Historical records matching Eric X, King of Sweden
view all 15
Immediate Family
-
-
daughter -
daughter -
-
daughter -
daughter -
-
-
brother -
brother
-
brother
-
sister
About Eric X, King of Sweden
Erik Knutsson död 1216, svensk kung 1208-1216, son till Knut Eriksson.
Efter faderns död uppfostrades Erik Knutsson och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Erik Knutssons bröder stupade.
Erik Knutsson flydde till Norge men återkom efter ett par år och vann kronan genom att den 31 januari 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren.
Om Erik Knutssons regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Med en flotta på över 1000 fartyg drog kung Valdemar av Danmark i krig mot Estland och i ett sjöslag segrade Valdemar och befäste därigenom sin makt över Östersjöområdet. Detta skapade oro i Sverige eftersom danskarna nu behärskade alla inloppen till Östersjön, som därmed var ett danskt innanhav. I anfallet mot Estland deltog ca 60000 danskar.
Erik var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts 1210 i gamla Uppsala "invid S:t Eriks ben" av ärkebiskop Valerius.
Erik Knutsson dog av "tvinsot" och är begravd i Varnhems klosterkyrka. Han var postum far till Erik Eriksson.
- Kung av Sverige ca 1208-1216 (Den sjuttonde konungen i Sverige under medeltiden)
- Far: Knut Eriksson (1150 - 1196)
- Född: omkring 1180
- Död: 1216-04-10 2
- Begravd: Varnhems klosterkyrka, Varnhem, Västergötland
- Foto: Erik Knutsson sigill.
- Familj med Rikissa av Danmark (- 1220)
- Barn: Ingeborg Eriksdotter av Sverige (1214 - 1254)
Som den ende överlevande av Knut Erikssons söner efter slaget vid Älgarås 1205 återkom Erik 1208 från Norge, besegrade och fördrev Sverker d y samt valdes till kung.
Som jarl hade Erik 1208-1210 en viss Folke; denne stupade i slaget vid Gestilren i juli 1210, där Sverker d y slutligt besegrades och dödades. Denne jarls anhängare bland stormännen kallades "folkungar".
Erik är den förste svenske kung, om vilken vi vet att han kröntes. Ceremonien utfördes i november 1210 av ärkebiskop Valerius, som förut varit Sverker d y:s anhängare.
Påven Innocentius III tog 1216 Sverige under sitt beskydd och bekräftade Erik i besittningsrätten till ej blott Sverige, utan även till det land han kunde vinna av hedningarna. Innan brevet nått Sverige, avled Erik den 10 april 1216 på Visingsö av "hetsig feber". Han begravdes i Varnhem. Om hans personlighet vet man inte mycket; Västgötalagens kungalängd säger, att han var "god årkonung", vilket enbart betyder att skörden var god under hans regering.
Källor
* 1) Lars O. Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1000 år
* 2) Nättidningen Rötter - Erik XIV:s antavla
* 3) Maja Hagerman - Spåren av kungens män
Länkar:
- http://runeberg.org/faderhist/0050.html
- http://www.adelsvapen.com/genealogi/Erikska_%C3%A4tten
- http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00079670&tree=LEO
- http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_X_of_Sweden
--------------------------------------------------------------------------------
Kung. Född 1180. Död 1216-04-10 i Visingsö (F). Dödsorsak: Feber. Begravd i Varnhem (R). Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod. År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker. Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216. Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson. Barn: Sofia Eriksdotter av Sverige, död 1241. Gift med Henrik Burwin III av Rostock (von Mecklenburg-Rostock). Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt, född 1216 efter faderns död).
Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre Karlsson i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngre Karlssons trupper återigen besegrats och Sverker den yngre Karlsson själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre Karlsson.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngre Karlssons sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[1]
Maka och barn Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter av Valdemar den store och Sofia av Minsk[2].
Tillsammans hade de barnen:
1.Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278) 2.Marianne, pommersk furstinna[3][4], kallad Mariana och Marina 3.Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. 4.Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död). I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt.
Källor 1.^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2. 2.^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978 3.^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 16 4.^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Barn [redigera] Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278) Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död). I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrisson vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson Bonde, som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt.
Eric X of Sweden From Wikipedia, the free encyclopedia
Erik Knutsson (Old Norse: Eiríkr Knútsson), sometimes anachronistically numbered as Eric X (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen, whose name is unknown, but who very probably was a high-born Swedish noblewoman. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. When his father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church. His marriage produced several daughters, at least three and possibly as many as five, and one and only son, born posthumously, the future Eric XI of Sweden. Daughters: Helena?, Sophia?, Marianna?, Märta of Sweden, married with Marshal Nils Sixtensson (Sparre) Ingeborg of Sweden, possibly the youngest daughter. Some later pretensions claim that one of his daughters would have been Marianna, who married a duke of Pomerania, becoming an ancestress of the House of Mecklenburg. Skáldatal mentions that Grani Hallbjarnarson was one of Eric's court skalds.
Wiklopedia: Erik Knutsson, oegentligt även kallad Erik X (under 1200-talet kallades han Erik II)[1], födelseår okänt, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö, var kung av Sverige 1208-1216. Begravd i Varnhems kyrka. Innehåll [visa]
* 1 Biografi
o 1.1 Maka och barn
* 2 Källor
* 3 Se även
Biografi
Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre Karlsson i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngre Karlssons trupper återigen besegrats och Sverker den yngre Karlsson själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre Karlsson.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngre Karlssons sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson. Kung Eriks gravkor i Varnhem
Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[2] Maka och barn [redigera]
Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter av Valdemar den store och Sofia av Minsk[3].
Tillsammans hade de barnen:
1. Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278)
2. Marianne, pommersk furstinna[4][5], kallad Mariana och Marina
3. Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl.
4. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död).
I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt. Källor [redigera]
1. ^ Sten Carlsson, "Folkungarna - en släktkonfederation", Personhistorisk tidskrift 1953 s 92
2. ^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2.
3. ^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978
4. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 16
5. ^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
Se även [redigera]
* Erikska ätten
* Bjälboätten
Företrädare: Sverker den yngre Karlsson Sveriges regent 1208-1216 Efterträdare: Johan Sverkersson
[D%C3%B6lj] v • d • r Sveriges regenter Lista över Sveriges regenter — Grafisk tidsaxel — Svenska sagokungar — Sveriges tron Munsöätten • Stenkilska ätten • Sverkerska ätten och Erikska ätten • Folkungaätten • Mecklenburgska ätten • Kalmarunionens monarker och riksföreståndare • Vasaätten • Pfalziska ätten • Hessiska ätten • Holstein-Gottorpska ätten • Bernadotteska ätten Sveriges stora riksvapen Erikska ätten (1156–1160, 1167–1196, 1208–1216, 1222–1229 & 1234–1250) ◄ • Erik den helige • Magnus Henriksson • ► ◄ ◄ • Knut Eriksson • ►◄ • Erik Knutsson • ►◄ • Erik Eriksson den läspe och halte • ►◄ • Erik Eriksson den läspe och halte • ►
Eric "X" of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen of an unknown name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. Referring to Erik Knutsson as King Eric X is a later invention, counting backwards from Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The amount of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown, going back into prehistory, and none of them used numerals. It would be speculative to try to affix a mathematically accurate one to this king. When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church.
http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_X_of_Sweden
Eric "X" of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen of an unknown name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor.
Referring to Erik Knutsson as King Eric X is a later invention, counting backwards from Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The amount of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown, going back into prehistory, and none of them used numerals. It would be speculative to try to affix a mathematically accurate one to this king.
When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys.
King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed.
In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden.
Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson.
At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric.
Eric X was the first Swedish king who was crowned.
He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church.
Family His marriage produced several daughters, at least three and possibly as many as five, and one and only son, born posthumously, the future Eric XI of Sweden. Daughters include Märta (contested by Dick Harrison), married with Marshal Nils Sixtensson (Sparre), and Ingeborg of Sweden, possibly the youngest daughter.
Some later pretensions claim that one of his daughters would have been Marianna, who married a duke of Pomerania, becoming an ancestress of the House of Mecklenburg.
He is also a ancestor of prince Philip, the current husband of Queen Elizabeth II.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Knutsson
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Älgarås
Erik Knutsson var svensk kung. Son till kung Knut Eriksson. Efter faderns död uppfostrades Erik och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Eriks bröder stupade. Erik flydde till Norge, återkom efter ett par år och vann kronan genom att 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren. Om Eriks regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Han var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts (1210). Erik är begravd i Varnhems klosterkyrka. Postum far till Erik Eriksson. Efter Erik Knutssons död 1216 återvände Rikissa till Danmark.
Källa: Nationalencyklopedin.
http://de.wikipedia.org/wiki/Erik_X._(Schweden)
Dödsorsak: Hastig feber
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Knutsson_av_Sverige
_____________________
Medeltids brev:
1. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 315
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Biskop O(ffo, Uffe) i Strängnäs kungör att K(nut) jarl på dödsbädden till Riseberga kloster skänkt Frösvi och Åkerby, vilket bevittnats av honom själv och dessutom kan omvittnas av kung Erik, Folke ja...
2. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 316
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Kung Erik (Knutsson) tillkännager för häradshövdingen och invånarna i Njudung att han tagit Nydala kloster och dess egendomar under sitt beskydd och att nu en egendom i "Biornwlfbru", som skänkts till... Digitaliserat material finns
3. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 317
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Kung Erik (Knutsson) kungör att han till munkarna i Nydala givit en tredjedel av skogarna Flata och Nåthult för försörjning av deras gård Linneryd, liksom kungarna Sverker, Erik, Karl, Knut och Sverke... Digitaliserat material finns
4. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 320
Utfärdat: 12081113, Lateranen Innehåll: (Påven Innocentius III) till biskoparna i Linköping och Skara samt "Wastmanensi" 'episcopus' rörande tronstridigheter i Sverige. Kung S(verker) har av Erik (Knutsson), som nu är kung i Sverige, fördri... Digitaliserat material finns
5. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 322
Utfärdat: 12100000 Innehåll: Kung E(rik) av Sverige kungör att han liksom sin far Knut tar Saba kloster (Julita) i sitt beskydd och förklarar att de som förhåller sig välvilligt mot klostret kommer att åtnjuta hans vänskap, medan... Digitaliserat material finns
6. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 323
Utfärdat: 12100000 Innehåll: Kung Erik av Sverige kungör att han stadfäster nunnornas i Byarum ägor och fastställer därvid även var deras ägogränser går, nämligen från "Lynnurabec" till mitten av sjön "Hiortsø" och från sjön till... Digitaliserat material finns
7. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 349
Utfärdat: 12160000 Innehåll: Kung Johan av Sverige kungör att han åt nunnorna i Byarum stadfäster allt, som framlidne kung Erik tidigare stadfäst, och tillkännager, hur stora ägor som tillhör dem vid Stigamo, nämligen 1/3 av skog... Digitaliserat material finns
8. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 351
Utfärdat: 12160404, Lateranen Innehåll: Påven Innocentius (III) till Sveriges kung Erik (Knutsson); påven stadfäster kungens av ärkebiskopen i Uppsala förrättade kröning och tar honom och hans rike i sitt beskydd, bekräftar hans besittning ...
--------------------------------------
Diskussion om vem som var hans gemål: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/36254.html
Eric X of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 10 April 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. Also known as Eric the Survivor (Swedish: "Erik som överlevde") when he became king, he was the only remaining son of King Canute I of Sweden and his queen of an undetermined name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. The ordinal "X" is notional, and was invented by Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The number of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown and none of them used numerals. When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where all three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo family in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly of fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church
Konung 1208-1216. Som den enda överlevande son av Knut Erikssons söner efter slaget vid Älgarås år 1205, återkom Erik 1208 från Norge, besegrade och fördrev Sverker den Yngre och valdes till kung. Han blev krönt i november 1210 och ceremonien utfördes av ärkebiskopen Valerius. I början av sin regering stred han mot flera upprorsmän främst Sverker den äldres söner Kol och Burislev, som han dödade vid Bjälbo i Östergötland.
During the Early Mediaeval period many Norsemen and Scandinavians went “viking” to the British Isles and Ireland initially for raiding and for trading. Then from about 865 C. E. they began to see it as a place for potential colonisation and larger armies began arriving on Britain's shores, with the intention of conquering land and building settlements. During the 11th century, the Viking Diaspora remained a loose federation of geographical settlements and local chieftains, in reality, formally exerted power only over his own local province. However powerful leaders were emerging and were being proclaimed rulers over all Sweden or Norway or Denmark. In 1016 the Danish King Cnut led an invading Norse army and, after defeating the defending Anglo-Saxon forces, became king of both the Danish and English kingdoms. Following Cnut's death in 1035, the two kingdoms were once more declared independent and remained so from 1040 to 1042 when Cnut's son Harthacnut ascended the English throne. It has been suggested that Erik Knutsson was born in England in 1176
About Eric X, King of Sweden (suomi)
Erik Knutsson död 1216, svensk kung 1208-1216, son till Knut Eriksson.
Efter faderns död uppfostrades Erik Knutsson och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Erik Knutssons bröder stupade.
Erik Knutsson flydde till Norge men återkom efter ett par år och vann kronan genom att den 31 januari 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren.
Om Erik Knutssons regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Med en flotta på över 1000 fartyg drog kung Valdemar av Danmark i krig mot Estland och i ett sjöslag segrade Valdemar och befäste därigenom sin makt över Östersjöområdet. Detta skapade oro i Sverige eftersom danskarna nu behärskade alla inloppen till Östersjön, som därmed var ett danskt innanhav. I anfallet mot Estland deltog ca 60000 danskar.
Erik var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts 1210 i gamla Uppsala "invid S:t Eriks ben" av ärkebiskop Valerius.
Erik Knutsson dog av "tvinsot" och är begravd i Varnhems klosterkyrka. Han var postum far till Erik Eriksson.
- Kung av Sverige ca 1208-1216 (Den sjuttonde konungen i Sverige under medeltiden)
- Far: Knut Eriksson (1150 - 1196)
- Född: omkring 1180
- Död: 1216-04-10 2
- Begravd: Varnhems klosterkyrka, Varnhem, Västergötland
- Foto: Erik Knutsson sigill.
- Familj med Rikissa av Danmark (- 1220)
- Barn: Ingeborg Eriksdotter av Sverige (1214 - 1254)
Som den ende överlevande av Knut Erikssons söner efter slaget vid Älgarås 1205 återkom Erik 1208 från Norge, besegrade och fördrev Sverker d y samt valdes till kung.
Som jarl hade Erik 1208-1210 en viss Folke; denne stupade i slaget vid Gestilren i juli 1210, där Sverker d y slutligt besegrades och dödades. Denne jarls anhängare bland stormännen kallades "folkungar".
Erik är den förste svenske kung, om vilken vi vet att han kröntes. Ceremonien utfördes i november 1210 av ärkebiskop Valerius, som förut varit Sverker d y:s anhängare.
Påven Innocentius III tog 1216 Sverige under sitt beskydd och bekräftade Erik i besittningsrätten till ej blott Sverige, utan även till det land han kunde vinna av hedningarna. Innan brevet nått Sverige, avled Erik den 10 april 1216 på Visingsö av "hetsig feber". Han begravdes i Varnhem. Om hans personlighet vet man inte mycket; Västgötalagens kungalängd säger, att han var "god årkonung", vilket enbart betyder att skörden var god under hans regering.
Källor
* 1) Lars O. Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1000 år
* 2) Nättidningen Rötter - Erik XIV:s antavla
* 3) Maja Hagerman - Spåren av kungens män
Länkar:
- http://runeberg.org/faderhist/0050.html
- http://www.adelsvapen.com/genealogi/Erikska_%C3%A4tten
- http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00079670&tree=LEO
- http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_X_of_Sweden
--------------------------------------------------------------------------------
Kung. Född 1180. Död 1216-04-10 i Visingsö (F). Dödsorsak: Feber. Begravd i Varnhem (R). Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod. År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker. Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216. Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson. Barn: Sofia Eriksdotter av Sverige, död 1241. Gift med Henrik Burwin III av Rostock (von Mecklenburg-Rostock). Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt, född 1216 efter faderns död).
Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre Karlsson i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngre Karlssons trupper återigen besegrats och Sverker den yngre Karlsson själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre Karlsson.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngre Karlssons sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[1]
Maka och barn Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter av Valdemar den store och Sofia av Minsk[2].
Tillsammans hade de barnen:
1.Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278) 2.Marianne, pommersk furstinna[3][4], kallad Mariana och Marina 3.Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. 4.Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död). I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt.
Källor 1.^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2. 2.^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978 3.^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 16 4.^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Barn [redigera] Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278) Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död). I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrisson vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson Bonde, som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt.
Eric X of Sweden From Wikipedia, the free encyclopedia
Erik Knutsson (Old Norse: Eiríkr Knútsson), sometimes anachronistically numbered as Eric X (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen, whose name is unknown, but who very probably was a high-born Swedish noblewoman. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. When his father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church. His marriage produced several daughters, at least three and possibly as many as five, and one and only son, born posthumously, the future Eric XI of Sweden. Daughters: Helena?, Sophia?, Marianna?, Märta of Sweden, married with Marshal Nils Sixtensson (Sparre) Ingeborg of Sweden, possibly the youngest daughter. Some later pretensions claim that one of his daughters would have been Marianna, who married a duke of Pomerania, becoming an ancestress of the House of Mecklenburg. Skáldatal mentions that Grani Hallbjarnarson was one of Eric's court skalds.
Wiklopedia: Erik Knutsson, oegentligt även kallad Erik X (under 1200-talet kallades han Erik II)[1], födelseår okänt, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö, var kung av Sverige 1208-1216. Begravd i Varnhems kyrka. Innehåll [visa]
* 1 Biografi
o 1.1 Maka och barn
* 2 Källor
* 3 Se även
Biografi
Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre Karlsson i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngre Karlssons trupper återigen besegrats och Sverker den yngre Karlsson själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre Karlsson.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngre Karlssons sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson. Kung Eriks gravkor i Varnhem
Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[2] Maka och barn [redigera]
Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter av Valdemar den store och Sofia av Minsk[3].
Tillsammans hade de barnen:
1. Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278)
2. Marianne, pommersk furstinna[4][5], kallad Mariana och Marina
3. Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl.
4. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död).
I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt. Källor [redigera]
1. ^ Sten Carlsson, "Folkungarna - en släktkonfederation", Personhistorisk tidskrift 1953 s 92
2. ^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2.
3. ^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978
4. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 16
5. ^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
Se även [redigera]
* Erikska ätten
* Bjälboätten
Företrädare: Sverker den yngre Karlsson Sveriges regent 1208-1216 Efterträdare: Johan Sverkersson
[D%C3%B6lj] v • d • r Sveriges regenter Lista över Sveriges regenter — Grafisk tidsaxel — Svenska sagokungar — Sveriges tron Munsöätten • Stenkilska ätten • Sverkerska ätten och Erikska ätten • Folkungaätten • Mecklenburgska ätten • Kalmarunionens monarker och riksföreståndare • Vasaätten • Pfalziska ätten • Hessiska ätten • Holstein-Gottorpska ätten • Bernadotteska ätten Sveriges stora riksvapen Erikska ätten (1156–1160, 1167–1196, 1208–1216, 1222–1229 & 1234–1250) ◄ • Erik den helige • Magnus Henriksson • ► ◄ ◄ • Knut Eriksson • ►◄ • Erik Knutsson • ►◄ • Erik Eriksson den läspe och halte • ►◄ • Erik Eriksson den läspe och halte • ►
Eric "X" of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen of an unknown name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. Referring to Erik Knutsson as King Eric X is a later invention, counting backwards from Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The amount of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown, going back into prehistory, and none of them used numerals. It would be speculative to try to affix a mathematically accurate one to this king. When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church.
http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_X_of_Sweden
Eric "X" of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen of an unknown name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor.
Referring to Erik Knutsson as King Eric X is a later invention, counting backwards from Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The amount of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown, going back into prehistory, and none of them used numerals. It would be speculative to try to affix a mathematically accurate one to this king.
When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys.
King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed.
In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden.
Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson.
At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric.
Eric X was the first Swedish king who was crowned.
He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church.
Family His marriage produced several daughters, at least three and possibly as many as five, and one and only son, born posthumously, the future Eric XI of Sweden. Daughters include Märta (contested by Dick Harrison), married with Marshal Nils Sixtensson (Sparre), and Ingeborg of Sweden, possibly the youngest daughter.
Some later pretensions claim that one of his daughters would have been Marianna, who married a duke of Pomerania, becoming an ancestress of the House of Mecklenburg.
He is also a ancestor of prince Philip, the current husband of Queen Elizabeth II.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Knutsson
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Älgarås
Erik Knutsson var svensk kung. Son till kung Knut Eriksson. Efter faderns död uppfostrades Erik och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Eriks bröder stupade. Erik flydde till Norge, återkom efter ett par år och vann kronan genom att 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren. Om Eriks regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Han var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts (1210). Erik är begravd i Varnhems klosterkyrka. Postum far till Erik Eriksson. Efter Erik Knutssons död 1216 återvände Rikissa till Danmark.
Källa: Nationalencyklopedin.
http://de.wikipedia.org/wiki/Erik_X._(Schweden)
Dödsorsak: Hastig feber
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Knutsson_av_Sverige
_____________________
Medeltids brev:
1. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 315
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Biskop O(ffo, Uffe) i Strängnäs kungör att K(nut) jarl på dödsbädden till Riseberga kloster skänkt Frösvi och Åkerby, vilket bevittnats av honom själv och dessutom kan omvittnas av kung Erik, Folke ja...
2. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 316
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Kung Erik (Knutsson) tillkännager för häradshövdingen och invånarna i Njudung att han tagit Nydala kloster och dess egendomar under sitt beskydd och att nu en egendom i "Biornwlfbru", som skänkts till... Digitaliserat material finns
3. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 317
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Kung Erik (Knutsson) kungör att han till munkarna i Nydala givit en tredjedel av skogarna Flata och Nåthult för försörjning av deras gård Linneryd, liksom kungarna Sverker, Erik, Karl, Knut och Sverke... Digitaliserat material finns
4. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 320
Utfärdat: 12081113, Lateranen Innehåll: (Påven Innocentius III) till biskoparna i Linköping och Skara samt "Wastmanensi" 'episcopus' rörande tronstridigheter i Sverige. Kung S(verker) har av Erik (Knutsson), som nu är kung i Sverige, fördri... Digitaliserat material finns
5. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 322
Utfärdat: 12100000 Innehåll: Kung E(rik) av Sverige kungör att han liksom sin far Knut tar Saba kloster (Julita) i sitt beskydd och förklarar att de som förhåller sig välvilligt mot klostret kommer att åtnjuta hans vänskap, medan... Digitaliserat material finns
6. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 323
Utfärdat: 12100000 Innehåll: Kung Erik av Sverige kungör att han stadfäster nunnornas i Byarum ägor och fastställer därvid även var deras ägogränser går, nämligen från "Lynnurabec" till mitten av sjön "Hiortsø" och från sjön till... Digitaliserat material finns
7. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 349
Utfärdat: 12160000 Innehåll: Kung Johan av Sverige kungör att han åt nunnorna i Byarum stadfäster allt, som framlidne kung Erik tidigare stadfäst, och tillkännager, hur stora ägor som tillhör dem vid Stigamo, nämligen 1/3 av skog... Digitaliserat material finns
8. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 351
Utfärdat: 12160404, Lateranen Innehåll: Påven Innocentius (III) till Sveriges kung Erik (Knutsson); påven stadfäster kungens av ärkebiskopen i Uppsala förrättade kröning och tar honom och hans rike i sitt beskydd, bekräftar hans besittning ...
--------------------------------------
Diskussion om vem som var hans gemål: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/36254.html
Eric X of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 10 April 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. Also known as Eric the Survivor (Swedish: "Erik som överlevde") when he became king, he was the only remaining son of King Canute I of Sweden and his queen of an undetermined name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. The ordinal "X" is notional, and was invented by Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The number of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown and none of them used numerals. When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where all three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo family in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly of fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church
Konung 1208-1216. Som den enda överlevande son av Knut Erikssons söner efter slaget vid Älgarås år 1205, återkom Erik 1208 från Norge, besegrade och fördrev Sverker den Yngre och valdes till kung. Han blev krönt i november 1210 och ceremonien utfördes av ärkebiskopen Valerius. I början av sin regering stred han mot flera upprorsmän främst Sverker den äldres söner Kol och Burislev, som han dödade vid Bjälbo i Östergötland.
During the Early Mediaeval period many Norsemen and Scandinavians went “viking” to the British Isles and Ireland initially for raiding and for trading. Then from about 865 C. E. they began to see it as a place for potential colonisation and larger armies began arriving on Britain's shores, with the intention of conquering land and building settlements. During the 11th century, the Viking Diaspora remained a loose federation of geographical settlements and local chieftains, in reality, formally exerted power only over his own local province. However powerful leaders were emerging and were being proclaimed rulers over all Sweden or Norway or Denmark. In 1016 the Danish King Cnut led an invading Norse army and, after defeating the defending Anglo-Saxon forces, became king of both the Danish and English kingdoms. Following Cnut's death in 1035, the two kingdoms were once more declared independent and remained so from 1040 to 1042 when Cnut's son Harthacnut ascended the English throne. It has been suggested that Erik Knutsson was born in England in 1176
Om Erik X Knutsson, Kung av Sverige (svenska)
Förnamn Eric X Erik Förnamn (svenska) Erik X Förnamn (Danska) Erik X Förnamn (Norska) Erik X Efternamn Knutsson Knudsson Efternamn (svenska) Knutsson Efternamn (Danska) Knutsson Efternamn (Norska) Knutsson
Erik Knutsson död 1216, svensk kung 1208-1216, son till Knut Eriksson.
Efter faderns död uppfostrades Erik Knutsson och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Erik Knutssons bröder stupade.
Erik Knutsson flydde till Norge men återkom efter ett par år och vann kronan genom att den 31 januari 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren.
Om Erik Knutssons regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Med en flotta på över 1000 fartyg drog kung Valdemar av Danmark i krig mot Estland och i ett sjöslag segrade Valdemar och befäste därigenom sin makt över Östersjöområdet. Detta skapade oro i Sverige eftersom danskarna nu behärskade alla inloppen till Östersjön, som därmed var ett danskt innanhav. I anfallet mot Estland deltog ca 60000 danskar.
Erik var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts 1210 i gamla Uppsala "invid S:t Eriks ben" av ärkebiskop Valerius.
Erik Knutsson dog av "tvinsot" och är begravd i Varnhems klosterkyrka. Han var postum far till Erik Eriksson.
- Kung av Sverige ca 1208-1216 (Den sjuttonde konungen i Sverige under medeltiden)
- Far: Knut Eriksson (1150 - 1196)
- Född: omkring 1180
- Död: 1216-04-10 2
- Begravd: Varnhems klosterkyrka, Varnhem, Västergötland
- Foto: Erik Knutsson sigill.
- Familj med Rikissa av Danmark (- 1220)
- Barn: Ingeborg Eriksdotter av Sverige (1214 - 1254)
Som den ende överlevande av Knut Erikssons söner efter slaget vid Älgarås 1205 återkom Erik 1208 från Norge, besegrade och fördrev Sverker d y samt valdes till kung.
Som jarl hade Erik 1208-1210 en viss Folke; denne stupade i slaget vid Gestilren i juli 1210, där Sverker d y slutligt besegrades och dödades. Denne jarls anhängare bland stormännen kallades "folkungar".
Erik är den förste svenske kung, om vilken vi vet att han kröntes. Ceremonien utfördes i november 1210 av ärkebiskop Valerius, som förut varit Sverker d y:s anhängare.
Påven Innocentius III tog 1216 Sverige under sitt beskydd och bekräftade Erik i besittningsrätten till ej blott Sverige, utan även till det land han kunde vinna av hedningarna. Innan brevet nått Sverige, avled Erik den 10 april 1216 på Visingsö av "hetsig feber". Han begravdes i Varnhem. Om hans personlighet vet man inte mycket; Västgötalagens kungalängd säger, att han var "god årkonung", vilket enbart betyder att skörden var god under hans regering.
Källor
* 1) Lars O. Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1000 år
* 2) Nättidningen Rötter - Erik XIV:s antavla
* 3) Maja Hagerman - Spåren av kungens män
Länkar:
- http://runeberg.org/faderhist/0050.html
- http://www.adelsvapen.com/genealogi/Erikska_%C3%A4tten
- http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00079670&tree=LEO
- http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_X_of_Sweden
--------------------------------------------------------------------------------
Kung. Född 1180. Död 1216-04-10 i Visingsö (F). Dödsorsak: Feber. Begravd i Varnhem (R). Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod. År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker. Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216. Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson. Barn: Sofia Eriksdotter av Sverige, död 1241. Gift med Henrik Burwin III av Rostock (von Mecklenburg-Rostock). Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt, född 1216 efter faderns död).
Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre Karlsson i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngre Karlssons trupper återigen besegrats och Sverker den yngre Karlsson själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre Karlsson.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngre Karlssons sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[1]
Maka och barn Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter av Valdemar den store och Sofia av Minsk[2].
Tillsammans hade de barnen:
1.Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278) 2.Marianne, pommersk furstinna[3][4], kallad Mariana och Marina 3.Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. 4.Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död). I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt.
Källor 1.^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2. 2.^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978 3.^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 16 4.^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Erik Knutsson, kung av Sverige 1208-1216. Son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö. Begravd i Varnhems kyrka. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverkers trupper återigen besegrats och Sverker själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverkers sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.
Barn [redigera] Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278) Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död). I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrisson vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson Bonde, som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt.
Eric X of Sweden From Wikipedia, the free encyclopedia
Erik Knutsson (Old Norse: Eiríkr Knútsson), sometimes anachronistically numbered as Eric X (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen, whose name is unknown, but who very probably was a high-born Swedish noblewoman. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. When his father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church. His marriage produced several daughters, at least three and possibly as many as five, and one and only son, born posthumously, the future Eric XI of Sweden. Daughters: Helena?, Sophia?, Marianna?, Märta of Sweden, married with Marshal Nils Sixtensson (Sparre) Ingeborg of Sweden, possibly the youngest daughter. Some later pretensions claim that one of his daughters would have been Marianna, who married a duke of Pomerania, becoming an ancestress of the House of Mecklenburg. Skáldatal mentions that Grani Hallbjarnarson was one of Eric's court skalds.
Wiklopedia: Erik Knutsson, oegentligt även kallad Erik X (under 1200-talet kallades han Erik II)[1], födelseår okänt, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö, var kung av Sverige 1208-1216. Begravd i Varnhems kyrka. Innehåll [visa]
* 1 Biografi
o 1.1 Maka och barn
* 2 Källor
* 3 Se även
Biografi
Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar I av Danmark och Sofia av Novgorod.
År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre Karlsson i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngre Karlssons trupper återigen besegrats och Sverker den yngre Karlsson själv dödats. Kung Eriks kröning är förövrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre Karlsson.
Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, vars anhängare bland stormännen kom att kallas folkungar. Denne Folke dog dock redan i slaget vid Gestilren i juli 1210. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngre Karlssons sida. Brevet hann dock inte nå kung Erik förrän han dött 10 april 1216.
Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson. Kung Eriks gravkor i Varnhem
Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[2] Maka och barn [redigera]
Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter av Valdemar den store och Sofia av Minsk[3].
Tillsammans hade de barnen:
1. Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278)
2. Marianne, pommersk furstinna[4][5], kallad Mariana och Marina
3. Ingeborg Eriksdotter av Sverige, gift med Birger jarl.
4. Erik Eriksson, oegentligt kallad Erik den läspe och halte (postumt född 1216 efter faderns död).
I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså vara falskt. Källor [redigera]
1. ^ Sten Carlsson, "Folkungarna - en släktkonfederation", Personhistorisk tidskrift 1953 s 92
2. ^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2.
3. ^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978
4. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 16
5. ^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77
Se även [redigera]
* Erikska ätten
* Bjälboätten
Företrädare: Sverker den yngre Karlsson Sveriges regent 1208-1216 Efterträdare: Johan Sverkersson
[D%C3%B6lj] v • d • r Sveriges regenter Lista över Sveriges regenter — Grafisk tidsaxel — Svenska sagokungar — Sveriges tron Munsöätten • Stenkilska ätten • Sverkerska ätten och Erikska ätten • Folkungaätten • Mecklenburgska ätten • Kalmarunionens monarker och riksföreståndare • Vasaätten • Pfalziska ätten • Hessiska ätten • Holstein-Gottorpska ätten • Bernadotteska ätten Sveriges stora riksvapen Erikska ätten (1156–1160, 1167–1196, 1208–1216, 1222–1229 & 1234–1250) ◄ • Erik den helige • Magnus Henriksson • ► ◄ ◄ • Knut Eriksson • ►◄ • Erik Knutsson • ►◄ • Erik Eriksson den läspe och halte • ►◄ • Erik Eriksson den läspe och halte • ►
Eric "X" of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen of an unknown name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. Referring to Erik Knutsson as King Eric X is a later invention, counting backwards from Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The amount of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown, going back into prehistory, and none of them used numerals. It would be speculative to try to affix a mathematically accurate one to this king. When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church.
http://en.wikipedia.org/wiki/Eric_X_of_Sweden
Eric "X" of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. He was the son of Knut Eriksson and his queen of an unknown name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor.
Referring to Erik Knutsson as King Eric X is a later invention, counting backwards from Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The amount of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown, going back into prehistory, and none of them used numerals. It would be speculative to try to affix a mathematically accurate one to this king.
When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys.
King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where three of Eric's brothers were killed.
In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden.
Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo clan in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson.
At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric.
Eric X was the first Swedish king who was crowned.
He died suddenly in fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church.
Family His marriage produced several daughters, at least three and possibly as many as five, and one and only son, born posthumously, the future Eric XI of Sweden. Daughters include Märta (contested by Dick Harrison), married with Marshal Nils Sixtensson (Sparre), and Ingeborg of Sweden, possibly the youngest daughter.
Some later pretensions claim that one of his daughters would have been Marianna, who married a duke of Pomerania, becoming an ancestress of the House of Mecklenburg.
He is also a ancestor of prince Philip, the current husband of Queen Elizabeth II.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Knutsson
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Älgarås
Erik Knutsson var svensk kung. Son till kung Knut Eriksson. Efter faderns död uppfostrades Erik och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Eriks bröder stupade. Erik flydde till Norge, återkom efter ett par år och vann kronan genom att 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren. Om Eriks regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Han var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts (1210). Erik är begravd i Varnhems klosterkyrka. Postum far till Erik Eriksson. Efter Erik Knutssons död 1216 återvände Rikissa till Danmark.
Källa: Nationalencyklopedin.
http://de.wikipedia.org/wiki/Erik_X._(Schweden)
Dödsorsak: Hastig feber
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Knutsson_av_Sverige
_____________________
Medeltids brev:
1. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 315
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Biskop O(ffo, Uffe) i Strängnäs kungör att K(nut) jarl på dödsbädden till Riseberga kloster skänkt Frösvi och Åkerby, vilket bevittnats av honom själv och dessutom kan omvittnas av kung Erik, Folke ja...
2. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 316
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Kung Erik (Knutsson) tillkännager för häradshövdingen och invånarna i Njudung att han tagit Nydala kloster och dess egendomar under sitt beskydd och att nu en egendom i "Biornwlfbru", som skänkts till... Digitaliserat material finns
3. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 317
Utfärdat: 12080000 Innehåll: Kung Erik (Knutsson) kungör att han till munkarna i Nydala givit en tredjedel av skogarna Flata och Nåthult för försörjning av deras gård Linneryd, liksom kungarna Sverker, Erik, Karl, Knut och Sverke... Digitaliserat material finns
4. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 320
Utfärdat: 12081113, Lateranen Innehåll: (Påven Innocentius III) till biskoparna i Linköping och Skara samt "Wastmanensi" 'episcopus' rörande tronstridigheter i Sverige. Kung S(verker) har av Erik (Knutsson), som nu är kung i Sverige, fördri... Digitaliserat material finns
5. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 322
Utfärdat: 12100000 Innehåll: Kung E(rik) av Sverige kungör att han liksom sin far Knut tar Saba kloster (Julita) i sitt beskydd och förklarar att de som förhåller sig välvilligt mot klostret kommer att åtnjuta hans vänskap, medan... Digitaliserat material finns
6. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 323
Utfärdat: 12100000 Innehåll: Kung Erik av Sverige kungör att han stadfäster nunnornas i Byarum ägor och fastställer därvid även var deras ägogränser går, nämligen från "Lynnurabec" till mitten av sjön "Hiortsø" och från sjön till... Digitaliserat material finns
7. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 349
Utfärdat: 12160000 Innehåll: Kung Johan av Sverige kungör att han åt nunnorna i Byarum stadfäster allt, som framlidne kung Erik tidigare stadfäst, och tillkännager, hur stora ägor som tillhör dem vid Stigamo, nämligen 1/3 av skog... Digitaliserat material finns
8. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 351
Utfärdat: 12160404, Lateranen Innehåll: Påven Innocentius (III) till Sveriges kung Erik (Knutsson); påven stadfäster kungens av ärkebiskopen i Uppsala förrättade kröning och tar honom och hans rike i sitt beskydd, bekräftar hans besittning ...
--------------------------------------
Diskussion om vem som var hans gemål: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/36254.html
Eric X of Sweden, Swedish: Erik Knutsson; Old Norse: Eiríkr Knútsson (c. 1180 – 10 April 1216) was the King of Sweden between 1208 and 1216. Also known as Eric the Survivor (Swedish: "Erik som överlevde") when he became king, he was the only remaining son of King Canute I of Sweden and his queen of an undetermined name, who probably was Cecilia Johansdotter. He was born around 1180 in Eriksberg royal manor. The ordinal "X" is notional, and was invented by Eric XIV (1560–68). He and his brother Charles IX (1604–1611) adopted numerals according to a fictitious history of Sweden. The number of Swedish monarchs named Eric before Eric XIV (at least seven) is unknown and none of them used numerals. When Eric's father, King Canute I, died peacefully in 1195, all his sons were only children. Eric apparently was not the eldest of them. Due to the influence of the mighty second-of-the-realm, Jarl Birger Brosa, Sverker II, the head of the rival dynasty was chosen as King of Sweden, over the underaged boys. King Canute's sons continued to live in the Swedish royal court, until 1203, when his brothers and family brought forward claims to the throne, and Sverker did not acquiesce, at which point Eric and his brothers escaped to Norway. In 1205, the brothers returned to Sweden with Norwegian support, but lost the Battle of Älgarås, where all three of Eric's brothers were killed. In 1208 Eric returned to Sweden with Norwegian troops and defeated Sverker in the Battle of Lena. Eric became thus chosen the king of Sweden. Sverker attempted to reconquer the throne, but was defeated and killed in Battle of Gestilren in 1210. The banner under which King Eric's troops fought, was preserved by his kinsman the lawspeaker Eskil Magnusson of the Bjelbo family in Skara, who in 1219 gave it as honorary to his visiting Icelandic colleague Snorre Sturlasson. At that time, king Eric X married princess Richeza of Denmark, daughter of the late Valdemar I of Denmark, and sister of the then reigning Valdemar II the Victorious. This was to make up relations with Denmark, which had traditionally supported the Sverker dynasty, against the Norwegian-supported dynasty of Eric. Eric X was the first Swedish king who was crowned. He died suddenly of fever in 1216 in the castle of Näs on the island of Visingsö. He was buried in the Varnhem Abbey Church
Konung 1208-1216. Som den enda överlevande son av Knut Erikssons söner efter slaget vid Älgarås år 1205, återkom Erik 1208 från Norge, besegrade och fördrev Sverker den Yngre och valdes till kung. Han blev krönt i november 1210 och ceremonien utfördes av ärkebiskopen Valerius. I början av sin regering stred han mot flera upprorsmän främst Sverker den äldres söner Kol och Burislev, som han dödade vid Bjälbo i Östergötland.
view all 13
Eric X, King of Sweden's Timeline
| 1180 |
1180
|
Sverige (Sweden)
http://www.knutsson.nl/slekt/p9a506bbd.html7-
Erik Knutsson
Far: Knut Eriksson (ERIKSÄTTEN) (1145 till 1196)
Född: 1180 --------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------
Årtal Ålder Händelse
<<Startsida
Skapad av MinSläkt 3,6, Programmet Tillhör: Roland Knutsson |
|
| 1208 |
1208
- April 10, 1216
Age 28
|
Sverige
|
|
|
1208
- 1216
Age 28
|
|||
| 1210 |
1210
|
Stockholm, Stockholm County, Sweden
|
|
| 1214 |
1214
|
Stockholm, Stockholms län, Sverige
|
|
| 1216 |
April 10, 1216
Age 36
|
Näs, Visingsö, Småland, Sverige (Sweden)
|
|
|
April 11, 1216
|
Stockholm, Uppland, Sverige (Sweden)
|
||
| ???? |
Sverige (Sweden)
|
||
| ???? |
Sweden
|