Eric the Victorious, king of Sweden

http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00049962&tree=LEO

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15407

Sweden Kings - http://fmg.ac/Projects/MedLands/SWEDEN.htm#ErikIdied994995A

From the Swedish Wikipedia page on Erik Segersall:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Segers%C3%A4ll

Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkrinn sigrsæli,[k%C3%A4lla behövs] av Adam av Bremen på latin kallad Hericus Victor[1]), död 995[1], var en svensk kung, som möjligen tidvis även styrde över Danmark.[2][3] Han är den förste svenske kung som man vet något bestämt om[4] och han är den förste kung som man tror sig veta behärskade hela det område som idag utgör Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga större delen av det område som skulle komma att utgöra det tidigmedeltida Sverige[5].

Erik brukar anses vara den som grundade Sigtuna.[6]

Regeringstid

De källor som berättar om Erik Segersäll regering är främst isländska sagor och Adam av Bremens krönika. Av dessa framgår att han bland annat skall ha erövrat och härskat över Danmark, och där låtit döpa sig, men vid återkomsten till Sverige återfallit i hedendom. Källorna lider dock av problem: de utförligaste sagorna är mycket sentida,[7] och Adam av Bremens tendens att svärta ner den danske kungen Sven Tveskägg gör att hans uppgifter kan vara överdrivna.[8]

Slaget vid Fyrisvallarna

Enligt sagorna skall han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre bror Olof. Olof skall dock ha dött ung och Erik blivit ensam kung. Enligt sentida sagor skall Olof lämnat efter sig en son vid namn Styrbjörn som hävdade sin fars rätt till tronen. Erik vägrade erkänna denna rätt, men gav Styrbjörn 60 utrustade skepp. Styrbjörn skall ha lyckats inta jomsvikingarnas fäste Jomsborg varvid den danske kungen Harald Blåtand blev så tacksam att han allierade sig med honom. Med sina allierade skall Styrbjörn någon gång kring 985 begett sig mot Uppland för att avsätta Erik. Väl framme skall Styrbjörn ha bränt sina egna skepp för att hindra sina män från att fly, varvid danskarna återvände hem. Erik och Styrbjörn skall ha mötts i det tre dagar långa slaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala i Uppland. Styrbjörn skall ha stupat och Erik stått som segrare, varvid han fick tillnamnet "Segersäll".[7] Huruvida något sådant slag verkligen inträffat, eller om Styrbjörn över huvud taget är historisk, går inte att avgöra.[9]

Strax efter detta skall Erik också, som hämnd för att danskarna stödde Styrbjörn,[k%C3%A4lla behövs] ha fördrivit den danske kungen Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död[1]. I Danmark skall han någon gång under tiden 990-992 ha övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron.[1] Han dog antingen på hösten 994 eller vintern 995[1] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala och tros ligga begravd i en av de mindre gravhögarna där[5]. Han efterträddes av sin son Olof Skötkonung.[7]

Äktenskap

Ur Adams av Bremen krönika

Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslav. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt.

Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormanndottern Sigrid Storråda eller Świętosława (också känd som Gunhild) av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114].

Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vem av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus säger att det var Sigrid Storråda och hon får mycket utrymme i deras berättelser. Adam av Bremen anger däremot att hon var en icke namngiven slavisk prinsessa, syster eller dotter till Boleslav, som i ett senare tillägg till hans bok får namnet Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[10]

Länge ansåg historikerna att berättelserna om den västgötska stormannadottern Sigrid Storråda var påhittade och att namnen Sigrid och Gunhild båda var förvrängningar av det polska namnet Swiatoslawa. Numera har dock pendeln börjat svänga igen till förmån för Sigrid Storråda och man anser nu allt mer att det är Adam av Bremen som har missuppfattat saken.[k%C3%A4lla behövs]

Enligt den föga tillförlitliga Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter.

Barn

  1. Olof Skötkonung

  2. Holmfrid[5]

  3. Emund (d. ung)[11]

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d e] Lagerqvist (1996), s. 27-30

  2. ^ Lagerqvist (1976), s. 23

  3. ^ Ohlmarks (1979), s. 10

  4. ^ Lindkvist, s. 223

  5. ^ [a b c] Lagerqvist & Åberg, s. 9

  6. ^ Harrison, s. 135

  7. ^ [a b c] Henrikson, s. 72-73

  8. ^ Harrison & Svensson, s. 304

  9. ^ Harrison, s. 121

 10. ^ Hagerman, s. 281-282

 11. ^ Ohlmarks (1956), s. 80

Litteratur [redigera]

   * Hagerman, Maja, Spåren av kungens män, Rabén Prisma, Stockholm 1996. ISBN 91-518-2927-4 (första upplagan)

   * Harrison, Dick; Svensson, Kristina: Vikingaliv, Natur och Kultur, 2007. ISBN 978-91-27-35725-9.

   * Harrison, Dick: Sveriges historia: 600-1350, Norstedts, Stockholm 2009. ISBN 978-91-1-302377-9.

   * Henrikson, Alf: Svensk historia, Bonniers, Stockholm 1963. ISBN 91-0-046394-9.

   * Lagerqvist, Lars O., Sverige och dess regenter under 1000 år, Albert Bonniers förlag AB, Stockholm 1976. ISBN 91-0-041538-3 (första upplagan)

   * Lagerqvist, Lars O., Sveriges regenter från forntid till nutid, Norstedts förlag, Stockholm 1996. ISBN 91-1-963882-5 (andra upplagan)

   * Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils, Litet lexikon över Sveriges regenter, Vincent bokförlag, Boda kyrkby 2004. ISBN 91-87064-43-X (femte reviderade upplagan)

   * Larsson, Lars-Ove, Vem är vem i svensk historia, Rabén Prisma, (okänd utgivningsort) 1994. ISBN 91-518-2647-X (andra upplagan)

   * Lindkvist, Thomas, The Cambridge History of Scandinavia, Cambridge University Press 2003. ISBN 0521472997

   * Ohlmarks, Åke, Sveriges hundra kungar, Biblioteksböcker, Stockholm 1956.

   * Ohlmarks, Åke, Alla Sveriges kungar, AWE/GEBERS / Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm 1979. ISBN 91-20-04203-5 (andra upplagan)

Kung av Sverige (970–995)

Företrädare: Okänd

Efterträdare: Olof Skötkonung

---

From the Norwegian Wikipedia page on Erik Seiersael:

http://no.wikipedia.org/wiki/Erik_Seiers%C3%A6l

Erik Seiersæl, (945-ca 995), (norrønt Eiríkr inn sigrsæli), sønn av Bjørn Eriksson, konge over sveaerne i tidsrommet ca 970-995, dansk konge eller kun erobrer ca 992-993. Regnes tradisjonelt som den første konge som la under deg det området som i dag utgjør Svealand, Vestergøtland og Østergøtland, det vil si det området som ble middelalderens Sverige. I henhold til de sagn og fortellinger som finnes om hans styre, islandske sagaer og Adam av Bremens krønike, skal han ha blitt konge ca 970 sammen med sin yngre bror Olof Bjørnsson. Fem år senere døde broren og Erik styrte videre som enekonge.

I henhold til tradisjonen var Erik gift med Sigrid Storråde, datter av den legendariske vikingen Skagul Toste, men skilte seg fra henne og ga henne Gøtaland som erstatning.

Seier over Styrbjørn

I henhold til sagaen hadde Olof en sønn, Styrbjørn Sterke, som trolig var en høvding i Skåne og som hevdet sin fars rett til tronen. Da Erik verget seg for å erkjenne denne retten trakk Styrbjørn seg sørover og hærtok Jomsvikingenes borg i Wollin hvor den dansk jarlen Palnatoke ledet etter å ha blitt fordrevet av den danske kongen Harald Blåtann. Den danske kongen var takknemlig for den unge svenskens dåd, og hvor han fikk sitt etternavn ‘Sterke’, at Harald Blåtann ustyrte ham med flerfoldige skip og menn.

Med denne hæren seilte Styrbjørn ca år 985 mot Uppland for å avsette og fjerne Erik. Ved Fyrisåns åpning lot han skipene brenne for å hindre mennene å flykte, kun seier eller døden var valget. Danskene var mindre begeistret for ultimatumet og dro hjem igjen. Styrbjørn mistet ikke motet, men møtte Eriks hær i slaget ved Fyrisvollene (norrønt Fýrisvellir) utenfor Gamle Uppsala i Uppland. Salget raste i tre dager inntil Styrbjørn Sterke stupte og Erik sto igjen som seierherre. Det var etter dette veldige slaget at Erik fikk tilnavnet Seiersæl.

Antagelig grunnla Erik byen Sigtuna som fortsatt eksisterer og hvor de første svenske mynter ble preget for hans sønn og etterkommer til tronen, Olof Skötkonung.

Hærtog i Danmark

Erik Seiersæl skal også ha fordrevet Svein Tjugeskjegg av Danmark og hevdet svensk herredømme over Danmark etter å ha foretatt en herjingstokt mot de danske øyene for hevne danskekongens støtte til den avdøde Styrbjørn. Hans grep over Danmark var kort, i høyden et år, før sykdom tvang svenskene tilbake til Gamla Uppsala som var svenskekongens maktbase. Noen kilder setter denne tiden til tidsrommet 992-993.

Etter sigende skal han ha latt seg døpe i Danmark, men fort kommet på bedre tanker og vendt tilbake til åsatroen.

Erik Seiersæl dør i år 995 av sykdom (sottedød), det samme år som Olav Tryggvason kommer til Norge, på kongsgården i Gamla Uppsala. Man antar at Erik ligger begravd i sydvestlige gravfeltsområdet ved Gamla Uppsala. Den som ble konge etter ham var hans mindreårige sønn Olof Skötkonung som han hadde fått sammen med den myteomspunnede Sigrid Storråde.

Ekteskap

Erik Seiersæl var gift med enten vestgøtiske stormannsdatteren Sigrid Storråde eller polske Świętosława (også kjent som Gudhild), datter til fyrst Mieszko I av Polen.

Kildene er motstridene om hvem som var Eriks dronning og hvem som de to overnevnte kvinnenes identitet. Forskerne har trukket ulike konklusjoner utifra hvilke kilder man i ulike tider har sett på som mest troverdige. De islandske kildene og Saxo Grammaticus sier at det var Sigrid Storråde, hun som norske Olav Tryggvason beilet til med ulykksalig resultat i Olav Tryggvasons saga. Hun får stor plass i deres fortellinger. Adam av Bremen forteller derimot at hun var en ikke navngitt slavisk prinsesse som i et senere tillegg får navnet Gunhild.

Lenge betraktet historikerne fortellingene om den vestgøtiske stormannsdatteren Sigrid Storråde som oppdiktet og fiktiv, og at navnene Sigrid og Gunhild var norrøne forenklinger av det polske navnet Świętosława. I den senere tid har pendelen svingt den andre vegen og personen Sigrid Storråde har blitt stort sett gjeninnsatt utifra begrunnelsen at Adam av Bremen har misforstått, noe hans subjektive krønike gjør på flere punkter.

Barn

1. Holmfrid Eriksdatter - gift med norske Svein Håkonsson, ladejarl

Olof Skötkonung - ettertreder til den svenske tronen

Forgjenger:

Bjørn Eriksson

og/eller Emund Eriksson Konge av Sverige

(970–995) Etterfølger:

Olof Skötkonung

---

Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkr inn sigrsæli), eller Erik VI, födelsedatum okänt[1], död cirka 995, var sveakung cirka 970-995 och dansk kung cirka 992-993. Han räknas traditionellt som den förste kung som lagt under sig det område som idag utgör Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga det medeltida Sverige. Enligt de sägner som finns om hans regering (isländska sagor och Adam av Bremens krönika) ska han vid tillträdet omkring år 970 ha samregerat med sin yngre bror Olof. Omkring år 975 dog Olof och Erik blev ensam kung.

Enligt sagan hade Olof en son (som i verkligheten troligen var en skånsk hövding), Styrbjörn Starke, som hävdade sin fars rätt till tronen. Då Erik vägrade erkänna denna rätt drog sig Styrbjörn söderut och allierade sig med Jomsvikingarna från Wollin. Med denna vikingahär begav han sig mot Uppland, för att avsätta Erik. Omkring år 985 möttes Erik och Styrbjörn vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala i Uppland och utkämpade ett tre dagar långt slag, där Styrbjörn stupade och Erik stod som segrare. Det var efter detta slag som han ska ha fått tillnamnet "Segersäll".

Erik skall också ha fördrivit Sven Tveskägg av Danmark och regerat över detta rike ett tag efter att ha inlett ett erövringståg mot det för att hämnas Tveskäggs stöd till Styrbjörn. Hans tid som dansk kung var kort, på sin höjd ett år, innan sjukdom tvingade honom tillbaka norrut till Gamla Uppsala. Vissa källor anger denna tidsrymd till 992-993. Han dog 995 i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala och tros ligga begravd i sydvästra gravfältsområdet vid Gamla Uppsala. Han efterträddes av sin minderårige son Olof Skötkonung som han hade tillsammans med den mytomspunna Sigrid Storråda.

---

Marriage (1): Sigrid Toftesdatter Storråde

Marriage (2): Gunhild Mieczyslavsdatter of Poland circa 980-985

Died: 995

Another name for Eric was Erik VII Segersäll of Sweden.

General Notes:

Eric the Victorious (VI), or Erik Segersäll, (985?- 995), was king of the Swedes during the last two decades of the 10th century.

The extent of his kingdom is disputed. In addition to the Svealand heartland round lake Mälaren it may have extended down the Baltic Sea coast as far south as Blekinge. Details on Eric's reign are sparse. It is claimed that he defeated a major Danish army under the command of his nephew Styrbjörn Starke at the Fyris Wolds at Old Uppsala, from which his accolade "the victorious" stems. In all probability he founded the town of Sigtuna, which still exists and where the first Swedish coins were stamped for his son and successor Olof Skötkonung.

Eric is claimed to have married Sigrid the Haughty, daughter of Mieszko I of Poland, in the 980s.

According to the Sagas, Eric the Victorious ruled together with his brother Olof (II) Björnsson. After Olof Björnsson's death, Eric proclaimed his still unborn child co-ruler instead of his nephew Styrbjörn Starke. The disinherited Styrbjörn was to attack Eric with a large Danish force. The victory rendered Eric the cognomen "Victorious".

However, Adam of Bremen, who is considered to be more reliable than the sagas, only gives Emund Eriksson as predecessor to Eric the Victorious. He does, however, not claim that Emund was the father of Erik, and nothing contradicts the possibility that Emund and Björn were co-rulers, like Erik and Olof and their semi-legendary ancestors Björn at Hauge and Anund Uppsale.

Munsöslekten etterfulgte Lodbrokslekten som konger av Sverige fra 785 til 1056. Erik regnes som den første historiske kongen av et samlet Sverige. Slekten ble etterfulgt av Stenkilslekten.

Det foreligger ingen vitnesikre opplysninger om Eriks byrd. I islandsk litteratur berettes at han skulle være sønn til en kong Bjørn. Dette er imidlertid historiskt umulig, og man har i stedet antatt at han skulle være sønn til den Emund Eriksson, som Adam av Bremen i sin krønika oppfører som svensk konge umiddelbart før Erik. Unektelig finnes det ikke noe som hindrer at Eriks far het Emund, en sønnesønn til Erik bar dette navn, eller at han som Erik hadde vært svensk konge. At navneskikken bland Eriks arvtagere er den samme som hos hans foretredere på tronen gjør det imidlertid sannsynlig at hans tronebestigelse ikke innebar et nytt dynasti.

Erik hadde seiersrike strider med sine fiender. Mest kjent er slaget ved Fyrisvallene, hvor han seiret over anfallende skånske vikinger. I allianse med slavere har han i henhold til en kilde bekjempet Danmark, at han også erobret landet og der mottok dåpen er omstridt. I de nordiske sagaene er Erik ofte omtalt, og hans historie overdrives kraftig. Det ovennevnte slaget ved Fyrisvallene skal han ifølge sagaene ha utkjempet mot sin brorsønn Styrbjørn og for seieren fått vie seg selv til Odin. Slaget skal ha funnet sted i 982.

Brorsønnen skulle tidligere ha flyktet til Danmark og blitt høvding i Jomsborg. Med hjelp av Harald Blåtann kunne han sette seg i spissen for en mektig hær og dra mot sin farbror. Styrbjørn falt i slaget ved Fyrisvallene. Etter seieren fikk Erik tilnavnet "Segersäll".

I henhold til sagaene skal Erik ha vært gift med Sigrid Storråde, men i virkeligheten var han gift med en slavisk prinsesse.

From Snorre Sturlasson: Harald Hårfagre's Saga:

"28. KING EIRIK EYMUNDSON'S DEATH.

Duke Guthorm dwelt principally at Tunsberg, and governed the whole of Viken when the king was not there. He defended the land, which, at that time, was much plundered by the vikings. There were disturbances also up in Gautland as long as King Eirik Eymundson lived; but he died when King Harald Harfager had been ten years king of all Norway."

"29.GUTHORM'S DEATH IN TUNSBERG.

After Eirik, his son Bjorn was king of Svithjod for fifty years. He was father of Eirik the Victorious, and of Olaf the father of Styrbjorn. Guthorm died on a bed of sickness at Tunsberg, and King Harald gave his son Guthorm the government of that part of his dominions and made him chief of it."

Noted events in his life were:

• Acceded: King of Sweden, Cir 965.

• Acceded: King of Sweden, 980.

Eric married Sigrid Toftesdatter Storråde, daughter of Skoglar-Toste and Unknown. (Sigrid Toftesdatter Storråde was born in 967 and died in 1014.)

Eric next married Gunhild Mieczyslavsdatter of Poland, daughter of Mieszko I of Poland and Dobrawka of Bohemia, circa 980-985. (Gunhild Mieczyslavsdatter of Poland was born in 967 and died in 1014 5.)

---

A History of Sweden from the Earliest Times to the Present Day By Neander Nicolas Cronholm

Published 1902

King Eric died in the meantime in the year 993 A. D. and was succeeded by his son Olaf.

The Danish King Sven made a friendly alliance with Olaf of Sweden and was restored to his kingdom, and married Sigrid, the mother of King Olaf. The Queen, who because of her pride was called Storrada, was sought by many in marriage after she became a widow. Two petty rulers who visited her for the purpose of seeking her hand, she caused to be burned alive.

Finally she accepted the hand of the Norwegian King Olaf; but when he despised her because she was not willing to adopt Christianity, she made an oath that she would at last cause his death; and after she had married the Danish King Sven she formed an alliance between the Danish and Swedish Kings against the Norwegian Ruler.

---

From the Foundation for Medieval Genealogy page on Sweden:

http://fmg.ac/Projects/MedLands/SWEDEN.htm

ERIK, son of [OLOF Erikson King of Sweden] & his wife --- (-Uppsala [994/95]).

Snorre names "Eirik the Victorious and Olaf, the father of Styrbjorn" as the sons of Bjorn Eriksson[22]. According to Saxo Grammaticus[23], Erik was the son of Olof and deposed his cousin Styrbjörn in [984/85], succeeding as ERIK "Segersäll/the Victorious" King of Sweden.

Adam of Bremen records that "rex Sueonum Hericus" invaded Denmark and expelled King Svend[24]. He also records that King Erik was converted to Christianity and baptised in Denmark but may have relapsed into paganism on returning to Sweden[25].

According to Snorre, he died "in a sickbed at Uppsala 10 years after the death of Styrbjörn"[26], and in another passage that his wife was a widow in 994[27].

m (before [985]) as her first husband, SIGRID "Storråda/the Haughty", daughter of "Skoglar" TOSTE & his wife ---.

Snorre names Sigrid as daughter of "Skoglar" Toste and refers to her marriage to "the Swedish king, Eirik the Victorious"[28]. Saxo Grammaticus names "Syritha" as mother of "Erici filius Olavus"[29]. The Fagrskinna names Sigrid, mother of King Olof, as daughter of Skoglar-Tosta[30]. Morkinskinna names "Sigridr en stórráda" as mother of “the lady Ástrídr…sister of two kings, Knútr the Great and Óláfr the Swede” who married “Jarl Úlfr sprakaleggr”[31].

According to Snorre[32], she was a widow in 994.

She married secondly ([1000]%29 Svend I "Tveskæg/Forkbeard" King of Denmark. Adam of Bremen records the marriage of Svend King of Denmark and "Herici relictam, matrem Olaph"[33].

If it is correct that Sigrid was the mother of Olav, it necessarily places her first marriage to King Erik before [985] at the latest, assuming that King Olof's daughter Ingigerd was born in [1000/03] as shown below.

King Erik & his wife had [two] children:

1. Olof (b. before 985, d. 1022, married Estred of the Obotrites, King of Sweden 995-1022, OUR ANCESTOR)

2. Homfrid (married Sven Haakonsson)

--------------------------------------

From the Swedish-language Historiska Personer i Sverige och Norden page on Erik Segersall (English below):

http://historiska-personer.nu/min-s/pb6759315.html

Erik >> Segersäll

Yrke: Kung i Sverige ca 970-995

Far: Emund Eriksson (- 970)

Född: omkring 945 1)

Död: 995 Uppsala, Kungsgården, Gamla Uppsala, Uppland 1)

Begravd: Uppsala, sydvästra gravfältsområdet vid Gamla Uppsala, Uppland

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med Sigrid Storråda (- 1000)

Vigsel: omkring 975

Barn:

1., Olof >> Skötkonung (Eriksson) (980 - 1022)

2. Holmfrid (Helmfrid) Eriksdotter

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med Gunhild av Polen

Vigsel: omkring 990 2)

--------------------------------------------------------------------------------

Noteringar

Erik Segersäll, ca 945-995, kung c:a 970-995

Erik föddes omkring 945 som äldste sonen till Emund Eriksson. Vid faderns död c:a 970 blev han kung, i början tillsammans med sin yngre bror Olof. Erik Segersäll var far till Olof Skötkonung.

Vid Olofs död ca 975 blev han ensam kung och ca 985 avslog han kraven från Olofs son, den då 12-årige Styrbjörn starke, på faderns del i kungamakten.

Enligt de isländska sagorna besegrade han år 988 i tredagarsslaget vid Fyrisvallarna nära Uppsala en vikingahär som leddes av hans brorson Styrbjörn Starke och Harald Blåtand. Efter slaget gavs han namnet Segersäll.

Enligt Adam av Bremen erövrade Erik också Danmark, där han som förste svenske kung skall ha låtit döpa sig. Erik fördrev ca år 991 Sven Tveskägg och lade under sig Danmark och Skåne, som dock gick förlorade vid hans död.

År 991 eller 992 skall Erik Segersäll ha tagit dopet, men skall kort därefter åter avfallit till hedendomen.

Erik Segersälls hustru var en vendisk kungadotter, enligt sagan den norska stormansdottern Sigrid Storråda. Men c:a år 990 försköt han sin drottning och gifte om sig med en polsk prinsessa, som i Norden tog namnet Gunhild. Giftemålet var ett led i Eriks Östersjöpolitik. Gunhild blev sedan änka, när Erik dog år 995.

Adam av Bremen skriver att Erik, "sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas (polackernas) mycket mäktige kung Boreslaw. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna (danskarna) av slaverna och sveonerna gemensamt."

Erik Segersäll dog år 995 sotdöden på kungsgården i Gamla Uppsala. Hans gravhög finns troligen i sydvästra gravfältsområdet vid Gamla Uppsala.

(Källor: bl.a. Maja Hagerman - Spåren av kungens män)

--------------------------------------------------------------------------------

Källor

1)  Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år

2)  Maja Hagerman - Spåren av kungens män

In English:

Eric the Victorious

King of Sweden (approximately 970-995)

Father: Emund Eriksson (d. 970)

Born: c.945

Died: 995 Uppsala, King's Farm, Old Uppsala, Uppland

Buried: Uppsala, Sweden, southwest area burial grounds at Old Uppsala, Uppland

Family with Sigrid (d. 1000)

Marriage: around 975

Children:

1. Olof Skotkonung (Eriksson) (980-1022)

2. Holmfrid (Helmfrid) Eriksdotter

Family with Gunhild of Poland

Marriage: around 990.

Entries:

Erik the Victorious, about 945-995, King 970-995

Erik was born about 945 as the eldest son of Emund Eriksson. When his father died c.970, he became king, senior co-ruler above his younger brother Olof. Erik the Victorious was father of Olof.

When his brother Olof died around 975, he became sole King, and around 985, he rejected the demands of his late brother's son, the 12-year-old strongman Styrbjorn, who sought his father's part of the monarchy.

According to Icelandic sagas, he defeated in 988 in a three-day battle at Fyrisvellir near Uppsala a Viking hord led by his nephew Styrbjorn Starke and Harald Bluetooth. After the battle, he was given the nickname of Segersall ("The Victorious").

According to Adam of Bremen, Erik also captured Denmark, where he became the first Swedish king to be baptized. In 991, Erik drove Sweyn from Denmark and southern Sweden, but these lands were lost at his death.

In 991 or 992, Erik must have been baptized, but shortly after he returned to paganism.

Erik the Victorious' first wife was a King's daughter, according to the sagas; apparently Sigrid was born of a Norwegian lord. But in 990, he repudiated Sigrid and took a Polish princess as his new queen, who in the Nordic countries became known as Gunhild. The marriage was part of Erik's Baltic policy. Gunhild soon became a widow when Erik died before 995.

Adam of Bremen wrote that Erik, "Swedish King, concluded a treaty with Poland and their very powerful king Boreslaw. He gave erik his daughter or sister in marriage. Because of this alliance, he attacked the Danes and the Slavs and other non-subordinated Swedes in common."

Erik the Victorious died in 995 because of an illness while at the royal estate in Old Uppsala. His burial mound is probably in the southwestern area of the burial ground in Old Uppsala.

(Sources: includes Maja Hagerman - Traces of the King's Men)

From the Wikipedia page for Eric the Victorious:

http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_the_Victorious

Eric the Victorious (Old Norse: Eiríkr inn sigrsæli, Modern Swedish: Erik Segersäll), (945? – c. 995), was the first Swedish king (970–995) about whom anything definite is known.[1]

Whether he actually qualifies as king of Sweden is debatable as his son Olof Skötkonung was the first ruler documented to have been accepted both by the Svear around Lake Mälaren and by the Götar around Lake Vättern.

Referring to Eric the Victorious as King Eric V or VI are later inventions, counting backwards from Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The amount of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown, going back into prehistory, and none of them used numerals. It would be speculative to try to affix a mathematically accurate one to this king.

His original territory lay in Uppland and neighbouring provinces. He acquired the name "victorious" as a result of his defeating an invasion from the south in the Battle of Fýrisvellir close to Uppsala.[2] But reports that Eric's brother Olof was the father of his opponent in that battle, Styrbjörn the Strong, belong to the realm of myth.[3]

The extent of his kingdom is unknown. In addition to the Swedish heartland round lake Mälaren it may have extended down the Baltic Sea coast as far south as Blekinge.

According to the Flateyjarbok, his success was because he allied with the free farmers against the aristocratic jarl class, and it is obvious from archeological findings that the influence of the latter diminished during the last part of the tenth century.[4] He was also, probably, the introducer of the famous medieval Scandinavian system of universal conscription known as the ledung in the provinces around Mälaren.

In all probability he founded the town of Sigtuna, which still exists and where the first Swedish coins were stamped for his son and successor Olof Skötkonung.

Sagas

Eric the Victorious appears in a number of Norse sagas, historical stories which nonetheless had a heathy dose of fiction. In various stories, he is described as the son of Björn Eriksson, and as having ruled together with his brother Olof. It was claimed that he married the infamous (and likely fictional) Sigrid the Haughty, daughter of the legendary Viking Skagul Toste, and later divorced her and gave her Götaland as a fief. According to Eymund's saga he took a new queen, Auð, the daughter of Haakon Sigurdsson, the ruler of Norway.

Before this happened, his brother Olof died, and a new co-ruler had to be appointed, but the Swedes are said to have refused to accept his rowdy nephew Styrbjörn the Strong as his co-ruler.

Styrbjörn was given 60 longships by Eric and sailed away to live as a Viking. He would become the ruler of Jomsborg and an ally and brother-in-law of the Danish king Harold Bluetooth. Styrbjörn returned to Sweden with an army, although Harald and the Danish troops supposedly turned back.

Eric won the Battle of Fýrisvellir at Old Uppsala, according to Styrbjarnar þáttr Svíakappa after sacrificing to Odin and promising that if victorious, he would give himself to Odin in ten years.

Adam of Bremen relates that Eric was baptised in Denmark but that he forgot about the Christian faith after he returned to Sweden.

Footnotes

1.^ Lindkvist, Thomas (2003), "Kings and provinces in Sweden", The Cambridge History of Scandinavia, pp. 223., ISBN 0521472997

2.^ Jones, Gwyn (1973), A History of the Vikings, Oxford University Press, pp. 128., ISBN 0192850636

3.^ Odelberg, Maj (1995), "Eric Segersäll", Vikingatidens ABC, Swedish Museum of National Antiquities, ISBN 9171929843, http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=10275, retrieved 2007-08-18

4.^ Larsson, Mats G. (1998), Svitiod: resor till Sveriges ursprung, Atlantis, ISBN 91-7486-421-1

Erik Segersäll

House of Munsö

Born: c. 945 Died: 995

Preceded by

Björn (III) Eriksson

as Semi-legendary king of Sweden

King of Sweden

970-995

with Olof Björnsson (970-975)

Succeeded by

Olof Skötkonung

---

Konge av Sverige ca. 965 - 995.

Munsöslekten etterfulgte Lodbrokslekten som konger av Sverige fra 785 til 1056. Erik regnes som den første historiske kongen av et samlet Sverige. Slekten ble etterfulgt av Stenkilslekten.

Det foreligger ingen vitnesikre opplysninger om Eriks byrd. I islandsk litteratur berettes at han skulle være sønn til en kong Bjørn. Dette er imidlertid historiskt umulig, og man har i stedet antatt at han skulle være sønn til den Emund Eriksson, som Adam av Bremen i sin krønika oppfører som svensk konge umiddelbart før Erik. Unektelig finnes det ikke noe som hindrer at Eriks far het Emund, en sønnesønn til Erik bar dette navn, eller at han som Erik hadde vært svensk konge. At navneskikken bland Eriks arvtagere er den samme som hos hans foretredere på tronen gjør det imidlertid sannsynlig at hans tronebestigelse ikke innebar et nytt dynasti.

Erik hadde seiersrike strider med sine fiender. Mest kjent er slaget ved Fyrisvallene, hvor han seiret over anfallende skånske vikinger. I allianse med slavere har han i henhold til en kilde bekjempet Danmark, at han også erobret landet og der mottok dåpen er omstridt. I de nordiske sagaene er Erik ofte omtalt, og hans historie overdrives kraftig. Det ovennevnte slaget ved Fyrisvallene skal han ifølge sagaene ha utkjempet mot sin brorsønn Styrbjørn og for seieren fått vie seg selv til Odin. Slaget skal ha funnet sted i 982.

Brorsønnen skulle tidligere ha flyktet til Danmark og blitt høvding i Jomsborg. Med hjelp av Harald Blåtann kunne han sette seg i spissen for en mektig hær og dra mot sin farbror. Styrbjørn falt i slaget ved Fyrisvallene. Etter seieren fikk Erik tilnavnet «Segersäll».

I henhold til sagaene skal Erik ha vært gift med Sigrid Storråde, men i virkeligheten var han gift med en slavisk prinsesse.

Fra Snorre Sturlasson: Harald Hårfagres saga:

«28. Guttorm hertug satt oftest i Tønsberg og hadde styringen over hele Viken, når kongen ikke var til stede; han sto for landvernet der. Det var svært utsatt for vikinger der, og det var ufred oppe i Götaland hele tiden så lenge kong Eirik Emundsson levde. Han døde da kong Harald Hårfagre hadde vært konge i Norge i ti år.»

«29. Etter Eirik var Bjørn, sønn hans, konge i Svitjod i femti år; han var far til Eirik den seiersæle og Olav, far til Styrbjørn. Guttorm hertug døde sottedød i Tønsberg; da ga kong Harald styringen over hele dette riket til sin sønn Guttorm, og satte ham til høvding der.»

Tekst: Tore Nygaard

Kilder:

Svenskt Biografiskt Lexikon, Bind XIV (1953), side 245-248. Politiken's Danmarks Historie, Bind 2 (1963), side 257, 264, 267. Snorre Sturlasson: Harald Hårfagres saga, avsnitt 28-29. Snorre Sturlasson: Håkon jarls saga, avsnitt 6. Snorre Sturlasson: Olav Trygvessons saga, avsnitt 5, 43. Snorre Sturlasson: Olav den helliges saga, avsnitt 72, 80. Svensk Uppslagsbok, Bind 8 (1931), «E. Segersäll». Mogens Bugge: Våre forfedre, nr. 170. Bent og Vidar Billing Hansen: Rosensverdslektens forfedre, side 45, 73.

---

Marriage (1): Sigrid Toftesdatter Storråde

Marriage (2): Gunhild Mieczyslavsdatter of Poland circa 980-985

Another name for Eric was Erik VII Segersäll of Sweden

General Notes:

Eric the Victorious (VI), or Erik Segersäll, (985?- 995), was king of the Swedes during the last two decades of the 10th century.

The extent of his kingdom is disputed. In addition to the Svealand heartland round lake Mälaren it may have extended down the Baltic Sea coast as far south as Blekinge. Details on Eric's reign are sparse. It is claimed that he defeated a major Danish army under the command of his nephew Styrbjörn Starke at the Fyris Wolds at Old Uppsala, from which his accolade "the victorious" stems. In all probability he founded the town of Sigtuna, which still exists and where the first Swedish coins were stamped for his son and successor Olof Skötkonung.

Eric is claimed to have married Sigrid the Haughty, daughter of Mieszko I of Poland, in the 980s.

According to the Sagas, Eric the Victorious ruled together with his brother Olof (II) Björnsson. After Olof Björnsson's death, Eric proclaimed his still unborn child co-ruler instead of his nephew Styrbjörn Starke. The disinherited Styrbjörn was to attack Eric with a large Danish force. The victory rendered Eric the cognomen "Victorious".

However, Adam of Bremen, who is considered to be more reliable than the sagas, only gives Emund Eriksson as predecessor to Eric the Victorious. He does, however, not claim that Emund was the father of Erik, and nothing contradicts the possibility that Emund and Björn were co-rulers, like Erik and Olof and their semi-legendary ancestors Björn at Hauge and Anund Uppsale.

Munsöslekten etterfulgte Lodbrokslekten som konger av Sverige fra 785 til 1056. Erik regnes som den første historiske kongen av et samlet Sverige. Slekten ble etterfulgt av Stenkilslekten.

Det foreligger ingen vitnesikre opplysninger om Eriks byrd. I islandsk litteratur berettes at han skulle være sønn til en kong Bjørn. Dette er imidlertid historiskt umulig, og man har i stedet antatt at han skulle være sønn til den Emund Eriksson, som Adam av Bremen i sin krønika oppfører som svensk konge umiddelbart før Erik. Unektelig finnes det ikke noe som hindrer at Eriks far het Emund, en sønnesønn til Erik bar dette navn, eller at han som Erik hadde vært svensk konge. At navneskikken bland Eriks arvtagere er den samme som hos hans foretredere på tronen gjør det imidlertid sannsynlig at hans tronebestigelse ikke innebar et nytt dynasti.

Erik hadde seiersrike strider med sine fiender. Mest kjent er slaget ved Fyrisvallene, hvor han seiret over anfallende skånske vikinger. I allianse med slavere har han i henhold til en kilde bekjempet Danmark, at han også erobret landet og der mottok dåpen er omstridt. I de nordiske sagaene er Erik ofte omtalt, og hans historie overdrives kraftig. Det ovennevnte slaget ved Fyrisvallene skal han ifølge sagaene ha utkjempet mot sin brorsønn Styrbjørn og for seieren fått vie seg selv til Odin. Slaget skal ha funnet sted i 982.

Brorsønnen skulle tidligere ha flyktet til Danmark og blitt høvding i Jomsborg. Med hjelp av Harald Blåtann kunne han sette seg i spissen for en mektig hær og dra mot sin farbror. Styrbjørn falt i slaget ved Fyrisvallene. Etter seieren fikk Erik tilnavnet "Segersäll".

I henhold til sagaene skal Erik ha vært gift med Sigrid Storråde, men i virkeligheten var han gift med en slavisk prinsesse.

From Snorre Sturlasson: Harald Hårfagre's Saga:

"28. KING EIRIK EYMUNDSON'S DEATH.

Duke Guthorm dwelt principally at Tunsberg, and governed the whole of Viken when the king was not there. He defended the land, which, at that time, was much plundered by the vikings. There were disturbances also up in Gautland as long as King Eirik Eymundson lived; but he died when King Harald Harfager had been ten years king of all Norway."

"29.GUTHORM'S DEATH IN TUNSBERG.

After Eirik, his son Bjorn was king of Svithjod for fifty years. He was father of Eirik the Victorious, and of Olaf the father of Styrbjorn. Guthorm died on a bed of sickness at Tunsberg, and King Harald gave his son Guthorm the government of that part of his dominions and made him chief of it."

 Noted events in his life were:

• Acceded: King of Sweden, Cir 965.

• Acceded: King of Sweden, 980.

Eric married Sigrid Toftesdatter Storråde, daughter of Skoglar-Toste and Unknown. (Sigrid Toftesdatter Storråde was born in 967 and died in 1014.)

Eric next married Gunhild Mieczyslavsdatter of Poland, daughter of Mieszko I of Poland and Dobrawka of Bohemia, circa 980-985. (Gunhild Mieczyslavsdatter of Poland was born in 967 and died in 1014

---

http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_the_Victorious

---

Eric the Victorious (VI), Old Norse: Eiríkr inn sigrsæli, Modern Swedish: Erik Segersäll, (945?- c 995), was the first Swedish king (970-995) about whom anything definite is known.

His original territory lay in Uppland and neighbouring provinces. He was victorious over an invasion from the south in the Battle of the Fýrisvellir close to Uppsala. Reports that Eric's brother Olof was the father of Styrbjörn the Strong belong to the realm of myth.

The extent of his kingdom is unknown. In addition to the Swedish heartland round lake Mälaren it may have extended down the Baltic Sea coast as far south as Blekinge.

According to the Flateyjarbok, his success was due to the fact that he allied with the peasants against the nobility, and it is obvious from archeological findings that the influence of the latter diminished during the last part of the tenth century.[4] He was also, probably, the introducer of the famous medieval Scandinavian system of universal conscription known as the ledung in the provinces around Mälaren.

According to Adam of Bremen, Eric allied himself with the Polish prince Boleslav to conquer Denmark and chase away its king Sweyn Forkbeard. He proclaimed himself the king of Sweden and Denmark which he ruled until his death which would have taken place in 994 or 995.[citation needed] Adam says that Eric was baptised in Denmark, but later returned to the Norse gods. Adam of Bremen gives Emund Eriksson as Eric's predecessor.

In all probability he founded the town of Sigtuna, which still exists and where the first Swedish coins were stamped for his son and successor Olof Skötkonung.

---

Erik Segersäll är den förste kung som man kan vara helt säker på att han verkligen har existerat. De källor som berättar om vad han uträttade som kung är dock osäkra och delvis motstridiga. Han antas ha blivit kung omkring år 970. Till en början regerade han tillsammans med sin bror Olof. Efter dennes död styrde han svearnas rike ensamt (det är okänt ifall Götaland ingick i sveaväldet vid den här tiden). Han kom dock i konflikt med sin brorson Styrbjörn Starke som krävde att få inta sin faders plats som medkung till Erik. Konflikten kulminerade med slaget vid Fyrisvallarna i närheten av Uppsala som Erik vann. Det är denna seger som gav honom tillnamnet Segersäll (den segerrike). Styrbjörn hade fått stöd av Danmark och som hämnd anföll han riket. Erik Segersäll kontrollerade sannolikt delar av Danmark i slutet av sin regeringstid. Han sägs också ha låtit döpa sig i Danmark men avföll till hedendomen när han återvände till Sverige.

---

Was baptized in Sweden, but eventually went back to worshiping the Norse gods.

Sources:

The book, 'Kings & Queens of Europe'

The book, 'The Oxford History of the British Monarchy'

---

http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Segersäll

---

Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkrinn sigrsæli,[k%C3%A4lla behövs] av Adam av Bremen på latin kallad Hericus Victor,[1]%29 död 995,[1] var en svensk kung mellan åren 970 och 995 som möjligen tidvis även styrde över Danmark.[2][3] Han är den förste svenske kung som man vet något bestämt om[4] och han är den förste kung som man tror sig veta behärskade hela det område som idag utgör Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga större delen av det område som skulle komma att utgöra det tidigmedeltida Sverige.[5]

Erik brukar anses vara den som grundade Sigtuna

---

Eric the Victorious (Old Norse: Eiríkr inn sigrsæli, Modern Swedish: Erik Segersäll), (945? – c. 995), was the first Swedish king (970–995) about whom anything definite is known. Whether he actually qualifies as king of Sweden is debatable as his son Olof Skötkonung was the first ruler documented to have been accepted both by the Svear around Lake Mälaren and by the Götar around Lake Vättern.

Referring to Eric the Victorious as Eric VI (or with any other numeral) is a later invention. The Swedish kings Erik XIV (1560–68) and Charles IX (1604–11) took their numbers after studying a highly fictitious History of Sweden.

His original territory lay in Uppland and neighbouring provinces. He acquired the name "victorious" as a result of his defeating an invasion from the south in the Battle of the Fýrisvellir close to Uppsala. But reports that Eric's brother Olof was the father of his opponent in that battle, Styrbjörn the Strong, belong to the realm of myth.

The extent of his kingdom is unknown. In addition to the Swedish heartland round lake Mälaren it may have extended down the Baltic Sea coast as far south as Blekinge.

According to the Flateyjarbok, his success was due to the fact that he allied with the free farmers against the aristocratic jarl class, and it is obvious from archeological findings that the influence of the latter diminished during the last part of the tenth century. He was also, probably, the introducer of the famous medieval Scandinavian system of universal conscription known as the ledung in the provinces around Mälaren.

In all probability he founded the town of Sigtuna, which still exists and where the first Swedish coins were stamped for his son and successor Olof Skötkonung.

Sagas

Eric the Victorious appears in a number of Norse sagas, historical stories which nonetheless had a heathy dose of fiction. In various stories, he is described as the son of Björn Eriksson, and as having ruled together with his brother Olof. It was claimed that he married the infamous (and likely fictional) Sigrid the Haughty, daughter of the legendary Viking Skagul Toste, would later divorce her and give her Götaland as a fief. According to Eymund's saga he took a new queen, Auð, the daughter of Haakon Sigurdsson, the ruler of Norway.

Before this happened, his brother Olof died, and a new co-ruler had to be appointed, but the Swedes are said to have refused to accept his rowdy nephew Styrbjörn the Strong as his co-ruler. Styrbjörn was given 60 longships by Eric and sailed away to live as a Viking. He would become the ruler of Jomsborg and an ally and brother-in-law of the Danish king Harold Bluetooth. Styrbjörn returned to Sweden with an army, although Harald and the Danish troops supposedly turned back. Eric won the Battle of the Fýrisvellir at Old Uppsala, according to Styrbjarnar þáttr Svíakappa after sacrificing to Odin and promising that if victorious, he would give himself to Odin in ten years.

Adam of Bremen relates that Eric was baptised in Denmark but that he forgot about the Christian faith after he returned to Sweden.

Eric the Victorious Old Norse : Eiríkr inn sigrsæli, Modern Swedish: Erik Segersäll, (945? – c. 995), was the first Swedish king (970–995) about whom anything definite is known. Whether he actually qualifies as king of Sweden is debatable as his son Olof Skötkonung was the first ruler documented to have been accepted both by the Svear around Lake Mälaren and by the Götar around Lake Vättern.

Referring to Eric the Victorious as Eric VI (or with any other numeral) is a later invention. The Swedish kings Erik XIV (1560–68) and Charles IX (1604–11) took their numbers after studying a highly fictitious History of Sweden.

His original territory lay in Uppland and neighbouring provinces. He was victorious over an invasion from the south in the Battle of the Fýrisvellir close to Uppsala. Reports that Eric's brother Olof was the father of Styrbjörn the Strong belong to the realm of myth.

The extent of his kingdom is unknown. In addition to the Swedish heartland round lake Mälaren it may have extended down the Baltic Sea coast as far south as Blekinge .

According to the Flateyjarbok , his success was due to the fact that he allied with the peasants against the nobility, and it is obvious from archeological findings that the influence of the latter diminished during the last part of the tenth century. He was also, probably, the introducer of the famous medieval Scandinavian system of universal conscription known as the ledung in the provinces around Mälaren.

In all probability he founded the town of Sigtuna , which still exists and where the first Swedish coins were stamped for his son and successor Olof Skötkonung.

Sagas

Eric the Victorious appears in a number of Norse sagas , historical stories which nonetheless had a heathy dose of fiction. In various stories, he is described as the son of Björn Eriksson (III), and as having ruled together with his brother Olof. It was claimed that he married the infamous (and likely fictional) Sigrid the Haughty , daughter of the legendary Viking Skagul Toste , would later divorce her and give her Götaland as a fief. According to Eymund's saga he took a new queen, Auð , the daughter of Haakon Sigurdsson , the ruler of Norway .

Before this happened, his brother Olof died, and a new co-ruler had to be appointed, but the Swedes refused to accept his rowdy nephew Styrbjörn the Strong as his co-ruler. Styrbjörn was given 60 longships by Eric and sailed away to live as a Viking. Styrbjörn would become the ruler of Jomsborg and an ally and brother-in-law of the Danish king Harold Bluetooth . Styrbjörn returned to Sweden with a major Danish army, which Eric defeated in the Battle of the Fýrisvellir at Old Uppsala .

---

http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_the_Victorious

Eric the Victorious (Old Norse: Eiríkr inn sigrsæli, Modern Swedish: Erik Segersäll) (945? – c. 995) was the first Swedish king (970–995) about whom anything definite is known.

Whether he actually qualifies as King of Sweden has been debated, as his son Olof Skötkonung was the first ruler documented to have been accepted both by the Svear around Lake Mälaren and by the Götar around Lake Vättern.

---

http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_the_Victorious

---

швед. Erik Segersäll 970 — 995

---

OBS, Erik Segersälls far och andra förfäder är INTE bevisade, utan existerar endast i sagor och böcker. De finns med i trädet som ett "roligt inslag"

Erik Segersäll var den förste kung man med säkerhet vet har existerat. Troligen sveakung runt 970. Vann 985 slaget på Fyrisvallarna mot sin brorson, tronkrävaren Styrbjörn Starke (son till Olof II), mot att lova sig själv åt Oden om tio år. Konflikten kulminerade med slaget vid Fyrisvallarna i närheten av Uppsala som Erik vann. Det är denna seger som gav honom tillnamnet Segersäll (den segerrike). Erik försköt sin drottning Sigrid och äktade en dotter till Håkon jarl av Norge. År 991 underlade sig Erik, för fyra år, Danmark och Skåneriket och lät döpa sig. Han återföll emellertid genast till hedendomen när han återvände till Sverige. Dog sotdöden 995 i G:a Uppsala, där hans gravhög är belägen i sydvästra gravfältsområdet. Han var sin tids störste nordiske kung.

Eriks änka gifte sig troligen med den danske kungen Sven Tveskägg, vilket skulle göra Olof Skötkonung halvbror till Harald av Danmark och Knut den Store av England, Danmark och Norge.

---

Leo: Europäische Stammtafeln, J.A. Stargardt Verlag, Marburg , Schwennicke, Detlev (Ed.) , Reference: II 114.

---

http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_the_Victorious

__________________________________________________________________________

Erik VII, "Segersäll" Björnsson, King of the Svear is Charlemagne, Emperor of the West's 22nd cousin once removed! http://www.geni.com/path/Charlemagne-Emperor-of-the-West+is+related+to+Erik-VII-Segers%C3%A4ll-Bj%C3%B6rnsson-King-of-the-Svear?from=6000000002457013227&to=6000000003714580449

---

965-995 talet samregerade tillsammans med sin bror Olof tillår 980, för då dog Olof i "etter". Erik besegrade en stor vikingahär på Fyrisvallarna i Danmark. Han blev döpt av mäster Adam men återföll till hedendomen.Erik dog sotdöden i Gamla Uppsala, där han kan ligga begravd, i så fall i en av de mindre högarna.

---

Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkr sigrsæli,[k%C3%A4lla behövs] av Adam av Bremen på latin kallad Hericus Victor,[1]%29 död 995,[1] var en svensk kung mellan 970 och 995 som möjligen tidvis även styrde över Danmark.[2][3] Han är den förste svenske kung som man vet något bestämt om[4] och kan ha rått över Svealand, Västergötland och Östergötland. Det vill säga större delen av det område som skulle bli det tidigmedeltida Sverige.[5] Erik brukar anses vara den som grundade Sigtuna.[6] Innehåll [g%C3%B6m] 1 Regeringstid 1.1 Slaget vid Fyrisvallarna 2 Äktenskap 2.1 Barn 3 Källor 3.1 Noter 3.2 Litteratur Regeringstid [redigera]

De källor som berättar om Erik Segersäll regering är främst isländska sagor och Adam av Bremens krönika. I dessa påstås att han bland annat skall ha erövrat och härskat över Danmark, och där låtit döpa sig, men vid återkomsten till Sverige återgått till hedendomen. Källorna lider dock av problem: de utförligaste sagorna är mycket sentida,[7] och Adam av Bremens tendens att svärta ner den danske kungen Sven Tveskägg gör att hans uppgifter kan vara överdrivna.[8] Det faktum att Danmark vid den här tiden var det mäktigaste riket i Norden och andra källor eller arkeologiska spår tyder på att Sverige skulle ha invaderat Danmark vid den här tiden, och påståendet började ifrågasättas i Svensk historieskrivning redan i början av 1900-talet.[9] Slaget vid Fyrisvallarna [redigera] Enligt sagorna skall han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre bror Olof. Olof skall dock ha dött ung och Erik blivit ensam kung. Enligt sentida sagor skall Olof lämnat efter sig en son vid namn Styrbjörn som hävdade sin fars rätt till tronen. Erik vägrade erkänna denna rätt, men gav Styrbjörn 60 utrustade skepp. Styrbjörn skall ha lyckats inta jomsvikingarnas fäste Jomsborg varvid den danske kungen Harald Blåtand blev så tacksam att han allierade sig med honom. Med sina allierade skall Styrbjörn någon gång kring 985 begett sig mot Uppland för att avsätta Erik. Väl framme skall Styrbjörn ha bränt sina egna skepp för att hindra sina män från att fly, varvid danskarna återvände hem. Erik och Styrbjörn skall ha mötts i det tre dagar långa slaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala i Uppland. Styrbjörn skall ha stupat och Erik stått som segrare, varvid han fick tillnamnet "Segersäll".[7] Huruvida något sådant slag verkligen inträffat, eller om Styrbjörn över huvud taget är historisk, går inte att avgöra.[10] Strax efter detta skall Erik också, som hämnd för att danskarna stödde Styrbjörn,[k%C3%A4lla behövs] ha fördrivit den danske kungen Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död.[1] I Danmark skall han någon gång under tiden 990-992 ha övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron.[1] Han dog antingen på hösten 994 eller vintern 995[1] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala[5] och efterträddes av sin son Olof Skötkonung.[7] Äktenskap [redigera]

Ur Adams av Bremen krönika Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslav. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt. Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormansdottern Sigrid Storråda eller Świętosława (också känd som Gunhild) av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114]. Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vem av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus säger att det var Sigrid Storråda och hon får mycket utrymme i deras berättelser. Adam av Bremen anger däremot att hon var en icke namngiven slavisk prinsessa, syster eller dotter till Boleslav, som i ett senare tillägg till hans bok får namnet Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[11] Enligt den föga tillförlitliga Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter. Barn [redigera] Olof Skötkonung Holmfrid[5]

---

https://www.findagrave.com/memorial/15926987/eric_the_victorious

King of Sweden. Of the Upsala Dynasty, a collective name used here for the ancient line of Swealand rulers, he may have been King Eric V and his son King Olaf V, but they have never been counted thus officially. An Eric (IV) son of another Olaf, earlier in his century, and a disputed Eric (III) Weatherhat, dead in 882, may have been his more immediate namesake predecessors. Born approximately 945 he is the first king generally named by most historians to head an unbroken list of factually existing kings of Sweden. His name Eric is one of the very oldest still common among the Swedes, Day (Dag), that of a legendary 4th century ruler, being the oldest of all. Eric was victorious in that, when he died in 995, he is said to have also conquered and ruled Denmark for a time, though the Danes do not agree with the claim. He did win a great battle against a rebel nephew, Beorn the Strident-and-Strong (Styrbjörn Starke), on the Fyris Fields near Upsala. His queen was Gunnilda Swiatoslawa, a Polish princess and sister of Boleslaw I. Many modern historians have become increasingly convinced that the legendary Queen Sigrid the Haughty actually was the same person as Gunnilda, not a first consort of Eric's. By Eric the queen (whatever her name was) had the future King Olaf Scotking and probably a daughter Holmfrid. After his death she went on to marry Denmark's King Sweyn I, there becoming the mother of England's future King Canute the Great and of Princess Estrith Margaret who founded a new royal Danish dynasty. Most experts have agreed that Eric's grave is somewhere among the smaller tumuli at Old Upsala, a community which still was hanging on as the seat of the Norse religion of all of northern Europe when he died.

Эрик VI король Швеции Соправитель: Олаф Бьёрнссон (970 — 975) Предшественник: Бьёрн Эриксон Преемник: Олаф Шётконунг

Смерть: 995 год Династия: Дом Мунсё Отец: Бьёрн Эриксон Супруга: Сигрид Гордая Дети: Олаф Шётконунг

Вначале Эрик правил Швецией вместе с братом Олафом, но вскоре отравил его во время пира и стал править единолично. Сына Олафа, Стирбьёрна Сильного, Эрик, по решению шведского тинга, лишил власти и объявил соправителем своего не родившегося ребёнка, на основании, что это будет сын (позже действительно родился сын — Олаф Шётконунг). Затем Эрик выгнал Стирбьёрна из Швеции, дав ему 60 кораблей, чтобы тот мог жить как викинг. Стирбьёрн вторгся в Данию и вынудил Харальда Синезубого выдать за него его дочь Тиру и дать ему войско и корабли. По одной из версий, захваченный ранее Юлинум, Харальд так же передал Стирбьёрну, где тот основал братство йомсвикингов и город Йомсборг. После датских походов, Стирбьёрн снарядил военную экспедицию против Эрика, но был разбит им на полях Фюри. Согласно легенде, Эрику в этом сражении помог сам Один в обмен на то, что призовёт Эрика к себе десять лет спустя. В оставшиеся годы Эрик совершил набег на Данию, во время которого победил Свена Вилобородого, и до самой смерти был фактическим правителем Дании. Во время этого набега Эрик, возможно, крестился, но впоследствии снова вернулся к скандинавским богам. В Швеции под властью Эрика находились земли вокруг озера Меларен и далее на юг до Блекинге. Эрику приписывается основание Сигтуны — существующего до сих пор небольшого городка между Стокгольмом и Уппсалой. [%D0%BF%D1%80%D0%B0%D0%B2%D0%B8%D1%82%D1%8C]