Emund the Old, king of Sweden

https://en.wikipedia.org/wiki/Emund_the_Old

A fifth child, Homfrid (married to Sven Ladejarl), is sometimes mentioned as daughter of Edla and sometimes as the sister to Olof. She can of course be both….

Olof Skötkonung: http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Sk%C3%B6tkonung

Estrid: http://sv.wikipedia.org/wiki/Estrid_av_obotriterna

Edla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edla_%28frilla%29

Sven Ladejarl: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Ladejarl

Emund den gamle (namnet kommer av att han efterträdde sin yngre men legitime bror Anund Jakob på tronen), i Västgötalagens kungalängd kallad Emund Slemme, död cirka 1060, var svensk kung från cirka 1050. Han var son till Olof Skötkonung och halvbror till sin företrädare på tronen, Anund Jakob. Emund är främst känd genom uppgifter från Adam av Bremen. Emund var döpt men enligt Adam var Emunds kristendom inte riktigt seriös. Adams dåliga omdöme beror på att Emund aktivt stödde den engelska missionsverksamheten på bekostnad av ärkestiftet Hamburg-Bremen. Enligt Adam lät Emund den kristna missionen drivas av den självutnämnde ärkebiskopen Osmundus och kungen avvisade Hamburgstiftets försök att ersätta denne med sin egen biskop.

Emund anses tillsammans med den danske kungen Sven Estridsson ha ansvarat för den första formaliserade gränsläggningen mellan Sverige och Danmark. Han påstås också ha sänt sin son Anund till kvänernas land, där denne blev förgiftad. Då Emund saknade barn efterträddes han av en storman från Västergötland som bar namnet Stenkil.

Wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Emund_den_gamle

Emund den gamle

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Emund den gamle var svensk kung från cirka 1050, död cirka 1060. Emund den gamle var son till Olof Skötkonung och Edla (frilla). Han var halvbror till sin företrädare på tronen, Anund Jakob, och gift med Astrid Nialsdotter från Norge. Emund den gamle blev den siste svenske kungen inom Munsöätten[1].

Emund är främst känd genom uppgifter från Adam av Bremen men även från Hervararsagan och från den Äldre Västgötalagen. Enligt Hervararsagan var Emund kung endast för en kortare tid:

” Eymundr hét annarr sonr Óláfs sænska, er konungdóm tók eptir bróður sinn. Um hans daga heldu Svíar illa kristnina. Eymundr var litla hríð konungr.[2] „

översättning:

” Olaf den svenske (Olof Skötkonung) hade en annan son som kallades Emund, och som besatte tronen efter sin broder. På hans tid försummade svearna kristendomen. Emund var kung endast för en kort tid.[3] „

Innehåll

[g%C3%B6m]

   * 1 Tillnamnet Gamle och öknamnet Slemme

* 2 Strider angående mission
* 3 Gränsläggningstraktat med Danmark
* 4 Hypotesen om Emund Eriksson
* 5 Barn
* 6 Se även
* 7 Referenser och noter
* 8 Litteratur
Tillnamnet Gamle och öknamnet Slemme [redigera]

På fornsvenska benämns Emund Æmunðær gamlæ eller Æmunðær gammal. Detta tillnamn – den gamle på modern svenska -- fick han eftersom han var ålderstigen när han blev kung.[4] Han nämns även som Emund den onde. Sannolikt är Emund den gamle identisk med den kung som i Västgötalagens kungalängd kallas Emund Slemme.[5] Detta är dock är omtvistat av några historiker. Detta andra tillnamn Slemme betyder ungefär dålig, okunnig, opålitlig eller usel. Så här motiverades öknamnet i konungalängden:

” Tredje var Emund Slemme, för han var vrång och ej god att tas med i de mål han ville främja. Och han gjorde skäl (råmärke) mellan Sverige och Danmark, så som sägs i landamären. „

— äldre Västgötalagens kungalängd., [6]

Strider angående mission [redigera]

Emund var döpt men enligt Adam av Bremen var Emunds kristendom inte riktigt seriös. Adams dåliga omdöme torde bero på att Emund aktivt stödde den engelska missionsverksamheten på bekostnad av den från ärkestiftet Hamburg-Bremen. Enligt Adam lät Emund den kristna missionen drivas av den självutnämnde ärkebiskopen Osmundus och kungen avvisade Hamburgstiftets försök att ersätta denne med sin egen biskop. Osmundus hade påverkats av grekisk-ortodox teologi efter en tid i Ryssland. Enligt Adalvard den äldre, en biskop i Sverige utsedd från Bremen, gav Emunds biskop Osmundus en oriktig undervisning i kristendom.[5]

Gränsläggningstraktat med Danmark [redigera]

Enligt den Äldre Västgötalagen formaliserade kung Emund –- som där kallas för "Emund Slemme" -- gränsläggningen mellan Sverige och Danmark tillsammans med den danske kungen Sven Tveskägg. Det gjordes med sex gränsstenar från Halland till Brömsebro och stadfästes genom de så kallade gränsläggningstraktaten. Med små förändringar kom gränsen mot Danmark att gälla fram till 1600-talet.

Hypotesen om Emund Eriksson [redigera]

Eftersom Sven Tveskägg regerade åren 985-1014–- alltså 35 år före Emund den gamle – ger uppgiften om gränsläggningstrakten problem med kronologin. Problemet har vanligen lösts genom att anta att det inte är Sven Tveskägg utan Sven Estridsson (regerade 1047-1074) som avses, men Lauritz Weibull menade istället att Emund Slemme inte är identisk med Emund den gamle utan med Emund Eriksson. I så fall skall gränsdragningen ha skett i början av Sven Tveskäggs regering, eftersom det är säkert att Erik Segersäll var kung 992. Weibull tog dock senare avstånd från sin egen teori, men andra forskare såsom Åke Ohlmarks har fortsatt att hävda den.

Barn [redigera]

Troligen var Emund den gamle far till Ingvar den vittfarne, en ung hövding som ledde det sista stora vikingatåget i österled och som blev sjuk och dog i trakten av Kaspiska havet år 1041.[4]

   * Emund/Anund/Ingvar (död före fadern)

* Dotter av okänt namn, svensk drottning och kungamoder
Se även [redigera]

   * Emund Eriksson

* Sven Tveskägg
* Ynglingaätten
Referenser och noter [redigera]

  1. ^ Munsöätten kallas vanligen för Ynglingaätten.

2. ^ Hervarar saga ok Heiðreks, Guðni Jónsson's og Bjarni Vilhjálmsson's edition at «Norrøne Tekster og Kvad».
3. ^ The Saga of Hervör and Heithrek, in Stories and Ballads of the Far Past, translated from the Norse (Icelandic and Faroese), by N. Kershaw.Cambridge at the University Press, 1921.
4. ^ [a b] Liljegren, Bengt (2004). Regenter i Sverige. Lund: Historiska Media. ISBN 91-85057-34-7
5. ^ [a b] Lagerqvist, Lars O. (1996). Sveriges Regenter. Stockholm: Norsteds. ISBN 91-1-963882-5
6. ^ http://www.wadbring.com/historia/sidor/vglagkungar.htm
Litteratur [redigera]

   * Lauritz Weibull: Kritiska undersökningar i Nordisk Historia, 1911 "Den svenska konungalängden under 900-talet". 

* Maj Odelberg (1995). "Emund gamle slemme". Vikingatidens ABC. Statens historiska museum. http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=10262.
Företrädare:

Anund Jakob Kung av Sverige

1050–1060 Efterträdare:

Stenkil

http://en.wikipedia.org/wiki/Emund_the_Old

http://www.progressus.se/mormor_morfar/tree/PS14/PS14_407.HTML

Född: mellan 995 och 1000

Död: 1060 Sigtuna

Blev högst 65 år.

Noteringar

Emund den gamle var en utomäktenskaplig son till Olof Skötkonung och efterträdde sin yngre bror Anund Jakob som kung omkring år 1050, därav tillnamnet den gamle.

Han uppskattades inte helt av kyrkan i Hamburgen-Bremen eftersom Emund höll sin "egen" biskop (Osmondus) mycket högt. Osmondus var engelsk till härstamningen och påverkad en aning av den grekisk-ortodoxa kyrkan. En del historiker har angett detta som ett skäl till varför Emund kallades slemme. Ett annat skäl kan ha varit som man säger i Äldre Västgötalagen att han har varit - sniken och icke god att trotsa i den sak han ville främja. Med andra ord Emund hade uppenbarligen retat upp någon lokal storman eller fler.

Under Emunds regeringstid förlorar svearna makten över Blekinge. Blekinge kom under dansk överhöghet.

Han lär ha varit en ståtlig, handlingskraftig och frikostig monark. Dog sotdöden, troligen i Sigtuna.

Traditionen säger att den första gränsdragningen mellan de skandinaviska länderna ägde rum under Emunds regering, detta betvivlas dock av modern forskning. Hans ende son Anund dog under ett krigståg till Kvänland. Detta innebar att den gamla kungaätten dog ut med Emund den gamle och att den Stenkilska ätten tog över.

Konung 1050-1061. Född i slutet av 900-talet. Döptes samtidigt som sin broder Anund. Därefter uppfostrad i Venden, hans son Anund avled före fadern av förgiftning under ett fälttåg mot finnarna.