Det spelar ingen roll vilka vi är utan vem du var, det är nu 18 år sedan du lämnade oss och saknaden finns nu inom var och en av oss som en liten pärla som odlas fram i obehaget av att inte få veta att du finns där någonstans. Jag minns på detta sätt:
Ramanueva
Dina ord springer fria inom mig
när brevet åter får liv
Du är kvar där i vad du tänkte
i de intensiva stunden.
En komet hemsökte mig
när jag vände blicken mot dig.
Ditt leende ger sig i väg inom mig
och välter omkull år av stillhet
det var inte du som gav dig av
din själ brinner lika starkt
som när den tändes i början
Jag ser dig bortanför tystnaden
och din röst kommer tillbaks
inlindad i budskapet du vill ge mig
dina ögon söker mina
som i första ögonblicket
Återigen tystnad,
men du är kvar
Follow Us
Like Us
