 (1945),