Birger Magnusson was King of Sweden from 1290 to 1318.

• Son of Magnus III of Sweden and Hedwig of Holstein, Queen of Sweden
• The Swedish Diplomatarium's Main Catalog of Medieval Letters: SDHK no: 2030 Dating 1303 July 29, in Alsnow (Alsnö). Swedish king's marshal Tyrgils Knutsson announces that he has made a land exchange with King B(irger) of Sweden, whereby he has given the king the island and the farm Ön in Dalarna (in Folkärna parish) with all additions, "Hjortæthorp" with additions, his entire possession in Avesta with the fishing in the stream there . Skira (Svennevad parish) in Närke, the mills in Röttle by Gränna and the three mills in Torshälla, of which he received two from Mr. Ulf Karlsson and one from Bishop Isar in Strängnäs. In exchange, the king had handed over to him and his heirs his entire share of the commons, i.e. the royal castle (Kungstedingen), in the Diocese of Linköping and Växjö, the farm Tuna (Tuna parish, Tunaläns hrad) in Tjust and the property "Bry...l" in Östergötland with all additions. This also specifies conditions for how to proceed with, for example, demarcated and divested parts of the so-called royal castle or parts of the estate that Tyrgils Knutsson left to the king, which he could be prevented from taking possession of. Sigillant is the issuer, Dukes Erik of Sweden and Valdemar of Finland and others. of the Swedish king's councillors.

Background

Birger was the son of King Magnus III of Sweden and Hedwig of Holstein. He was hailed king of Sweden when he was four years old. This was done by his father in order to secure the succession. In 1275, King Magnus had led a rebellion against his elder brother, King Valdemar, and ousted him from the throne.

Before his death, King Magnus ordered his kinsman, Torgils Knutsson, the Constable of the Realm, to be the guardian of his son Birger. In 1293, Birger was crowned at Söderköping after marrying Martha of Denmark, the daughter of King Eric V of Denmark.

Reign

Birger was only ten years old when his father died, at which time Torgils Knutsson was the most influential statesman in Sweden. In 1293, Torgils Knutsson led the Swedes to a victory which won a part of western Karelia. This expedition has traditionally been dubbed as the Third Swedish Crusade. When Torgils Knutsson returned from leading the crusade in Finland, a feud had developed between the brothers. Torgils Knutsson supported King Birger.

Birger came of age when there was a conflict within the Church of Sweden over interpretation of the Privileges of 1280, which had been the cost of the support of the Church for his father's usurpation. The king's brothers Erik Magnusson, Duke of Södermanland and Valdemar Magnusson, Duke of Finland took advantage of this conflict. Duke Eric tried to establish an independent kingdom around Bohuslän, which he had received as part of his marriage to the Norwegian princess Ingeborg, and Halland at the boundary between Sweden, Norway and Denmark. A civil war broke out, but by 1306 emotions had cooled to the point where the dukes acknowledged the son of Birger, Magnus Birgersson, as the successor to the throne. Torkel Knutsson, who was Duke Valdemar's father-in-law, was executed in 1306 as a token of reconciliation between King Birger and his brothers. The same year, in an event known as the Håtuna games (Håtunaleken), Birger was taken captive by his brothers on the Håtuna royal estate in Uppland and taken as prisoner to Nyköping Castle (Nyköpingshus).

In 1308, Eric and Valdemar were forced by the Danish king to release King Birger, but they did so under humiliating conditions. When King Birger was free, he sought aid in Denmark, and the strife began anew. Birger remained king in name, but had to give up the Royal Domain, exchanging it for eastern Uppland, Närke, his brother Erik's former Duchy Södermanland, Östergötland, Gotland and the Castle of Viborg.

In 1312, Duke Eric married Ingeborg of Norway, daughter of King Haakon V of Norway in a double wedding in Oslo. At the same time, Eric's brother Duke Valdemar married Ingeborg Eriksdottir of Norway, the daughter of King Eric II of Norway.

Duke Erik also held Bohuslän from Norway as well as northern Halland and was creating a separate kingdom centered on Göta älv. In 1317 however, Birger captured his brothers during the Nyköping Banquet (Nyköpings gästabud), which led to their death. According to Eric's Chronicle (Erikskrönikan), the dukes were starved to death in a cellar of Nyköping Castle.

Birger was ousted by his brothers' supporters in 1318 and went into exile to his brother-in-law King Eric VI of Denmark, taking the Royal Archives with him. His son, Prince Magnus Birgersson, was executed at Stockholm. In 1319, the three-year-old son of Duke Erik, King Magnus VII of Norway, was hailed King Magnus IV of Sweden under the Regency of his grandmother Queen Helvig and his mother Duchess Ingeborg.

Children

• Magnus Birgersson (1300–1320)
• Eric Birgersson
• Agnes Birgersdotter
• Katarina Birgersdotter

Links

• http://runeberg.org/sverhist/1/0522.html

Sources

• Original: Or. perg. DRA (C 6, Adk. Sweden) Photocopy: RA and DK
• Writings in the Kiöbenhavnske Selskab af Lærdoms och Videnskabs Elskere fremlagte og oplæste (Copenhagen 1745), 7:315
• Dipl. Dal. No. 3 (by Langebek) Printed regest
• Norberg through 600 years (1958), p. 155
• H. Schück, Rikets brev og register (1976), p. 46 no. 30 (see also p. 53)
• Photo in Norberg through 600 years (1958), after p. 156.
• Literature and commentary
• On Tuna see KA Holmberg, De svenska Tuna-namnen (1969), p. 238 with note 2.
• On Torkel Knutsson's land holdings, see Bjarne Beckman, Matts Kättilmundsson og hans tid, part 1 (1953), pp. 338f.

Katso myös kielet: Englanti

Birger Maununpoika (ruots. Birger Magnusson, n. 1280 – 31. toukokuuta 1321) oli Ruotsin kuningas 1290–1318.

Hänen isänsä Maunu Ladonlukko antoi julistaa poikansa kuninkaaksi jo vuonna 1284. Maunun kuoltua vuonna 1290 maata johti Torkkeli Knuutinpoika (joka mm. teki ristiretken Karjalaan vuonna 1293) aina vuoteen 1298 asti.

Birger meni naimisiin Tanskan kuninkaan Eerik Klippingin tyttären Märta Eerikintyttären kanssa vuonna 1298. Birger kruunattiin vasta vuonna 1302.

Eerikinkronikan mukaan hän vangitsi veljensä Eerikin ja Valdemarin Nyköpingin linnaan, jossa he nääntyivät nälkään. Tämä tapaus tunnetaan nimellä Nyköpingin pidot.

Birger 1280-1321, svensk kung 1290-1318, son till Magnus Ladulås.

Efter påtryckningar från bröderna, hertigarna Erik och Valdemar, lät Birger 1306 avrätta landets verklige styresman, marsken Torgils Knutsson. Senare samma år blev Birger fängslad av bröderna på gården Håtuna i södra Uppland (Håtunaleken) och satt fången i Nyköping till 1308, då han tvingades överlämna riket till hertigarna. Birger frigavs och flydde till Danmark, varifrån han återvände 1310. Med danskt och norskt stöd lyckades han återvinna delar av riket.

Vid ett gästabud som Birger höll 10-11 december 1317 på Nyköpings slott, Nyköpings gästabud, överraskades Erik och Valdemar och spärrades in i slottets torn där de fick dö, men deras anhängare gjorde uppror och kungen tvangs återigen att fly till Danmark, där han avled.

Birgers son Magnus avrättades 1320, dömd till döden av de svenska rådsherrarna.

(Källa: Focus 98)

---

SDHK-nr: 959

Utfärdat: 12750000, Sönderborg Innehåll: Danskars och slavers kung Erik kungör att han ingått ett avtal med hertig Magnus av Sverige och dennes bror junker Erik om att han skall hjälpa dem att värna sin rätt, till vilken ände han tilldelat dem 100 beväpnade män med full rustning, för vilka de lovat honom en pant på 6000 mark lödigt silver och en fästning, som han själv fick välja ut och till vars underhåll de lovat att bidraga med 1000 mark årligen.

---

Birger Magnusson

Från Riksarkivet

http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18234

Från Wikipedia

Magnusson, född 1280, död 1321, var en svensk kung. Han var son till Magnus Ladulås (egentligen Magnus Birgersson), som var Sveriges kung 1275–1290, och Helvig av Holstein. Han var sonson till Birger Magnusson till Bjälbo, senare känd som Birger jarl (†1266) och tillhörande den stormannaätt som i fyra generationer kom att regera – och inbördes strida – om makten i Sverige.

Redan 1284 utsågs den 4-årige Birger till faderns tronföljare. När denne avled 1290, tillträdde en förmyndarstyrelse under ledning av riksmarsken Torgils Knutsson som blev förmyndare för sönerna Birger, Erik och Valdemar.

1302 kröntes Birger i Söderköping efter att 1298 ha gift sig med prinsessan Märta, dotter till danske kungen Erik Klipping. Makarna fick sönerna Magnus och Erik samt döttrarna Agnes och Katarina. Sonen Magnus blev avrättad år 1320.

Av Birgers yngre bröder var Erik hertig av Södermanland och Valdemar hertig av Finland.

Efter Birgers kröning uppstod stridigheter mellan bröderna. År 1305 böjde sig hertigarna för den kungliga övermakten (fördraget i Kolsäter), men bröderna stärkte sedan sin ställning och fick stöd i Norge. Erik fick förläningar i Bohuslän och norra Halland och fick även tillbaka större delen av sina gamla besittningar i Sverige. Det stöd Birger haft i marsken Torgils Knutsson försvann när denne avrättades 1306. Samma år togs Birger till fånga av sina bröder på Håtuna kungsgård i Uppland och fördes som fånge till Nyköpingshus. Denna händelse kom att kallas Håtunaleken. 1308 släpptes han ur fångenskapen efter att ha tvingats avstå större delen av riket.

1309 angreps Sverige från både Danmark och Norge. Året därpå slöts i Hälsingborg ett fredsfördrag, där Birger erkändes som kung men fick behålla endast vissa delar av norra och östra Sverige. Stridigheterna mellan bröderna avslutades sedan Birger på hösten 1317 bjudit Erik och Valdemar som gäster till Nyköpings slott, där de fick ett ståtligt mottagande men därefter överrumplades och kastades i slottets fängelsehåla.

Hertigarna avled sommaren 1318 – "sannolikt avdagatagna på konungens befallning". Denna händelse är känd som Nyköpings Gästabud, i rimkrönikan beskriven på detta sätt:

"Tha slo konungin synom handom saman

ok loo fastelika ok giorde sik gaman,

rät som han ware en amblodhe,

then sik enkte got forstodhe.

din drotzete, signe then Helge And,

nw hauer iak Swerighe I mynne hand"

Glädjen blev inte långvarig för Birger. Hertigarnas anhängare från hela landet samlades och efter långa strider lämnade Birger landet tillsammans med sin gemål och begav sig till Danmark, där han avled 1321. Sonen Magnus, som tagits till fånga strax efter Nyköpings gästabud, hade avrättats året innan. Efter makens bortgång vistades drotting Märta utomlands till sin död 2 mars 1341. Hon ligger begravd tillsammans med sin make i Sankt Bendts kyrka i Ringsted på Själland.

Familj  

Birger gifte sig 1298 med prinsessan Märta av Danmark, dotter till danske kungen Erik Klipping. Paret fick följande barn:

1.Magnus Birgersson (avrättad i Stockholm år 1320)

2.Erik Birgersson

3.Agnes Birgersdotter

4.Katarina Birgersdotter

---

Birger 1280-1321, svensk kung 1290-1318, son till Magnus Ladulås.

Efter påtryckningar från bröderna, hertigarna Erik och Valdemar, lät Birger 1306 avrätta landets verklige styresman, marsken Torgils Knutsson. Senare samma år blev Birger fängslad av bröderna på gården Håtuna i södra Uppland (Håtunaleken) och satt fången i Nyköping till 1308, då han tvingades överlämna riket till hertigarna. Birger frigavs och flydde till Danmark, varifrån han återvände 1310. Med danskt och norskt stöd lyckades han återvinna delar av riket.

Vid ett gästabud som Birger höll 10-11 december 1317 på Nyköpings slott, Nyköpings gästabud, överraskades Erik och Valdemar och spärrades in i slottets torn där de fick dö, men deras anhängare gjorde uppror och kungen tvangs återigen att fly till Danmark, där han avled.

Birgers son Magnus avrättades 1320, dömd till döden av de svenska rådsherrarna.

(Källa: Focus 98)

---

Född 1280. Död 1321. Kung av Sverige från 1290 till 1318.

---

Birger of Sweden

From Wikipedia, the free encyclopedia

Birger[1] (Swedish: Birger Magnusson; 1280 – May 31, 1321) was King of Sweden from 1290 to 1318.

Background

Birger was the son of King Magnus III and Hedwig of Holstein. He was also the grandson of Birger Jarl. Birger was hailed king of Sweden when he was four years old. This was done by his father in order to secure the succession. In 1275, King Magnus had lead a rebellion against his elder brother, King Valdemar of Sweden and ousted him from the throne. King Magnus ordered his kinsman Torgils Knutsson, the Constable of the Realm, as the guardian of Birger. In 1293, Birger was crowned at Söderköping after marrying Princess Martha of Denmark, the daughter of King Eric V of Denmark. [2]

[edit]Reign

Birger was only ten years old when his father died, at which time Torgils Knutsson was the most influential statesman in Sweden. In 1293, Torgils Knutsson lead the Swedes to a victory which won a part of western Karelia. This expedition has traditionally been dubbed as the Third Swedish Crusade. When Torgils Knutsson returned from leading the crusade in Finland, a feud had developed between the brothers. Torgils Knutsson supported King Birger.

Birger came of age when there was a conflict within the Church of Sweden over interpretation of the Privileges of 1280, which had been the cost of the support of the Church for his father's usurpation. The king's brothers Erik Magnusson, Duke of Södermanland and Valdemar Magnusson, Duke of Finland took advantage of this conflict. Duke Eric tried to establish an independent kingdom around Bohuslän, which he had received as part of his marriage to the Norwegian princess Ingeborg, and Halland at the boundary between Sweden, Norway and Denmark. A civil war broke out, but by 1306 emotions had cooled to the point where the dukes acknowledged the son of Birger, Magnus Birgersson, as the successor to the throne. Torgils Knutsson, who was Duke Valdemar's father-in-law, was executed in 1306 as a token of reconciliation between King Birger and his brothers. The same year, in an event known as the Håtuna games (Håtunaleken), Birger was taken captive by his brothers on the Håtuna royal estate in Uppland and taken as prisoner to Nyköping Castle (Nyköpingshus).[3]

In 1308, Eric and Valdemar were forced by the Danish king to release King Birger, but they did so under humiliating conditions. When King Birger was free, he sought aid in Denmark, and the strife began anew. Birger remained king in name, but had to give up the Royal Domain, exchanging it for eastern Uppland, Närke, his brother Erik's former Duchy Södermanland, Östergötland, Gotland and the Castle of Viborg.

In 1312, Duke Eric married Ingeborg of Norway, daughter of King Haakon V of Norway in a double wedding in Oslo. At the same time, Eric's brother Duke Valdemar married Ingeborg Eriksdottir of Norway, the daughter of King Eric II of Norway.[4]

Duke Erik also held Bohuslän from Norway as well as northern Halland and was creating a separate kingdom centered around Göta älv. In 1317 however, Birger captured his brothers during the Nyköping Banquet (Nyköpings gästabud), which lead to their death. According to Eric's Chronicle (Erikskrönikan), the dukes were starved to death in a cellar of Nyköping Castle.

Birger was ousted by his brothers' supporters in 1318 and went into exile to his brother-in-law King Eric VI of Denmark, taking the Royal Archives with him. His son, Prince Magnus Birgersson, was executed at Stockholm. In 1319, the three year old son of Duke Erik, King Magnus VII of Norway, was hailed King (Magnus IV of Sweden) under the Regency of his grandmother Queen Helvig, his mother Duchess Ingeborg.[5]

[edit]Children

Prince Magnus Birgersson of Sweden (1300-1320)

Prince Eric Birgersson of Sweden

Princess Agnes Birgersdotter of Sweden

Princess Katarina Birgersdotter

[edit]Modern depiction

In 2003, the band Falconer released The Sceptre of Deception, a concept album based on this period of Swedish history. The album covers events during the reign of King Birger of Sweden and lengthy strife with his brothers, and the Danish and Norwegian crowns.

[edit]References

^ David Williamson in Debrett's Kings and Queens of Europe ISBN 0-86350-194-X p. 122-123

^ Margrethe, Dronning af Sverige, -1341(Dansk biografisk Lexikon)

^ Konung Birger Magnusson och hans bröder (Berättelser ur svenska historien)

^ Ingebjørg Håkonsdatter – utdypning (Store norske leksikon)

^ Magnus 7 Eriksson – utdypning (Store norske leksikon)

---

10 år gammal blev han kung 1290. Rikets starke man under hans minderårighet var marsken Torgil Knuttson, men han avrättades av Birger 1306. Han kom i motsättning till sina bröder hertigarna Erik o Valdemar som fängslade Birger på gården Håtuna 1306 och 1308 tvingades Birger överlämna regeringen till dem. Birger flydde till Danmark men återvann en dl av riket i Helsingborgsfreden 1310 med hjälp av danska och norska kungar. I sken av att vilja försonas med sina bröder inbjöd han dem till fest på Nyköpingshus ("Nyköpings Gästabud") varpå han kastade bröderna i fängelse och kastade nyckel ni vallgraven. Hertigarna dog senare i fängelset, möjligen av svält. Händelserna framkallade folkuppror och Birger flydde till Danmark medans hans unge son Magnus avrättades.

---

http://sv.wikipedia.org/wiki/Birger_Magnusson

[D%C3%B6lj]

v • d • r

Sveriges regenter

Lista över Sveriges regenter — Valspråk — Grafisk tidsaxel — Svenska sagokungar — Sveriges tron

Munsöätten • Stenkilska ätten • Sverkerska ätten och Erikska ätten • Folkungaätten • Mecklenburgska ätten • Kalmarunionens monarker och riksföreståndare • Vasaätten • Pfalziska ätten • Hessiska ätten • Holstein-Gottorpska ätten • Bernadotteska ätten

Sveriges stora riksvapen

Folkungaätten (1250–1364)

◄ • Valdemar Birgersson • Magnus Ladulås • Birger Magnusson • ►◄ • Magnus Eriksson • Erik Magnusson • Håkan Magnusson • ►

Armoiries Suède ancien.svg

Sidan ändrades senast den 17 juli 2010 kl. 16.27.

---

http://en.wikipedia.org/wiki/Birger_of_Sweden

---

Birger Magnusson, född 1280, död 31 maj 1321, var Sveriges kung 1290–1318. Han var son till Magnus Ladulås (egentligen Magnus Birgersson), som var Sveriges kung 1275–1290, och Helvig av Holstein. Han var sonson till Birger Magnusson till Bjälbo, senare känd som Birger jarl (†1266) och tillhörande den stormannaätt som i fyra generationer kom att regera – och inbördes strida – om makten i Sverige. Redan 1284 utsågs den 4-årige Birger till faderns tronföljare. När denne avled 1290, tillträdde en förmyndarstyrelse under ledning av marsken Torgils Knutsson som blev förmyndare för sönerna Birger, Erik och Valdemar. År 1302 kröntes Birger i Söderköping efter att 1298 ha gift sig med prinsessan Märta, dotter till den danske kungen Erik Klipping. Makarna fick sönerna Magnus och Erik samt döttrarna Agnes och Katarina. Sonen Magnus blev avrättad år 1320.

---

Konung 1290-1319