Sigurd Jonsson - Läs detta om Sigurd Jonsson

Sigurd Jonsson
Gift med Filippa som är dotter till Greve Hans av Neugarten og Eberstein
Den första underättelse av Kloxåsen i Medeltiden gives i ett brev daterat Sunde 21 november 1428, vari Tivad Olavsson
kundgör att han med sin mors samtycke har sålt sitt möderne gods Kloxåsen i Näs socken till Sigurd Jonsson för 36
jämtska mark och en mark i skjöte-gebyr. Säljaren Tivad Olavsson var son av en förövrigt okänd Olav och Helga
Tivadsdotter, som må ha varit änka allaredan 1418, i vilket år hon säljer den halva gård Götatand i Lokne socken till
Olav Joansson, och alltså ännu levde 1428. Hon är då den förste med säkerhet kände ägaren av Kloxåsen.
Sigurd Jonsson köpte som nämnt Kloxåsen 1428, och var också bosatt där och nämnes 1441som vittne vid försäljningen
av gården Viken i Näs till en Sigurd Vigarsson, som synes ha varit besläktad eller svåger med honom. Få år därpå dog
han, troligtvis 1447, eftersom Sigrid och Gudlaug Sigurdsdöttrar med sina män i ett brev av den 2 okt. detta år erkänner
att ha mottagit sina delar av arven efter fadern Sigurd i Kloxåsen av sina bröder Joan och Halvard Sigurdssöner.
Norges historia, vol.4 sid.332, 369, 370, 388
Det kom många utlänningar in i Norska län i början av 1400-talet, Svenskar, Tyskar och Danskar. Särskilt starkt synes
detta utländska inslaget ha varit i södra Norge. Många av dessa utlänningar gifte sig med Norska adelsdamer och fick
på det viset mer eller mindre fast fot i landet, och de främsta Norska adelssläkterna efterlät i ökande grad bara kvinnor
till att föra släkt och egendom vidare. Så kom Sudrheim och Björköy-Giskeättens position och gods att bli överfört till
en Svensk släktgren. Arvingen till detta mäktiga godskomplex, Agnes Sigurdsdotter var gift med den Svenske riddaren
Jon Marteinsson ca.1390, och deras son Sigurd Jonsson kom att spela en ledande roll i Norge första häften av
1400-talet. Han ställde sig trofast på unionskungens sida, och blev utnämnd till drottsete av kung Erik 1439.
Våren 1439 sammankallade riksrådet till krismöte i Oslo. Den unions och utrikespolitiska situationen var prekär,
samtidigt som riksstyret under kungens exil på Gotland var ifärd med att gå i upplösning. Mötet vidtog att sända en
delegation till kungen med bön om att låta antingen Olov Håkonsson, Erland Endridsson eller Sigurd Jonsson bli
utnämnd till drottsete. Det blev så att kaos utbröt i riket eftersom det icke blev etablerat ett effektivt styre i landet, och
situationen tvingade kung Erik till att efterfölja Nordmännens krav. Den 3 September 1439 utnämnde han
Sigurd Jonsson till drottsete med fulla Kungliga rättigheter och fullmakter. Den nye drottseten var Norges mest
betydande man. Fadern Jon Marteinsson var en Västsvensk adelsman som i sin tid hade kämpat på Håkon 6.s sida.
Modern var dotter till Sigurd Havtoresson. Och herr Sigurd var således släkt med det gamla Norska kungahuset
(barn barn barns barn av Håkon 5.e). Sigurd Jonsson var också Norges rikaste man. Han ägde gods från Nord-Norge
längs hela kusten och över Östlandet. Hans egendomar omfattade bland annat merparten av godskomplexet till den
idigare drottseten Erling Vidkunsson och hela det mäktiga Sudrheim-komplexet som hade varit i Havtoresönernas ägo.
I Norge fanns det icke bra nog gifte till en så mäktig man, och herr Sigurd fann sig därför en Tysk Grevedotter
till hustru, Filippa, dotter till Greve Hans av Neugarten. Den nye drottseten hörde till den absoluta kungatrogna och
konservativa sidan av det Norska rådet. Efter 1442 hade icke det Norska rådet längre någon central betydelse.
Sigurd Jonsson avgick som drottsete strax efter kungavalet.
Norges historia vol.5 sid.11, 12, 64
Också i Norge begav den nya situationen ledande politiska kretsar till handling. Sommaren efter Kristoffer av Bayerns
död titulerade Sigurd Jonsson sig riksforstander sönnafjells och kanslern utställde ett landsvist brev, icke som normalt
på kungens vägnar, men med hänvisning till de fullmakter han hade fått av riksforstandern och hela det Norska
riksrådet. Båda dessa förhållanden berättar detsamma. Det Norska riksrådet hade vid nyheten av kungens död kommit
samman och träffat de vidtrekkende vedtak som måste till, eftersom Norge fortsatt skulle fungera som en sjävständig
politisk statsenhet. Riksråden kunde på mötet utan vidare konstatera att riket var utan kung. Det betydde att riksrådet nu
hade blivit bärare av rikets suverenitet, tills de hade funnit en egen och villig kandidat till tronen. Men Sigurd Jonsson
var icke bara aktuell som riksforstander. Allmogen Nordafjells hävdade halvt annat år senare att ärkebiskopen Aslak
Bolt sommaren efter kung Kristoffers död, hade gjort känt för dem att något Sönnafjelske riksråd hade bett honom
komma till Oslo. De hade då gjort det klart för honom att de icke önskade någon Dansk eller Tysk kung i Norge.
Allra helst ville de ha Sigurd Jonsson till kung. Det var ingen tillfällighet att Sigurd Jonssons namn kom fram i denna
förbindelse. Han var Håkon 5.s dottersons dotterson genom kungens oäkta dotter Agnes, som blivit gift med
Havtore Jonsson från Sudreim (Sörum). Även om denna släktförbindelse icke gav Sigurd Jonsson något arvskrav på
tronen, gjorde det honom utan tvekan till Norges förnämsta man. Dessutom var Sigurd Jonsson förnämare gift än någon
annan i riket. Han var gift med Filippa, dotter av Greve Hans av Eberstein & Neurgarten. Greven var den förnämaste av
alla Pommerannerna som hade kommit till Norden med Erik av Pommern, och det påstås till och med i en kilde att han
var släkt med kungen. I tillägg var Sigurd Jonsson långt rikare än någon annan man i Norge. Över tusen egendomar
hade han från Bjarköy i Nord till Shetland i Väst och Västergötland i Sydöst. Sigurd Jonsson har likväl icke skänkt
möjligheten för att bli Norges kung någon seriös tanke. Både han och alla andra med politisk erfarenhet och gangsyn
såg klart att den tid för längesedan var förbi då Norge ekonomiskt och militärt mäktade att upprätthålla ett eget Norskt
kungahus. Kristian måste dessutom offra sin mest betrodda man i Norge, en man som hade innlagt sig stora förtjänster
i striden för hans Norska kungadöme och som senare hade stått som hans främsta representant i landet,
Hartvig Krummedike. Efter Sigurd Jonssons död blev han 1453 utnämnd till rikshovmästare i Norge. En ställning som
han kombinerade med posten som länsherre på Akershus.