I en översikt av släkten Romanowitz i Finland undrade professor Sven-Erik Åström (i Genos 1986, s. 123) vem ryttmästaren von Hagens änka, född Romanowitz, kunde vara. Han hänvisade till en artikel av professor Ragnar Rosén, där hon (i GSÅ 32, s. 26) nämns som en av de fåtaliga ståndspersonerna på landsbygden i Gamla Finland år 1723.
Ett svar på frågan levererades 1990 i Genos av Göran Söderlund. Han nämner där på s. 4 ryttmästaren Simon Hagen och Kristina Hedvig Romanowitz som föräldrar till Sofia Elisabet Hagen, som efter sin förste mans, förvaltaren Denis Mickelssons död i Kivinebb 30.12.1728 gifte om sig där 17.4.1729 med församlingens kyrkoherde Georg Paulius i hans andra gifte. I sina tidigare äktenskap hade makarna sammanlagt sju barn, som inte hade avvittrats före bröllopet. Två styvdöttrar till Georg Paulius dog kring nyåret 1730 och 4.6.1730 "avsomnade saligen kyrkoherden ved Kivinäbb fordom den ärevyrdige och högvällärde Hr Georg Paulius med Guds devotion och sakraments anammelse". När Sofia Elisabet Hagen 20.10.1731 gifte sig med sin tredje man, nådårspredikanten i Kivinebb Adam Hultanus hade hennes återstående fem barn och styvbarn enligt vigsellängden fått en förmyndare i Karhula i Mola. Adam Hultanus kallades 1733 till kyrkoherde i Toksova i Ingermanland. Där avled Sofia Elisabet Hagen och Hultanus hann i sin tur gifta om sig innan han dog 1746.
Uppgiften att ryttmästaren Simon Hagen var far till Sofia Elisabet härstammar ur Akianders Herdaminne för Viborgs och Borgå stift (I, s. 393). Av tekn. dr Seppo Priha, som samlar uppgifter om bärare av namnet Hagen i Finland, erfor jag att han inte i svenska krigsarkivet hade funnit uppgifter om denne officer. Det gav mig anledning att för Ingermanlands herdaminne kontrollera uppgiften om honom. Ingen enda notis om en ryttmästare Simon Hagen har stått att finna i källor från Finland kring 1700. Lewenhaupt nämner bland Karl XII:s officerare en löjtnant Ditmar Simon von Hagen i Närkes och Värmlands tremänningsinfanteriregemente 1700-1705, men det förefaller inte troligt att denne infanteriofficer blev ryttmästare, inte heller att hans familj efter ofredsåren bodde på Karelska näset.
Professor Rosén specificerade inte i sin artikel den förteckning från 1723, där han funnit uppgifterna om ryttmästaren von Hagens änka. Stort tvivel kan dock inte råda om att han avsåg volym 9805 i Finlands riksarkiv, som bär titeln "Wijborgz Lähns Jordebook pro 1723". Den är inte bara jordebok, utan samtidigt mantalslängd. I den redovisas rent av de förtecknade personernas ålder och den har alltså stort värde som genealogisk källa.
I Halila by av Nykyrka socken nämns på s. 111 "sahl. Ryttmäst. v. Hagens Enkia Ana Elisabeta Romanowitz 46 år" tillsammans med två döttrar Anna Helena, 17 år, och Hedvig Kristina, 13 år. Ryttmästaränkans namn, Anna Elisabet Romanowitz, bekräftas i mantalslängden för 1728, där hon nämns i Halila tillsammans med den äldre dottern (RA 9824: 53). Utan angivet förnamn nämns hon ännu i mantalslängden för 1731 (RA 9836: 164v) tillsammans med sin svärson, "stud. Osolanus". Båda var befriade från mantalpengar; i marginalen står "hon adel, swärson studerande".
I Viborgs läns jordebok pro 1723 nämns på s. 102, i Kivinebb, också "Pastoren Georg Paulius, 47 år" samt hans första hustru Sofia Simonsdotter, 37 år, och dottern Anna, 2 år. Orsaken till att Akiander gav Paulius andre svärfar förnamnet Simon kan knappast klarläggas med säkerhet, men det är uppenbart, att han hämtade en stor del av sina uppgifter om äldre tid i länsräkenskaperna i dåvarande senatsarkivet. Det förefaller möjligt, att Akiander har överfört den första hustruns patronymikon, Simonsdotter, till den andra, som ju också bar förnamnet Sofia. "Simon Hagen" kan alltså ha uppstått genom kombination av första hustruns patronymikon med andra hustruns släktnamn.
Anna Elisabet Romanowitz makes förnamn nämns veterligen aldrig i Nykyrka eller Kivinebb. Men i protokollet för Veckelax, Vederlax och Kymmene ting 2.-4.10.1722 nämns på s. 160 "framlidne ryttmästarens välb. Reinholtz von Hagens änka välborna Anna Elisabet Romanowitz" och hennes namn upprepas vid motsvarande ting 19.-22.2.1723 på s. 78v.
Ryttmästaren Reinhold Johan von Hagen var på 1690-talet inte längre i tjänst. Han bodde i Vederlax och protesterade vid tinget där 15.10.1694 (s. 213) mot att han hade påförts mantalspengar. Han hävdade "sin härkomst af tysk-adelig stam" och officerskamrater intygade, att hans fru Elisabet von Maydell var "baron och översten, högvälborne Hr Georg Maidels kiötzl. syskonebarn" (alltså kusin till friherre Georg Johan Maydell, se Elgenstierna, Ättartavlor V, s. 212). Denna första hustru avled på 1690-talet. Reinhold Johan var omgift 1709, då han i Vederlax erlade mantalspengar för sig, men inte för sin adliga fru (RA 8756:1205). Eftersom hon var befriad från dem, så kan äktenskapet ha ingåtts några år tidigare, ehuru ingen hustru nämns i mantalslängden 1708 (RA 8753:2637). Anna Elisabet Romanowitz sägs ju 1723 ha haft en 17-årig dotter.
"Ryttmästaren Hages enckefru Christina Hedwig Romanuitz" nämns veterligen bara en enda gång: som fadder i Kivinebbs doplängd 1730. Ingen källa knyter henne till Simon Hagen, som aldrig torde nämnas i originalkällor, utan först i Akianders Herdaminne, som utkom 1868. Det namn, som 1730 uppges för faddern i Kivinebb, är synbarligen också ett misstag, d.v.s. en sammansmältning av två personer: ryttmästaren Hagens änkefru Anna Elisabet Romanowitz och hennes dotter Hedvig Kristina (von) Hagen, som 1723 var 13 år.
Upphovet till granskningen ovan var ett behov att för Ingermanlands Herdaminne kontrollera kyrkoherde Adam Hultanus svärföräldrar. Slutresultatet är att bevisliga uppgifter om dem saknas. Det synes troligt, men inte säkert, att Sofia Elisabet Hagen i Kivinebb var dotter eller styvdotter till Anna Elisabet Romanowitz i grannsocknen Nykyrka. Hultanus erlade 1731 mantalspengar för sig själv, men hans hustru var befriad med anteckningen "hon adel" (RA 9836:161v). År 1728 var såväl Anna Elisabet Romanowitz som hennes dotter Anna Helena von Hagen "adell", d.v.s. befriade från betalning. Under rysk spira accepterades alltså på Karelska näset familjen (von) Hagens anspråk på adelskap, ehuru de inte godtogs en mansålder tidigare av svenska myndigheter i Vederlax.
Källa. https://www.genealogia.fi/genos-old/67/67_119.htm
