Hej, Camilla.
Följer man källorna så är t.ex Agnes Haakonsdatter, prinsesse av Norge min förmoder, sannolikheten är hög att det är sant, men utrymme för tvivel oavsett hur bra källmaterial som än används kommer alltid att finnas. Det hella blir en fråga om man accepterar källorna eller inte.
I många fall är gårdsarven relativt bra att hänvisa till, följ pengarna, som brottsutredare skämtsamt kan säga, (follow the money), sedan finns det givetvis alltid luckor, präster med tafflig handstil ger utrymme för feltolkningar, liksom människor som under olika perioder har förfalskat sina anor för att framstå som finare. Det många kanske inte tänker på ä att deras metoder ofta innebar att de knyckte andras identiter i dessa släktträd, genom att sätta upp en av sina förfäder som deras barn, män eller fruar, men de källmaterial som dock finns avslöjar ju dessa då leden för släktforskare kommer att innebära släktledskollisioner.
Jag satt igår med två led som gick ihop på detta sätt, bägge leden är styrkta, finns i dansk adelskalender, men går namnmässigt ihop i de senare leden på ett sådant sätt att det handlar om samma personer.
Vilket led som då är korrekt blir nästintill omöjligt att svara på.
Dels kan det handla om förväxlingar i källorna, en person räcker, dels kan det handla om att någon faktiskt bytt namn och vapen, eller blivit införd i den andres familj på felaktiga grunder. Det var en idiot som påstod att det räckte att följa Svenska ättartavlor, för att vara säker på hur det förhåller sig i en annan liknande frågeställning, vilket är fel, då förfalskade släktleder finns intagna även där och först senare har korrigerats i senare tillrättaläggelser.
Vad varje person tvingas till om de vill vara någorlunda säkra blir att gå tillbaka till de ursprungliga källorna, dubbelkolla de olika adelskalendrarna som finns i både Norge, Danmark och Sverige mot varandra, samt se vad andra genealoger bedömmer som mest troligt,
mer än så kan man inte göra och som bäst kan man ändå inte hoppas på ett bättre resultat än högst troligt korrekt. Men har man en större nordiskt äldre adelssläkt i familjen, så kan man fvara övertygad om att man faktiskt är släkt med de flesta andra adelssläkterna liksom kungahusen, å andra sidan är så gott som alla skandinaver släkt med varandra oavsett om man kan bevisa släktleden eller ej, och beroende på var vi bor i norden så blir vi allt mellan första kusiner till 20 männingar, kungligheter inräknat och det behöver vi inte ens göra en släkttavla för att tro på. ; )
