Arendt Grape, III

Arendt Grape var av tysk bryggarsläkt. Inflyttade till Sverige 1629, där han fick anställning hos rådman V Johan Pedersson. Avlade borgareden i Stockholm 15/6 1639. Pedersson var av Norrlandssläkt och hade bl a en broder som var borgmästare i Torneå. Arendt blev gift med en syster till Johan Pederssons andra hustru, Brita Reuter. Dessa släktförhållanden och medföljande kontaktnät bidrog sannolikt till att Arendt började intressera sig för den framväxande norrländska bruksverksamheten.

Grape idkade handel i Torneå 1644-1645. Då denne gjort sig känd som en driftig affärsman med god ekonomisk ställning, ledde detta till att man vände sig till honom för ett mycket omfattande företag, vilket skulle visa sig mest huvudsakligen orsaker bekymmer och ekonomiska svårigheter. Det var järnverksamheten i Norrbotten. Han anlade en masugn i Junosuando (Masugnsbyn), och ett järnbruk med hammarsmedja, stånghammare och masugn i Kengis, år 1646. På grund av kapitalbrist var han tvungen att år 1652 antaga bröderna Abraham och Jakob Momma till kompanjoner samt överlåta 2/3 av bruksrörelsen på dem, från 1657 endast ägare till en sjättedel.

Därefter bruksförvaltare eller ombud, 1680 avsades alla anspråk till bruket, men uppfördes som brukspatron igen år 1686. Senast 1699 (1702) har dock hans familjs rättigheter till bruket upphört. (Källor: "Den gamla släkten Grape" av Ernst Grape, 1947, samt "Arendt Grape 1687-1987", av Sture Torikka, 1987).

Den 9/7 1655 registrerades Arendt Grapes förvärv av holmen Nautapuodinsaari, där han grundade hemmanet Nautapuodi. Ursprungligen hörde det till Kainuunkylä men numera hör det till Armassaari by, nuvarande nr 12 Puoti, nr 13 Grape, nr 14 Nautapuodi. Kronobefallningsman i Torne och Kemi lappmarker 21/1 1667-1682, erhöll avsked på grund av hög ålder. År 1674 förvärvade Arendt Grape Tuliesuando träsk, Karesuando socken, av Jöns Jönsson Kieri i Kuivakangas. (Källa. Tornedalica Nr 45, Erik Wahlberg samt Kjell Lassinannti).

Kengis bruks historia är mycket starkt förknippad med Arendt Arendtsson Grape. En intressant genomgång görs i C-uppsatsen "Kengis Bruk -Världens nordligaste järnbruk", Luleå Tekniska Univerisitet, 2006.

Se nedanstående länk, speciellt avsnittet "Grape anlägger Kengis Bruk", s.20 ff.

http://epubl.luth.se/1402-1773/2006/068/LTU-CUPP-06068-SE.pdf

(Anm: I det fall att webläsaren är inställd för att blockera popup-fönster kommer sannolikt inget att hända vid klickning på denna länk)

Arendt Grape född 1612-09-21 i Lübeck, Tyskland (hans förfäder var bryggare). Kom till Sverige 1626 (17 år gammal) och blev köpman i Stockholm. Han anlade bruket vid Kengisfors och flyttade dit 1649. Han gifte sig 1641-08-08 med borgmästardotter Clara Johansdotter, från Västerås, De fick 14 barn

Arendt dog 1687-10-20.

Född 1612 i Lübeck Tyskland

Död 1687 i Nautapuoti Armassaari

I nejdens tradition är Nautapuojionsaari den äldsta boplatsen i Ylitornio. Arendt Grape,

ståthållare för Tornio och Kemi som fått fullmakten av Sveriges konung, bodde på Nautapuoti

gård på 1600-talet.

Mf ff ff mf mm far

Gift med Clara Johansdotter

Far: Arendt Arendtsohn Grape

Mor: Anna Mickelsdotter Hintze

Masugnsby Hembygdsförening

--------------------------------------------------------------------------------

Masugnsbyn har alltid varit en historiskt betydelsefull plats.

Det var här som Norrbottens första järnmalmsgruva

började brytas för drygt 300 år sedan.

Här följer en kort historik :

Ekorrjakt Snabba beslut Drottningen gav sitt stöd På Mommas tid Ny Brukspatron

Ekorrjakt med pil och båge.

Året var 1642 när bonden Lars Larsson från Junosuando upptäckte

den magnetiska järnmalmen i Masugnsbyn.

Enligt sägen var han ute på ekorrjakt, då hans järnskodda pilspets fastnade i några

stenar vid Rautajoki (Järnbäcken).

Han tog några stenar med sig och visade upp dessa i den 1621 grundade staden Torneå.

Stenarna visade sig innehålla magnetisk järnmalm, magnetit.

Den dåvarande landshövdingen i Västerbotten (Norr-och Västerbotten delades

i två län först år 1810). Frans Crusebiörn blev mycket intresserad av fyndet och lät

i liten skala bearbeta järnmalmen i Masugnsbyn eller Junosuando järngruvor som

platsen kom att kallas. Det sändes även bud till rikskansler Axel Oxenstierna i

Stockholm, som efter Gustav II Adolfs död ledde riket.Rikskanslern, som för övrigt

lär ha varit den som yttrat de numera klassiska orden ¨Norrland hava vi inomvåra

gränser ett indien, blott vi förstå att bruka det¨, var mycket intresserad av det nya fyndet,

liksom av andra malmfynd i norr. Detta var upprinnelsen till en livlig och omfattande

bergshantering i bygden under mitten av 1600-talet.

Snabba beslut

Det första, mer ordnade försöket att utnyttja malmfyndigheten gjordes bara efter

ett par år efter fyndet, redan 1644.

Det var borgarna från Torneå som fick rätten att bryta malmen.

De försökte sig också på konsten att bygga en masugn och framställa järn.

De hade dock ingen vana av bergshantering och försöken föll inte så väl ut.

Dessutom saknade Torneåborna de ekonomiska resurser för den verksamhet som

bergshanteringen innebar. De avsade sig därför sina rättigheter.

Köpmannen Arent grape från Stockholm övertog verksamheten. han lät år 1646

bygga en masugn som fungerade. I Masugnsbyn började produceras tackjärn

som sedan fraktades ner till Kengis bruk, 7mil längre ner vid Torneälven.

Drottningen gav sitt stöd.

I slutet av 1646 gav drottning Kristina Kengis bruk dess första privilegier,

som bl.a innebar att bruket i en 2 mils omkrets kunde ta ved för kolning.

Dessutom fick man rätten att utnyttja vattenkraften både i masugnsbyn och Kengis.

Det var däremot svårare att rekrytera arbetsfolk till verksamheten.

Därför fick Arent Grape senare även rätt att mot skälig betalning få arbetskraft från

Övertorneå socken (tio rotar) mot att dessa inte behövde hålla med soldater eller

riskera att behöva skicka ut folk i krig. För att förmå folk i bygden att arbeta vid bruket och

gruvan fick Arent Grape ensamrätten att handla med vissa varor, såsom salt, spannmål och tyg.

Det var bara de som arbetade på bruket som fick köpa av dessa.

Transporterna av mat och material till Masugnsbyn skedde med båt upp efter Torne älv.

Nerför älven transporterades det obearbetade tackjärnet till Kengis, efter att först ha

transporterats från Masugnsbyn till älven vid Juoppakoski efter järnet väg.

Landtransporterna av varor, tackjärn och även av de stora mängder kol som behövdes vid

masugnarna och bruket skedde huvudsakligen med renar.

På Mommas tid

Arent Grape hade inte den ekonomiska ryggraden

att driva företaget ensam.Redan 1652 kom därför nya

intressenter med i bilden, bröderna Jakob och Abraham Momma

från Holland. Dessa tillsköt det nödvändiga kapitalet för att

driva vidare verksamheten i Masugnsbyn.

Närså kopparmalmen i Svappavaara hittades år 1654

växte deras intresse för verksamheten i norr.

Av koppar gjorde man främst pengar och under ett par årtionden var Kengis bruk en lönsam

affär. Bröderna Momma adlades 1669 för bl.a. sina insatser i norra Sverige och erhöll

adelsnamnet Reenstierna.

Den lönsamma kopparmalmen i Svappavaara sinade dock och företaget gick i konkurs.

De båda bröderna dog sedermera helt utfattiga.

Det finns fortfarande ett finskt uttryck från denna epok i Tornedalens historia som lever

kvar i folkmun; ¨Se oli Momman aikhaista¨, (Det var på Mommas tid).

Detta nordliga bruk kom efter Momma-Reenstierna att ägas av ett flertal intressenter.

Det verkade dock vara svårt att i de orostider som 1700-talets början innebar

att få lönsamhet på verksamheten. Åren 1706-09 uppfördes tornefors

masugn, strax söder om Junosuando, dit malm från Masugnsbyn fraktades.

Denna masugn blev dock ett misslyckande och ryska härer förstörde masugnen år 1715.

Ny brukspatron tog nya tag

Efter den första blomstringstiden dröjde det till mitten av 1700-talet då nästa uppgång

för Kengis bruk och Masugnsbyn inträffade.

Då ägdes bruket av brukspatron Abraham Steinholtz. Tornefors masugn återuppbyggdes

längre nedströms vid Palokorva, på den plats där Torne- och Lainio älvar flyter ihop,

några kilometer söder om Junosuando.

Palokorva masugn var igång fram till 1870-talets mitt och var den sista av masugnarna

tillhörande Kengis bruk som var i drift. Malmen till Palokorva masugn togs från Kiruna,

Svappavaara och Gällivare. Masugnen i Masugnsbyn var i drift fram till 1804.

Idag finns i Masugnsbyn endast en stenlagd grop i marken på den plats där masugnen fanns.

I Palokorva kan man däremot se delar av masugnens överbyggnad och få en bild av hur

masugnen i Masugnsbyn kan ha sett ut.

Barn: Margareta Arendsdotter Grape

Arendt Grape flyttade till Sverige omkring 1629 där han först blev borgare i Stockholm omkring

1639. Grape erhöll 1646 privilegier på en järnmalmsfyndighet vilken påträffats av Lars Larsson

nybyggare i Junosuando omkring 1640. Den 23 maj 1644 erhöll borgarna Peder Pedersen,

Peder Andersson, Peder Olufsson, Jacop Pfunt och Anders Torfastsson från Torneå stad, en ”mutsedel”

på järnmalmsfyndigheterna. Men de lyckades inte genomföra bergsdriften utan sålde – överlät

rättigheterna till Arendt Grape. Han startade då bergsdriften med Junosuando Masugn och ett

järnbruk i Kengis. Men Grape hade inte tillräckligt med resurser –pengar för att själv driva

verksamheten vidare utan var tvungen att anta bröderna Abraham och Jakop Momma till

kompanjoner och överlåta 2/3 av bruksrörelsen på dem.

Flyttade 1629 till Stockholm från Lubeck. Flyttade från Stockholm 1647 till Kengis.

rendt Grape muutti Tukholmaan vuonna 1629, 17-vuotiaana, raatimies Johan Pederssonin palvelukseen. Johan Pederssonin veljestä Petter (Peder) Pederssonista tuli Tornion ensimmäinen pormestari. Arendt asui Tukholmassa ilmeisesti ainakin vuoteen 1646 saakka. Vuoden 1643 porvarirekisteri tietää hänen olleen tukkuri ja asuneen kaupungin itäisessä korttelissa. Arendtilla tiedetään olleen kauppayhteyksiä Tornioon jo vuosina 1644-1645

Arendt oli perustamassa malmiyritystä Lappiin, Junosuantoon. Hän perusti Könkäsen ruukin (Kengis bruk), johon kuului vasarapaja, tankovasara ja masuunit Könkäsenkoskella (Kengisfors) ja Masugnsbyssä (tuolloin Junosuannon Masuuni). Hän haaveili jopa Könkäsen kaupunginoikeuksista, tai ainakin kauppalan perustamisesta. Kuitenkin, 1647 tehty vaatimaton aloite saada Könkäseen oma ruukinsaarnaaja koska lähimpään kirkkoon oli matkaa 250 kilometriä, toteutui vasta 1655. Arendt itse muutti virallisesti Könkäseen vuonna 1649.

Vuonna 1651 Arendt katsoi saaneensa ruukin kuntoon, mutta oli samalla velkaantunut tuntuvasti, muun muassa hollantilaissyntyiselle kauppiaalle Abraham Mommalle (1623-1690). Kahdella eri sopimuksella muodostettiin 26.11.1652 ja 14.2.1653 yhtiö, jonka kolmanneksi osakkaaksi tuli Abrahamin veli, Jakob Momma (n. 1625-1678). Kun kullakin oli kolmannes ruukista, oli Arendt enää vain vähemmistöosakas. Abraham Momma valitti jo vuonna 1653, että Arendtin antama kuva oli ollut liian optimistinen. Perusongelma koko ruukin toiminnan ajan oli ammattitaitoisen työvoiman puute.

Svappavaaran kuparimalmion löytänyt saamelainen Olof Tolk kutsui 1654 Abraham Momman hyödyntämään sitä, mutta Arendt Grape katsoi itselläänkin olevan siihen oikeuden, koska hän jo helmikuussa 1650 oli kirjoittanut asiasta vuosikollegiolle - tosin puhuen "kauniista rautamalmista". Mommilla oli pääomaa, jota he saivat muusta liiketoiminnastaan ja heidän asemansa ruukkiyrityksessä vahvistui. Vuonna 1657 Arendt omisti ruukista enää kuudenneksen. Mommat aateloitiin vuonna 1667 nimellä Reenstierna muun muassa sillä perusteella, mitä he olivat tehneet "Tornion tehtaitten" hyväksi, ja 21.12.1680 Vuorikollegio vahvisti sopimuksen joka siirsi Arendt Grapen ruukkiyrityksestä kokonaan syrjään. Arendtin todettiin olevan vapaa kaikista veloista ja jälkiperinnöistä, ja oli oikeutettu vuosittain 45 kippuntaan (eli 7,6 tonniin) hyvää kankirautaa koko oman ja vaimonsa jäljelläolevan elinajan. Tällöin Jakob Reenstierna oli jo kuollut ja Abraham siirtynyt Bergslageniin. Reenstiernojen talous ei tuolloin ollut parhaimmillaan eikä ole ollenkaan sanottu, että Arendt sai mitään siitä mitä oli sovittu.

Arendt oli 21.1.1667 nimitetty Tornion ja Kemin Lapin kruununvoudiksi, ja hän lienee ollut samanaikaisesti myös nimismies ja lapinvouti. Arendtista tuli kirkkoherra Gabriel Johaninpoika Tuderuksen hyvä ystävä, ollen mm. tämän kanssa Lapin noitia jahtaamassa vuonna 1670, Gabriel Tuderus oli nimittäin ankara noituuden ja shamanismin vastustaja. Noina aikoina lappalaiset kävivät vielä säännöllisesti kalastamassa ja metsästämässä vanhoilla nautinta-alueillaan, joille nyt oli levinnyt uudisasutusta, ja niinpä nimismiestä tarvittiin Villin Pohjolan oikeutta jakamaan. Vuonna 1678 Arendt poltti Pentti Sääväläisen kalaputouksen ja patsasaitan mailta joille Pentti ei enää ollut tervetullut. Pentti kävi asiasta oikeuttakin.

Nimismiehen ja voudin virasta Arendt sai eron korkean iän perusteeella 1682, jolloin hänen pojastaan Henrikistä tuli nimismies. Henrik kuoli seuraavana vuonna, ja tehtävä siirtyi Arendtin nuoremmalle pojalle Jakob. Arendt kuintenkin hoiti joitakin tehtäviä vielä 1685.

Kävi niin että ruukki luisti myös Reenstiernojen käsistä, ja syksyllä 1685 Arendt Grape oli kunnostanut siellä masuunia maaherra Hans Abraham Kruusen myöntämällä oikeudella. Reenstiernat protestoivat, mutta vuorikollegio totesi 23.11.1686, että ellei ruukkia saada toimimaan kolmessa kuukaudessa, heidän oikeutensa siihen on menetetty. Ja niinpä kesällä 1687 ruukki oli taas Arendtin käsissä, vähän ennen hänen kuolemaansa.

Arendt lahjoitti Tornion kirkkoon kaksi 1200 kuparitaalerin arvoista kynttilänjalkaa, jotka olivat alttariseinän ikkunoita korkeampia ja joihin kumpaankin mahtui 24 kynttilää. Ne joko tuhoutuivat kirkon palossa 1682 tai jäivät venäläisten ryöstösaaliiksi 1714-1715. Hänellä oli Nautapuotin talo Tornionjoen Nautapuotinsaaressa, joka kuului Kainuunkylään (Helsingbyn). Kun vuoden 1677 raju jäittenlähtö vahingoitti rakennusta, se siirrettiin joen itärannalle eli nykyiselle Suomen puolelle. Nautapuotissa on hänelle 1987 pystytetty muistokivi.

Lapsia Clara Reuterin kanssa: 1) Margareta, s. 1642, Lars Erasmusson Renmarkin puoliso 2) Johan, s. 1643, k. 1643 3) Arendt, s. 1645, k. Torniossa 4) Henrik, k. 1683 5) Jakob 6) Clara, Lars Larsinpoika Lithoviuksen puoliso 7) Salomon, s. 1662 Ylitornio, k. lokakuu 1742 Nautapuoti

 Yksityiskohtia:

1. Ammatti. Ruukkiyrittäjä, nimismies, Lapin vouti

Arendt married Clara Johansdotter Guldsmed, daughter of Johan Johansson Guldsmed and Greta Salomonsdotter, 08.08.1641 in Västerås. (Clara Johansdotter Guldsmed was born 25.06.1625 in Västerås and died 24.08.1692.)

GEDCOM Note

Margareta Arendtsdotter Grape b: 1642 in Stockholm,ABJohan Grape b: 1643 in Stockholm,ABArendt Grape b: 1645 in Stockholm,ABJohan Grape b: 1647 in Övertorneå,BDAnna Grape b: 1649 in Övertorneå,BDHenrik Grape b: 1653 in Övertorneå,BDBrita Grape b: 1655 in Övertorneå,BDKlara Grape b: 1657 in Övertorneå,BDJakob Grape b: 1660 in Övertorneå,BDSalomon Grape b: 1662 in Övertorneå,BDAbraham Grape b: 1664 in Övertorneå,BDPer Grape b: 1665 in Övertorneå,BDLorentz Grape b: 1667 in Övertorneå,BDNils Grape b: 1669 in Övertorneå,BD

GEDCOM Note

GEDCOM Source

Lübeck

GEDCOM Source

1. Tornbergin/Niemelän sukuselvitys.
2. Jouko Vahtola (http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2650/): Grape, Arendt (1612 - 1687), lapinvouti, ruukinpatruuna. Arendt Grape oli saksalainen porvari, joka asui Suomen Ylitorniolla, sijoitti Lapin kaivosteollisuuteen ja toimi lapinvoutina. Useat Grapen lapsista jäivät Peräpohjolaan.
3. (Grape, släkt, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13157, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2016-07-28.)
   

"Grape, släkt, härstammande från bryggaren Arendt G (d trol 1600) i Lübeck. Dennes son bryggaren Arendt G (f 1585, begr 1666) i Lübeck blev far till Arendt G (1612—87), som omkr 1629 flyttade till Sthlm. Där kom han i tjänst hos rådmannen Johan Peders-son, med vars hustrus syster, en borgmästardtr från Västerås, han gifte sig. Johan Pedersson var född i Skellefteå o hade en bror som var borgmästare i Torneå. Detta kan ha bidragit till att G, vilken 1639 fick burskap som köpman i Sthlm, kom att bli intresserad av Norrbotten. 1646 fick han K M:ts privilegium på ett 1642 upptäckt o sedan 1644 av borgare i Torneå utan framgång bearbetat järnmalmsstreck i Junosuando (Nb) samt inom kort även arrendet av skatteuppbörden i Övertorneå sn. G uppförde stångjärnshammare vid Kengis (nu i Pajala) men hade ej tillräckligt kapital utan måste 1653 gå i kompanjonskap med bröderna Abraham o Jakob Momma. Dessa betalade hans restantier på skattearrendet o undanträngde honom allt mer från bruksrörelsen. Från 1667 var G kronobefallningsman i Torne o Kemi lappmarker. Sedan kompanjonerna drabbats av 1670-talets ekonomiska kris, träffades 1680 inför bergskollegiet en uppgörelse, genom vilken han o hans hustru för sin livstid tillförsäkrades 45 skeppund järn årligen från Kengis bruk.

G avlöstes som kronobefallningsman 1682 av sonen Henrik G (1653—83) o efter dennes död av sonen Jakob G (1660—1720). Dennes sonsons son blev soldat med namnet Lustig o stamfar för en släktgren med detta namn.

Samtliga senare släktmedlemmar med namnet G härstammar från Henriks o Jakobs bror Salomon G (1662—1742), som övertog faderns hemman Nautabo (Nautapuodi) i Hälsingbyn (nu Kainuunkylä) i den numera finska delen av Övertorneå (Ylitornio). Där kvarlevde ättlingar till denne ännu på 1800-talet som bönder, ibland med namnet Nautapuodi efter gården. Ättlingar till Salomon G:s son Jakob G (1699—1786) i Koivukylä, Hietaniemi (Nb), har utbytt namnet G mot Sakari, Lahti, Kirkonmäki, Kumppani o Waara efter sina gårdar i trakten. Sonsons sonsons son till Jakob G är lektorn fil dr Karl Hjalmar Waara G (f 1892) i Sthlm, som författat avhandlingarna Studier i Olai Magni författarskap (1942) o Det litterära antik- o medeltidsarvet i Olaus Magnus patriotism (1949)."

1. (B-J Fagervall, E. Salomonsson-Juuso & B Tervaniemi, 2006, Kengis, bruk Världens nordligaste järnbruk, http://epubl.luth.se/1402-1773/2006/068/LTU-CUPP-06068-SE.pdf, kap. 3.4) Grape anlägger Kengis bruk "Huvudman var Arendt Arendtsson Grape, som var född i Lübeck men verkade som köpman i Stockholm. På julafton 1646 fick han kungliga privilegier för det järnbruk han tänkte starta. Privilegiet innebar bland annat att Grape fick tio års skattefrihet för bruket. Han fick nyttjanderätt på en omkrets om två mil runt bruket vilket innefattade forsen, skogen, ängsmarken och annat som bruket hade behov av (se bilaga 2). Han säkrade därmed tillgången på kol- och brännved, kreatursfoder, vattenkraft och dylikt från intrång av bönder eller andra. Det fanns även krav på att han skulle införa ”att några lappbyar i kyrkligt hänseende skulle läggas under bruket, samt en anhållan om rätt att tillverka kanoner och kulor”.
   

Grape  kom  till  Junosuando  under  våren  1647  där  han  strax  intill  gruvan  lät  uppföra  en  ny masugn. För att vidare förädla järnet började Grape bygga upp en stångjärnshammare med två härdar  vid  Kengisforsen. Det  nordligaste  järnbruket  hade  grundats  och  Arendt  Grape flyttade till Kengis 1649 där han bosatte sig vid bruket. Med sig hade han smeder, bruksmän och andra experter. Ungefär samtidigt flyttade  bergsmannen Pfundt från bruket och lämnade över hela verksamheten till Grape.

Det var inte lätt att driva ett järnbruk med den tidens tekniska möjligheter i en bygd med långa avstånd och hårt klimat. Grape skriver i ett brev att förhållandena vid bruket var primitiva. 27 februari, 1650 kom Torneborgarna, köpmännen, upp till bruket i affärer, och var tvungna att gräva ner sig i snön, eftersom bostäder saknades. All handel skedde under mycket supande. Invånarna levde under svåra förhållanden och brödbaket var de tvungna att fylla ut med bark och   halm   och   till   dryck   fanns   endast   vatten.   Brännvinsinflödet   var stort   eftersom Torneborgarna  tog  upp  det  i  överflöd.  Enligt  bruksförvaltaren  Kristian  Erikssons  klagobrev till  Mommorna,  1660,  var  supandet  en  bidragande  orsak  till  att  det  uppstod  skuldsättningar, slagsmål och oordning i arbetet.

De  år  som  Grape  var  herre  över  bruket  är  den  egentliga  uppbyggnadsperioden  och  denna period kännetecknas av Grapes vilja att få igång driften och få verket att bära sig ekonomiskt. Det fanns stora svårigheter. En av anledningarna var den först byggda masugnen som visade sig  vara  oduglig  på  grund  av  bristande  sakkunskap  hos  bruksägarna  och  en  annan  orsak  var den  dåliga  pipstenen  som  hade  förkortat  blåsningstiden  och  endast  kunde  pågå  sex  veckor  i taget. Dessutom användes läderbälgarna som lätt gick sönder och följden blev korta och ofta avbrutna  blåsningar  med  hög  kolförbrukning. Det  blev  inte  någon  imponerande produktion och  trolig  orsak  var  den  svavelrika  malmen,  de  långa  avstånden, okunnigt  arbetsfolk  samt bristen  på  kapital.  Grape  lät  installera  en  ny  modern  masugn  som var  större  än  den  tidigare tyska  ugnen  den  hade  en  grund  av  sten,  liksom  konstruktionens  yttre  hölje med  högre  och smalare  pipa  än  de  tidigare  ugnarna  med  en  höjd  på  totalt  åtta  meter.  Den  inre  muren  var uppförd  av  noggrant  huggen  sten  av  skiffer  eller  sandsten.    Trots  denna  tekniska  förbättring växte  Grapes  skulder  och  hans  driftkapital  var  snart  fullständigt  uttömt.  Han  var  därför tvingad  att  låna  från  de  holländskt  härstammande  bröderna  Abraham  och  Jakob  Momma. Dessa  bröder  blev  hans  kompanjoner  och  1652  fick  kompanjonerna  ett  nytt  gemensamt privilegium  där  de  förutom  de  gamla  rättigheterna  även  fick  rätten  att  tillverka  gjutgods, arrendera  kronomark,  laxfiske  samt  hålla  egna  rättsprocesser  och  själv  verkställa  eventuella straff". 

# Aila Wallin, 12th September 2013, http://ailansukukronikat.blogspot.fi/2013/09/grape-ylitorniolla.html, Grape Ylitorniolla

"Vuonna 1647 tarmokas Arendt Grape päätti lähteä perheensä kanssa vielä pohjoisemmaksi, Pajalaan. Norrbottenissa oli löydetty mittavia malmiesiintymiä, joiden murskaamiseen torniolaisilla porvareilla, Grapen liikekumppaneilla, oli oikeus. Asiaan lienee vaikuttanut myös se, että raatimies Pederssonin veli oli Tornion pormestari. Pohjoisessa Grape rakennutti Pajalan ja Jukkasjärven pitäjien rajamaille,Tornionjoen Köngäsenkoskeen Junosuannon malmisuonen läheisyyteen  terästehtaan, ruukin ja masuunin, jossa malmia jalostettiin kuningatar Kristiinan henkilökohtaisella myötävaikutuksella ja erityisoikeuksilla. Ruukin ympärille nykyisen Ruotsin puolelle rakentui Masungsbyn kylä.Ruukin läheisyydessä oli myös kirkko ja pappila, jossa "Pohjolan pasuuna" Lars Levi Laestadius vaikutti viimeiset vuotensa ja jossa on hänen muistomerkkinsä edelleen. 

Ruukin toiminnan laajennuttua Grape kaavaili kylästä jopa kauppalaa, mutta joutui tyytymään siihen, että siitä tuli oma itsenäinen seurakuntansa. Ruotsin Övertorneå (Matarengi), Suomen puoleinen Ylitornio (Alkkula) ja Pello (Turtola) olivat samaa Hietaniemen pitäjää aina siihen saakka, kunnes Suomi irrotettiin Ruotsista v. 1809.

Vaurautensa merkiksi ja vaikutusvaltansa kasvattamiseksi Grape lahjoitti Tornion kirkkoon arvokkaat ja näyttävät kyntteliköt. Hänellä oli myös oma porvarivaakuna, jossa on kuvattu kolme ruusua ruukussa. Ruusujen symboliikkaa ei ole pystytty selvittämään, ja ne voivatkin olla vain täydentämässä itse ruukkua, joka kumpuaa sanasta "grape" - kolmijalkainen pata, jossa on kädensijat [3]. Myös ruukusta nousevan kuvion tarkoitusta on arvailtu: vaihtoehtoina on esitetty linnun siipeä ja höyryvanaa.

[kuva: porvarivaakuna] 

Grapen liiketoimet eivät oikein kuitenkaan menestyneet taloudellisesti ja ammattitaitoisen työvoiman saantikin tuotti hankaluuksia. Velkaantumisesta selvitäkseen hän joutui yhtiöittämään ruukin hollantilaisten Momman veljesten kanssa. Heidät aateloitiin myöhemmin Reenstiernaksi ansioistaan Pohjois-Ruotsin kuparimalmiesiintymien hyödyntämisessä.

Sen sijaan Grape joutui v. 1680 kokonaan syrjään yhtiön omistuksesta. Hän oli kuitenkin saanut v. 1667 nimityksen Lapinmaan Tornion ja Kemin Lapin kruununvoudiksi: nimismieheksi ja lapinvoudiksi. Tässä tehtävässä hän menestyi paremmin, vaikka tehtäviin kuuluikin mm. kontrolloida lappalaisia, jotka pyrkivät entisille nautintamailleen. Ne kun oli uusien kuninkaan lakien mukaan luovutettu uudisasukkaiden kalastus- ja metsästysmaiksi."

# (Släkten Lustig i Hietaniemi, http://happis.se/Html/pd54055ab.html), Personakt Arendt Grape 3:E:

"Bruksägare Kengis. Blev 75 år.

Far: Arendt Arentsson Grape 2:A (1585 - 1666)
Mor: Anna Heinrichtochter Hintze (1586 - 1640)

Född: 1612-09-21 Lübeck Tyskland 1) Kompletterande uppgifter Doris Olsson, Sandviken
Död: 1687-12-20 Nautapuoti Armassari 1) Kompletterande uppgifter Doris Olsson, Sandviken

Äktenskap med Clara Johansdotter Reuter (1625 - 1692)

Vigsel: 1641-08-08 1) [Sture Torikka] Kompletterande uppgifter Doris Olsson, Sandviken

Barn:
Margareta Arendtsdotter Grape (1642 - 1714)
Johan Arendtsson Grape (1643 - 1643)
Arendt Arentsson Grape (1645 - 1713)
Johan Arendtsson Grape (1647 - 1715)
Anna Arendtsdotter Grape (1649 - 1729)
Henrik Arendtsson Grape (1653 - 1683)
Brita Arendtsson Grape (1655 - 1717)
Clara Arendtssdotter Grape (1657 - 1739)
Jakob Arendtsson Grape (1660 - 1720)
Salomon Arendtsson Grape (1662 - 1742)
Abraham Arendtsson Grape (1664 - )
Per Petter Arendtsson Grape (1665 - 1714)
Lorentz Arendtsson Grape (1667 - 1733)
Nils Arendtsson Grape (1669 - 1669)"

1. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arendt_Grape: Arendt Grape, född 21 september 1612 i Lübeck, död 20 december 1687, var grundare av Kengis bruk intill Kengisforsen i Torne älv utanför Pajala.
   

Arendt Grape kom till Sverige omkring 1629. 1639 blev han borgare i Stockholm. 1646 fick han rättigheterna till gruvdriften i Masugnsbyn. Han flyttade till Kengis där han lät uppföra en stångjärnshammare dit tackjärnet från masugnen i Masugnsbyn fraktades. År 1652 blev han kompanjon med de nederländska bröderna Momma, Abraham och Jakob. Bröderna Momma förvärvade två tredjedelar av bruket av Grape, och senare även den återstående tredjedelen.

1655 grundlade Grape hemmanet Nautapuoti på holmen Nautapuodinsaari i Armassaari by, i dag tillhörande Övertorneå kommun i Finland. Holmen ligger i Torne älv i höjd med Hedenäset på svenska sidan. 1667–1682 var han kronobefallningsman i Torne och Kemi lappmarker.

Arendt Grape ingick äktenskap med Clara Johansdotter (1625–1692) i Västerås 1641. Hon var dotter till guldsmeden Johan Johansson som var Västerås borgmästare, och Margareta, i sin tur dotter till Salomon Birgeri.[1] Tillsammans fick de 14 barn, varav flera i sin tur födde många barn. En mycket stor del av dagens tornedalingar är ättlingar till Arendt Grape.

Astronomen Anders Hellant var dotterdotterson till Arendt Grape. Antti Keksi nämner Arendt Grape i sitt kväde om islossningen i Torne älv år 1677.

Minnesmärken

• En minnessten över Arendt Grape är rest i Armassaari by söder om Övertorneå, Finland.* Minnesmärke till Grapes ära vid gamla bruksgården i Masugnsbyn. * Två gator, en i Kiruna och en i Pajala, är uppkallade efter Arendt Grape. [...]
  

Källor

• Erik Wahlberg - Bondeskalden Antti Keksi, Tornedalica nr 45
  
• Ragnar Lassinantti - Några tidiga industrialiseringsförsök i nordöstra Norrbotten, Ragnar Lassinantti har ordet, Tornedalica nr 19
  
• Östen Groth - Norrbotten 1/Ur Norrbottens historia, 1984

1. https://sv.wikipedia.org/wiki/Grape: Grape är en svensk släkt som invandrade från Lübeck 1629.
   

Som släktens stamfader anges Arendt Grape (död ca 1600) som var bryggare i Lübeck. Hans sonson Arendt Grape (1612-1687) invandrade till Stockholm 1629 och grundade Kengis bruk i Pajala som utgör stommen i LKAB. Hans hustru Clara var dotter till guldsmeden Johan Johansson som var borgmästare i Västerås, och Margareta, i sin tur dotter till Salomon Birgeri.

Från släkten kommer flera personer som varit riksdagsmän och författare. Från släkten kommer även forskaren Anders Grape som arbetat med det svenska biblioteksväsendet och som gjort insatser inom namnetymologisk forskning. En gren av släkten bytte namn till Lustig.[2] Det har förekommit ett fåtal personer som kallat sig Grape utan att vara släkt med dessa.

Grapes heraldiska vapen förekommer det flera versioner av vilka den officiella är en silversköld med en gyllene gryta varur tre röda rosor växer upp. Ett likadant vapen med tillagd riddarhjälm och vinge bars av den i Pommern bosatta uradliga släkten Grape.

Personer med namnet Grape

• Adolf Grape (1844-1900), stadsläkare i Gävle.
  
• Arendt Grape (1612-87), köpman, sedermera brukspatron.
  
• Anders Grape (1880-1959), språkhistoriker.
  
• Erik Daniel Grape (1802-78), grosshandlare och politiker.
  
• Johan Grape (1821-99), lantmätare och politiker.
  
• Karl-Gunnar Grape (1922-2005), biskop.
  
• Margareta Grape (1948-), kyrkobyråkrat.
  
• Ulf Grape (1960-), företagare och politiker.
  
• Zacharias Grape (1826-74), folkskolinspektör och politiker.
  

Referenser

• Per-Olof Snell, CLARA JOHANSDOTTER GRAPES ANFÖRVANTER, publicerad av Leif Boström [http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Clara_Grape.pdf]
  
• Svenskt biografiskt lexikon: Grape, släkt [https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=13157]
  
• Erik Kuoksu - Vapenbok för Norrbotten och Lappland [http://hem.passagen.se/kuoksu/vapenbok.htm]

1. Keksis kväde om islossningen i Torneälven år 1677 (http://www.tornedalingarumea.se/images/kandisar/keksis%20kvade.pdf)
   

Keksin laulu jäänlähdöstä Tornionväylässä vuonna 1677 (https://fi.wikisource.org/wiki/Keksin_laulu_j%C3%A4%C3%A4nl%C3%A4hd...)

1. https://fi.wikipedia.org/wiki/Grape_(suku): Grape-suku on saksalainen porvarissuku, joka on vaikuttanut myös Ruotsin ja Suomen Lapissa. Suvun kantaisä Arendt Grape (k. n. 1600) oli panimonomistaja Lyypekissä. Hänen jälkeläisensä Arendt Grape perusti Pajalan Köngäseen Köngäksen ruukin. Sukuun kuuluu mm. Skaran piispa Karl-Gunnar Grape. Suomen puolella suku on osin talonpoikaistunut. Grape-suvulla on vanha saksalainen porvarisvaakuna. Suku aatelistui siirtyessään Pohjoiseen päin Ruotsiin. Suvussa on mukana myös Mannerheim äitinsä puolelta. Grape suku jatkui Suomeen pohjoiseen ja erityisesti Iin Virkkulaan, jossa suvun nimi muutettiin Virkkulaksi. Iissä on Virkkulan vanha kartano ja useampia latorakennuksia. Myöhemmin Grape/Virkkula suku lähti leviämään kohti Yli-Iistä koilliseen Pohjoiseen päin, Tannilaan.
   

Kirjallisuutta

Ernest Grape: "Den gamla släkten Grape", Uppsala : Almqvist & Wiksell 1949. 126 s.

Eero Karkiainen, "Ylitornion vanhoja sukuja", Kemi : 1981, 143 s.

"Arendt Grape 1687-1987". Utgiven inför 300-års jubiléet den 12 juli 1987 av Sture Torikka (1986)

# Erkki A Tikkanen (http://suku.genealogia.fi/archive/index.php/t-27507.html): Jollakin on ollut mielikuvitusta kirjoittaessaan Wikipediaan Grape-suvun vaiheita. [...] En tiedä yhtään aatelista Grape-suvun jäsentä, ei ainakaan Ruotsin Ritarihuoneella ole sellaista. Tuo Mannerheim-maininta on myös epäselvä, tiedossani ei ole linkkiä Arendt Grapeen hänen äitinsä puolelta. [...]