Carl Magnus Fallenius

https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Magnus_Fallenius

Carl Magnus Fallenius, född 15 januari 1815 i Västervik, död 1879, var en svensk präst, teolog och politiker. Han var pastor primarius i Storkyrkan i Stockholm från 1860 och som sådan också självskriven ledamot i prästeståndet vid ståndsriksdagarna 1859/60, 1862/63 och 1865/66.

Student i Uppsala 1832 och promoverad filosofie magister där 1839, avlade han teologie kandidatexamen 1842 och förordnades året därpå till pastorsadjunkt i Västervik och Törnesfalla.

Disputerade pro cand. theol. 1844 med p. I av en avhandling: De statibus, quos vocant peccati et gratiæ och presiderade under årets lopp för de VI följande pp., varefter han i augusti utnämndes till docent i dogmatik och moralteologi vid universitetet i Uppsala.

Efter avlagt specimen för ett lektorat vid Linköpings gymnasium fick han tjänsten 1847, som han tillträdde i maj samma år. Rektor dels vid Linköpings gymnasium och dels därefter vid hela elementarläroverket var han 1850-58.

Därefter utnämndes han 1858 till kyrkoherde i S:t Nikolai församling i huvudstaden och pastor primarius i Stockholm, vilka ämbeten han tillträdde den 1 maj 1860. Teologie doktor blev han samma år och bevistade som pastor primarius alla riksdagar 1859-65 samt allmänna kyrkomötet 1868, 1873 och 1878.

Generallöjtnant Constantin Fallenius var son till Carl Magnus Fallenius.

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15118